Det kunde varit du och jag: en predikan den 13:e söndagen efter Trefaldighet


Högmässa i S:ta Birgittakyrkan 10.00 och söndagsgudstjänst i Vassunda 16.00 150830

Tema
Medmänniskan
1 Mos 4:8-12
1 Joh 4:7-10
Luk 10:23-37
Ps 103:1-6

Psalmer S:ta Birgittakyrkan
Ing 881:- Med öppna tillitsfulla händer
Grad 280:- Jesus min herre dig vill jag älska
Ps ef pred 96:- Öppna mig för din kärlek
Off 399:- Vi bär så många med oss
Utg 278:- Frälsare tag min hand

Psalmer Vassunda
Ing 58:1-3 Hjärtan enigt sammansluta
Grad 81:1-3 Herre, samla oss nu alla
PS ef pred 359:1-6 Jesus jag dig älskar
Utg 59:3 O Jesus, bliv när oss

Predikan
Det är skönt att förra läsårets alla konfirmander är konfirmerade och att detta års konfirmander inte börjat ännu. För då slipper vi en sån där modern tolkning av den barmhärtige samariern som vi sett så många gång. Skönt att vi inte har familjemässa idag heller för då kanske jag varit tvungen att spela präst eller levit, det kommer liksom lite för nära. Och ändå sitter jag där och läser bibelkommentarerna efter att ha tittat på Uppdrag gransknings program om Mojjen och översätter liknelsen till vår tid.

I liknelsen är inte den priviligierade eliten med även om man skulle kunna tro att prästen och leviten är bilder för den. Så kanske är det inte kommunchefen eller exploateringschefen som går förbi. Prästen och leviten är människor av folket. De har förtroende och inflytande, de tillhör ledarskapet. Kanske det skulle kunna vara kommunpolitikerna. De är ändå inte så drabbade av politikerföraktet som rikspolitikerna. Vi har ju så nära till dem här i Knivsta, de är vår vänner och grannar. Kanske passar Nilsson, Lundberg och Enskär in i bilden av prästen och leviten, de kan ju lagen och håller sig till den. Men det är klart när lagen tolkas så att den enskilde människan blir lämnad ensam, fungerar den då, eller har den sett till kollektivet?

Samtidigt är det lite som Lennart Lundberg sa i intervjun, Staffan kan vara lite jobbig ibland. Men jag måste säga att det är Jesus som är jobbigast här. Det är jobbigt att stanna upp i allt vi gör och visa medlidande, det tar på. Eftersom Knivsta är så litet och vi känner politikerna i Bygg och miljönämnden, och även de i kommunstyrelsen, så vet vi att de är människor precis som du och jag. Jesus säger att människor, du och jag, går förbi och aktivt förtränger det dubbla kärleksbudet.

Jesu liknelser är alltid enklare att ta till sig än verkligheten. Vi vet ingenting om hur det kom sig att mannen ligger där i diket förutom att det är något rövarband som slagit till. Vi vet inget hur han fått pengarna, som vi får förmoda är bortrövade, vi vet inget om relationerna till rövarna eller stället det händer på, vi vet inte hur mycket han provocerade fram bråket som ledde till misshandeln. Men det är ju inte heller poängen med liknelsen. Poängen ligger i hur samariern handlade. Samarien lyssnar till sitt hjärta och handlar efter det.

I lagen har människan ett hjärta, en själ och ett intellekt, tre olika delar för att beskriva vad som pågår inom människan. Inom samariern pågick säkert en inre kamp mellan dessa tre. För även i den samariska versionen av pentateuken eller Mose lag ingår bestämmelserna att man blir oren när man rör vid någon död, och den som är oren kan inte delta i den religiösa kulten som vanligt. Skulle samariern gå fram och riskera att möta en död man och så orena sig? Skulle han våga stanna i detta ingenmansland där rövarband härjar och själv riskera sina ägodelar? Skulle han våga stanna och till och med riskera sitt eget liv? Samma inre kamp får vi förmoda pågick även inom prästen och leviten. De var människor de också med hjärta, själ och intellekt, ja de var precis som du och jag. Samariern är också precis som du och jag. Men till skillnad från prästen och leviten stannar han upp och gör en insats.

Liknelsen handlar inte så mycket om att känna medkänsla, däremot desto mer om att visa barmhärtighet, som den laglärde uttryckte det. Inte nog med att Jesus är jobbig när han berättar liknelser som man känner igen sig i för mycket. Han är också jobbig när man ska få ihop det här med tro och handlingar. Det står ingenting i texten om att vi ska tro rätt eller vara fromma eller andliga för att ärva det där eviga livet som verkar så eftertraktat. Det där med tro och andlighet tänker vi ofta sitter inne i hjärtat eller hjärnan eller nått. Här säger Jesus att vi ska göra som samariern och då ska vi få evigt liv.

Samtidigt är det en lättnad. I mitt inre känner jag kanske inte medkänsla med vissa personer, jag kanske inte förmår älska varje människa som jag älskar Gud. Jesus efterfrågar inte det idag. Jesus säger bara att vi ska göra som samariern.

Liknelsen om den barmhärtige samariern och programmet i Uppdrag granskning har kanske inget med varandra att göra, det råkade ju bara gå den här veckan. Jag har väldigt svårt att hitta någon samarier och det är inte någon som är så slagen till marken som mannen i liknelsen. Däremot är båda historierna rätt jobbiga, för de kommer så nära.

När jag sa att liknelsen inte har med tro och andligheten att göra är det något av en förenkling. I många av evangeliernas berättelser ska vi som Kristi efterföljare just följa Jesus och göra som han gjorde. Då kan vi luras att tro att samariern i liknelsen är en täckmantel för Jesus själv. I vissa delar är det säkert så. Men i huvudsak är det den slagne i dikesrenen som är Jesus i berättelsen. Det är Jesus som blir slagen i slutet av evangeliet, berövad alla sina tillhörigheter. Alla går förbi honom, ingen, inte ens hans närmaste vänner vågar erkänna sin närhet till honom. För Jesus går det ännu värre, han berövas till och med sitt liv. Att göra som samariern handlar också om att våga närma sig Jesus. Även om Jesus inte behöver våra tillhörigheter och vår kroppsliga omsorg så behöver Jesus vår kärlek. På det sättet är vi mycket lika vår Gud, både vi och Gud behöver den ömsesidiga kärleken.
När vi som bor i Knivsta ser Uppdrag granskning handlar det inte om vilken kommun som helst, inte m vilken moderat, socialdemokrat, lokal partiföreträdare, korvkioskägare eller kommunchefer som helst. Vi vet vilka de är, vi känner dem till namn och var de bor. När Jesus berättar en liknelse så har händelsen aldrig ägt rum, det är bara något påhittat, men det uttrycks som att det inte är vilka som helst som är med, det är just den prästen, den leviten och den samariern. Folk eller människor, präster eller utlänningar, som den där samarien också symboliserar, vet vi inget hur de handlar och om deras hjärta, själ och intellekt går ihop med deras handlingar. Däremot vet vi själva hur det är inom oss. Vi vet när det är harmoni mellan det inre och det yttre och vi vet vid vilka tillfällen det är kaos. Vi vet när vi visar barmhärtighet och när vi låter bli, när vi går förbi den slagne eller tar oss ann honom, när vi närmar oss Jesus eller när vi drar oss till vårt eget.

På en punkt är Jesus samariern idag. Samariern har med sig vin och olja och tar hand om såren. Också idag har Jesus låtit duka fram vin också idag har han sänt sin helige Ande att smörja och hela oss. På den punkten är det du och jag som ligger i dikesrenen och är slagen och det kan vara ett av skälen till att vi kommit till kyrkan idag. Vi får ha det i åtanke när vi möter varandra vid nattvardsbordet, vid kyrkfrukosten eller när vi möts i dörren ut. Vi har alla kallelsen av vara nästa till dessa slagna bröder oh systrar som är här idag, och till alla andra som vi kommer att möta under den vecka som ligger framför oss. Jesus helar oss för att vi ska kunna hela och befriar oss för att vi ska kunna tjäna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *