Förbanna inte mörkret utan tänd ett ljus. Och det gör vi! Vi nordbor har lärt oss den hårda vägen hur mörkret ska tas. Vi pyntar och fixar och överallt tänder vi lampor och ljus. Kulmen når vi nu till jul då till och med barnens ögon tindrar i takt till julsångerna.
Man kan ana en liten känsla av att vi tar i för mycket. Att det blir lite väl mycket glitter och ljus. Men är det så konstigt? Striden står mellan ljuset och mörkret, och så här i december kan det kännas som om vi håller på att förlora. Det är då vi tar fram det tunga artilleriet. Vi slänger in Lucia, adventsljus, blinkande ljusslingor och stjärnor i fönstren. Och när vi smällt av allt vi har som ett gigantiskt fyrverkeri når vi de mörkaste dagarna på året. Då plockar vi fram trumfkortet. Jesus! Det lilla barnet i krubban. Han som är livets ljus!
Jublande ser vi dagarna bli längre och nätterna kortare. Det har vänt! Mörkret ger sakta och motvilligt vika. Hoppet och glädjen tinar sakta upp våra själar medan vi kisar ovant mot det gryende ljuset.
Det gick! Vi vann! Ännu en gång har livet och ljuset segrat!