Vilket rum väntar på dig? – 4:e söndagen i Påsktiden

En predikan i familjemässan i S:ta Birgittakyrkan 150426

Tema

Vägen till livet

Jes 54:7-10

Heb 13:12-16

Joh 16:16-22

Ps 147:1-7

Psalmer
Ing 153:- ”Livet vann dess namn är Jesus”

Grad ”Jesus är världens ljus”

Off 303:- ”Det finns en väg till himmelen”

Utg ”Jag går på livets väg”

Predikan

Har ni sett ”Fixa rummet”? Det är ett barnprogram som varken finns på Netflix, Youtube  eller Viaplay. Det går på gamla hederliga Sveriges television, men det går ju givetvis att se på SVT-play.

Programmet går ut på att ett barn eller flera barn har skrivit in till ”Fixa rummet” att de är less på sina gamla tråkiga rum och behöver något nytt. Några barn bli utvalda och så kommer filmteamet med programledaren Anna och snickaren Amanda hem till barnen, eller till deras klubblokal eller vad det nu är. Utefter barnens idéer och tillsammans med barnen inreder de nu rummen. Ofta är det något tema; rymdrummet, franska rummet, musikrummet eller traktorrummet.

Jesus säger i dagens text att det finns många rum i Guds hus. Nu är det er fantasi och er längtan som kan gestalta dessa rum. Ni har fått papper och pennor i bänkarna. Ni kan rita eller skriva vad det är för rum ni förväntar er att komma till i Guds hus. Vi vet inte hur det är där och Guds tankar är annorlunda än våra tankar. Men de bilder vi gör av Guds hus hänger ihop med våra liv. Det vi varit med om och andra rum vi sett, platser vi varit på eller människor vi träffat. En konstnär som hette Åke Pallarp har ritat det här fönstret och tänker sig hus av guld och där i Guds hus. Den där konstnärens idé är hans bild, men han hade inte ensam rätt om hur rummen ser ut, var och en har möjlighet göra sig en bild av hur rummen i Guds hus kan vara.

Varsågod att rita och skriva som fortsätter jag predika lite under tiden.

Jesus säger att det finns många rum i Guds hus för att hans lärjungar inte ska bli oroliga. Precis innan har han nämligen pratat med Petrus, ledaren bland lärjungarna. De äter tillsammans och det är den sista måltiden innan Jesus ska dö. Jesus har sagt att han ska gå i väg och dit kan inte lärjungarna följa med. Egentligen pratar han om att han ska dömas till döden och att inte någon av de, kan ta hans plats och dö istället för honom. Men Petrus frågar ändå vart han ska gå. Så svara Jesus ”Dit jag går kan du inte följa med nu, men längre fram skall du följa mig.” Jesus visste att döden inte skulle vara slutet, han visste att han skulle bli levande igen och att han skulle komma till sin Gud och Fader. Där där Gud är finns det rum så det räcker och de är iordningställda för dem som kommer. 

Lärjungarna är oroliga under den här tiden. De känner också på sig att det är något som kommer att hända. Jesus har ju förberett dem på att han kommer att lida och dö. Den som är orolig behöver tröst och omsorg. Men trösten och omsorgen måste vara på riktigt, det går inte att släta över eller säga att ”det ska säkert bli bra” om man inte vet att verkligen kommer att bli så.

Jesus berättar en liknelse en gång om den barmhärtige samariern. Ni har hört den förut. En man har blivit slagen och tjuvar har tagit allt han hade på sig och han ligger vid vägkanten. En präst gick förbi utan att hjälpa honom och en levit gjorde likadant. Leviterna var en släkt och alla de kunde vara präster i det stora templet i Jerusalem. Men så stannar en samarier och hjälper honom som ligger där helt skadad. Samariern var en främling från ett grannland, de pratade lite annorlunda och brukade inte umgås, de kände definitivt inte varandra. Så tar tar samariern den skadade mannen till ett värdshus och där finns det rum för honom. Samariern betalar vad som behövs och lovar att betala mer när han kommer förbi nästa gång om det behövs. Denna berättelse kan också vara en bild av de där rummen som finns i Guds hus. För det första så finns det rum, värdshuset är inte fullbokat. För det andra är det rum där skadade människor kan vila ut och bli friska igen.

”Fixa rummet” är ett bra program och man kan få mycket inspiration. Det finns mycket som skiljer ”Fixa rummet” från Guds hus. Alla kan titta på programmet men alla kan inte vara med i programmet. Det är bara några få utvalda som får vara med i programmet varje termin. Till Guds hus är alla inbjudna. Det är något alldeles unikt med den kristna tron. Alla får vara med. När den kristna tron började spridas runt medelhavet för 2000 år sedan fick alla vara med. Lärjungarna och Jesus var judar och det var väldigt svårt att bli jude. Det vara framförallt de som tillhörde just det folket som hade en genväg till Guds hus. I romarriket runt medelhavet fanns många olika religioner ofta knutna till ett land eller ett folk. I en del religiösa uttryck måste man tillhöra en viss del av befolkningen, kanske ha tillräckligt med pengar, tillräckligt med utbildning, man kanske måste vara man och för en del som var slavar måste de ha samma religion som den som ägde dem. Så var det en befrielse när kristendomen började spridas. Alla kunde vara med och alla var med på samma villkor och firade gudstjänst och nattvard tillsammans i samma rum och med samma bröd och vin.

Om vi tänker oss tusen år fram i tiden från Jesu tid eller tusen år tillbaka från nu, så började kristendomen spridas i Sverige. Inom asatron som fanns förut var det krigarna och de var män som kunde se framemot att komma till Valhall när de dog. Men vad hände egentligen med barnen och kvinnorna? När kristendomen kom till Sverige var det framförallt kvinnorna som förstod poängen. Alla hade möjlighet att komma till himmelen oavsett om man var man eller kvinna rik eller fattig, barn eller gammal.

Jag kan tänka mig att det krävs en bra beskrivning av sin idé om man ska få komma med i ”Fixa rummet”, med bra bilder och ibland något lite annorlunda som många vill se på TV. För att bli döpt in i kyrkan och bli kristen behövs inte mycket. De flesta är så väldigt små när de döps, de kan inte göra någonting, de bara bärs in av sina föräldrar eller faddrar. Att komma fram till altarringen kräver inte mycket heller, det gäller bara att öppna munnen så får man ett bröd och strax efteråt kommer en bägare med vin. Bredvid mig vid altarringen finns både gamla och unga, rika och gamla, de som doktorerat och de som aldrig lyckats få några betyg i skolan. Alla kan vara med.

Samtidigt som alla kan vara med så är kristendomen väldigt strikt i hur man sen kommer fram till Guds hus och det där rummet som står färdigt för var och en. Jesus säger: ”Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

Nu måste vi komma ihåg att Jesus är en människa och Jesus är alltså vägen fram till Gud och Guds hus. Jesus är inte en asfaltsväg eller grusväg, inte ens en blandning eller en karta av en väg. Jesus är en människa. Här kan vi ta till ”Fixa rummet” igen. När ett barn har blivit utvalt att vara med i programmet kommer Anna och Amanda dit och hjälper barnet att göra idéerna till verklighet. Barnet vet inte riktigt hur man ska gå tillväga, kanske inte hur man borrar, sågar eller målar. Barnet har inte heller pengarna att åka till byggfirman eller måleriaffären för att köpa det som behövs. Här behövs Anna och Amanda. De hjälper barnet att komma fram till ett nytt rum. 

Bilden har alltid baksidor och i verkligheten är inte alltid våra idéer Guds idéer. Men mycket av det vi har inom oss har sitt urpsrung i Gud och vi måste lita på att Gud bor i våra hjärtan och på det sättet också kan föra oss rätt i livet.

När vi snart ska få komma fram och fira nattvard är ni välkomna att sätta upp era bilder eller texter på skärmarna. Guds hus har så många rum och vi vet inte hur det ser ut riktigt. Men vår grundtanke är att vi tillsammans som är kyrka kan hjälpas åt att förstå Gud och hur Guds hus eller himmelen kan vara. Tillsammans kommer vi närmare hur det egentligen är. Rummen som Jesus håller på att leda oss till.

  

Guds nåd i absoluta tal – Andra söndagen i Påsktiden

En predikan vid högmässan i S:ta Birgittakyrkan och söndagsgudstjänsten i Vassunda kyrka 150412

Tema

Påskens vittnen

Jes 43:10-13

1 Kor 15:1-11

Joh 21:1-14

Ps 145:1-7

Psalmer

S:ta Birgittakyrkan

Ing 147:- Upp, min tunga, att lovsjunga

Grad 742:- Han är inte här

ef pred 156:- De trodde att Jesus var borta

Off 153:- Livet vann, dess namn är Jesus

Utg 743:- Var glad, för Kristus lever

Vassunda kyrka

Ing 198:- Likt vårdagssol i morgonglöd

Grad 313:- Min frälsare lever 

Ef pred 147:- Upp, min tunga, att lovsjunga

Utg 743:- Var glad, för Kristus lever

Predikan

Det är 7 dagar sedan vi firade Herrens påsk. Det är 7 lärjungar som finns med i texten idag och dessutom nämns ordet lärjunge märkligt nog 7 gånger. Om vi tar alla tal från 1 till och med 17 och summerar dem, så får vi talet 153. Så många fiskar fick de i sina nät. Talet 17 är summan av 10 och 7. 10 och inte minst 7 är fullkomlighetens tal. Idag är Jesu uppståndelse fullbordad och hans lärjungar känner igen honom.

Jesus bjuder in lärjungarna till en måltid med bröd och fisk. Vi minns när 5 bröd och 2 fiskar räckte till 5000 och det blev till och med 12 korgar över. (Joh 6:12f). 5 bröd och 12 korgar är också 17, summan av 10 och 7. Summan av 1+2+3+4 osv upp till och med 17 blir alltså 153. Bröden finns med och så kommer 153 fiskar till.

Måltiden äger rum vid en glödhög, och de känner igen honom. När de känt igen honom börjar ett samtal mellan Jesus och Petrus som vi inte fått höra idag (Joh 21:15-23). Där frågar Jesus Petrus tre gånger om Petrus älskar Jesus. Efter varje svar får Petrus uppdraget att vara herde för fåren, Petrus får uppdraget att vara kyrkans ledare. en enda gång tidigare i Nya testamentet finns det med en glödhög och det är när Petrus förnekar sin vänskap med Jesus inne på översteprästernas gård  (Joh 18:12-27). Då hinner han förneka Jesus tre gånger innan tuppen gol. Denna gång vid elden, hinner han bedyra sin kärlek tre gånger och blir bekräftad av Jesus.

Det är något märkligt med den här måltiden. För trots att lärjungarna ännu inte hunnit dra in näten och samla ihop den stora mängden fisk så ligger det redan fisk på glöden. Lärjungarna har slitit hela natten och de är ju professionella fiskar, ändå har de inte fått någon fisk. När Jesus i Lukas version av evangeliet kallar de första lärjungarna händer ungefär samma sak. (Luk 5:1-11) Några fiskare har varit ute hela natten utan att få något, trots att det är på natten man brukar fiska med nät. Den gången säger Jesus att de ska ro ut på djupt vatten och lägga ut näten där. Näten håller på att brista den gången. Den här gången står det uttryckligen att näten höll, trots att det var så mycket i den. Lärjungarna har slitit som bara den utan att ha fått nått, men Jesus har både fisk och bröd och redan en glödhög utan att de märkt av honom eller känner igen honom. Den helige Hieronymos (347-419) menade att naturvetarna räknade med att det fanns 153 sorters fiskar då på tiden, men det är inte belagt. Helt klart är att talet 153 är symboliskt, alla fiskar. Eftersom lärjungarna blev kallade till människofiskare handlar det om alla de folk som ska nås av budskapet om Jesu uppståndelse, eller alla de människor som ska utgöra kyrkan. Det nät som håller ihop kyrkan ska inte brista. Dessutom är det inte lärjungarnas förtjänst att fiskarna fångades, trots att de var skickliga fiskare hade de inte fått nått. Men när Jesus sa till dem hur de skulle göra fick de fisk. Det blev jätte mycket, ändå låg det redan fisk på glöden underligt nog. Allt som händer är förberett och Jesus har det i sin hand. Varje gång någon människa kommer till tro och blir en del av kyrkan är det redan förberett. Även om någon lärjunge varit där och dragit in näten hade Jesus redan varit där och förberett.

Det här sista tecknet i Johannes evangelium är så storslaget. 153 fiskar är symboliskt en jättesumma, det är alla fiskslag som man kände till. Det först tecknet i Johannes evangelium är bröllopet i Kana (Joh 2:1-11), och det nämns uttryckligen att Natanael från Kana är med, där förvandlas 600 liter vatten till vin. Detta är också en ofantlig mängd vin. Kvantiteterna syftar till det storslagna, och det oförståeliga. Den gången avslutas berättelsen med orden ”Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. (Joh 2:11) När de nu dragit iland 153 fiskar och sitter med Jesus och delar en måltid så lik den sista måltid de fått äta med honom innan han dog så förstår de att det är Han. 

Kyrillos av Alexandria (376-444) som var nästan samtida med Hieronymos har en annan men ändå liknande tolkning av de 153 fiskarna. Han säger att 153 är summan av 100, 50 och 3. 

3 är Guds tal, treenigheten. Alla de insamlades liv skrivs in i treenighetens hjärta och alla blir sammanfattade i detta heliga tretal.

50 är hälften av 100 och inte alls något fullkomligt tal. Kyrillos ser 50 som en symbol för kvarlevan av Israel, Guds utvalda folk.

Hundra är en beteckning för alla folk. Kyrillos ser sambandet med liknelsen om en man som hade hundra får och ett sprang iväg (Matt 18:12). Mannen lämnar de övriga 99 för att leta upp det enda som är borttappat. På samma sätt har Jesus alla folk som sin hjord, men tvekar aldrig att leta efter någon som är vilse. Kyrillos tar också upp liknelsen om sådden (Matt 13:8). En man sår och en del faller på vägen, en del bland ogräset och en del bland stenarna. Där växte det inte så bra. Däremot föll en del i den goda jorden och då blev skörden hundrafaldig. Hundratalet stå för något fantastiskt och fullkomligt.

Innan de slog sig ner vid elden och åt tillsammans med Jesus kände de inte igen honom. Var det för att de först var ute på sjön och det var långt till stranden? Var det avståndet som gjorde att de inte såg att det var han? Eller var det på grund av att det fortfarande var mörkt som det inte kände igen honom? Behövde de gryningen för att känna igen honom? Eller var det deras andliga status som satte käppar i hjulen? Var de fortfarande inte redo i sina hjärtan för att känna igen honom?

Mycket idag handlar om tal och deras symboliska innebörd; 3, 5, 7, 10, 12, 17, 50, 100 och 153. Mycket av det har med fullbordan och fulländan att göra. Petrus och Jesus relation blir också upprättad och lärjungarna förstår vem Jesus är och de behöver inte längre gå tillbaka till sitt gamla liv. Nu kan de helt och hållet ta sig an den uppgift de fått av Jesus att vara människofiskare och samla in alla människor i det nät som kallas kyrkan.

Vad är det som hindra dig och mig att känna igen Jesus? Är det avståndet, mörkret eller vårt hjärta? Vad är det som hindrar att ditt och mitt liv blir fullbordat? Vad är det som hindrar att du och jag kan släppa våra gamla liv och helt och fullt gå in i de uppgifter som Jesus kallat just oss att göra? Oavsett vad vill han möta upp oss vid en redan förberedd glödbädd där fisken redan är stekt och brödet redan brutet.

  

I ödmjukhet och kärlek – Skärtorsdagen

En predikan vid Skärtorsdagsmässan i S:ta Birgittakyrkan 150402

Tema

Det nya förbundet

2 Mos 24:3−11

1 Kor 10:16−17

Mark 14:12−26

Ps 111:1-5

Psalmer

Ing UP 216:- Du som är törstig

Grad 449:- Jesus, dig i djupa nöden.

Off 378:- Jesus Kristus är vår hälsa

Efter kommunionen 451:- När över Kidrons bäck

Predikan

Det är Skärtorsdag idag, först imorgon är det Långfredag. Jag skulle ändå vilja gå händelserna lite i förväg, mässan ikväll kommer trots allt att sluta i Getsemane. Getsemane som platsen där dödsångesten gestaltas. Jesus kommer att dö imorgon under romarnas hand, men med översteprästerna som påhejare.

Johannes är ibland lite väl antijudisk i våra ögon, de är medskyldiga till mycket av det som händer. Då går att läsa texterna med näst intill antisemitiska ögon. Men vi väljer att inte göra det. Vi väljer att minnas att Jesus var jude, att hans apostlar var jude, att alla hans första lärjungar och de kvinnor som mötte honom uppstånden var judar.

Jag tycker det ändå är svårt att förstå att det går så långt att de låter avrätta Jesus. Ok att han kallar sig Guds son, att han hädar och Mose lag förbjuder detta. Ok att de blir provocerade av att han samlar så många anhängare och att översteprästernas auktoritet blir hotad. Romarna var rätt hårda och avrättade många som försökte störa den romerska freden. Det är ändå svårt att förstå för mig som bor i Sverige idag och inte är inblandad i organiserad brottslighet och vendettor.

Så var jag på en opera i måndags. ”Tristan och Isolde” som är från 1800-talet, men bygger på en keltisk berättelse från kanske 400-talet. Jag prövar om berättelsen kan ge något för er. Operan är fem timmar lång, men jag ska förkorta lite…

Tristan dödar Isoldes stora kärlek i en strid. De båda blir fiender. Senare vill Tristans kung och på något sätt styvfar gifta sig med Isolde. Tristan får uppdraget att hämta Isolde till kungen. På vägen försöker Isolde förgifta Tristan som hämnd på sin förra kärlek. Men Isoldes tjänstekvinna byter ut flaskorna mot en kärleksdryck (typiskt opera..). Isolde är tydligen något av en klok kvinna, helerska eller nått. När Isolde har gett drycken till Tristan dricker hon själv, hon tänker nämligen ta sitt eget liv av sorgen och förbittran. De båda blir häftigt förälskade. När de kommer hem till kungen blir det en svår tid, Isolde ska ju gifta sig med kungen. En dag när kungen och hans hov är iväg får Tristan och Isolde ihop det. Men en av Tristans vänner upptäcker dem och berättar för kungen vad som hänt. Scenen där de möts präglas av bristande tillit, åtrå till varandra, svartsjuka eller avundsjuka och lojalitet. Mycket finns med och det slutar med en strid och Tristan blir svårt skada. En annan vän tar med sig Tristan till ett annat slott och försöker vårda honom där, men han håller på att dö. Nu står hoppet till att Isolde ska komma dit, hon som har helande förmågor. Hon kommer, men hon hinner inte fram i tid. Tristan dör, kungen och hans soldater kommer efter och det finns inte riktigt någon segrare, det slutar inte lyckligt.

Drivkrafterna i berättelsen är kärlek eller längtan efter kärlek.

Om vi gör ett tankexpriment och tänker in oss i berättelsen om Jesus. Gud älskar världen så mycket att han sänder sin son. När denne son, Jesus, kommer till jorden kommer han till Guds utvalda folk. En del av folket tar emot honom, men andra, översteprästerna och de skriftlärda blir hotade. Istället är det lantisarna i Galiléen, de fattiga, kvinnorna, samarierna, ja till och med en del hedningar som älskar Jesus när han kommer. Är det svartsjuka som driver översteprästerna till att såra Jesus dödligt? Varför kom du inte direkt till templet och till synagogan så att vi förstod att du var här. Varför tilltalade du pöbeln och inte oss i eliten? Det kan vara svårt att backa när svartsjukan fått in en person på hatets och oförsonlighetens väg. Det blir prestige och maktkamp. Men kärleken kan inte vinnas med maktmedel. Det går inte att ge en magisk kärleksdryck som Isolde och så är kärleken löst.

Ändå instiftar Jesus nattvarden denna heliga torsdag. Kärlekens bägare lyftes upp och räcks till var och en. Men den räcks inte för att lura i någon något. Den räcks inte heller med tvång, som ett maktmedel. Den räcks av en tjänare i ödmjukhet och med kärlek.

Ikväll har vi inte fått höra hur nattvardens instiftas, däremot hur Jesus tvättar sina lärjungars fötter. En bild för det tjänande Jesus lyfter fram som vägen till kärleken till Gud och andra människor. I den kultur han levde borde inte mästaren ha tvättat sina lärjungars fötter. Möjligen tvärtom, men hellre någon icke judisk tjänare som tvättar alla gästernas fötter.

Vi brukar ofta säga att vi döper och firar nattvard eftersom Jesus sagt att vi ska göra det i kyrkan. Lustigt nog är fottvagningen inte lika påbjuden i kyrkan, trots att Jesus säger i vers 14 ”Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.” Det var så kontroversiellt och ibland helt oförståeligt, inte minst i andra kulturer där man inte brukade tvätta fötter, så fottvagningen blev inte ett sakrament. Men ändå finns den kvar, men kanske bara så här på Skärtorsdagen.

Fottvagningen säger något om kärleken, tjänandet och ödmjukheten som borde prägla kyrkan, ja alla kristna. Det som brukar kallas det allmänna prästadömet. Men det kan också säga något om det särskilda prästdömet också. Här är synen på prästen inte bara hämtad från den skriftlärde i synagogan som har att läsa de heliga texterna och predika. Prästen i kyrkan har också sin förebild i tempeltjänsten, de vackra kläderna, brödoffret, syndoffret rökoffret och tacksägelseoffret som bärs fram.

Detta prästerskap som härstammade från Aron och hans söner börjar sin tjänst redan i öknen. Folket som har blivit befriade från slaveriet. Det som de firar varje påsk, sin Peasach, sin Passover, att de kunde passera förbi havet in i friheten. De är på väg mot det heliga landet, genom öknen i 40 år. Mose leder dem och de bygger ett tempel åt Gud i öknen, ett tält som de kan ta med sig, för Gud följer med sitt folk. Till templet behövs det präster som ska leda lovsången, bönen och offret. Så står det i 3:e Mos 8:6f ”Och Mose lät Aron och hans söner komma fram, och han tvättade dem med vatten.” sen klädde han på dem prästdräkten och smorde dem med olja så att de blev invigda (3:e Mos 8:1-12)

Dessutom står det i 2:a Mos 40:12 ”Han ställde karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyllde det med vatten för tvättningen. Där brukade sedan Mose, Aron och hans söner tvätta sina händer och fötter. När de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret tvättade de sig, så som Herren hade befallt Mose.”

Samtidigt som Jesus ger oss ett föredöme hur vi ska vara som kristna och tjänare och visar apostlarna deras roll får vi också vara med om deras prästvigning. Likt Aron och hans söner ska de bära fram bönerna och offret till Gud. Detta offer är inte av det slag som bars fram i templet. Det som händer på korset när Jesus dör för hela världens synd och sen uppstår ersätter alla de offer som vi människor någonsin skulle kunna bära fram. Sammanhanget ger oss däremot en tydlig förståelse hur den sista måltiden, nattvarden hör ihop med korset och uppståndelsen.

Petrus som alltid är lite impulsiv vill att Jesus ska tvätta hela honom, inte bara fötterna. Men Jesus svarar ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade” (vers 10) Så förstår vi att apostlarna förmodligen redan är döpta. De har blivit renade på djupet och är i relation med Gud. Men som alla relation behöver också denna relation underhållas. Så gav han dem nattvarden och ikväll fottvagningen.

Jesus den sanne översteprästen viger präster åt sin kyrka som kan bära fram kärlekens bägare och livets bröd till alla som kommer att komma. Detta bröd och detta vin som vi kan ta emot gång på gång, som inte fungerar som en magisk kärleksdryck, men som liknar kärleken. Den gör att vi mognar och helgas på väg mot himmelen. Han ger ett exempel på hur vi präster ska vara som tjänare men också hur vi kristna i det allmänna prästadömet ska vara mot alla. Och hur vi var och en får ta emot Guds kärlek och omsorg varje dag, men också lite extra då nattvarden firas eller fottvagningen erbjuds.