Matt 6:5-8 – Jesu böneskola


Barn som ber
Barn som ber

Under några veckor i maj månad har Jens Gunnarsson gjort praktik som prästkandidat i Knivsta pastorat, här nedan följer den predikan han i söndags höll Alsike och Östuna församlingar.

Jesus sade:

När ni ber skall ni inte göra som hycklarna.
De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem.
Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.
Nej, när du ber, gå då in i den kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda.
Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna;
de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull.
Gör inte som de
Ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.

Slentrianmässig bön

“När ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna” sade Jesus…

När jag i måndags satte mig ner för att förbereda denna predikan kom jag på mig själv med att agera på följande vis: Jag började be ungefär så här: “Gud, kom och tala till församlingen på söndag. Vi behöver dig. Kom helig Ande, kom helig Ande, kom helig Ande…” och efter ett tag insåg jag att jag under tiden jag rabblade min böneramsa hade börjat glömma bort vad jag egentligen bad, och i tanken befann mig någon annanstans.

Kanske händer samma sak för dig ibland när du går på gudstjänst. Du ber med i syndabekännelsen och upptäcker plötsligt att du inte vet vad du nyss sade, och du känner verkligen inte till någon specifik synd som du just nu vill bekänna inför Gud. Eller du sjunger en psalm, och sitter samtidigt och tänker på kycklingen som ska förberedas inför söndagsmiddagen eller på vilken fin sångröst din bänkgranne har. Själva sångens innehåll berör dig inte det minsta. Du bara sjunger. Du bara ber.

Någon har myntat uttrycket “När du ber, låt hellre ditt hjärta vara utan ord, än dina ord vara utan ditt hjärta.” Och jag misstänker att författaren till det ordspråket har hämtat sin inspiration från Jesus. Det är kanske också därför som Luther inte definierade bön såsom “Munnens samtal med Gud” utan som “Hjärtats samtal med Gud”. Bön är inte bara ord. Bön är att lägga sitt hjärta invid Guds hjärta.

Jesu ord om babbel

I dagens evangelietext står det berättat om hur Jesus kritiserade de bedjare som yttrar ord i bönen som inte har något med hjärtats inre tanke att göra. Det grekiska ord som i vår text översätts “rabbla tomma ord” skulle också kunna översättas till “babbel” eller att “be utan att tänka”.

Hedningarnas bönehjul

Kanske någon av er har sett eller känner till de s.k. bönehjul som man ibland stöter på i sydostasiatiska länder. I buddhistisk och hinduisk religion finns det s.k. mantran av olika slag som man kan be. Gång på gång upprepar man då en serie ord av böner, och i buddhistiska kretsar har man t.o.m. skrivit upp några av dessa böner på särskilda hjul som man hänger upp, och istället för att muntligt recitera de här bönerna kan man snurra på hjulet, och då förvänta sig att himlen hör och ger dig det som står på bönehjulen. Man behöver alltså inte ens rabbla ord, utan det räcker med att med handen snurra på några hjul, så kan man förvänta sig bönesvar!

Detta är ett sätt att förhålla sig till bön som Jesus kritiserade. Han sade att hednafolken, det vill säga icke-judiska religioner, brukar göra så, och att Jesu efterföljare också riskerar att bete sig på det viset, men att de skulle akta sig för att hamna i det _automatiserande _diket.

Du och jag har säkert hamnat där ibland, kan jag tänka mig. Kanske har du satt klockan fem minuter tidigare på morgonen för att be, men bönen blir bara ett rabblande som inte har någonting med din egen vilja och inre hjärttillstånd att göra. Bönen har blivit slentrian.

Äktenskapets slentrian

Tänk dig att du är gift, och i ditt äktenskap brukar du och din respektive säga “Jag älskar dig” till varandra. Det är absolut inget fel om du kommer hem och varje eftermiddag under 40 års tid upprepar frasen “Jag älskar dig” till din make eller maka. Men om det bara blir slentrian, och det inte finns något hjärta med i ditt uttalande, kommer nog han eller hon så småningom att tvivla på sanningshalten i vad du säger.

På samma sätt kanske du upprepar samma fraser till Gud gång på gång, när du varje söndag ber Gud om förlåtelse med samma syndabekännelse, eller varje kväll ber samma bön. Och det är absolut inget fel med det heller, men om dina ord inte springer fram ur ditt hjärta kan de inte heller beröra Jesu hjärta. De är tomma ord, utan innehåll. Vad Jesus söker är en äkta och levande relation med dig.

Mentorns enkla bön

En gång när jag träffade en mentor eller andlig vägledare, tyckte han att jag borde erfara lite mer glädje i mitt liv, så efter vårt samtal bad han högt “Herre, ge Jens en knuff in i glädjen”. Och jag minns den bönen, dels därför att han fick ett tydligt bönesvar, men också därför att jag slogs av hur enkelt och okonstlat han bad. Han bad till Gud som om Gud satt i stolen bredvid honom, som om Gud var hans nära vän, och som om han var 100 % säker på att Gud skulle ge honom det han bad om. Inga fina formuleringar. Ingen höjning eller sänkning av rösten. Bara en enkel mening.

Så många gånger ber vi till Gud med långa krångliga böner just därför att vi har så svårt att tro. Istället för att be “Ge Jens en knuff in i glädjen” hade han ju kunnat be “O allsmäktige allenarådande herre, jag tackar dig för att du är glädjens herre, såsom det står i Bibeln att ditt rike består av glädje i den helige Ande, och nu ber, vädjar och med alla mina krafter åkallar jag dig för att du måtte skänka Jens de djupa källflödenas oändliga lyckoströmmar!”

Den bönen hade imponerat mycket mer på mig. Men den hade inte imponerat ett dugg mer på Gud. Pinsamt enkla böner blir hörda i himlen lika mycket som imponerande avancerade böner.

Du som kommer in hit i kyrkan och säger “Gud, hjälp mig, för jag behöver dig”, och gör det av hjärtat, har i himlen gett ett större intryck än när jag i vita kläder ber “Herre förbarma dig” och bugar och läser syndabekännelsen, om jag inte gör det av hjärtat. Det är faktiskt så.

Tänk dig en femåring som kommer hem och vill ha en apelsin, och som går till sin pappa och säger: “O, du gode Fader i arbetsrummet. Må det behaga ditt hulda hjärta att ge mig en apelsin. Jag beder dig att du (inte för min rättfärdighets skull utan för din oändliga trofasthets skull) måtte skänka mig en apelsin. För dig är ingenting omöjligt i detta hus, och om du ger mig en apelsin så looovar jag att ge mitt syskon en halv klyfta av den.”

Jämför det nu med en femåring som okonstlat sträcker fram sin hand och till sin pappa säger “Jag vill ha en apelsin”.

Vilken femåring skulle du gissa har starkast tilltro till sin pappa? Skulle den förste femåringen imponera mer på sin pappa än den andre?

Så ofta har vi en så låg tro både på Guds makt och på Guds välvilja mot oss, att vi försöker imponera på Gud med långa krångliga böner, trots att han vill ge oss allt vi behöver, och vet vad vi behöver innan vi har börjat be om det.

Jesus uppmanar oss att inte hamna i den fällan.

Att be med rätt intention

Det finns ännu en fälla som Jesus varnar oss för att falla i. Och det är att be med fel intention.

Vårt sökande efter mänskligt beröm

På Jesu tid fanns det, precis som i vår egen tid, folk som bad, med syftet att söka bekräftelse från andra människor, och jag tror att vi alla hamnar där ibland. Kanske t.o.m. ofta.

Vi tar upp psalmboken och sjunger, mer för att göra resten av församlingen glada än för att möta Gud. Vi ger i kollekten, mer för att inte behöva skämmas över vår snålhet inför bänkgrannen än därför att vi vill ge av våra tillgångar till Guds verk. Vi ber, mer därför att det påbjuds av prästen än därför att vi verkligen förväntar oss och längtar efter att få någonting av Gud.

