Möte med ett mysterium

Bild

20170404_074107001_iOSSå här veckan innan påsk har dagarna varit fulla av vetgiriga barn med kluriga frågor. Årets Påskvisningar har klarats av och det är alltid lika kul. Och intressant. Och utmanande.

Denna fantastiska berättelse, som jag själv har svårt att riktigt greppa och förstå, ska berättas på en halvtimme, med enkla ord, så att ett barn förstår. Och det är nyttigt för mig. Jag måste skala bort ord som jag normalt slänger mig med. Ord som förlossad, nåd, uppståndelse och passionsdrama. Jag måste lägga mycket av berättelsen åt sidan och fokusera på själva kärnan. Det handlar inte om att fördumma eller förenkla. Det behövs inte för barn är inte korkade. Tvärtom. De har dessutom fortfarande tillgång till en hel värld av fantasi och underverk.
Nej, det handlar om att frigöra den pärla som berättelsen om Jesu död och uppståndelse är. Detta mysterium och underverk som förändrar våra liv i grunden.

Inom mig skalas lager efter lager av och jag får på något sätt återvända till essensen av min tro. Det gör mig gott! Ibland funderar jag på om vi inte alla skulle mått bra av att lägga av allt vuxensvammel. Och ta emot Gud som ett barn.

Världens bästa arbetslag!

Bild

img_0687

Igår var vi med personalen på Utmaningarnas hus för att svetsa oss samman och ha kul. Då slog det mig att vissa saker tar man för givet. Till och med människor kan man ta för givet. Och ibland blir det aldrig av att man säger det man känner. Så detta inlägg blir en hyllning till mina underbara arbetskamrater i Anderslövs församling. Världens bästa arbetslag!

Jag känner mig alltid trygg, även när jag gör bort mig. Det gör att jag vågar lite mer.

När jag missar eller strular till det får jag aldrig höra att jag är dålig. Jag får höra: ”Det fixar vi. Jag hjälper dig.”

Varje dag när jag kommer hem från jobbet har jag skrattat minst en gång.

Vi är olika och inte alltid överens. Men vi lägger inte tid och energi på intriger och skitsnack.

Vi är stolta tillsammans över det vi gör i vår församling. Även det som just jag inte varit direkt involverad i.

Vi har olika titlar, utbildningar och arbetsuppgifter. Men det märks inte när vi är tillsammans.  Vi behövs och är viktiga allihop.

Så tack för att ni finns. Varenda en av er!

personalfoto2016-018

 

Varför har vi barnen i källaren?

Bild

image

Varför har vi barnen i källaren? Om jag skulle göra en rundringning till alla församlingar i Sverige och fråga var de har sin barn och ungdomsverksamhet tror jag mer än hälften skulle svara: i källaren.

”Låt de medelålders och gamla komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som en 50-plussare kommer aldrig dit in.” sa ju Jesus. Så självklart tänker vi på dom först när vi bygger och inreder våra församlingshem. Barnen och ungdomarna brukar ju dessutom låta och se konstiga ut så de passar bra nere i källaren.

Ja, jag är lite ironisk just nu. Givetvis har de flesta alldeles fantastiska lokaler för barn och ungdomar, även om de är i källaren, så det är inte det att det skulle vara fel på något sätt. Det är bara lite lustigt att det blivit så. Men jag tror det är nyttigt att man stannar upp ibland och tänker efter varför vissa saker bara är som dom är.

Och det har vi faktiskt gjort. I Anderslövs församling har vi totalrenovererat församlingshemmet. Det är efterlängtat och en stor satsning på framtiden. (Kom gärna på invigningen den 18 september om du är nyfiken). Och vad vi passat på att göra är att flytta barnen och ungdomarna från källaren till upp under takåsarna. Från takfönstren ser man bara himmel (och lite av tornet på Anderslövs kyrka). Barnen är vår framtid och himmelriket tillhör dem, så nu känns det som att de är på rätt plats.