Rotlösheten: en predikan på söndagen efter jul

hållen i högmässan i S:ta Birgittakyrkan och i söndagsmässan i Vassunda kyrka 151227

Tema
Guds barn
2 Mos 1:15-21
Tim 3:14-15
Mark 10:13-16
Ps 71:2-6

Psalmer
S:ta Birgitta
Ing 115:- O Betlehem du lilla stad
Grad UP 19:- Till Betlehem, mitt hjärta
Ps ef pred 606:- Det gungar så fint
Off 432:- Prisad högt av herdars skara
Ing 428:- Mitt i vintern var det

Vassunda
Ing 34:1-2 Vänligt över jorden
Grad 115:- O Betlehem du lila stad
Off 125:5-8 Om du förstått
Utg 123:- Lyss till änglasången

Predikan

IKON/Mark Harris & Georg Lulich

Flykten till Egypten, IKON/Mark Harris & Georg Lulich

Ända sedan 400-talet har kyrkan haft en dag då hon kommit ihåg barnen i Betlehem. De där oskyldiga nyfödda pojkarna som dödades på grund av Herodes rädsla att förlora makten. I vår kyrka firar vi söndagen efter jul under temat Guds barn. Den 28 december är värnlösa barns dag eller som den hette innan år 2000; Menlösa barns dag. Menlös i denna betydelse är inte mjäkig, värnlös är inte heller en riktigt bra översättning till nusvenskan. De barn som dödades i Betlehem hade inte gjort något för att förtjäna döden. Dessa barn var utan skuld till sin egen död. Skulden låg helt och hållet hos Herodes.

Herodes hade fått reda på att en ny kung var född av de där vise männen. Han ville komma åt Jesusbarnet, men missade målet. Ängeln hade hunnit förvarna Josef så att han kunde ta med sin hustru och sin son till friheten i Egypten.

Ur andra Mosebok får vi höra om en annan kung som är rädd att förlora makten. Egyptens farao har märkt att det hebreiska folket har blivit för stort. Han riktar sin rädsla mot andra oskyldiga barn och vill att barnmorskorna dödar alla nyfödda pojkar. Men barnmorskorna fungerar som ängeln, de hinner före. De säger i alla fall till farao att de hebreiska mödrarna hunnit före.

Grannländerna Egypten och Kanan har växelvis fungerat som tillflyktsorter för människorna. Den närmaste berättelsen att associera till är den när Jakobs söner drar till Egypten på grund av hungersnöd. De möts av sin bror Josef som de tror är död, men han har blivit farao närmsta man och låter hela familjen bosätta sig i Egypten. Släkten är räddad undan svältdöden denna gång. (1 Mos 46)

IKON/Mark Harris & Georg Lulich

Barnamorden i Betlehem, IKON/Mark Harris & Georg Lulich

När tiden går dör farao och alla som minns Josef och det fina han gjort. De nya makthavarna förslavar hebréerna, men folket blir större och större. Att använda sig av barnmorskorna för att minska folkets storlek fungerar inte alls. De hebreiska slavarna får det sämre och sämre, de har mat, men ingen frihet. Mose får uppdraget att leda dem tillbaka till sitt eget land Kanan. (2 Mos)
I första Kungaboken kan vi läsa om när kung David dör och hans son Salomo tar över, detta är på 900-talet före Kristus. Salomo förleds av makten och tar sig 700 hustrur och börjar tillbe andra Gudar, han tror att han har alla makt. Högmodet leder till att riket delas och Jerobeam blir kung över Nordriket. Så står det: ”Salomo försökte bringa Jerobeam om livet, men denne flydde till Egypten, till Shishak, landets kung. Han stannade där ända till Salomos död.” (1 Kung 11:40) Än en gång fungerade Egypten som tillflyktsort och precis som den heliga familj stannar Jerobeam där till kungen är död.

600 år före Kristus har Babylonierna erövrat Kanans land, Jojakim är kung över Juda och profeten Jeremia har blivit kallad av Gud att påtala orättfärdigheterna som pågår. Jeremia blir fängslad, men då dyker profeten Uria upp och säger ungefär samma sak. Kung Jojakim vill avrätta denne man, men han sticker till den klassiska fristaden Egypten. Kungen skickar män efter Uria och det visar sig att Egypten inte var tillräckligt skydd denna gång. Uria avrättas, men Jeremia får tack och lov leva. (Jer 26)
Hungersnöden drev folket till Egypten. Idag kallar vi sådana människor för klimatflyktingar. I Syrien var det torka flera år innan det nuvarande inbördeskriget bröt ut. De flyr idag på grund av alla stridigheter men de bakomliggande orsakerna kanske mer ligger i hunger och ofrihet under brist på demokrati? (http://www.fn.se/fnforbundets-projekt/syrien/fn-forbundet-om-situationen-i-syrien/torka-forvarrar-situationen-i-syrien/)
Fn rapporterar om att en tredjedel av världens odlingsbara mark blivit öken de senaste 40 åren. (http://www.fn.se/press/arkiv/arkiv-2007-2010/nyheter-fran-fn/2010/generalsekreterarens-budskap-pa-varldsdagen-for-bekampning-av-okenutbredning-och-torka/) Som ett svar på klimatmötet i Paris kommer nu flera länder i Afrika massplantera träd för att förhindra ökenutbredningen. (http://www.svd.se/for-afrika-ar-det-en-fraga-om-liv-och-dod) Träd växer långsamt och människor flyr redan över medelhavet till nordligare trakter där det fortfarande finns vatten att dricka och mark att odla.
Människans historia har alltid präglats av förflyttningar. Vi har flytt undan hungersnöd, krig och ofrihet. Men vi har också flyttat långsamt dit där förutsättningarna varit lite bättre för våra barn och barnbarn. Gud kallade Abram från Ur i nuvarande Irak, han blev lovad ett eget land och drog till Kanan. Också han var invandrare i ett nytt land en gång, Isak var andra generationens invandrare och Jakob tredje. Jakob fick invandra till Egypten och dog där.

Redan i 1 Mos 3 beskrivs denna förutsättning i det mänskliga livet att var på väg, ibland utkörd av någon annan, ibland på väg av egen drivkraft. Berättelsen om syndafallet där Adam och Eva åt av frukten avslutas med orden: ”Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.” (1Mos 3:23–24). På samma sätt blir konsekvensen i den andra syndafallsberättelsen om bröderna Kain och Abel. Kain mördar sin bror Abel och Gud konstaterar: ”Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.” (1Mos 4:11–12)

Till människans livsvillkor här att tvingas till flykt, flytta och uppfyllas av känslan av rotlöshet. Barnen, de oskyldiga, drabbas ofta mycket av detta. Men tack och lov är de ofta ovetandes om allt som väntar och har en förmåga att anpassa sig och rota sig på nya ställen. Ofta mycket snabbare än oss vuxna. De lär sig nya språk eller dialekter snabbare. De känner sig hemma i ett nytt hus snabbare. De kan få lekkamrater i grannskapet innan flyttlådorna är uppackade. Det är också ofta för barnens skull de vuxna flyttar. För att de ska få en bättre framtid, ekonomiskt, utbildningsmässigt eller rent av överlevnadsmässigt. Det var därför Josef tog sin familj och drog till Egypten. Det är därför familjer över hela vår värld lämnar sina hem idag också.

IKON/Magnus Aronson

IKON/Magnus Aronson

Det börjar nu: en predikan på juldagen

hållen vid julottorna i S:t Stefans kyrka och Alsike kyrka 151225
nyfött

Tema
Jesu födelse
Jes 9:2-7
1 Joh 1:1-4
Luk 2:1-20
Joh 1:1-14

Psalmer
S:t Stefan
Ing  119:- Var hälsad sköna morgonstund
Mellan läsn 123:- Lyss till änglasångens ord
Grad 113:- Det är en ros
Ps ef pred 121:- När juldagsmorgon glimmar
Slutps 122:- Dagen är kommen

Alsike
Ing  119:- Var hälsad sköna morgonstund
Grad 113:- Det är en ros
Ps ef pred 115:- I Betlehem du lilla stad
Slutps 297:- Härlig är jorden

