När vi tänker på sorg tänker vi oftast på den där första känslan. Det gör så fruktansvärt ont att mista någon.
Men när den första smärtan och förtvivlan lagt sig går sorgen över i något annat. Först känns klumpen i magen hela tiden. Sedan känns den bara ibland. Till slut känns den bara när man känner efter. Och det mörka blandas upp av en massa ljusa minnen. Ibland kan vi le för oss själva, eller skratta tillsammans, när vi tänker på den vi mist. Detta är också sorg.
Man behöver inte vara rädd för sorgen. Tvärtom, den kan bli din vän. Det är i sorgen som personen får fortsätta finnas i dina tankar och ditt hjärta. Så ta en minut. Stanna upp och sörj. Tänd ett ljus och besök kyrkogården så här i Allhelgonatid.
Att sörja är att säga jag älskar dig!
#taenminut