Svenska kyrkans klimatblogg

I kyla och blåst stod vi volontärer för att ta denna bild. Köpenhamn i december är inte någon höjdare vädermässigt. Det går dock inte att jämföra med de effekter som klimatförändringarna väntas få för människor värden över.. Behöver det tilläggas att det även efter besvikelsen i Köpenhamn är otroligt viktigt att fortsätta kämpa för att förhindra effekterna av klimatförändringarna?

/Anna Rehnberg

Känslan av uppgivenhet, frustration och tomhet låg tung över hotellets frukostmatsal i morse. Det så kallade avtal som till sist skrevs under i Bella Center är så urvattnat och intetsägande att det känns som ett hån. Ett slag i ansiktet på alla dem som demonstrerat, manifesterat, bett, fastat, tänt ljus eller facklor, samlat in namnunderskrifter, köat i timmar utanför Bella Center, blivit slagna av polisen, skrivit bloggar och artiklar, gjort mediastunts, rakat av sig håret och på andra sätt försökt visa världens ledare att de aldrig haft så här stort stöd för att genomföra radikala åtgärder för att stoppa klimatförhandlingarna. Vi gav dem vårt förtroende och vi får – det här. Det känns bittert.

Trots detta nederlag lämnar jag Köpenhamn med en känsla av att det ändå inte är kört. Under veckan här har jag fått se och uppleva en liten del av den globala miljörörelsen. Den är mycket större och mer hängiven än jag kunnat föreställa mig. I den ryms unga och gamla från alla jordens hörn, människor som vet att vi bara har en planet, och att tiden nu har kommit när vi måste sätta in alla krafter vi har för att denna ska kunna räddas. Så länge denna rörelse finns lever också hoppet om att vi faktiskt kan. Och vi måste, med eller utan Obama, Reinfelt och de andra.

Men hur gör vi för att hålla hoppet och viljan levande? Det får inte bli med klimatengagemanget som med t ex stödet för protesterna i Burma för ett par år sedan. Ena dagen skulle alla bära röda tröjor för att stödja munkarnas protester, veckan efter verkade många ha glömt bort Burma. Hur gör vi för att detta inte ska hända med klimatfrågan? Jag tror att kyrkan har en central roll att spela. Genom att visa på ett annat sätt att leva, ett annat sätt att se på skapelsen och på varandra kan kyrkan fungera som en molnpelare, en vägvisare mot ett hållbart, rättvist samhälle, präglat av medmänsklighet och aktsamhet om naturen. Ett samhälle som vi inte behäver skämmas för att ge vidare till våra barn.

Ps 85:11-14
Godhet och trofasthet möts, fred och rättvisa omfamnar varandra. Trofasthet spirar ur jorden, rättvisa blickar ner från himlen. Herren själv ger allt gott, vårt land ger sin gröda. Rättvisa går framför honom, fred och välgång i hans spår.

Ulrica Hansson

I I onsdags kom Anna och jag in på Bella Center idag, men insåg snart att vi var få som hade lyckats med det. Utöver att FN utestängt ca 80% av alla NGOs, var denna dag flera organisationer portade helt. En afrikansk man från Miljöforbundet jordens vänner omringas av en skara tvkameror, mikrofoner, samt en säkerhetsvakt från FN. “The leaders should listen to the people, but now they don’t let people in”.

Jag tänker på alla de människor jag träffat som åkt hit fran världens alla hörn, och som väl här inte ens får komma in på området. Denna morgon stod jag i kö tillsammans med tre personer från en miljöskyddsorganisation i Taiwan, som inte hade fått några av de extra badges som sedan i tisdags behövs för att ta sig in. Det är inte konstigt att människor känner frustration och ilska..

Senare på eftermiddagen tågar en samling NGOs ut från bella center, samtidigt som de ropar “reclaim power now”. De följs av ett minst lika stort presståg. Världens viktigaste förhandlingar just nu pågar här inne. Men civilsamhället får inte möjlighet att vara med och arbeta för det avtal vi alla vill ha.

Mycket av min vecka har handlat om att komma in på Bella Center. Men hur var det då att vara där inne, ibland kostymklädda människor, laptops, journalister, människor i möten och människor på väg? Det mest uppenbara känslan inne på Bella Center är tempot. Människor är upptagna, har viktig möten och tydliga mål. Lobbyister samlas och delar information om hur det går i förhandlingarna, för att veta hur man ska göra för att bäst påverka. Det går inte att förstå hela sammanhanget av vad som pågår i alla sammanträdesrum och i alla möten, det är så otroligt komlext. Det råder stor osäkerhet om vad som blir nästa steg i förhandlingarna, så mycket spelar in. Jag fascineras över att internationella möten av det här slaget ens förekommer, samtidigt som bristen på framsteg i dessa förhandlingar visar på svårigheten att överbrygga de klyftor och splittringar som finns mellan olika länder.

Hur mycket är världens ledare beredda att sänka sina länders koldioxidutsläpp? Det var temat för onsdagens koldioxidlimbo på Klimaforum!

Världens ledare deltar i en koldioxidlimbo och presenterar sina mer eller mindre ambitiösa löften om koldioxidsänkningar

Såväl Reinfeldt som Obama fick till limbomusik visa sina ambitioner i en vänskaplig limbotävling. Med ett segervisst –Yes we can! Gick Obama kaxigt mot det spända hopprepet som han skulle böja sig under. Med USAs hittills låga ambitioner hölls repet högt upp och var lätt att passera under, men istället för att böja sig lyfte Obama helt sonika upp repet och gick rakryggad under det, till publikens högljudda burop.
Andra världsledare gjorde halv- eller helhjärtade försök, eller fuskade sig förbi. Ju mer ambitiösa sänkningar man utlovat, desto lägre hölls repet att passera under, och när 40%iga sänkningar gav verkliga utmaningar följde också visslingarna och påhejningarna. Men allra mest ambitiösa var de modiga individer på som tog på sig att utmana sina ledare och sänka koldioxiden ännu mer, och gå under ett riktigt lågt spänt rep.
Det hela fastnade också på video, titta här.

En av kampanjens aktivister visar världsledarna hur riktiga ambitioner ska se ut

På Klimaforum, folkets klimatmöte, kryllar det av kreativa aktioner och stunts, där finns ambitioner, hopp, intelligens, humor och vilja i överflöd. När förhandlingarna på Bella center nu går in i sina sista timmar förs de bakom stängda dörrar och på nivåer som är så oerhöra att de är svåra att omfatta. På Klimaforum handlar det om hur människor kan leva sina liv, bygga samhällen, på hållbara sätt. Och här blir det inte en tävlan om vem som ska få bidra med minst. Här hålls seminarier om solceller i Indien, om att ta vara på mat istället för att kasta den, om miljövänliga transportsystem. Här är det istället frågan om att kunna göra så mycket som möjligt.

klimatlöften från människor från hela världen

I den nästan folktomma Forum-hallen där förhandlingarna sänds på storbildsskärmar för NGOs, pågick under torsdagseftermiddagen en liten okänd rättegång, följd av enbart ett fåtal ögon och kameror. Men de åtalade var långt ifrån okända och brottet var allvarligt.

De åtalade:
USA –Barack Obama
Canada –Stephen Harper
EU –Fredrik Reinfeldt

Brott:
Folkmord, bedrägeri

Bevis:
Jordklotet

Dom:
Skyldiga.

Torsdag, tidig kväll. Vi samlas i Øxnehallen, en av de två platser som nu huserar alla de NGOs som borde få vara inne på Bella center. Kvällsmörkret mjukas upp av blöt snö, skapelsens egen hälsning till alla statschefer och delegater som i denna stund spelar poker om framtiden. Om snö, naturkatastrofer och liv.

Inne i hallen står hundratals gravljus tända och vi får ta varsitt i handen. Ljusvakan är en öppen andakt där vi ombeds be till den kraft vi tror på, och att sända våra tankar och vårt hopp till politikerna några kilometer bort. Talare berättar om pågående fastor, om hur Avaaz namninsamling för klimaträttvisa nu samlat över 13 miljoner elektroniska underskrifter.

Som avslutning på vakan får vi alla papper, tuschpenna och tejpbit. Tejpen fäster vi över våra munnar, och tysta får vi skriva ned vårt hopp om framtiden, en reflektion över nuet, eller det som vi vill. Sedan bär vi fram detta, en och en, i en kedja av ljus, hopp, frustration och vilja.

På You Tube (se länk nederst i inlägget) finns hela Obamas tal för den som vill titta. Men det var inte DET talet. I alla fall har jag svårt att hitta att han tar ett modigt steg framåt.

Tre punkter ville han se i ett nytt avtal.

1. Alla större ekonomier måste komma upp med ambitiösa utsläppsminskningar.
2. Mekanismer och transparens för att kunna övervaka att åtagande som lovas verkligen genomförs.
3. Finansering för utvecklingsländer för anpassningsåtgärder.

Obama var tydlig med att alla inte kunde få allt. Att både utvecklade länder och utvecklingsländer inte kunde vara nöjda men att vi måste ha något att bygga på.

Men man kan också lyssna på vad han inte sa.

FAB (Fair, Ambitious, and Binding) var han inte i alla fall. Inget om Fair (rättvist) om man inte räknar in att han nämner gemensamt men differentierat ansvar som finns i Kyoto protokollet. Ambitiöst är ju en fråga om bedömning. Men han bjöd inte på en enda procent mer i minskningar. Bindande? Ja, kanske om man läste mellan raderna men lagligt bindande är nog tveksamt.

Positivt var att USA kommer att fortsätta sin omställning oavsett internationellt avtal.

Finansieringen var redan lagd på bordet av Hillary Clinton så inte var det något nytt.

Men kan vädjade till länderna om ett internationellt avtal för att vi som gemensam mänsklighet ska agera tillsammans eller om vi ska fortsätta splittrade och öka utsläppen.

Men att Obama var angelägen om global överenskommelse var tydligt.

The time for talk is over. This is the bottom line. We can embrace this accord take a substantial step forward continue to refine it and build upon its foundation. We can do that and everyone who is in this room will be part of a historic endeavour one that makes life better for our children and grand children. Or we can choose delay. Falling back into the same divisions that have stood in the way of action for years… And with courage and faith I believe that we can meet our responsibilities to our people and the future to our planet.

Det var ett tal med syfte till handling men det var inte så att han bjöd på något mer än vad som redan var känt ifrån den amerikanska administrationen. Få se nu om EU kan ta ledningen och säga att vi går upp till 30 procent och på så sätt sätter press på andra länder att lägga mer på bordet.

Obamas tal i Köpenhamn

Henrik Grape