En omsorgsfull Gud – Bönsöndagen

en predikan i högmässan i S:ta Birgittakyrkan 150510

Tema

Bönen

1 Mos 18:26-32

Ef 3:14-21

Luk 18:1-8

Ps 13

Psalmer

Ing 525:- Mitt hjärta, fröjda dig

Grad 527:- Det spirar i Guds örtagård

Ef pred 762:- Du är en bön

Off 213:- Att bedja är ej endast att begära

Utg 197:- Den ljuva vår är inne

Predikan

Jag är ett bussbarn, inte alldeles från början men från 4:e klass och sedan en bussungdom till studenten. Det är lustigt med minnet ibland. Jag minns inte vad det var som var ett problem men antingen var det något med skolans busshållplatser eller så var det nått med att bussarna inte kom i tid. I vilket fall blev jag någon sorts talesperson för alla oss bussbarn på högstadiet. Jag fick uppdraget att gå till studierektorn, ja det fanns sådana på den tiden, nu måste rektorerna göra allt och hinner knappt nått.  Jag fick gå till studierektor Erik Falk och framföra vår klagomål. Det hände ingenting och det hände ingenting och det hände ingenting. Vi fick gå till studierektorn om och om igen. Om det var länstrafiken, bussbolaget eller studierektorn som svarade med politikerretorik, så att alla skulle bli nöjda med svaren, vet jag inte. Men jag minns i alla fall en replik ”vatten urholkar stenen”. Studierektor Erik Falks ”Vatten urholkar stenen”.

Om studierektorn varit lite mer bibelnära kanske han hade sagt ”låt de där bussbarnen få ut vad de har rätt till, annars pinar de livet ur mig med sitt springande”.

Det är en änka som kommer springande till en domare och tjatar om sin rätt i evangeliet idag. Vi kanske får associationer till en gammal kvinna, men hon kan lika gärna varit rätt ung. De flesta kvinnor gifte sig när de var 13-14 år gamla. Dessutom blev man inte så gammal. Barnadödligheten var hög i Romarriket på den här tiden, men den som lyckats bli 10 år hade en förväntad livslängd på 35-37 år. Om hennes make var i samma ålder som henne och dog en naturlig död, män blir inte lika gamla som kvinnor idag heller, så var hon mellan 30 och 40. Om hennes make var äldre än hon så kanske hon var i tjugoårsåldern. Om hennes make dött i krig, fått en sjukdom eller blivit mördad så kanske hon till och med var tonåring.

”Änkor och faderlösa får ni inte behandla illa.” (2 Mos 22:22). Dessutom var kvinnor vanligtvis inte myndiga annat än genom sin far eller make. Men en änka var myndig och kunde driva företag och tala för sig själv. Om hon sedan var ung hade hon många år framför sig att leva och driva ett företag. Det fanns ingen änkepension och ingen annan hade försörjningsplikt för henne om hon inte hade vuxna söner. Klart att det var värt för henne att driva sin sak. 

Så möter hon en domare utan känsla för människors behov. ”Han fruktar inte Gud och bryr sig inte om människor.” En person med tillräcklig makt och position för att kunna bete sig lite som han själv vill. Demokrati och den tredje stadsmakten, media, eller sociala medier fanns inte på den tiden. Så vi kan se maktsfären i SCA, Industrivärlden och Handelsbanken framför oss. Sverker Martin-Lööf och hans vänner kan fortsätta att jaga och sitta i sina styrelser.

Den lilla människan, den unga änkan, kommer till domaren för att få det hon har rätt till. Hon kräver inte mutresor, bonusar eller guldkant. Hon frågar efter existensminimum. Så kommer hon till en känslokall oempatisk maktperson. Så står det att han tar upp hennes fall för att hon håller på att pina livet ur honom. Men det är roligare på grekiska. Ordagrant står det att han är rädd att hon går in på tingsrätten och ger honom, domarn, en blåtira.  När den lite osannolika bilden försvinner ur hjärnan kan vi tänka lite mer symboliskt. Han är rädd att hon ska psyka honom, eller kanske troligare, att hon ska förstöra hans rykte. Det är ryktet eller hans ära som är hans mest värdefullaste. Tänk om ryktet sprider sig på Facebook, då är han körd!

Domaren tar upp hennes fall, inte av omsorg om henne och hennes situation. Han tar upp hennes fall eftersom han är rädd om sitt rykte och om sin position. På grund av sin brist på medkänsla kallas han i texten för orättfärdig. Han är en domare av sin tid.

