Ljuset i mörkret.

En predikan vid Högmässorna i S:ta Birgittakyrkan och Östuna kyrka, Den helige Johannes döparens dag, 140622

Tema
Den högstes profet
Jes 42:5-9
Apg 10:37-38
Luk 1:67-80
Ps 96

Psalmer
S:ta Birgittakyrkan
Ing 53:- Livets Ande, kom från ovan
Mellan läsning 426B:- Hör du rösten
Ev. 676:- Sakarias lovsång
Ps ef pred 88:- Räds ej bekänna Kristi namn
Off 22:- Dig skall min själ sitt offer bära
Utg 754:- När dagen fylls av fågelsång

Östuna kyrka
Ing 200:1-4 I denna ljuva sommartid
Grad 426B:- Hör du rösten
Ps ef pred 88:- Räds ej bekänna Kristi namn
Off 28:- Så älskade Gud världen all
Utg 201:- En vänlig grönskas rika dräkt

Predikan
Som en uppladdning inför predikoskrivandet i torsdags tittade jag på Bolibompa play med mina barn. Vi såg på avsnitt med Olivia – en gris och hennes familj. Det var sommar i programmet och hennes granne hade bjudit in till någon sort Hawaiiparty. Samtidigt hade mamman i familjen för en gång skull varit välplanerad och beställt en fotograf som skulle komma hem. Trebarnsfamiljen skulle för en gång skull vara i tid med sina julkort. De har klätt granen. Olivia klär sig i tomtedräkt med renhorn, tar fram tomteluvor till alla i familjen och fotografen kommer med en snömaskin för att sätta rätt stämning.

Ängeln Gabriel kom till Maria och meddelade henne att hon väntade en son som skulle få namnet Jesus. Sen gick hon till sin släkting Elisabet som också väntade barn och hon stannade där tre månader. Så födde Elisabet sin son Johannes och sex månader senare föds Jesus. Så här mitt i sommaren påminns vi om att julen snart står för dörren. Men det är inte med tomteluvor, klädda granar och snömaskiner utan med en lovsång.

Sakarias och Elisabet blir förelöpare till det som ska hända. Både med vad de gör, inte gör, säger och inte säger och med vilka de är. Sakarias namn har något med att minnas eller komma ihåg att göra. Elisabets namn har något med löfte eller ed att göra. Gud har lovat att hålla sina löften till Abraham och sitt folk och nu är tiden inne för att det ska fullbordas. Sakarias är en from man, men han litar inte på Gud. Sakarias tvingas ta ett steg tillbaka in i tystnaden för att få tid att begrunda och meditera. Sakarias reaktion står i stark kontrast till Marias reaktion. När ängeln Gabriel kommer till henne svarar hon omedelbart med med sin lovsång som vi kallar Magnificat. Sakarias däremot behöver tid på sig för att kunna svara med sin lovsång som vi kallar Benedictus. Dessa helgon för stå som representanter för oss människor. Där tron för en del kommer naturligt och snabbt och för andra behövs det en längre tid av process. En kommentator till denna text skriver inte att den fromme Sakarias tvivlade. Men att hans tro tog en paus. När pausen var över hade tron fördjupats och han kunde brista ut i en lovsång till sin Herre och Gud.

Vi plockar inte fram tomtekläder, granpynt och konstsnö för att få julstämning idag, det behövs inte. Skapelsen i sig i vårt land berättar om det speciella med det barn som ska födas om sex månader. Vi är med om de ljusaste dygnen på året och Sakarias säger att Han som ska födas är en soluppgång. Han är den klaraste stjärnan, som profeterna Jesaja (9:2) och Malaki (4:2) sagt förut. Ordet som ligger bakom soluppgång kan också om det som tränger fram eller spirar. Han som stiger upp som en gren ur den kungliga Davidiska stammen som profeterna Jeremia (23:5) och Sakarja (3:8 och 6:12). Också bilden av grenen som spirar passar bra i vårt land under den tid på året då skapelsen grönskar allra mest. Sakarias kombinera båda dessa bilder; ljuset eller solen som stiger upp och grenen eller telningen som sticker fram ur stammen.

Sakarias kombinerar också två olika aspekter av frälsningen i sin lovsång. Sakarias har inte den fullständiga bilden av frälsningen eftersom Jesu död och uppståndelse på korset ännu inte inträffat i den stund han brister ut. Men som profet och fylld av helig Ande kanske ändå något finns med redan nu, men något kan också vara tillagt av den jude-kristna kyrkan meditation av allt som hänt.

Frälsningen i Sakarias tolkning innehåller både politiska och andliga aspekter. Gud har inte övergett sitt förbund till Abraham och folket. Frälsningen förenar den världen vi uppfattar med våra sinnen med hjärtats värld och himlens värld. Om vi tar bort något element förlorar vi evangelisten Lukas bild av frälsningen ur Sakarias mun. Om vi tar bort hjärtat och himlen degraderar vi frälsningen till politik. Om vi tar bort det jordiska hoppet lämnar vi en klyfta mellan rättvisa i världen och det individuella svaret på Guds tilltal. Guds frälsning är inte tänkt som en privatsak. Sakarias visar att när Gud förlöser oss så tar han med frälsningen till världen, lika mycket som till hjärtat. Frälsning leder till tjänst, den är ett medel för att nå ett mål. Det är något för oss var och en att tänka på ett supervalår som detta, men också i allt det vi gör i familj, på arbete och i skola. Hur kan Guds riket som finns inom oss (Lk 17:21) också ta gestalt så att Gudsriket förverkligas i det samhälle vi lever i? Så att våra fiender inte har möjlighet att angripa oss och våra fötter går fredens väg.

Den första delen i Lukasevangeliet handlar om förberedelserna inför att Jesus ska födas. Eller som ängeln Gabriel säger till Maria ”Den högstes son” (Lk 1:32). Ärkeängeln Gabriel, Maria, Elisabet, Sakarias och Johannes är centrala gestalter. I och med Sakarias lovsång är denna första del slut. Sambandet mellan Johannes och Jesus är tydliggjort. Jesus är den Högstes son och Johannes är den Högstes profet, som Sakarias uttrycker det. Det som väntar nu är nästa del, Jesus ska födas. Så är vi tillbaka i julen, där vi började.

De viktiga delarna i den här predikan var:
Jesus och Johannes hör ihop. Johannes är den Högstes profet och Jesus är den Högstes son.
Den Högstes son, Jesus, som ska födas liknas vid en soluppgång, stjärnan eller ljuset i våra liv.
Med ett annat ord brukar vi säga att Jesus kommer med frälsningen till oss och denna frälsning har både världsliga och andliga aspekter. Vi kan inte skilja hjärtat och himmelen och samhället från varandra när vi pratar om frälsningen.
För en del, som för Maria, kommer tron enkelt, snabbt och naturligt. För andra, som för Sakarias, kommer tron efter en tid av reflektion och tystnad, det är en process. Men med tiden kan tron fördjupas.

Så har denna söndag då det är som ljusast ett samband med den tid då det är som mörkast och vi får fira att Jesus föds in i världen och in i våra hjärtan. Amen