Vi måste våga prata om det. Allt det där som också tillhör livet. Ångest, sorg, sjukdom, skilsmässor, cancerbesked, utbrändhet eller vad det nu är vi kämpar med. Nu i påsken får vi gå ner i det mörka. Gå genom död till liv.
Ta dig tid att lyssna på den här låten. Fem minuter som på ett fantastiskt sätt sammanfattar livet. Och påsken. Jag lämnar över till Freddie Wadling:
Det kunde vara värre, kan alltid vara värre Tänk på det
Om det är svårt, kan det alltid bliva bättre Tänk på det
Om tåget står still, har det bara stannat till vid en station
Det kommer att bli bra, nu kan det bara bliva bättre tänk på det
Och just som man har vant sig, just som man trott man lärt sig slår det till
Just som man slappnar av, försiktigt slappnar av, slår släggan till
När man med säkerhet i steget, tar steget ut på nåt som inte bär
Man tror att man är säker men säker blir nåt man aldrig är
Nu lyfter vi från marken, nu stiger vi och stiger på håll ser allting enkelt ut ett tag
nu lyfter vi från marken och lutar oss tillbaka, tar dagen som den kommer,
andetag för andetag
vem vet hur många liv, vem vet hur många släkten, före dig
man känt som du gör nu, man känt precis som du, gör nu
Om nån av dem lagt ner, om någon av dem tröttnat bara en
hade släktet slutat tvärt för länge, länge sen
inget som dem säger om oss är sant, det är inte vi
det där är ingen bild som vi känner igen oss i
vårt liv var inte alls, tänkt som industri och tappar inte lätt all denna tyngd och energi
Nu lyfter vi från marken, som vi alltid velat göra vi som trodde allt var kört, fick bonustid
Vi fick tillbaks från skatten, fick ärva någon vän vi glömt
värmda utav solen vaggade av vinden hållna utav våren, ända in i sommaren