Sommarkonfirmander

Bild

sommarkonf2016

Det sägs att barnbarn är livets efterrätt. I mitt jobb är sommarkonfirmanderna arbetsårets efterrätt. Efter semestern drar verksamheterna igång för att kulminera till julen med skolavslutningar och gudstjänster. Kort anhämtning och sen drar det igång igen. Kulmen på vårterminen kommer vid påsk och efter det är det konfirmationer och avslutning av verksamheterna.

Men precis innan semestern blir det några underbara veckor med sommarkonfirmanderna.  Solen och värmen gör livet lätt att leva. Det finns inte lika mycket annat som pockar på min uppmärksamhet och semestern ligger runt hörnet. Då kan jag verkligen njuta av dessa goa ungdomar.

Idag var vi på en liften utflykt till Lund för att shoppa biblar, besöka Domkyrkan och äta snabbmat. Det enda negativa är att dessa veckorna brukar gå så himla fort, så jag passar på att njuta av varje dag fram till konfirmationen.

 

Det är i ljuset som mörkret på något sätt går att bära.

Igår höll jag en man i handen medan han dog. Imorgon ska jag ha skolavslutningar med vattenkammade pojkar och flickor i sommarklänningar. Att vara diakon är, precis som livet självt, både jobbigt och underbart.

Visst skulle jag vilja välja bort det mörka och jobbiga. Livet skulle bli så mycket enklare då. Men nu kan vi inte det, och det är bara att gilla läget. Hur tunn man än gör en pannkaka har den två sidor. Så frågan är inte hur vi blir av med den sidan av livet som är mörk och jobbig. Den får vi alltid leva med. Frågan är vad vi gör av alla de dagar av våra liv som är fyllda med ljus och glädje.

Det finns så mycket man kan hänga upp sig på som skymmer ljuset. Problem, bekymmer och krämpor. Men alla dagar vi andas och lever är Guds gåva till oss, och tar vi inte vara på den missar vi livet.

Imorgon tänker jag suga i mig barnens glädje, livsenergi och framtidstro. För det är i det mörkaste mörker man ser ljuset som klarast. Och det är i ljuset som mörkret på något sätt går att bära.