Första advent 29/11 2015 Ett nådens år
Matteusevangeliet 21:1-9
Det kan vara frestande att se på världsläget, med elände, miljöförstöring, våld och förtryck, och känna hopplöshet inför mörkret. Det är en tuff tid. Men det här är inte platsen där vi möter hopplöshet. Nu är dagen när vi förbereder för Herrens ankomst, när vi gläder oss åt hoppet och åt att Gud verkligen kommer till mänskligheten.
Genom århundraden, årtusenden, har människor väntat en frälsare, en Messias. Profetorden har kommit till folket, ord som talar om en befriare, om ett ljus som lyser i mörkret, om upprättelse från förtryck.
…Och i de mörkaste tider och i djupaste elände har människor vågat hoppas, därför att hoppet kommer från Gud.
…I de mörkaste tider har människor sett en stjärna tändas, och följt den, därför att det finns ett hopp inom dem, ett hopp om en Gud som inte lämnat sin skapelse, ett hopp om en Gud som vet om vartenda hårstrå på vårt huvud, en Gud som älskar oss in i döden och ända till uppståndelse.
…I den mörkaste natten kommer en ängel till några herdar med budskapet om att frälsaren, Messias, är född.
…I mörkaste tider får inte heller vi släcka hoppet. Inte heller vi ska förledas att tro att det synliga är allt. Att det finns situationer och lägen som är bortom allt hopp.
Gud visar att det aldrig är hopplöst och kommer också med ett budskap om att det en gång ska bli fred. Nu är tiden att förbereda sig, att bereda väg i våra liv för Honom som kommer med ett ljus till alla människor. Han, som är själva ljuset för oss människor.
Jag vet inte hur många av er som känner att det här – tiden fram till jul – är en stillhetens tid? Att ni har gott om tid för andakt, tid som är fri från jäkt och stress? Kanske finns det i ditt liv, men kanske är det mycket som kräver uppmärksamhet och aktivitet i ditt liv.
Oavsett hur det ser ut vill jag ändå uppmuntra er att ta den utmaningen. Att söka en stunds stillhet i vardagen, och hålla fast vid det som är hjärtat i det vi firar.
Det här är förberedelsens tid. Vi förbereder oss så att vi kan välkomna Jesus.
Jesus kommer till oss på flera olika sätt: Jesus kommer till sitt folk, löftet uppfylls, profetorden, bland andra de från Sakarjas bok, går i uppfyllelse. ”Se, din konung kommer till dig”, står det i Sakarjas bok som vi läser ur idag.
Gud blir människa och kommer till oss som ett litet barn. Han blir vår like.
Jesus kommer till sin kyrka och till varje människas hjärta.
…Och Jesus skall komma åter till oss i härlighet, vid tidens slut. Vi firar att vi inte väntar förgäves. Att Jesus har trätt in i vår mänsklighet och att han skall göra det igen i härlighet.
Hur ser våra liv ut, där vi får ta emot honom? Finns det något som hindrar oss i vårt möte med Jesus? Finns det något i våra liv som behöver beröras av Jesus, för första gången, eller på nytt? Vi behöver alla hitta våra sätt för hur vi förbereder oss för att ta emot Jesus – i just våra liv. Är vi hemma i vårt hus när han ”kommer och bultar på dörren”, som det står i Uppenbarelseboken i episteltexten? Tiden från imorgon och fram till jul kallas ”lilla fastan”. Det är en tid för inre rannsakan, kanske också för avhållsamhet från något som du känner tar tid och energi som du vill ge Gud de här veckorna. En tid för att samla sig och komma hem till sig själv.
Jesus tränger sig inte på. Det är på våra villkor. Han står vid dörren och bultar, väntar på en inbjudan. Ibland kan det vara en lång process, det kan vara så att vi tvekar inför att bjuda in Jesus i hela våra liv. Någon del håller vi stängd. För att vi är rädda, skäms, tvivlar, vill försöka själva. Men hör du Herrens röst, så svara på den.
Just därför är det också så viktigt att vi är hemma i våra egna hus. Gud kallar oss hem, till oss själva. När vi ska få middagsbesök ser vi till att vara hemma och göra allt klart för dem som vi väntar på. Men den här särskilda gästen som vi väntar, kommer med brödet och vinet. Vi behöver bara se till att vara hemma.
Kanske har du svårt att verkligen känna den här längtan och upprymdheten över ankomsten. Be då att Gud väcker ditt hjärta till liv, att för första gången, eller åter igen, få fyllas av förundran, närvaro och glädjen som hör ihop med hans ankomst till oss. Att få se med ett barns ögon, med förundran, på varje stjärna som lyser och som påminner oss om hoppet. Be om att med glädje få lägga handen på dörrhandtaget, och öppna din dörr. Be om att få låta ditt hjärtan fyllas av outsäglig glädje och kärlek över den du möter. Messias. Vårt hjärtas konung.
Kanske är du redan fylld av glädje över Herrens ankomst. Var då även du en som kommer med Messias till andra människor, i din omgivning. Berätta om hoppet. Var en ljusbärare till dina medmänniskor – till människor som inte ser något ljus i sina liv och till en värld som inte ser någon väg framåt.
Det här är inte platsen där vi möter hopplöshet. Det här är platsen där vi tillsammans får ta emot Messias, den som visar att godheten segrar över ondskan, den som visar att ljuset lyser i mörkret och att mörkret inte har övervunnit det.
Och än en gång träder vi in i nådens år, precis som vi gjorde förra kyrkoåret. Vi får påminna oss om att vi alltid lever i den nåden. Den nåd som vi får ta emot av Gud, tack vare Jesus Kristus som vi idag bereder vägen för. Portar, öppna er vida!
/ Emmeli Lundmark