Så jämförs domaren med Gud. Gud är rättfärdig, har medkänsla och förmår visa omsorg. Gud kommer att ta upp varje människas fall och ge henne det hon har rätt till. Paulus skriver i Romarbrevet: ”Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.” (Rom 8:17)

I texten står det att Guds utvalda får sin rätt. Även om liknelsen talar om en änka så liknar Jesus änkan med ett kollektiv, hans utvalda folk. Precis som Paulus skriver om ett ”vi”, vi är barn och vi är arvingar.

Så har vi ett litet översättningsproblem i vers 7, som också kan ha med olika sätt att se på Gud och Jesu återkomst att göra. Vi hörde bibel 2000 läsas: ”Skulle han låta dem vänta?” En rak översättning från grekiskan är ungefär ”och han dröjer för dem”. Kommentatorn jag läste har hittat minst 12 olika sätt att översätta och tolka meningen (Darrell L. Bock). Två av dessa sätt anser den kommentatorn vara rimliga. 

I den första handlar tålamodet med Guds svar att göra. Gud kommer inte att dröja. Den helige Lukas syn i evangeliet som helhet är att Jesus kommer tillbaka snart. Varför skulle han dröja? Kyrkans svar är att Jesus dröjer eftersom Gud är nådig. Gud vill att ge människor ytterligare chans att svara på Guds tilltal. detta harmonierar med Andra Petrusbrevet: ”Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (1 Petr 3:8-9)

Hela den tid som är när Jesus lever på jorden, har återvänt till Fadern och kommer tillbaka, är en tid av fullborden. Vi lever i en tid av ”nu och ännu inte”. Lite som i en musiksal på S:ta Maria där musikläraren Anna försöker leda 7- och 8-åringarna i övningarna inför skolavslutningen. Trots att det bara är första veckan i maj är de i sinnet redan på den 11:e juni. 

Jesus pratar om rättfärdiggörelse,  änkan skall få sin rätt, Guds utvalda ska bli rättfärdiggjorda. Detta är inte bara något som kommer att ske en dag då Jesus kommer tillbaka och blir satt som domare över allt och alla. Rättfärdiggörelsen är en process som redan påbörjats i oss.

I den andra möjliga tolkningen är just tålamodet Guds svar. Gud har tålamod med det som händer men begränsar fiendens makt att förfölja de utvalda fram till den slutliga  rättfärdiggörelsen. Gud har tålamod både med Guds utvalda och med hedningarna. Gud har tålamod i ljuset av att hans utvalda får lida för sin tros skull. Gud skonar inte sina utvalda från förföljelse och lidande, men han beskyddar dem.

Det är alltså lite osäkert om Gud dröjer för att fler ska bli räddade eller om Gud har tålamod med all lidande och förföljelse men skyddar sina utvalda från för mycket av det. Oavsett är målet tydligt. Guds utvalda ska bli, eller håller på att bli rättfärdiggjorda. De ska få ut sin rätt till arvet, att var Guds arvingar och ärva ett rike som inte är av denna världen, utan ett Guds rike byggt på rättvisa, fred och kärlek.

Detta rike ska komma snart. Vad är snart i Guds perspektiv? När ”en dag som tusen år och tusen år som en dag” som Petrus skrev i sitt brev. Vår tidsuppfattning är inte Guds tidsuppfattning. Vad är snart i ett evighetsperspektiv? Snart kan också betyda snabbt eller plötsligt. Kanske handlar det om att det kommer att gå fort när det väl händer, nån sorts ketchupeffekt?

Oavsett så ska vi lärjungar i Kristi efterföljd be ihärdigt som kvinnan. Hon går till en domare utan medkänsla. Vi ber till en Gud om vet vad det är att vara människa och som gett sitt liv för sina vänner. (Joh 15:13) ”Vatten urholkar stenen”, Gud hör vad vi ber och kommer att svara. Det som väntar oss är också något att se fram emot. 

Den ihärdiga bönen har med Jesu återkomst att göra, den har med rättfärdiggörelse att göra. 

Den ihärdiga bönen har med mitt liv att göra och den har med vårt gemensamma liv att göra. 

Den ihärdiga bönen har med rättvisa och fred att göra i mitt eget liv och i världen. 

Framförallt hörs bönen av en omsorgsfull och inkännande Gud, nämligen Jesu Kristi Fader.