En predikan vid Högmässorna i S:ta Birgittakyrkan och Husby-Långhundra kyrka, Andra söndagen efter Trettondedagen, 18 januari 2015.
Tema
Livets källa
2 Mos 33:18-23
Ef 1:7-14
Joh 2:1-11
Ps 19:2-7
Psalmer
Ing 586:- Du, o Gud, är livets källa
Ps 658:- Hos dig är livets källa (S:ta B)
Grad 338:- Som ett klockspel
Ef pred 725:- Endast av nåd
Off 83:- Som klaraste vattuflöden
Utg 29A:- Kärlek från Gud
Predikan
Albert Einstein publicerade den allmänna relativitetsteorin 1916 där en viktig del i förståelsen av verkligheten är att rummet och tiden inte alls är så konstanta som det verkar vid första anblicken. Tiden är relativ, tiden går olika snabbt beroende vad det är som observerar den och hur snabbt detta objekt färdas. Detta påverkar också rummet och den massa som färdas. Begreppen är relativa. Tiden är relativ.
Den helige Augustinus skrev sin bok bekännelser år 397 och resonerar filosofiskt bland annat om tiden. Tiden brukar och brukade delas upp i förfluten tid, nutid och framtid. Men Augustinus menar att tiden bara existerar i själen, eller det som vi idag brukar kalla medvetandet. Inom oss finns minnet av den förflutna tiden, iakttagelsen av nutiden och förväntan inför framtiden. Någon annan tid finns inte. För Gud finns inte tiden i vår mänskliga bemärkelse, Gud lever i det eviga nuet. Gud fanns före all tid, nu och kommer att finnas även då tiden tar slut. Också för Augustinus verkar tiden vara något relativt, men från en filosofisk och inte fysikalisk synvinkel.
Den helige Aposteln Johannes har alltid en helt annan kronologi i sitt evangelium än de tre andra evangelisterna. Synoptikerna Matteus, Markus och Lukas följer varandras beskrivning av verkligheten rätt så ofta. Johannes verkar ibland beskriva en annan verklighet, men någon sådan finns ju inte så vi får anta att det är samma verklighet han beskriver. Bröllopet i Kana finns inte alls med i de andra evangelierna, men i Johannes evangelium är detta Jesus öppningsnummer. När Jesus gör det första av sju stora tecken i Johannes evangelium är det vid bröllopet i Kana, då vatten förvandlas till vin.
Här säger tiden något om vad det är vi har att vänta. Den helige Johannes skriver att det är den tredje dagen detta händer. Kronologiskt är det den tredje dagen efter att Jesus träffat Natanael, i stycket innan. (Joh 1:43-51) Men den tredje dagen är också ett framåtblickande. Det är den tredje dagen och Jesus visar sin härlighet när han kan förvandla vatten till vin. Det är också den sjunde dagen på Jesu verksamhet. Den sjunde dagen var skapelsen klar och nu är det alltså den sjunde dagen och Jesus har kommit för att förnya och förändra den skapelse vi lever i.
Matteus skriver liksom i förbigående att Jesus botar sjuka, för hans härlighet har redan blivit avslöjad av de österländska stjärntydarna. I Markus evangelium driver han ut några demoner lika kortfattat som det mesta i den boken. I Lukas evangelium gör han samma som i Markus evangelium, men lite mer utbroderat och det står så mycket mer om Jesu födelse, herdarna, änglarna och Symeon och Hanna i templet.
Här hos Johannes blir vatten till vin. En återkoppling till Mose och plågorna som drabbar Egypten eftersom Farao inte vill släppa folket. Den första plågan som drabbar landet är att allt vatten förvandlas till blod. Och vin och blod använts ibland synonymt i bibeln. Som i 1 Mos 49:11 ”Han tvättar sin dräkt i vin, sin klädnad i druvornas blod.” och i 5 Mos 32:14 ”Druvans blod blev ditt vin.”. Det första tecknet på Jesu härlighet och det första tecknet på att befrielsen närmar sig.
Förvandlingen av vatten, och inte så lite vatten heller, kanske 600 liter. Gör att vi får en association till de himmelska bröllopsmåltiden som beskrivs i Uppenbarelseboken (19:7-9). Förvandlingen för också våra tankar till nattvardens mysterium där vinet förvandlas till Jesu blod. Förvandlingen av den stor mängden vatten för också tankarna till den messianska tiden då ett överflöd av vin skall finnas att tillgå. Förvandlingen av vattnet för också tankarna till den äktenskapliga kärleken.
I vår kyrkas vigselliturgi läser vi alltid budet om att det som Gud fogat samman det får människan inte skilja åt. (Matt 19:4-6). I den koptiska kyrkan är det just Bröllopet i Kana som är med vid varje vigsel. Fokus blir då inte på vad som inte ska ske, vilken katastrof en relation kan råka ut för eller förbud. Snarare vilka möjligheter som ges. Äktenskapet, relationen kan välsignas med så djup kärlek. Från början är det bara vanligt vin, enkel förälskelse, när den druckits upp, då kan kärleken mogna till ett så mycket bättre vin.
Dessutom uttrycker Kyrillos av Alexandria ytterligare en central förståelse av texten om bröllopet i Kana. Han skriver ”Genom sin närvaro gav han ära åt äktenskapet, han som är allas lust och glädje.” Detta är också en mycket positiv förståelse av äktenskapet mening och funktion. Lusten och glädjen som den djupa kärleken mellan två jämlika myndiga personer ger har alltså sitt ursprung i Gud genom Jesus Kristus. Men den mellanmänskliga relationen i äktenskapet med sin djupa kärlek, sin lust och sin glädje avspeglar och förmedlar också Guds kärlek här på jorden. Och något av den skaparkraft Gud själv äger delegeras till människan och liv kan skapas.
Äktenskapet i dess ultimata eller perfekta form finns inte här på jorden. Vi kan däremot se glimtar av det i de många relationer vi får inblick i. Våra egna, våra föräldrars, syskon eller vänner. Glimtarna blir på så vis också en ikon av himmelen, ett fönster av den tillvaro som bara präglas av kärlek. I varje relation finns brister och förvrängda delar, här krävs förvandling, försoning och förlåtelse. Dess yttersta form hittar vi i utnyttjande, våldtäkter och pedofili. Detta finns också överallt runt om oss, för det mesta ser vi det inte, men ibland lyser det igenom, som i höstas när en präst i vårt stift utnyttjade sitt överläge gentemot en konfirmand och nu blivit dömd för våldtäkt eller som i veckan när en förskolepedagog blivit anhållen misstänkt för grov våldtäkt. Allt det Gud gett oss i sin goda skapelse kan vi människor missbruka. Allt det som Gud gett oss av kärlek för vår lust och glädjes skull kan vi människor välja att använda till det goda eller till det onda.
De 600 literns vatten som förvarades i stenkärl för reningscermonierna var tänkt att användas som någon kommit i kontakt med någon död. Då föreskriver lagen i 4:e Mos 19:11-22 att den som rört en död ska rena sig med vattnet både den tredje och den sjunde dagen. Då är vi tillbaka där vi började med tiden. I Johannes evangelium sker bröllopet i Kana både tredje och sjunde dagen. Han som skulle dö och uppstå den tredje dagen vill också förvandla våra relation och våra liv. Jesus vill inte att våra relationer ska präglas av förstörelse och död. Han vill förvandla dem till en djup och mogen kärlek. Så vi kan med frimodighet be med Maria ”Vi har inget vin.” Amen