Död religion skulle några kalla det. Förstelnad ritual skulle andra säga. Jesus kallade det för hyckleri.

Hyckleri = skådespel

Det grekiska ord som här översätts “hycklare” använde man som titel på dem inom antiken som jobbade som skådespelare i teaterbranschen. Att hyckla är det samma som att spela teater eller förställa sig. Att spela en roll. Att låtsas vara någon annan än den man är.

Att ge i kollekten därför att andra tittar på, men inte ge pengar om ingen ser. Att be för att göra andra glada, men aldrig be i enskildhet eller för att man förväntar sig Guds svar. Att ta på sig en mask och arrangera ett religiöst skådespeleri. Det kallade Jesus för hyckleri. Skådespeleri.

Det är ungefär som att inför vännerna låtsas om att ens äktenskap fungerar som smort när andra ser dig och din make eller maka tillsammans, men att sen aldrig prata med din make eller maka när det bara är ni två. Gud vill ha en bättre och mer innerlig relation med dig än så.

När Jesus kritiserade dessa skådespelande bedjare så kritiserade han inte offentlig bön i sig. Jesus bad själv ofta på offentliga platser. Det Jesus kritiserar är när bönen gjordes för att imponera på andra människor istället för att beröra Guds hjärta.

Dessa skådespelare ville imponera på andra med sin fromhet. Det var vad de sökte efter. Och det var vad de fick. Jesus sade att fick ut den lön som de med sina böner arbetade för – nämligen människors beröm. Men Jesus ville göra sin lyssnare, inklusive dig och mig, uppmärksamma på att det finns något mer att få än bara människors beröm. Något mycket _bättre _till och med. Det finns välsignelser från himlen och en relation till Gud att få. Det finns ett livsförvandlande möte att få med världens skapare. Gud vill möta dig, och svara på dina böner. Därför ska du söka honom och inte någon religiös lek. Söker du en religiös lek så får du en religiös lek. Söker du Gud, så får du Gud. Vad vill du ha?

Självbespegling

Tänk om _vår _gudstjänst här är mer av ett spel för gallerierna än ett uppriktigt sökande efter Gud. Jag säger inte att det är så. Men dagens evangelietext kräver att den frågan väcks hos oss, så att vi får möjlighet att spegla oss själva i Jesu undervisning.

Är det så att din och min kristendom alltmer har blivit ett skådespel? I så fall vill jag gratulera dig, för det finns goda nyheter: Istället för en religiös lek kan du få erfara Gud. Erfara bönesvar. För Han lever på riktigt, och du behöver aldrig gå till kyrkan för att låtsas att han finns. Du kan gå till kyrkan för att verkligen möta Gud.

Sammanfattning

Hur kan man då sammanfatta Jesu undervisning om bönen?

Är det fel att be när andra ser på? Är det vad Jesus säger?

Nej, det säger han inte.

Det är inte fel att be när människor ser på – det är fel att be för att människor ska se på.

De som ber för att synas kommer att få vad de söker; nämligen att synas. Men de kan inte förvänta sig något bönesvar från Herren, eftersom de inte har bett. De har varit riktade mot människor och inte mot Gud.

Jesu tips på hur man botar den tendensen är att istället gå in i ett enskilt rum när du ber, så att ingen människa, utan bara Gud själv ser och hör dig.

Säger Jesus att det är fel att använda ord då? Får man bara be korta och enkla böner?

Nej, du får be vilka böner som helst, långa eller korta, fina eller fula.

Jesu poäng är bara att du inte kommer att bli bedömd eller besvarad utifrån hur bra du är på att formulera dig – han imponeras inte av sådant.

Det är ett stort evangelium, ett glatt budskap, för oss att Gud faktiskt lever på riktigt, och att han känner oss så bra så att vi inte behöver skapa en konstlad gemenskap med honom.

Han är här, och vill möta dig.

2 kommentarer

Kerstin säger
14 september 2015 – 07:08

Tack för fin predikan!

Moses säger
28 januari 2016 – 02:09

Väldigt fin predikan, skall unna mig lite

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *