Enhet i tanke, hjärta och vilja – en predikan på enhetens söndag


14:e sön. efter Trefaldighet. 1:a årg
Högmässa i Östuna kyrka 12.00 och Mässa för alla i Lagga kyrka 18.00, 150906

Tema
Enheten i Kristus
Hes 37:15-22
Ef 4:1-6
Joh 17:9-11
Ps 95:1-7

Psalmer Östuna
Ing 58:- Hjärtan, enigt sammansluta
Grad 528:- Hör oss, Gud du själv har bett oss
Ps ef pred 721:- Trädet och grenen
Off 394:- Kläd dig själ i högtidskläder
16:- Kom, låt oss nu förenas här
Psalmer Lagga
Ing 46:- Låt mig få höra om Jesus
Lovsång UP 36:- Glory
Tillredelsepslam UP 135:- Där får jag andas ut
Lovsång UP 261:- Jag älskar dig Jesus
Slutpsalm 510:- Innan natten kommer

Predikan

”Ingen av er är troende förrän han älskar sin broder såsom han älskar sig själv.” eller ”Ingen av er är fullständig troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.” (Hadith Nawawi, Koranen)

Vi känner igen utmaningen från vår egen heliga skrift men just de här orden är hämtade från muslimernas heliga skrift Koranen.

Enhetens utmaningarna är gigantiska i den värld vi lever i. Varje människa söker det samma oavsett vilket sammanhang hon eller han lever i. Hon behöver tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. Men hennes nyfikenhet och vetgirighet leder också henne att söka mer och mer kunskap om allting mellan himmel och jord. När något saknas försöker hon hitta ett sätt att få detta. Hon kanske uppfinner ett nytt sätt att jaga, odla eller förvara. Hon kanske frågar någon annan hur denne gjorde. Hon kanske tvingas flytta till en annan plats där förutsättningarna är bättre.

Aldrig har så många människor bott på en plats de inte är födda på. Aldrig har så många människor flyttat på grund av kärleken, jobbet eller utbildningen. Aldrig har så många människor flyttat på grund av krig, svält eller naturkatastrofer. Konkurrensen om naturtillgångarna, om energin och om maten har aldrig sett ut så här. Vi lever i tid där det är svårt att lära av historien och våra misstag, för så här har det inte varit förut.

Det vi vet är att strider och krig många gånger utbrutit just på grund av fördelningen av naturtillgångar, energi och mat. Ibland har man tagit religionerna som intäkt att börja striderna, ibland har man skyllt på kulturen, ibland har man använt genetiken som orsak. Alla de stora religionerna har någon form av gyllene regel. Alla de stora religionerna har något form av kärleksbud som reglerar hur vi ska förhålla oss till andra människor.

Jesus ber idag: ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt”. Jesus säger detta till sin Far, vår Gud. Ingen skapad varelse skulle kunna uttrycka något sådant. Vi kan ge allt vad vi har och är till Gud. Men att däremot hävda att allt Gud äger också är mitt är omöjligt. Människor oavsett var och när hon levat är på denna punkten helt jämlik inför Gud.

Jesus säger att han ber för dem, sina lärjungar, han ber inte för världen. Vi skulle kunna uppfatta detta som att Jesus skiljer ut sina lärjungar från världen och att Gud inte älskar världen. På många andra ställen är det snarare tydligt att Jesu uppdrag är för världen. Lärjungarna är en pusselbit i detta uppdrag att nå världen. Enheten dem emellan är till och med för världens skull.

I vers 21 i samma kapitel säger Jesus ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” Enheten mellan lärjungarna är inte bara för deras egen mysighet skull, den skall sträcka sig ut. Denna enhet är inte något som lärjungarna själva ska hitta på eller få kraft att åstadkomma. Jesus ger dem denna enhet.

Enheten har sitt ursprung i Gud som treenig. Denna enhet mellan Fadern, Sonen och Anden är frukten av kärleken. Här kommer den in igen, kärleken, som en väg mot enhet, i kontrast till splittring och strid. Kärleken i den gyllene regeln eller i andra religioners versioner, får etiska och moraliska konsekvenser i hur vi är mot varandra. Dessa bud kan även den anamma som inte bekänner sig till någon religion, den som inte tror att någon Gud existerar. Jag kan försöka att med egen kraft älska och behandla mina medmänniskor som jag själv vill bli behandlad.

Den enhet som Jesus vill förmedla till sina lärjungar handlar om den kärlek Gud hyser till världen men också den kärlek som håller samman Treenigheten. För oss kristna handlar det då inte om att av egen kraft skapa enhet eller skapa kärlek. Då handlar det mer om att ta emot och ge vidare av det som redan finns. Det kanske då mer handlar om att medvetandegöra sig själv och andra människor om vad som är den sanna verkligheten.

Om vi som en tanke för en stund gör skillnad mellan Kristi kyrka och världen ser vi en del problem med enhet både i världen och i kyrkan. I världen är det många länder, regioner, folk och till och med byar som konkurrerar och i värsta fall strider om resurser.

I Kristi kyrka har vi delat upp oss i olika kyrkor och samfund. När Jesus ber för världen och lärjungarnas enhet gör han det i en tid före kyrkornas splittring, bönen är inte då en bön om ekumenik och kyrkornas enhet. Men om vi tolkar den profetiskt skulle den kunna vara det.

Samtalen mellan kyrkorna som vi kallar ekumenik, har under första delen av 1900-talet handlat om trosfrågor, sakramenten och ämbetena. Hur ser vi på Fadern, Sonen och Anden, hur tänker vi och handskas med dop, nattvard, konfirmation, bikt, äktenskap, de sjukas smörjelse, diakoner, präster och biskopar. Dessa frågor är inte så stora i mötet mellan kyrkorna nu. Idag handlar det mer om synen på vad kyrka och församling är och etiska frågor inom bioetik och relationer. Dessa frågor splittrar inte kyrkan bara mellan olika samfund utan också inom olika samfund.

2017 är det 500 år sedan Martin Luther och reformationen. Då splittrades den västliga kyrkan på ett sätt som gjort att kyrkan idag splittras som aldrig förr. Varje dag bildas nya kyrkor och samfund i världen inom den så kallade protestantiska kyrkofamiljen som vi är en del av. Jesus förbön för sina lärjungar handlade inte om att ena detta kluster av gruppering, ändå handlar bönen om oss.

Jesu bön om enhet handlar om enhet i tanke, hjärta och vilja. Här behöver det inte handla om den världsvida kyrkans enhet, de lutherska kyrkornas enhet, Svenska kyrkans enhet, Knivsta pastorats enhet eller Östuna/Lagga församlings enhet. Det handlar om enhet mellan oss som är här idag. En enhet i tanke, hjärta och vilja för vår egen skull, men också för världens skull.

Enhet i tanke, hjärta och vilja är lätt att uppnå i en sekt. I Nordkorea har man kommit ganska långt. I vissa fall är det ganska lätt att uppnå i en förening. Under korta tider går det att uppnå i en familj, men inte länge. Ibland kan två bästa vänner eller ett äktenskap känna denna enhet. Men vår erfarenhet är att det inte är länge.

Kyrkan kan mer liknas vid en familj än vid en förening eller åsiktsgemenskap. Vi har inte valt varandra, vi har fått varandra. När vi går fram till nattvardsbordet är det inte genetik, ekonomi, åsikter eller ålder som förenar oss. Det är bara dopet in i Kristi kropp som tagit oss hit. Och när vi faller på knä inför altaret är det bitar av samma bröd och klunkar av vin från samma bägare som förenar oss. Den enhet som finns mellan oss är sakramental. Konkreta tecken förmedlar Guds nåd till oss och gör oss till en enhet.

Enhet i tanke, hjärta och vilja är mycket svårt att uppnå. I vår församling är det svårt, i Kristi kyrka på jorden är det svårt, i världen är det svårt. Enheten är kanske till och med omöjligt för oss människor. Ändå ber Jesus just om detta: ”Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett.”

En kommentar

rebecca sserwanga säger
9 januari 2017 – 11:59

Thanks you for the word of God!
God bless you

Martin Valman svarar
29 mars 2024 – 12:32

God bless you to!/Martin

Lämna ett svar till Martin Valman Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *