Hållbara relationer: en predikan på söndagen före Domsöndagen


hållen vid högmässorna i S:ta Birgittakyrkan och Östuna kyrka 151115

Tema

Vaksamhet och väntanSef 3:8-13

Upp 3:10-13

Matt 25:1-13

Ps 139:1-18

Psalmer 

S:ta Birgittakyrkan

256:- Var inte rädd

795:- Alltid på väg

489a:- Han kommer, han är nära

393:- Du öppnar, o evige Fader

490:- Guds Son en gång i morgonglans
Östuna 

Ing 76:- Gud vår lösta tunga 

Grad 316:- Nu dagen är till ända

Ef pred 489:- Han kommer, han är nära

Off 633:- Med himlen det blir som för tio jungfrur

Utg 490:- Guds son en gång

Beredelseord

Vi började väll mässan i tid idag? Klockan 12 står det i predikoturen att den ska börja och då gäller det att vara på plats. Det är så vi är vana vid att tänka. Tåget har en tidtabell och ska komma i tid, annars klagar vi på SJ. Människor ska komma i tid till sina jobb och om vi bjuder till fest sätter vi upp en tid då de ska komma.

I evangeliet idag handlar det om en vigsel där brudgummen dröjer, men han är i tid. För på Jesu tid i runt medelhavet var det inte klockan som styrde tiden. Det var den inflytelserike, den mäktige, den kände, den väl ansedde som avgör vad det är att vara i tid. Vi har något av detta i vårt utryck ”fint folk kommer sent”, men det är först när det fina folket kommer som festen egentligen börjar. Brudgummen det är Jesus och någon finare än honom kan vi inte tänka sig. Jesus är aldrig för sent eller för tidigt ute, Jesus har tajming. Jesus kommer i tid.

Det jobbiga för oss är att vi inte kan ställa kockan eller boka in i kalendern när han ska komma. Jesus kommer när tiden är inne. Att ställa in sig på mötet med Jesus innebär alltså att ligga på standby jämt, att ha jouren. Ett sätt att göra det är att få bort allt som drar ner feststämningen. En del i detta handlar om att se sig själv med stolthet och kärlek. I dopet upprättas vi som människor och Jesus ser oss just som dem vi egentligen är, Guds älskade avbilder. Ett annat sätt är i syndabekännelsen. Då får vi lägga av oss allt som tynger samvetet och det som hindrar oss från att festa tillsammans med våra medmänniskor. Ett tredje är att ta emot nattvarden, då får vi också smaka något av det goda vinet och det levande brödet redan nu. Så blir vi sugan på och förstår något mer av vilken fest som väntar vid den tid då Jesus kommer tillbaka. Vi ber och bekänner:

  
Predikan

Vi kan tänka oss åtminstone tre olika tolkningar av vilka de där fem kloka respektive fem oförståndiga kan vara.

Den första handlar om det sammanhang Matteus skriver sitt evangelium i. Matteus församling är till största delen bestående av judekristna människor. Judar som fått höra evangeliet om Jesus Kristus och som låtit döpa sig för att ingå i denna kristna gemenskap. Eftersom de är judar från början har de med sig hela sitt judiska arv av traditioner och tänkesätt, det kan sin heliga skrift. Och den heliga skrift vid denna tidpunkt är det vi kallar gamla testamentet. Resten av skrifterna som vi kallar nya testamentet har börjat bli färdiga, men de är inte sammansatta till någon bok än. Matteus utgår från många gammaltestamentliga bibelställen när han ska förklara allt det som skedde när Jesus levde. Eftersom det är judar han skriver till så börjar han sitt evangelium med kung David och patriarken Abraham. Allt detta om Jesus är en fortsättning på det ni redan vet sen barnsben om Israels Gud.

Inom den rabbinska traditionen, den tradition som bars vidare i synagogorna var detta med apokalypsen inte så stark. Apokalyptiska tankar handlar om det som händer vid världens och tidsålderns slut. I kristen tro har det alltid funnits med levande tankar om detta. Det är då Jesus ska komma tillbaka, men inom judendomen är dessa tankar inte lika framträdande. I alla fall inte efter templets fall år 70 e.kr.. Matteus kritiserar kanske i den här texten att judarna är så ointresserade av allt det som händer vid tidens slut. Därför kan det vara så att de kloka flickorna är de kristna i Matteus församling och de oförståndiga är judarna i synagogan som inte gått över till den kristna tron. Detta var den första tolkningen. 

Den andra tolkningen är den allegoriska tolkning, den bildliga tolkningen, som urkyrkan gör några 100 år efteråt. Då är det inte längre en majoritet judekristna i de olika kristna församlingarna runt medelhavet. Vid den här tidpunkten är det framförallt människor från andra religioner som tagit till sig tron och låtit döpa sig. I bibelns värld kallas dessa andra religionsutövare för hedningar. Kyrkan består nu till största delen av hednakristna.

I den här tolkningen är de kloka flickorna fortfarande de kristna, men de oförståndiga är alla hedningarna runt omkring. Hedningarna de lever bara för stunden och för det här livet och tänker inte på livet efter detta och vad som ska hända när Jesus kommer tillbaka. Detta var den andra tolkningen.

Den tredje tolkningen är inte så mycket vi och dem. Vi i församlingen som tack och lov hittat rätt och de andra, hedningarna eller judarna har irrat bort sig. Nu handlar det om oss inom den kristna gemenskapen. en del av oss är kloka och en del oförståndiga. En del är förberedda på att Jesus ska komma tillbaka och andra inte.

I den här liknelsen är det extraoljan som saknas. Alla de tio flickorna somnar, alla de tio flickorna har facklor med sig, men fem har med sig extra flaskor med olja och fem är utan.

I kapitel 22(1-14) i Matteus evangelium är det också bröllopsfest. Kungen bjuder in men de vill inte komma. De går till sina åkrar, till att göra affärer, någon tar tjänarna och skymfar dem. Kungen blir mycket arg över att de inte bryr sig att komma. En ny inbjudan går ut, tjänarna får ställa sig i vägkorsningarna och bjuda in alla som går förbi, onda och goda, och festsalen blir full. Väl på festen ser kungen en av gästerna utan bröllopskläder. Denne blir utkastad. Berättelsen avslutas med: ”Många är bjudna, men få är utvalda.” (Mt 22:14)

Det går inte att komma oförberedd till kungens fest. Bröllopskläderna i detta fall kan symbolisera att man tagit till sig evangeliet om Jesus Kristus.

I ordspråksboken står det: ”Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare. Hon har ställt till med slakt, blandat vinet och dukat bordet. Hon har sänt ut sina tjänsteflickor att ropa från höjderna i staden: »Du som är okunnig — kom!« Till de oförståndiga säger hon: »Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag har blandat. Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg.«” (Ords 9:1-6) och fortsatt: ”Dårskapen är en rastlös kvinna, lättsinnig, utan allt vett. Hon sitter vid dörren till sitt hus, hon tronar högt uppe i staden och ropar till dem som kommer förbi, som går sin väg rakt fram: »Du som är okunnig — kom!« Till den oförståndige säger hon: »Stulet vatten smakar gott, bröd i lönndom är läckert.« Han vet inte att där är skuggornas boning, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.” (Ords 9:13-18)

Berättelsen om det här bröllopet stämmer väl överens med det vi vet om hur bröllop firades på Jesu tid i judiska sammanhang. Brudgummen har varit hemma hos bruden och hämtat henne. Han har varit tvungen att förhandla med brudens far om en rimlig ersättning för bruden. Givetvis har förhandlingen dragit ut på tiden, bruden är ju värd oändligt mycket för sin far. Men äntligen har brudgummen med sin brud hem till sig, eller sin fars hus. På vägen möter flickorna, de är inte brudtärnor i vår bemärkelse, för de verkar tillhöra brudgummens hushåll eller släkt. Fem av dem har blivit tvungna att köpa mer olja. Lite osannolikt är det att det finns någon oljebutik öppen så här dags, men omöjligt är det inte. När de väl köpt sin olja och kommit fram till brudgummens hus förs en märklig dialog: Flickorna säger ”Herre, Herre, öppna för oss” och brudgummen svarar ”Sannerligen, jag känner er inte.” Märkligt, av allt annat i berättelsen tillhör de ju hans eget hushåll eller släkt.

Samma ord använder Petrus lite senare i evangeliet när han står på översteprästens gård och blir igenkänd av att vara en av Jesu vänner. Petrus säger ”Jag känner inte den mannen” (Mt 26:72). Och tidigare i evangeliet säger Jesus ”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket” (Matt 7:21a) Flickorna det är vi som är kyrkan, brudgummen det är Jesus. Att ha med sig oljan eller ha på sig bröllopskläderna handlar om att ha en relation till Jesus. Och det vet vi från våra mellanmänskliga relationer, att relationer kommer inte av sig själv. Relationer måste underhållas och relationer kan inte lånas ut eller övertas. Relationer måste inledas och vårdas av var och en.

Den visa i ordspråksboken hade slaktat, blandat vin och dukat. Inbjudan var också helt offentlig från en hög höjd. Alla kunde komma på festen. Dårskapen däremot sitter likt en prostituerad i porten och bjuder in till en fest där hon inte gjort nått, men bjuder på andras vatten och bröd. Den visas fest var väl förberedd.

Det är en till synes hård text vi fått möta idag och det kan väcka en del funderingar över hur jag själv har det ställt med min relation till Jesus. Då är det ändå en viss tröst att tänka på berättelsen om Petrus, han som tre gånger förnekar att han känner Jesus. Petrus som verkligen kände Jesus efter tre år tillsammans. tre år som den främste av lärjungarna, han som ofta var med Jesus, även då inte alla de andra lärjungarna var med. Petrus han som fick nycklamakten att binda och lösa synder och han som Jesus kallar klippan vilken han ska bygga sin kyrka på. Petrus relation till Jesus är nära och stark. Ändå säger Petrus att han inte känner Jesus. Petrus vet innerst inne att han svikit sin vän att orden han sagt inte är sanna. Petrus ångrar sig och grämer sig. Jesus svar efter uppståndelsen är att Petrus tre gånger får bedyra sin kärlek och tre gånger bekräftar Jesus Petrus uppdrag igen. Där relationen en gång funnits så finns alltid en väg tillbaka genom förlåtelse, försoning och kärlek.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *