En predikan vid högmässan i S:t Stefans kyrka i Knivsta och friluftsgudstjänst i Filipsbol i Husby-Långhundra på Apostladagen 140720.
Tema
Sänd mig
Jer 1:4-10
Rom 16:1-7
Mark 3:7-19
Ps 40:6-12
Psalmer
Psalmer S:t Stefan
Ing 369:- Med pelarstoder tolv
Grad 62:1-3 Än finns det en värld
Ef pred 420:- Herren vår Gud har rest sin tron
Off 721:- Trädet och grenen
Utg 590:- som källor utan vatten
Psalmer Filipsbol
Ing 752:- Över berg och dal
Grad 369:- Med pelarstoder tolv
Ef pred 62:1-3 Än finns det en värld
Utg 201:- En vänlig grönskas
Predikan
Att leva och umgås med andra människor handlar ganska mycket om finlir. Att göra rätt, säga rätt och liksom bara vara rätt i varje stund. Inte så att det finns ett rätt och allt annat är fel. Det är väl också så att ett förhållningssätt kan vara helt rätt i en situation, men helt fel i en annan. Att kunna leva tillsammans som människor handlar både om social kompetens, kompetens inom olika områden, en viss moral och etik osv.
När Jesus väljer ut sina 12 apostlar idag är deras första uppdrag att ”vara med honom”. Att vara med en annan människa är något annat än att läsa vad någon skrivit eller att höra någon berätta om en annan. Att vara med en annan människa är också något annat än att höra denna föreläsa eller att arbetsledas av denna. Att vara med en annan människa gör att vi formas och formar varandra i en gemensam atmosfär. När vi umgås med en annan människa kan vi lära oss det där finliret, tänkesätten, handlingsmönstren, de automatiska reaktionerna, minspelet och kroppspråket som är en så stor del av att vara människa tillsammans med andra. Att vara med Jesus innebar också för apostlarna att lyssna på när han pratar till människor och se hur han handlar med de sjuka och utstötta. Apostlarnas första uppgift är att vara med Jesus.
Jesus väljer ut sin apostlar bland många som verkar följa honom. Stora skaror har följt efter honom ut på landet till sjön. Det är inte bland dem som bara hänger med som han väljer ut sina apostlar, det är bland dem som följer honom. ”Att följa honom” betyder i Markusevangeliet ett visst mått av engagemang, inte bara att hänga med.
Scenen är följande: Först har Jesus botat en man med en förtvinad hand under sabbaten och retat up den religiösa eliten så pass att de bestämmer sig för att de ska döda honom. Motståndet mot Jesus är kompakt men han svara med att dra sig undan till landet.
Där på landet blir situationen den omvända. Mängder med människor kommer till honom. I och för sig en blandad skara, men motståndet mot Jesus framstår som en minoritet jämfört med alla dem som hört vad han gjort av helanden och vill se mer. Men det är så mycket människor att han blir trängd. Ja man kan nästan se bilden av en utomhuskonsert med ett band där fansen är så förälskade i bandmedlemmarna att de trycker på framåt scenen. Och vore det inte för att scenen är upphöjd så hade bandet krossats. Nu är det istället de mest entusiastiska fansen som för ta emot trycket. Jesus har ingen scen, men väl en båt, så att han kan undgå trycket från massorna.
Men vad är massorna ute efter? De är imponerade och berörda av vad Jesus gjort hittills, ryktet har gått före honom. De vill se mer.
Han ger sig upp på berget för att kunna dra sig undan. Där utser han de tolv och deras första uppdrag är att vara med honom. En stark kontrast till folkmassorna som vill se vad han gör. Att vara apostel är att lära känna honom och vara med honom. Att först och främst vara intresserad av honom och i andra han vad han säger och gör.
I vår översättning står det han Jesus utsåg de tolv på berget. I den grekiska texten står det att han ”gjorde” dem till apostlar. För det första utspelar sig detta på ett berg. Bergen är mellan himmel och jord och här kan särskilda händelser utspela sig och gudar kan uppenbara sig, både i gamla testamentet och den grekisk/romerska gudavärlden som förmodligen Markusevangeliets första läsare i Rom kände bättre till. Markus vill berätta att de inte bara utses av en slump, det är ett gudomligt utväljande. För det andra väljer han att använda ordet göra, att göra dem till apostlar, får vi associationer till samma sak. När Gud utser Aron och Mose som dem som ska föra ut folket ut ur Egypten så står det också att Gud gör Mose och Aron. (1 Sam 12:6). På samma sätt gjorde Gud präster till Jerobeams präster. (1 Kung 12:31).
När Markus sedan börjar listan över de tolv för flera av dem nya namn. Detta är också ett tecken på gudomligt ingripande och att dessa personer har en plast i Guds frälsningsplan. Gud gör likadant med Abram som får namnet Abraham och Saraj som får namnet Sara. (1 Mos 17:5, 15).
Simon nämns alltid först, han är apostlarnas ledare och talesperson och får namnet Petrus, klippa, [och vi ser honom längst upp till vänster i vårt altarskåp med nycklarna till himmelriket och boken].
Sen nämns Jakob och Johannes som är bröder och Sebedaios söner och de får namnet Boenerges åskans söner. Kanske har det med deras hetsiga temperament att göra, men åska och blixtar användes också om filosofer och politiker som var retoriskt skickliga. [I vårt altarskåp har vi Johannes som nummer tre från höger på övre raden med en kalk i handen och Jakob står längst ner till vänster med pilgrimsmusslan på hatten, han som förknippas me d alla pilgrimer och framförallt Santiago de Compostella i Spanien]
Dessa tre Petrus, Jakob och Johannes är de tre som är allra närmast Jesus. Sen nämns Andreas, också han stod nära Jesus. [Han står bredvid Johannes, två från höger, men han har förlorat sitt x-formade kors.]
Sen nämns Filippos med sitt populära grekiska namn, han finns inte med hos Matteus och Lukas, men väl hos Johannes. [Han står bredvid den heliga Birgitta på den nedre raden, som nummer tre från vänster med sitt dubbelkors.]
Bartolomaios förknippas ofta med den Natanael som finns med i Johannes evangelium [och står bredvid Birgittas dotter Katarina på den nedre raden, som nummer tre från höger, med en kniv.]
Matteus förknippas ofta med den tulltjänsteman som nämns i Matteus evangelium. [Han står mellan Jakob och Filippos med en bok och ett svärd, som nummer två från vänster på nedre raden.]
Tomas som betyder tvillingen på arameiska förknippas med tvivlet, men också han som blev Indiens apostel [här står han med ett spjut i handen som nummer två från höger på nedre raden.]
Jakob Alfaios son, bror till tullaren Levi. [står längst upp till höger med tygvalkarstång och bokpåse]
Taddaios brukar också kallas Judas, Jakobs son. [Han står bredvid biskop Henrik av Finland som nummer tre från vänster på övre raden med en klubba i handen]
Simon Kannaniaos namn har något med nit och iver att göra, kanske för hans nit och iver att ära Gud och för Israels folk. [Här i altarskåpet är han inte med, istället är Mattias med som står längst ner till höger och som kom att ersätta Judas i Apostlargärningarn]
Så sist Judas från byn Kerioth. Han är också med och det blir tydligt för oss att apostlaskapet inte är någon livslång garanti för helighet och trofasthet. Dessutom blir det tydligt att vara med Jesus också innebär smärta, förräderi, död och avståndstagande. [Paulus står med sitt svärd bredvid Petrus som numer två från vänster och ersätter här Judas]. När Judas räknas upp får vi som läsare än en gång en påminnelse om att Jesu liv kommer att sluta i en våldsam död.
Att Jesus gör tolv apostlar är viktigt och förtydligas inte minst i Apostlagärningarna när en efterträdare till Judas utses genom lotten. (Apg 1:15-26) Men också med associationerna till Israels tolv stammar. Tolv söner till Jakob enar det splittrade folket. Tolv nya apostlar kan förena det nya Israel – kyrkan.
Var och en av de tolv apostlarna nämns vid namn och får dessutom nya namn i flera fall. Vi får veta något om var och en. Ändå betraktas ofta de tolv som en institution snarare än en grupp av individer. De tolv som institution är viktig, samtidigt som de är de tolv individerna är en garant och en koppling till Jesus som är upphovet till kyrkan. Dessa tolv var med Jesus och färgades av hans personlighet och hade möjlighet att lära sig det finlir som det innebär att vara en Jesu lärjunge. Han överförde sitt förhållningssätt till världen, andra människor och till Gud till dem i mer är predikningar och vad han gjorde.
På samma sätt formas vi som kristna när vi umgås med Jesus och när vi umgås som församling. Jesus kunde inte predika om allt som skulle ske i framtiden, vi kan inte läsa om alla de val och situationer vi hamnar i i våra liv. Men genom att umgås med Jesus i bön och att ta emot honom i sitt eget liv i nattvarden och genom att vara tillsammans som församling så kan vi få ett förhållningssätt som hjälper oss också i nya situationer och när vi möter nya människor. Precis på samma sätt som apostlarna gjorde tillsammans med Jesus, han som också är vår Herre och Gud.