Vem är du?


En predikan i högmässan i Lagga kyrka och i söndagsgudstjänsten i Husby-Långhundra kyrka 15 juni 2014
Angelsatmamre-trinity-rublev-1410
Tema och bibelstexter
Gud – Fader, Son och Ande
1 Mos 18:1-8
Apg 4:5-12
Joh 11:18-27
Ps 113:1-6

Pslamer
Ing. 712:- o Gud som skapat vind och ha
v
Grad 338:- Som ett klockspel hör jag dig
Ps ef pred 359:- Jesus jag dig älskar
Off 394:- kläd dig själ i högtidskläder
Utg 202:- de blomster som i marken bor

Predikan
Har du fått frågan ”Vem är du?” någon gång?. Jag har i alla fall fått den. Inte så ofta när jag kommer klädd så här, då förstår alla att det är jag som är präst idag. Jag har inte heller behovet att fråga vem kassörskan på ICA är, vem konduktören på tåget är eller min syster är. Däremot är det rätt vanligt när man kommer på en fest med mycket folk man aldrig träffat. Till exempel ett bröllop där olika kompisgäng, arbetskamrater, två släkter och så lite annat löst folk kommer samman. Då kan man få frågan ”Vem är du?”. Man svarar ofta med vilken relation man har till bruden eller brudgummen, eller båda två. Relationen till huvudpersonerna eller värdarna kan också vara det första man svara med när man är med på en födelsedagsfest, ett grillparty eller en studentfest. Sen behöver man ofta fortsätta samtalet med något mer. Man kanske pratar om var man kommer ifrån, var man bor nu, om sin familj, vad man jobbar med, var man pluggat, några intressen kanske dyker upp. Mycket av detta kan vara ingångar till samtal, både det man har gemensamt med den man pratar med och det man verkligen inte känner till något om.

Svarar relationer, bostadsort, jobb m.m. på frågan ”Vem är du?” Ja i viss mån gör det väl det, vi blir formade av allt vi varit med om i livet och var vi kommer ifrån. Jag har inte varit i USA – det kanske någon av er varit och kan bekräfta eller förkasta mitt påstående att där verkar det som att många tillägger både vilken församling de tillhör och vilket parti de röstar på. Det brukar vi väl inte deklarera som något av det första när vi presenterar oss, men det är klart det säger något om vem vi är.

Jesus möter sin vän Marta idag. Den känner redan varandra och Marta behöver inte fråga vem Jesus är. Ändå svarar Jesus på frågan vem han är. ”Jag är uppståndelsen och livet”. Det är nog inte en rekommenderad presentationsreplik vid bröllop, grillfest eller anställningsintervju. Det kan ju i och för sig bli ett intressant samtal. Men jag tror också det kan bli rätt tyst, förmodligen skulle man bli klassad som rätt knäpp. Jesus och Marta känner varandra redan och Marta vet att Jesus inte är knäpp. Dessutom är det en mycket speciell situation: Martas bror har dött och hon och hennes syster Maria har skickat efter Jesus.

Jesus har inte hunnit vara med vid begravningen, och det är rätt så förståeligt. Begravningarna i Mellanöstern sker mycket snabbt efter dödsfallet än idag på grund av värmen och den snabba förruttnelseprocessen. Samtidigt verkar Jesus dra på att komma, det står strax innan att han väntade två dagar efter att han fått dödsbudet tills han gav sig iväg. Jesus säger att Lasaros död ska visa Guds härlighet och att Guds son ska bli förhärligad. Lasaros är verkligen död och det har börjat lukta. Jesus möter Marta på vägen och när de är framme vid graven uppväcker Jesus Lasaros. Det har gått tre dagar och kopplingarna mellan Lasaros död och Jesus egen död och uppståndelse är nästan övertydliga.

Det centrala i berättelsen om när Lasaros blir uppväckt är inte undret i sig. Det är i och för sig häpnadsväckande att någon som varit död och börjat ruttna kliver ur en grav och det var säkert stort för honom och hans systrar. Men det viktigaste med händelsen i den linje aposteln Johannes driver genom sitt evangelium är att det är Jesus som uppväcker honom. I och med att det är Jesus som gör detta visas guds härlighet. Gud blir förhärligad. Det är bara Gud som äger förmågan att ge liv. Det är senare inte Jesus själv som skapar sin uppståndelse. Jesus reses själv upp av den som är starkare än döden. Händelsen säger något om vem Jesus är.

När Jesus ska svara på frågan vem han är gör han som vi ofta gör. Vi talar om våra relationer, var vi kommer ifrån och vad vi jobbar med. ”Jag och Fadern är ett” (Jh 10:30) ”Jag är den gode herden” (Jh 10:11) ”Jag är livets bröd” (Jh 6:48) ”Jag är det levande brödet” (Jh 6:51) ”Jag är grinden” (Jh10:9)  ”Jag är vinstocken” (Jh 15:5) ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Jh 14:6) ”Jag är  världens ljus” (Jh 8:12) Och idag ”Jag är uppståndelsen och livet”.

Våra svar kan te sig ytliga i jämförelse med Jesus svar. samtidigt är våra svar grundläggande för hur vi ser på oss själva, men det är också färgade av den tid vi lever i. När jag möter er blir det inte relevant att berätta vilken gård jag är född på eller vilka mina föräldrar är. Ni har inte varit där och ni känner inte dem. Så är det för de allra flesta i vår värld idag. Folkvandringarna och omflyttningarna har aldrig varit så stora som nu. Däremot kan det vara av intresse var jag bor nu, vilka intressen jag har eller vilka jag känner, om det visar sig att vi har gemensamma bekanta. Mycket av våra svar på vem vi har har att göra med prestationer, status och hierarkier att göra. Vad jobbar jag med, vilken titel har jag osv. Vi presenterar oss också gärna utan ord med vilka kläder vi har, vilken bil vi kör eller vilken sorts mobil vi plockar upp ur fickan.

Jesu svar på frågan vem han är blir inte utifrån prestation, bostadsort, födelseort, intressen eller gemensamma bekanta. Han berättar om sin grundläggande identitet som en del i den treenige Guden. Gud är. Gud är själva varat. Gud är liv och uppståndelse.

Idag är det ”Helga trefaldighets dag” eller ”Missionsdagen”, det är den kristna trosbekännelsens dag. Då är Martas förhållningssätt till Jesu svar på vem han är centralt. I en annan berättelse om Marta och henne syster Maria är det Marta som springer runt och fixar och donar och Maria som sitter vid Jesu fötter. Jesus lyfter upp Maria och säger att hon gör det som är bäst. (Lk 10:38-42). Den här gången är det lite liknande. Maria sitter på golvet där hemma i sin sorg och Marta som är aktiv och möter upp Jesus. Nu är Marta förebild för oss. Hon är den första personen i Johannesevangeliet som ger en fullständig kristen bekännelse. Marta säger: ”Jag tror att du är Messias, Guds son”. Och på det sätt hon uttrycker sig i den grekiska texten så säger hon ”jag tror verkligen att du är Messias”

Ett kristet förhållningssätt till Jesus är inte att vända sig bort i tystnad eller tänka att han är knäpp. Martas svar är en förebild och något eftersträvansvärt för oss. Detta svar ger Marta tillit och frid. Hon blir förvissad om att Guds kärlek är starkare än döden och hon låter Jesus ta hand om situationen på det sätt han tycker är bäst. Denna frid, denna tillit, denna förvissning kan också bli vår när vi bekänner Jesus som Messias, Guds son. Låt oss bekänna vår heliga kristna tro:

En kommentar

Dea Carlsson säger
15 juni 2014 – 10:01

Martin!

Den fråga du ställer " vem är du? är en av de djupaste frågor man kan få. Jag fick den en gång där jag tydligt kände att personen inte vill veta min födelseort, titel eller annat som är så lätt att svara och på sätt och vis kamouflera sig bakom. Svaret på frågan kom till mej efter mer än ett år. Nästa gång vi ses vill jag gärna berätta om du är intresserad.

Med vänlig hälsning, Dea

Martin Valman svarar
17 juni 2024 – 11:14

Spännande Dea!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *