Bildligt och bokstavligt – Midfastosöndagen

En predikan i Högmässan i S:ta Birgittakyrkan 15/3 2015

Tema

Livets bröd

2 Kung 4:42-44

2 Kor 9:8-10

Joh 6:1-15

Ps 107:1-9

Psalmer

Ing 217:- Gud för dig är allting klart

Grad 444:- Mycket folk kringåkt Jesus var

Off Ung psalm 80:- Brödet som brutits för oss

Utg psalmer i 2000:talet 949:- Allt vi behöver för att leva

Predikan

Ett av de viktigaste och mest centrala ord Jesus någonsin sa har vi fått höra idag. ”Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.” (Jh 6:12) Om det var någon som tvekade tidigare så är vi alla helt säkra nu: Jesus var smålänning. Så slutsatsen i dagens predikan är  alltså: bli smålänningar! Om ni inte är födda i Småland eller om det är svårt för er att flytta till Småland, så får ni väl göra som min fru: gift er med en smålänning!

För två veckor sedan fick vi höra om när Jesus tar bort en demon från en kvinnas dotter. Jesus är lite avvaktande till att hjälpa kvinnan, men kvinnan står på sig och argumenterar med Jesus. Hon säger bland annat att om hon nu inte har rätt att sitta med och äta av maten vid bordet så borde hon få del av smulorna som faller ner i alla fall. Det lilla som ingen vill ha, borde väl den som inget har, få.

När lärjungarna samlar ihop smulorna idag är det 12 korgar över. I och för sig är det 5000 män som ätit och om får vi lägger till kvinnor och barn så kanske vi talar om 15-20 tusen människor. Eller kan vi ta det från summan 200 denarer. En denar är en arbetares dagsinkomst. Om vi översätter det till Knivsta så är medelinkomsten 663 kr per dag efter skatt. vilket ger 133000 kr. Men om 20000 personer ska dela på det blir det bara drygt 6 kronor var. Om vi jämför med skolmaten som kostade ca 23 kr/portion år 2007, blir inte mycket per person. Korgarnas storlek är svårt att säga nått om, men även smulorna togs om hand. Ett stort under, men egentligen ingenting om vi räknar med att Gud upprätthåller hela skapelsen varje dag.

Ett under eller tecken som Johannes skriver i sitt evangelium är så till sitt väsen att det inte ska gå att förklara enligt den gängse synen på den värld vi lever i. Om det skulle gå att förklara hur undret gick till då skulle det inte längre vara ett under, då skulle det vara helt naturligt. Men det är klart, vi kanske kan förklara något idag som inte kunde förklaras för 2000 år sedan och det som var ett under då kanske inte skulle betraktas så idag. En av poängerna med att tecknet står här är att visa på att Jesus handlar som Gud. Gud, orsaken till tillvaron och den som också skapat naturlagarna.

Det ligger något stort i texten, något övernaturlig och något ofattbart. Samtidigt är det något helt vardagligt. Det är två fiskar och fem bröd som bärs fram. Brödet är bakat av korn, billigt och mättande, inte vete som är dyrt och mättar för stunden. Det är den fattiges mat som  får spela rollen i Guds under. Det vardagliga får gestalta Guds nåd. Även om vi kan hänföras av det stora i undret säger det oss något om att Gud är närvarande i den vardagliga morgonstressen, tiokaffet, personalmötena och matteläxorna. Allt det enkla som vi tar för givet och som är tråkigt, oglamoröst och nödvändigt, i detta är Gud med.

Undret är stort och häpnadsväckande, men det är inte ett inlägg i resursfördelningen i världen, varför några av oss kan äta oss mätta flera gånger om dagen, och andra aldrig. Däremot handlar texten mer om den andliga eller själsliga hungern och mättnaden som inget bröd i världen kan ge, däremot Gud. Johannes ger så många kopplingar till Guds omsorg och till den nattvard som Kristi kyrkan kom att fira på Jesu befallning. Brödundret är stort och häpnadsväckande, men det är bara en passage och en uppladdning till senare i kapitlet där Jesu säger ”Jag är livets bröd, den som kommer till mig skall aldrig någonsin hungra” (Joh 6:35)

Detta med Jesus som livets bröd är svårt att förstå. Mönstret i texterna är lika då Jesus förlåter den lame hans synder, ni minns han som blev nedsänkt genom taket på ett hus, av sina vänner. Förlåtelsen är det viktiga, men för att vi ska förstå att Jesus har makt att förlåta synder så säger han till mannen ”stig upp och ta din bädd och gå” (Mt 2:1-12)  För att Jesus ska kunna visa sin godhet, en godhet som inte bara är ord, och för att folket ska kunna ta emot godheten, så måste de vara mätta första. När de är mätta kroppsligen kan de ta emot honom som mättar också anden. Ni trodde kanske att Mazlow var först ut att rangordna behoven 1943. Augustinus gör samma tolkning på 300-talet. Först måste de kroppsliga behoven vara tillgodosedda, sedan kan trygghet, kärlek, gemenskap, uppskattning och självförverkligande bli mottagliga och relevanta.

Om det är någon som har svårt att ta till sig att fem bröd och två fiskar kunde mätta tjugotusen människor så finns det bildliga tolkningsmöjligheter. Vi är i gott sällskap med Augustinus om vi ser de fem kornbröden som de fem Moseböckerna. Det är svårt att komma åt kärnan i sädeslaget korn, på samma sätt är moseböckerna klädda i lager av mänskliga stadgar, men den som tränger in blir mättad på djupet. Vi kan också se pojken som Israels folk. Ett folk som barnsligt nog bär med sig maten, Guds lag, men inte äter av den.

De två fiskarna kan vi se som symboler för de upphöjda personerna i gamla testamentet, prästerna och kungarna. Till sist kom han som var både kung och präst i en, Jesus Kristus. Allt det som blev över, det som folket inte kunde äta är alla de mysterier som människorna inte kunde förstå. De tolv krogarna bidrog till att de såg och häpnade ännu mer över undret, vi hör men förundras inte längre, för vi har hört om undren så många gånger och tänker att de hör till den gamla boken. Ögonen för dem som var med om undret är som tron för oss som bara får höra om det i efterskott. Johannes skriver också: ”Saliga de som inte sett men ändå tror” (Joh 20:29). 

Brödundret sker i relation till judarnas påskfirande och som en föraning och en tolkning av kyrkans nattvardsfirande. När Kristi påsk är verklighet med hans död och uppståndelse så har judarnas påskmåltid spelat ut sin roll, samtidigt kan vi inte förstå Kristi nattvard utan judarnas påsk. Undret där Jesus Kristus ersätter gamla testamentets kungar och präster misstolkas samtidigt av människorna, de vill göra honom till sin världsliga kung, och när han rider in Jerusalem på Palmsöndagen är det en sådan kung de firar. Men hans rike är inte av denna världen, det är ett annat slags rike.

Så till någon sorts slutsats i dagens predikan. Den är inte att ni ska bli smålänningar, även om det vore fint. Så här i fastan inför firandet av Herrens påsk ska vi försöka fördjupa vår relation till Gud. Om du har svårt att se Gud i det vardagliga: läs brödundret bokstavligt. Låt dig provoceras av det omöjliga och pröva din syn på Gud. Är det så att du tänker att du själv har kontroll på allt som sker? Eller kan Gud gripa in? Ställ dig frågan vad kan Gud göra i ditt liv?

Om du har lätt att acceptera undret, det omöjliga. Då kanske du provoceras av den bildliga tolkningen av undret. Att skala kornet av mer och mer för att komma in till kärnan. Vad är det som måste skalas av i ditt liv, i värdslig bemärkelse och i andlig bemärkelse? Så att du kan dra dig undan i ensamhet tillsammans med Jesus?

Oavsett hur vi ställer oss till undret, oavsett hur lite vi har att komma med när utanpåverket skalats av kan vi komma till fram till Jesus och han lyfter upp det lilla vi har till Gud och tackar honom för allt. Det lilla förmeras och kan till och med delas ut och det kommer att bli över. 

Tack Gud, i Jesu namn. Amen

Ödmjukhet, uthållighet och tro – Andra söndagen i Fastan

En predikan i högmässan i S:ta Birgittakyrkan 1 mars 2015

De heliga texterna

Den kämpande tron

1 Mos 32:22-31

2 Kor 6:1-10

Matt 15:21-28

Ps 130

Psalmerna

Ing 216:- Mästare, alla söka dig

Grad 549:- Min Gud, jag är bedrövad

Off UP 146:- Mysterium

Utg 253:- O giv oss, Herre, av den tro

Predikan

Vill du lyssna på predikan?

Det är lätt att gå över gränsen för vad en annan människa klarar av att ta emot. Kanske är det lättare än någonsin i mänsklighetens historia att komma undan med ord och handling som förödmjukar och trycker ner. Människor har väl alltid tagit emot slag uppifrån och slagit neråt och den starkare har gått därifrån med segern. En skillnad idag i en globaliserad värld med kommunikationer på alla plan är att du liksom anonymt kan komma undan med mer. Du kan skriva hårda ord, ja till och med personangrepp på Flashback och ingen (utom Aftonbladet) vet vem som är avsändare. Men du kan också som nyinflyttad i Knivsta utan rötter eller sammanhang bete dig på ett sätt som du inte kan i ett litet samhälle där alla känner alla sedan generationer.

 

På andra sidan påverkar de hårda orden och kränkningarna oss kanske djupare än någonsin. Det är inte vårt ursprung eller kanske ens vår profession som till fullo ger oss vår identitet. EQ har gått om IQ i betydelse för status och position. Den sociala kompetensen har blivit så viktig i mötet på internet och mötet på stan. När jag blir förlöjligad och förminskad socialt blir också min identitet hotad, vem är jag när det sociala nätet förändras? Dessutom har vi fostrats och formats i ett individualistiskt system där många gånger rättigheterna betonas mer än skyldigheterna.

 

En kvinna ropar på Jesus idag. Hon ropar inte ur ett rättighetsperspektiv. Hon är en kanaané, inte israelit. Hon har sitt ursprung i dagens Libanon eller Syrien. Hon är inte en kvinna i det utvalda folket. Den tredje söndagen efter Trettondedagen fick vi höra om en officer som kom och bad Jesus om hjälp för sin tjänares skull. (Mt 8:5-13) Denna officer tillhörde inte heller folket, men levde förmodligen som en jude, han var en av de gudfruktiga. Vi vet inte om denna kvinna var en av de gudfruktiga eller inte, men hon borde inte ha kommit och ropat på Jesus och hon borde verkligen inte gått fram så nära som hon gör och bönfallit för sin dotters skull. Hon har inga rättigheter gentemot en judisk skriftlärd, hon kan inte kräva något av Israels Gud. Och hon vet om det. Jesus liknar henne vid en hund som får äta resterna, Jesus kanske tänker på herrelösa hundar som stryker runt och äter det de kommer åt. Kvinnan vänder frågan till att handla om tamhundar som är som en del av familjen och med självklarhet ligger vid bordet och äter det som faller ner.

 

Kvinnan vet att hon inte har några rättigheter och hon tar emot Jesu ord utan att bli kränkt eller förödmjukad. Hon faller inte från höga hästar eller långt i statushierarkin, hon är redan längst ner i detta sammanhang. Det är inte hennes person som bli kränkt, det är hennes önskan som först ignoreras, sedan skymfas men sist accepteras.

 

På Fastlagssöndagen fick vi höra om den blinde mannen  utanför Jeriko som ropar ”Herre Davids son förbarma dig över mig”, samma rop som kvinnan. (Lk 18:39) För den blinde, som vi kan anta var en jude och därmed kände skrifterna och berättelserna om kung David och förväntningarna på en ny kung likt David, en Messias, låg det nog mycket i orden ”Davids son”. För den kanaanéiska kvinnan är det nog troligare att ryktet om Jesus under gått före honom. Vi kan få en association till kung Davids son Salomo som i folktron var den störste av alla demonbesvärjare. Det ligger nog i alla fall inte så stora messianska förväntningar bakom.  Kvinnan vill helt enkelt ha hjälp med det som ryktet om Jesus säger att han kan klara av – driva ut demonen i hennes dotter. Kvinna kommer utan att hon egentligen har några rättigheter i sammanhanget.

 

Berättelsen om den kanaaneiska kvinnan säger också något om den tidiga kyrkan som Matteus skriver sitt evangelium till. Den är inte längre en rent judisk etnisk sammanslutning, kyrkan har innefattat även hedningar och är till och med till största delen hedningar, alltså ickejudar. Berättelserna där Jesus möter officeren och den kanaaneiska kvinnan och svarar på deras böner blir därför centrala för kyrkan. Texter där dörren öppnas lite på glänt för hedningarna, men som senare öppnas på vid gavel när kyrkan växer.

 

Jesus betonar kvinnan starka tro. Men det är inte den tro Paulus lyfter fram där det handlar om att bejaka Jesu död och uppståndelse och så räddas undan synd och död. Matteus lyfter snarare fram en bedjande tro. Både officeren och kvinnan kommer dessutom för andras skull, en tjänare och en dotter.

 

Kvinnan kommer inte för att hon har rätt till det, hon kommer inte heller för att hon är värdig inför Gud. Samtidigt är det kvinnans önskningar som blir uppfyllda och inte apostlarnas. Lärjungarna som blivit utvalda och befunnits värdiga en plats i Jesu innersta krets blir ignorerade, de vill köra bort henne, men Jesus bönhör henne. Närheten till Jesu hjärta har inte med rang och värdighet att göra.

 

Först ignorerar Jesus kvinnan, eller låtsats inte höra hennes rop. När hon är ihärdig förklarar han för henne på ett intellektuellt sätt att hans uppgift är bland Guds utvalda folk. När hon fortfarande tjatar nära nog förolämpar han henne. Ändå ber hon ännu en gång och förklara för Jesus varför han ska hjälpa henne. Hennes logik och hennes uthållighet knäcker Jesu motstånd och han gör det hon ber om och helar hennes dotter.

Så här i fastan när vi ska försöka fördjupa våra liv och intensifiera våra böner är kvinna en god förebild, ett helgon för oss.

 

För det första kommer kvinnan i tro på Jesus. Hon är övertygad om att han kan hjälpa och trots motståndet och argumentationsväxlingen med Jesus är hon hela tiden övertygad om hans förmåga att befria dottern från demonen.

 

För det andra är hon trots allt motstånd från lärjungarna och från Jesus uthållig i sina försöka att kommunicera med Jesus.

 

För det tredje är hon ödmjuk när hon närmar sig Jesus. Hon vet att hon inte har några rättigheter, hon vet att hon inte kan ställa några krav. Hon blir därför inte kränkt av motståndet utan kan förbli ödmjukt bedjande.

 

Vi har också mycket att vinna på att försöka inta kvinnans hållning i mötet med andra människor. Det är inte ett anonymt möte som fladdrar förbi bland andra. Jesus och kvinnan möts på ett djupare sätt och deras möte blev kvar i minnet hos dem som var med och förmedlat ända till oss. Vi kan också möta andra utan tanke på egna rättigheter eller krav, men ändå ödmjukt be om det vi önskar. Då kan vi inte gå som förlorare och kränkta från mötet men däremot som vinnare och sedda. Vi kan också öva oss i att vara lite mer uthålliga i mötet med andra. Första mötet kanske vi möts av ignorans och i värsta fall förolämpningar, men det slutgiltiga resultatet kan ändå bli ett möte i ömsesidig respekt. Dessutom kan vi tro mer om varandra, att den vi möter verkligen kan bidra med något som berikar mitt liv, ja till och med tillför något till hela vår värld.

 

Så kan ett kort möte med Jesus förändra vår bön och vårt förhållningssätt till andra, ja livet blir lite friskare.