Förföljelse pga efterföljelse

En predikan vid högmässan i S:t Stefans kyrka i Knivsta, Vassunda kyrka och vid friluftsgudstjänst i Ovike i Husby-Långhundra sjätte söndagen efter Trefaldighet 140727

Tema
Efterföljelse
1 Kung 19:19-21
1 Kor 9:19-26
Luk 9:51-62
Ps 15

Psalmer S:t Stefan
Ing 752:- över berg och dal
Mellan läsn 606:- det gungar så fint
Grad 291:- sänd av himlens sol en strimma
Ps ef pred 386:- upp ur vilda
Ef credo 723:- när du ser en droppe glittra
Off 280:- Jesus, min herre, dig vill jag älska
Utg 586:- du, o Gud, är livets källa
Psalmer Vassunda
Ing 752:- över berg och dal
Grad 291:- sänd av himlens sol en strimma
Ef pred 193:- Gud som haver barnen kär
Off 606:- det gungar så fint
Utg 201:- en vänlig grönskas
Psalmer Husby-Långhundra
754:- När dagen fylls av fågelsång
280:- Jesus, min Herre, dig vill jag älska
291:- Sänd av himlens sol en strimma
200:- I denna ljuva sommartid

Predikan
De svåraste länderna att vara kristen i idag är Nordkorea, Somalia, Syrien, Irak och Afganistan. I alla fall om man får tro missionsorganisationen Open Doors som arbetar i de länder där kristna förföljs. (www.open-doors.se)
I de här länderna och i många fler är det olika skäl till att kristna förfölja. Nordkorea är en kommunistisk diktatur där oliktänkande förföljs och där nätverk, likt kristna församlingar, blir ett hot mot regimen. Somalia, Syrien, Irak och Afganistan är alla instabila länder där centralmakten inte förmår kontrollera hela territorierna. Religiösa extrema grupper tar kontrollen över områden och kräver konversion till just deras tolkning, i de här fallen, tolkningen av Islam. Men samma mönster går att se i delar av Asien där buddistisk och hinduistiska grupper gör samma sak.
Vi kristna har inte varit bättre under historiens gång, vi minns korståg och missionsaktioner med svärdet i ena handen och dopvattenet bredvid. Och vi européer, inte minst vi i Sverige, tänker oss ibland att situationen fortfarande är den är kristendomen är det naturliga och självklara och att det har med vår överhöghet som vita och rika att göra. Därför kan det vara svårt för oss att ta till oss att vi lever i en tid då det är farligare att vara kristen än att tillhöra någon annan religion. I alla fall om vi räknar martyrerna, hur många som dör pga sin kristna tro. 2012 dödades 1201 personer för sin kristna tros skull men under 2013 fördubblades siffran till 2123, de flesta av dem i inbördeskrigets Syrien. Dessa siffror är rapporterade och offentliga, hur många som dör utan att det syns och märks vet vi inte. Hur det kommer att sluta 2014 vet vi inte, men det ser inte ljust ut. Från Mosul, det gammaltestamentliga Nineve, i Irak flyr de flesta kristna. Många flydde redan efter Saddam Husseins fall och många kom till Sverige. Framförallt många syrianer kom och jag lärde känna en del av dem när jag var präst i Huskvarna. En del hinner inte fly, eller har inte möjlighet att fly och tvingas till konversion till Isis version av islam eller möter döden. I Sverige har det inte talats så inte mycket om förföljelsen av kristna, men nu har media och de stora tidningarnas ledarsidor vaknat.
När Jesus började sin vandring mot Jerusalem i evangeliet idag möter han motstånd. På samma sätt börjar hans verksamhet i Galiléen i nästa kapitel. Lukas vill få fram att moståndet inte bara kommer från det religiösa ledarskapet, det är vida spritt. Jesus är realist i dagens text. Han vet vad som väntar den som följer honom: motstånd, smärta och utsatthet och för en del till och med död. Nästan alla hans 12 apostlar som vi firade förra veckan dödades för sin tros skull Alla utom Judas som tog sitt eget liv och Johannes som fick dö pga ålder. På samma sätt är det alltså många som får lida martyrdöden idag.
Man kan tycka att apostlarna lite grann får skylla sig själva när man läser dagens text. Jakob och Johannes vill straffa samarierna med eld från himlen eftersom de inte tar emot Jesus. De är så nitiska i sin iver. Men Jesus visar dem på ett annat förhållningssätt och de går vidare. Kanske är det som biskop emeritus i Strängnäs, Jonas Jonson, sa till oss prästkandidater sista året på prästutbildningen. ”De unga prästerna förkunnar mer lag än evangelium.” Ni får väl avgöra det själva och kanske ta det som ett råd att lyssna olika på unga och gamla präster. Kanske var det likadant med de unga apostlarna Jakob och Johannes. Med Johannes blev det däremot annorlunda: traditionen säger att den gamle Johannes nästan bara predikade ”Ni ska älska varandra” och mycket av hans evangelium och hans brev präglas av detta, men inte allt.
Ungdomen har sitt pris, man ser ut över världen och ser att de länder där befolkningen är som yngst, där är det också mer våldsamt. Äldre personer verkar ha en lugnande funktion. Vi kan då fråga oss hur det går för Knivsta med Sveriges lägsta medelålder. Vi får inte börja kalla ner eld från himlen mot varandra. Utan hålla oss tillkärlekens väg.
Några av de länder där kristna förföljs är totalitära regimer där oliktänkande är förbjudet och där tesen om du inte är för oss är du mot oss råder. Något av samma anda kan vi nästan uppleva när vi läser vad Jesus säger om att vara hans efterföljare. Till en som vill följa honom säger han: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand för plogen passar inte för Gud rike.” och han säger ”Låt de döda begrava sina döda” till en annan.
Att begrava sina föräldrar ses som en förlängning av det fjärde budet om att vi ska hedra våra föräldrar och är egentligen ett bud vi måste följa. Men att vara en Jesu lärjunge är heligare än alla andra bud. I den gamla testamentliga texten idag tillåter Elia sin lärjunge Elisha att ta avsked från sina föräldrar innan han börjar följa Elia. Jesus är däremot betydligt mer krävande gentemot sina lärjungar. Det kan vara så att orden om att begrava sin far inte bara betyder att fadern är död och måste begravas de närmsta dagarna för att inte börja lukta illa i den stekande mellanösternhettan. Det kan vara så att begrava sin far är en omskrivning för att han måste ta hand om sin far ända tills han dör och sedan begrava honom. Vi vet ju inte när människor dör och en del blir rätt gamla. Vi som läser evangeliet idag vet att Jesus bara levde tre år efter att han påbörjat sin verksamhet och när den här mannen verkligen skulle ha begravt sin far kanske Jesus redan för länge sedan hade avslutat sin verksamhet på korset. Att först vilja begrava sin far blir en ursäkt för att skjuta upp att vilja följa Jesus. Om vi var och en skulle börja rabbla ursäkter så kan vi nog hitta många för att skjuta upp de svåra valen i livet.
Att se sig om refererar till när Lots hustru ser sig om efter att de lämnat Sodom och förvandlas till en saltstod (1 Mos 19:26). Gud räddar Lot och hans familj undan död och förstörelse. Sodom var en stad där livet inte blivit värt något, där människors värdighet inte längre respekterades och staden måste förintas. Men Lots hustru var kvar i det onda och kunde inte ta sig ur det.
Att se sig om refererar också till när Guds utvalda folk hade lämnat slaveriet i Egypten och gick omkring i öknen. De klagade för Mose och Aron och anklagade dem för att de dragit dem in i svälten. I Egypten hade vi i alla fall mat. (2 Mos 16:3) Folket var i sinnet kvar i slaveriet, bara för att de lämnat landet geografiskt så hade de in lämnat det mentalt.
Att se sig om när man går med plogen har sin särskilda betydelse i det steniga Palestina men också i det steniga Småland, där jag kommer ifrån. Idag blir det ett par timmars svetsning och riktning när traktorn bara kämpar sig förbi de stora stenarna om man inte är uppmärksam. I dåtidens Palestina måste en hand vara vid plogen, den andra hålla i tömmarna till oxen och blicken riktad framåt, annars bir fåran krokig varje gång en sten föser undan plogen. Och det åtgår ännu mer tid att plöja sin åker.
Att följa Jesus är att se framåt inte vända sig om och fokusera det liv som varit. Men att inte vända sig om eller avstå från att begrava sina föräldrar har också med inställning att göra. När Jesus liksom liknar den totalitära statens argumentation gör han det för att han är realist. Han vet att följa honom också innebär smärta och lidande, ett martyrium. Den som är halvhjärtad kommer inte att stå ut den som är halvhjärtad kommer att skjuta upp och ploga så snett att det måste göras om.
När Jesus verkar likna totalitära stater är det bara en chimär. Totalitära regimer kräver lydnad, ingen fri vilja och anpassning. Det rike Jesus grundar är byggt på det egna valet, friheten, rättfärdigheten och kärleken. I totalitära regimer visas bara ytan upp av hur lyckat och framgångsrikt projektet är. Med Jesu rike kommer också synden och ondskan, smärtan och lidandet fram. I det riket är det tydligt att det bara är sanningen som gör oss fria. sade Jesus: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh 8:31f)

 

Att lära sig finliret

En predikan vid högmässan i S:t Stefans kyrka i Knivsta och friluftsgudstjänst i Filipsbol i Husby-Långhundra på Apostladagen 140720.

Altarskåpet i S:t Stefans kyrkan i Knivsta

Tema
Sänd mig
Jer 1:4-10
Rom 16:1-7
Mark 3:7-19
Ps 40:6-12

Psalmer
Psalmer S:t Stefan
Ing 369:- Med pelarstoder tolv
Grad 62:1-3 Än finns det en värld
Ef pred 420:- Herren vår Gud har rest sin tron
Off 721:- Trädet och grenen
Utg 590:- som källor utan vatten

Psalmer Filipsbol
Ing 752:- Över berg och dal
Grad 369:- Med pelarstoder tolv
Ef pred 62:1-3 Än finns det en värld
Utg 201:- En vänlig grönskas

Predikan

Att leva och umgås med andra människor handlar ganska mycket om finlir. Att göra rätt, säga rätt och liksom bara vara rätt i varje stund. Inte så att det finns ett rätt och allt annat är fel. Det är väl också så att ett förhållningssätt kan vara helt rätt i en situation, men helt fel i en annan. Att kunna leva tillsammans som människor handlar både om social kompetens, kompetens inom olika områden, en viss moral och etik osv.

När Jesus väljer ut sina 12 apostlar idag är deras första uppdrag att ”vara med honom”. Att vara med en annan människa är något annat än att läsa vad någon skrivit eller att höra någon berätta om en annan. Att vara med en annan människa är också något annat än att höra denna föreläsa eller att arbetsledas av denna. Att vara med en annan människa gör att vi formas och formar varandra i en gemensam atmosfär. När vi umgås med en annan människa kan vi lära oss det där finliret, tänkesätten, handlingsmönstren, de automatiska reaktionerna, minspelet och kroppspråket som är en så stor del av att vara människa tillsammans med andra. Att vara med Jesus innebar också för apostlarna att lyssna på när han pratar till människor och se hur han handlar med de sjuka och utstötta. Apostlarnas första uppgift är att vara med Jesus.

Jesus väljer ut sin apostlar bland många som verkar följa honom. Stora skaror har följt efter honom ut på landet till sjön. Det är inte bland dem som bara hänger med som han väljer ut sina apostlar, det är bland dem som följer honom. ”Att följa honom” betyder i Markusevangeliet ett visst mått av engagemang, inte bara att hänga med.

Scenen är följande: Först har Jesus botat en man med en förtvinad hand under sabbaten och retat up den religiösa eliten så pass att de bestämmer sig för att de ska döda honom. Motståndet mot Jesus är kompakt men han svara med att dra sig undan till landet.

Där på landet blir situationen den omvända. Mängder med människor kommer till honom. I och för sig en blandad skara, men motståndet mot Jesus framstår som en minoritet jämfört med alla dem som hört vad han gjort av helanden och vill se mer. Men det är så mycket människor att han blir trängd. Ja man kan nästan se bilden av en utomhuskonsert med ett band där fansen är så förälskade i bandmedlemmarna att de trycker på framåt scenen. Och vore det inte för att scenen är upphöjd så hade bandet krossats. Nu är det istället de mest entusiastiska fansen som för ta emot trycket. Jesus har ingen scen, men väl en båt, så att han kan undgå trycket från massorna.

Men vad är massorna ute efter? De är imponerade och berörda av vad Jesus gjort hittills, ryktet har gått före honom. De vill se mer.

Han ger sig upp på berget för att kunna dra sig undan. Där utser han de tolv och deras första uppdrag är att vara med honom. En stark kontrast till folkmassorna som vill se vad han gör. Att vara apostel är att lära känna honom och vara med honom. Att först och främst vara intresserad av honom och i andra han vad han säger och gör.

I vår översättning står det han Jesus utsåg de tolv på berget. I den grekiska texten står det att han ”gjorde” dem till apostlar. För det första utspelar sig detta på ett berg. Bergen är mellan himmel och jord och här kan särskilda händelser utspela sig och gudar kan uppenbara sig, både i gamla testamentet och den grekisk/romerska gudavärlden som förmodligen Markusevangeliets första läsare i Rom kände bättre till. Markus vill berätta att de inte bara utses av en slump, det är ett gudomligt utväljande. För det andra väljer han att använda ordet göra, att göra dem till apostlar, får vi associationer till samma sak. När Gud utser Aron och Mose som dem som ska föra ut folket ut ur Egypten så står det också att Gud gör Mose och Aron. (1 Sam 12:6). På samma sätt gjorde Gud präster till Jerobeams präster. (1 Kung 12:31).

När Markus sedan börjar listan över de tolv för flera av dem nya namn. Detta är också ett tecken på gudomligt ingripande och att dessa personer har en plast i Guds frälsningsplan. Gud gör likadant med Abram som får namnet Abraham och Saraj som får namnet Sara. (1 Mos 17:5, 15).

Simon nämns alltid först, han är apostlarnas ledare och talesperson och får namnet Petrus, klippa, [och vi ser honom längst upp till vänster i vårt altarskåp med nycklarna till himmelriket och boken].

Sen nämns Jakob och Johannes som är bröder och Sebedaios söner och de får namnet Boenerges åskans söner. Kanske har det med deras hetsiga temperament att göra, men åska och blixtar användes också om filosofer och politiker som var retoriskt skickliga. [I vårt altarskåp har vi Johannes som nummer tre från höger på övre raden med en kalk i handen och Jakob står längst ner till vänster med pilgrimsmusslan på hatten, han som förknippas me d alla pilgrimer och framförallt Santiago de Compostella i Spanien]

Dessa tre Petrus, Jakob och Johannes är de tre som är allra närmast Jesus. Sen nämns Andreas, också han stod nära Jesus. [Han står bredvid Johannes, två från höger, men han har förlorat sitt x-formade kors.]

Sen nämns Filippos med sitt populära grekiska namn, han finns inte med hos Matteus och Lukas, men väl hos Johannes. [Han står bredvid den heliga Birgitta på den nedre raden, som nummer tre från vänster med sitt dubbelkors.]

Bartolomaios förknippas ofta med den Natanael som finns med i Johannes evangelium [och står bredvid Birgittas dotter Katarina på den nedre raden, som nummer tre från höger, med en kniv.]

Matteus förknippas ofta med den tulltjänsteman som nämns i Matteus evangelium. [Han står mellan Jakob och Filippos med en bok och ett svärd, som nummer två från vänster på nedre raden.]

Tomas som betyder tvillingen på arameiska förknippas med tvivlet, men också han som blev Indiens apostel [här står han med ett spjut i handen som nummer två från höger på nedre raden.]

Jakob Alfaios son, bror till tullaren Levi. [står längst upp till höger med tygvalkarstång och bokpåse]

Taddaios brukar också kallas Judas, Jakobs son. [Han står bredvid biskop Henrik av Finland som nummer tre från vänster på övre raden med en klubba i handen]

Simon Kannaniaos namn har något med nit och iver att göra, kanske för hans nit och iver att ära Gud och för Israels folk. [Här i altarskåpet är han inte med, istället är Mattias med som står längst ner till höger och som kom att ersätta Judas i Apostlargärningarn]

Så sist Judas från byn Kerioth. Han är också med och det blir tydligt för oss att apostlaskapet inte är någon livslång garanti för helighet och trofasthet. Dessutom blir det tydligt att vara med Jesus också innebär smärta, förräderi, död och avståndstagande. [Paulus står med sitt svärd bredvid Petrus som numer två från vänster och ersätter här Judas]. När Judas räknas upp får vi som läsare än en gång en påminnelse om att Jesu liv kommer att sluta i en våldsam död.

Att Jesus gör tolv apostlar är viktigt och förtydligas inte minst i Apostlagärningarna när en efterträdare till Judas utses genom lotten. (Apg 1:15-26) Men också med associationerna till Israels tolv stammar. Tolv söner till Jakob enar det splittrade folket. Tolv nya apostlar kan förena det nya Israel – kyrkan.

Var och en av de tolv apostlarna nämns vid namn och får dessutom nya namn i flera fall. Vi får veta något om var och en. Ändå betraktas ofta de tolv som en institution snarare än en grupp av individer. De tolv som institution är viktig, samtidigt som de är de tolv individerna är en garant och en koppling till Jesus som är upphovet till kyrkan. Dessa tolv var med Jesus och färgades av hans personlighet och hade möjlighet att lära sig det finlir som det innebär att vara en Jesu lärjunge. Han överförde sitt förhållningssätt till världen, andra människor och till Gud till dem i mer är predikningar och vad han gjorde.

På samma sätt formas vi som kristna när vi umgås med Jesus och när vi umgås som församling. Jesus kunde inte predika om allt som skulle ske i framtiden, vi kan inte läsa om alla de val och situationer vi hamnar i i våra liv. Men genom att umgås med Jesus i bön och att ta emot honom i sitt eget liv i nattvarden och genom att vara tillsammans som församling så kan vi få ett förhållningssätt som hjälper oss också i nya situationer och när vi möter nya människor. Precis på samma sätt som apostlarna gjorde tillsammans med Jesus, han som också är vår Herre och Gud.