En predikan vid söndagsgudstjänsten i Lagga kyrka och högmässan i Östuna kyrka 15 feb 2015
De heliga texterna
Jes 52:13-15
1 Kor 13:1-13
Luk 18:31-43
Ps 86:5-11
Psalmer Lagga
Ing 137:- Den kärlek du till världen gav
Mellan läs kör kärlekens väg
Grad 19:- Du för vars allmaktsord
Ps Ef pred kör Jerusalem
Ps innan förbön 45:- Jesus för världen
Utg 135:- Se, vi går upp till Jerusalem
Post kom du som är ljuset
Psalmer Östuna
Ing 135:- Se, vi går upp till Jerusalem
Grad 137:- Den kärlek du till världen gav
Ps ef pred 38:- För att du inte tog det gudomliga
Off 19:- Du för vars allmaktsord
Utg 28: Så älskade Gud världen alla
Predikan
Den 7:e januari dödades flera av journalisterna och tecknarna vid den franska tidningen Charlie Hebdo. De hade kränkt och hädat Islam och profeten och alla muslimer med sina provocerande teckningar. Kopplingar till IS och kriget i Syrien verkar finnas enligt media. Demonstrationer i pakistan och andra länder poppade upp som en följd av detta. Kanske till viss del med rätta, då andra religioner än den kristna och andra kulturer än den västerländska upplever sig utsatta för en sorts imperialism som far fram över vår värld tack vare alla transporter och all användning av internet.
Vi hör också dagligen om IS och Boko Harams framfart. Senast också händelser i Köpenhamn igår kväll och i natt. Med försöken att sprida en i vissa delar sträng islamsk version. Där varje kritik eller antydan till kritik av Islam och profeten förbjuds och straffas. Men även i ”kristna” länder, om vi nu kan tala om sådana, som Irland, Ryssland och Uganda skrivs lagar där religion och religiösa utövare ska skyddas mot kränkningar och hädelser. Till synes gott, men i praktiken hämmande. Jag dristar mig till att säga att jag inte läser Jesu verksamhet på detta sätt.
Fem gånger förbereder Jesus sina lärjungar på vad som väntar honom i Lukasevangeliet. Redan i nionde kapitlet börjar han att prata om att Jerusalem ligger framför dem. Han fortsätter och idag läser vi 18:e kapitlet där han säger till dem ”Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom” (Lk 18:32). Han fortsätter också med döden och uppståndelsen. Han vill förbereda sina vänner på skymfen och döden. Jesus har beskrivit sig som Kristus, Messias, räddaren och befriaren, både i ord och i handling. Nu ska han som var deras hopp skymfas. Dessutom vet han om det och han går in i det av fri vilja. Lärjungarna förstår inte på djupet vad som ska hända förrän efter uppståndelsen när de fyllts av Anden. Där är vi, vi är efter uppståndelsen och vi är efter att Anden kommit.
Paulus skriver i Romarbrevet: ”Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död?” (Rom 6:3) Vi som är döpta är döpta in i hans död, vilket också rymmer lidandet och uppståndelsen.
Jesus vet att han är Gud, han vet vad som väntar honom i Jerusalem. När folket och soldaterna skymfar Jesus skymfar de också Gud. Jesus, Gud, går in i detta av fri vilja, fullt medveten om vad som väntar. Men ingen skymf i världen, inga hädelser som vi människor kan komma på förtar något av Guds eller Jesus gudomlighet. Gud är ändå Gud, även om ingen människa trodde, respekterade eller tillbad Gud som Gud.
Petrus som var med på vägen mot Jerusalem, var vid sidan av när Jesus skymfades, led och dog och fick upptäcka uppståndelsen skriver senare i sitt första brev: ”Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull, ty härlighetens ande, Guds ande, vilar över er.” (1 Petr 4:14) Petrus har fått erfara själv att den skyms Jesus utsattes för också drabbar hans vänner och efterföljare. Ja Petrus skriver till och med till oss ”Löna inte ont med ont eller skymf med skymf, utan tvärtom: välsigna. Ty ni är själva kallade att få välsignelse. (1 Petr 3:9)
Att skymfas och lida som Jesus betyder inte att nedslås, att inte stå för sin tro, att bara bli ett slagträ för andras okunnighet eller projektioner. Här kommer den blinde tiggaren in som ett stort helgon och föredöme. Den stora folkhopen försöker tysta ner den blinde när han ropar på Jesus. Det är lätt för den stora massan, eller för en enskild, att se ner på och inte lyssna på den som sitter längst ner på de hierarkiska trappstegen.
Tiggaren, den blinde, är förmodligen en av dem, en infödd, en som är uppvuxen i kulturen, i religionen, en jude, en hebrée. Vi kan förutsätta att han kunde lagen och profeterna. Så säger han ”Davids son, förbarma dig över mig.” Jesus är den räddare, den Messias, som skulle komma efter kung David. Men också en kung likt Salomo, som var känd både som exorsist och helare. Den blinde vet vem Jesus är på ett djupare sätt än den stora massan. Han vet, därför tystnar han inte. Han fortsätter att kommunicerar med Jesus.
Jesus märker av den blindes kontaktsökande och konstigt nog frågar han vad den blinde vill. Det förefaller uppenbart att en fattig tiggare som är blind behöver lite hjälp. Jesus som vet allt vad som ligger framför honom av lidande, skymf, död och uppståndelse, borde väl veta vad den blinde vill.
Jesus frågar den blinde »Vad vill du att jag skall göra för dig?«(Lk 18:41) Jesus gör detta av åtminstone två skäl. Dels för att den stora massan som försökte tysta ner behöver höra frågan och svaret. Han vill inte bara tigga i största allmänhet. Den blinde vill att Jesus komma till honom på ett djupare sätt. Dels vill aldrig Jesus göra våld på någon människa. Jesus vill inte klampa in i människors liv och tvinga på dem en relation med honom, för han vet att kärlekens väg inte ser ut så. Varje människa måste själv söka Jesus och be honom om det hon av hjärtat önskar.
Den blinde svarar: »Herre, gör så att jag kan se igen.« (Lk 18:41) Den blinde som ser så mycket mer än alla de andra som är där hade inte kunnat fråga Jesus om hjälp på det här sättet om han inte redan sett. Den blinde såg vem Jesus var. De andras fullgoda syn hjälpte dem inte med detta. Han hade redan trons blick. Dessutom han får också synen.
Med trons ögon ser vi på den värld vi lever i. Vi kan se hur Gud kränks, hur kyrkan smädas och hur vi som enskilda hånas. Men med trons ögon ser vi allts verkliga värde, vi ser när Jesus, Davids son, går förbi. Vi behöver inte uppröras över hädelserna, vi behöver inte svara med våld när vi hånas. Vi kan bara helt stilla sitta kvar vid vägkanten och säga: Jesus Kristus, Davids son, förbarma dig också över mig.