Kick-off för unga ledare

Det är ett tag sedan jag skrev något i min blogg. Sedan sist har jag hunnit med att byta jobb och arbetar numera som stiftsadjunkt för barn, konfirmander och unga vuxna i Karlstads stift.

Följande betraktelse höll jag vid en Kick off för unga konfirmandledare i stiftet i lördags.

Söndagens evangelietext kommer från Lukasevangeliet (Luk 22:24-27). När jag läser den texten tänker jag på två saker:

Det ena är ett val som ligger framför oss i Svenska kyrkan. Vi ska välja ärkebiskop under hösten. I torsdags genomförde man pläderingar i Uppsala och tog fram några tänkbara kandidater. Nu i dagarna twittras det och diskuteras om vem man vill se som ärkebiskop, och vilken typ av ledare man vill ha. Hur ska den personen som är Svenska kyrkans främsta ansikte utåt vara. Ska det vara en person som är tydlig i sitt budskap, ska det vara någon med nya idéer och tankar, ska det vara någon som är traditionell och värnar om det vi har, ska det vara någon som är van att finnas med i media på olika sätt? Ja, frågorna är flera.

Den andra saken jag tänker på: är oss själva. Jag själv som människa. Hur ska jag vara mot andra? På vilket sätt får jag människor i min omgivning att må. Är jag någon som inte bryr mig om andra och bara tänker på mig, eller är jag någon som, i alla fall försöker se andra, och bekräfta de jag har runt omkring mig?

Alla vi står i någon typ av ledaruppdrag. Uppdraget kan se olika ut, för att vi är olika som människor, då vi är bra på olika saker. Det gemensamma är att vi är konfirmandledare. Jag tror att vi måste ställa oss frågan? Hur är jag som ledare? På vilket sätt leder jag andra? Detta får vi fundera kring i relation till bibeltexten vi hörde. Lärjungarna tvistade om vem av dem som är den störste, så som vi människor ibland gör: vi tvistar och vi bråkar. Men Jesus är klok och tar ner dom på jorden igen och säger: …den störste bland er skall vara den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren.

Här tror jag vi har något att sträva efter: ett ledarskap som ska tjäna. Vi måste få människor runtomkring oss, och de vi ska leda, att växa som människor. Och dessutom i vår kyrka, att få människor att växa i sin tro.  

Det handlar om ett ledarskap där jag som ledare inte ska vara i fokus, utan istället är det vår uppgift att lyfta fram andra – att säga till den vi möter: du är värdefull, för att du är just du. Vi får gå i Jesu fotspår och tjäna andra.

Blogg och fasta

Hej!

Nu är det premiär för mig att börja blogga. Jag har under en längre period funderat kring att börja blogga, och nu har jag äntligen kommit igång. Mina blogginlägg kommer att handla om mitt arbete och mina tankar som stiftsadjunkt för åldrarna 0-18 år. Jag bloggar i tjänsten och kanske kommer det att bli ett nytt inlägg varje vecka.

Samtidigt som mitt bloggande startar, börjar också fastan. Idag är det askonsdagen och inledningen på den 40 dagar långa fastan fram till påsk. Och genast funderar jag hur frågor kring fastan märks i församlingarnas barn- och ungdomsgrupper. Säkert planeras en mängd aktiviteter de här veckorna fram till påsk. Förutom semlebak och skidturer hoppas jag också att Svenska kyrkans fastekampanj 2013: Var med och utrota hungern! uppmärksammas. Säkert är det fler än jag som minns vår egen tid i miniorerna då vi stoppade sparbössor och broschyrer i kuvert som sedan skulle skickas ut till hushållen. Nu är det nya tider och nya utmaningar för Svenska kyrkan att genom det internationella arbetet få människor att bli engagerade.

På vilka ytterligare sätt uppmärksammas fastan i verksamheten bland barn och unga? Kanske öppnar den här tiden upp för samtal kring vad fasta i mitt eget liv kan vara? Är det en tid för avkoppling och eftertänksamhet, eller är det en tid full av ångest och smärta? Vi vet idag att många av våra unga mår dåligt. Jag läste någonstans att 7 % av niondeklassarna har försökt begå självmord. Det är skrämmande siffror som talar för att många behöver en god medmänniska som ser och lyssnar. Där har alla kompetenta församlingsmedarbetare en uppgift att fylla.

Jag hoppas fastan ger dig tid till funderingar över det som är viktigt i livet, över det som känns svårt och jobbigt, men framför allt över allt det som får dig att må gott.

Guds välsignelse i fastan vill jag önska dig!