Tempo – tystnad – bön


Det är fantastiskt att leva i en tid med så mycket tekniska hjälpmedel! Mobiltelefon, bärbar dator, surfplatta, bil, snabbtåg – allt har som uppgift att öka farten och hålla oss i rörelse. Med ökad hastighet hinner vi mer. Varje tidsbesparing vi gör tycks innebära att vi fyller på med fler uppgifter. Ännu mer kan hinnas med och behovet att spara tid och höja tempot ökar ännu mer.

Det är inte fel att hinna mycket,   tvärt om, det kan medföra många positiva saker. Att hinna mycket och att ha mycket att göra ska inte förväxlas med att leva ett stressigt och hetsigt liv. Men det kan lätt bli så. När vi ökar tempot i något avseende är det lätt att andra avseenden följer med, och så ska allt gå i högt tempo. Vi ser tillexempel oftare film via tjänster som gör att vi kan hoppa fram genom handlingen utan att se hela filmen. Vi letar efter det där speciella partiet i musikstycket utan att höra hela låten eller stycket. Vi slutar helt enkelt att passivt ta in livet och blir aktiva i hela upplevelsen.

Jag minns hur jag reagerade på detektiven i TV-serien Twin Peaks. Han hade mycket att göra och ett pressat schema men han missade inte att njuta av en kopp kaffe och en bit blåbärspaj. Han kunde, om jag inte minns fel, även njuta av en utsikt.

Psalmisten som författat Psaltarens 8:e psalm utbrister: ”…när jag ser din himmel, som dina fingrar format … vad är då en människa att du tänker på henne…” Enligt traditionen är det kung David som skrivit den. Han hade att göra, men att ta sig tid och se och reflektera hade han tid med.

När vi fyller våra liv med innehåll är det både saker som behöver vara där, och saker som hamnar där av bara farten. Livet tar ibland kommandot över oss istället för tvärt om. Det som bara hamnar där, av bara farten är sådant vi kan träna på att välja bort under till exempel fastan. Vi tar tillbaka kommandot över livet.

När Jesus tog med Petrus, Jakob och Johannes upp på ett berg och lät dem se en skymt av den himmelska världen (Markus kap 9) upptäcker de efter en del tumult att ett moln sänker sig över dem och de hör en röst. ”och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.”

Den upptäckten kan vi behöva göra. Kanske behövs ett moln som döljer sinnesintryck som är i vägen. Kanske behöver vi välja bort något som stjäl uppmärksamheten.

Kanske vi behöver stå stilla. Vara tysta. Se oss omkring…

Det vi framför allt behöver är att röja undan tidsgläntor i livet för bön och tystnad.

En kommentar

Jim Tullgren säger
17 mars 2017 – 09:53

Amen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *