Vi har ett gym i byn. Det är ett bra gym och jag tränar där själv. Vad som är riktigt roligt är att det är så många som tränar där. Och det gör att gymmet är mötesplats för oss i byn.
Där möter jag alla möjliga. Gamla konfirmander, föräldrar till mina barns kompisar, grannar, vänner och församlingsbor.
Även om vi inte lyfte en hantel skulle gymmet ha en viktig funktion i våra liv. Som mötesplats!
Men det snackas inte bara på gymmet. Det tränas och svettas något fantastiskt. Och det är bra. Våra kroppar är våra tempel, och det är viktigt att vi håller oss i trim.
Men det gäller att utmana sig själv, annars har det ingen effekt. Det gäller att pressa sig själv den där extra minuten på löpbandet eller den extra repetitionen med vikterna. Efter ett tag når man resultat. Man känner sig piggare och starkare och det syns till och med i spegeln. Då är det dags att höja vikterna för att träningen ska ha fortsatt effekt. Och konditionen är en färskvara. Det funkar inte att träna hårt varje dag i en månad och sedan ligga i soffan och äta ostbågar i ett halvår. Då är allt slit man lagt ner till ingen nytta och man är tillbaka på noll. Eller till och med minus, om man har otur.
När man tränar är det också viktigt att dricka mycket vatten. Det är det alltid, men när vi tränar är det extra viktigt att fylla på. Och jag säger vatten, för om vi fyller på med cola eller kaffe förstör vi bara det vi byggt upp och kroppen mår inte bra. Vatten är faktiskt så viktigt att om vi inte dricker på några dagar dör vi.
Vart vill jag nu komma med detta?
Jo, vi människor är inte bara våra kroppar. Vi har även en själ. Och hur tar vi hand om den?
Några tar kanske hand om den ensam på en sten i skogen. Några tränar kanske yoga eller mediterar. Vissa går i kyrkan då och då. Bra. Helt okej, tycker jag.
Men själen måste också tränas. Utmanas.
Jag har en känsla av att det ofta är minsta motståndets lag som gäller. Man vill ha frid i själen. Lugn och ro.
Men en kropp i konstant vila mår inte bra. Så tror jag även det är med själen.
Pressar vi oss själva själsligt? Utmanar vi oss? Kommer vi någonsin hem helt utmattade av för mycket själslig träning och utveckling? Fyller vi på? Och i så fall med vad?