Predikan
Markusevangeliets första ord är ”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.” och sen berättar Markus om Johannes döparen som predikade och beredde vägen för Jesus.
Matteus skriver sitt evangelium senare och tycker att man nog behöver se att början är lite tidigare. Matteus skriver en släkttavla och börjar med Abraham. Matteus skriver framförallt till judar som blivit kristna och då måste Abraham, stamfadern vara med.
Lukas är något av en vetenskapsman och vill utreda ännu noggrannare hur det var. Han intervjuar förmodligen Maria, Jesus mamma, och det är från honom vi fått julevangeliet. Vem skulle kunna vara bättre än Jesu mor att beskriva vad som hänt? Lukas har också han en släkttavla med, men han går bakåt i tiden och slutar med Adam och sedan Gud.
Johannes skriver sitt evangelium sist av de fyra evangelisterna i vår bibel. Men vi ska inte luras av detta, för evangelisten Johannes är nog aposteln Johannes. Johannes var en av de tolv, men förmodligen var han yngst när han rekryterades till lärjungeskaran. När han sedan skriver ner det han varit med om till ett evangelium är han på sin ålders höst. Johannes har hunnit reflektera en del. Allt det som skett med Jesus får sitt rätta perspektiv redan från begynnelsen. Redan innan Gud sände profeten Johannes döparen, redan innan Gud utvalde Abraham och redan innan Guds skapade världen och den första människan Adam.
Från när räknar du att ditt liv börjar? Det enkla svaret kan vara när du föddes, eller befruktningsögonblicket. Dessa tillfällen har vi inte något minne av. Det går att tänka sig att räkna sin historia från sina första minnen av livet. Då är de flesta i fyra-femårs åldern. En del skulle nog säga att livet började när de blev myndiga eller flyttade hemifrån och slapp undan sina föräldrar. Sedan går det att tala om ett nytt liv när man kom på vad man skulle bli när man blir stor, när man tog examen, började sitt första jobb, tjänade sina första pengar eller gick i pension. Men när började jag bli den jag är. Kanske när jag fick mitt första syskon, blev förälder eller när min mamma dog. Eller fick livet en annan dimension när min familj flyttade till Sverige, när de flesta släktingarna emigrerade till USA eller när den förste i släkten fick utbildning.
För Johannes är mötet med Jesus avgörande för hans tolkning av livet och världen. För kyrkan som följde efter är berättelserna om Jesus och mötet med honom på samma sätt centrum. Under Johannes livstid har Paulus hunnit fara runt medelhavet och flera andra av lärjungarna åt Afrika och mot Indien. Jesusefterföljarna är inte bara några judiska vänner som lärt känna en person och vill leva som han. De är ännu inte så många och de är inte accepterade i samhället i stort. Mycket av deras sätt att leva står i kontrast med det omgivande samhället. En del självklart idag, annat sticker fortfarande i ögonen.
Johannes använder många motsatspar i sitt evangelium. Delvis förklarar dessa ord kyrkans situation på Johannes tid, delvis förstärker orden skillnaden mellan de kristna och det omgivande samhället. Ljus-mörker, född i vatten/ande-född av kött/blod/människor, över-under, ande-kött, liv-död, sanning-lögn, himmel-jord, Gud-satan, Israel-judarna, inte av denna världen-denna värld/israelistiska samhället.
I kyrkan, mellan de kristna, blir mångfalden viktig, man delar egendom, man bryr sig inte om en gemensam klädkod inom gruppen. Jesus ska snart komma tillbaka, så detta med sexualiteten blir inte viktig, nya barn behöver inte komma till världen. Själviskhet och osjälviskhet får stå tillbaka för att istället bry sig om andra. De kristna varken accepterar lidandet eller undviker det, de snarare ignorerar lidandet. Den kristna gemenskapen fungerar varken som en sekt eller totalitär stat där, men inte heller som ett samhälle där allt ryms.
Johannesevangeliets början är skriven som poesi. Ideologier och doktriner kan skapa enhetlighet och enformighet. Men dikten kan skapa enhet och samhörighet. Johannes har levt med Jesus, hört honom prata, men också sett hur han levde sitt liv. Hur ska han förmedla vad det betytt till alla som inte levt med Jesus? I poesin ryms tolkningen och det personliga gensvaret. När Johannes skriver om sin vän dras vi med utan att tvingas till det.
Johannes börjar berättelsen om Jesus ”I begynnelsen”, samma ord som startar upp bibeln i Första Moseboken (1 Mos 1:1). För dåtidens människa rymde nuet både det levande minnet och de framtidsutsikter som gick att utblicka. Allt utanför detta, dåtiden och framtiden är imaginär eller fantasi som tillhör Guds sfär. ”I begynnelsen” tillhör denna Guds verklighet. Det är Guds verklighet som är det sammanbindande kittet de kristna emellan.  De är Guds verklighet som binder oss kristna till Jesus Kristus och till Gud själv, det är inte något vi själva presterar.
Johannes, Lukas och Matteus rättar till Markus när han inleder sitt evangelium med Johannes döparen. Allt detta med Jesus började mycket tidigare, med Abraham, Adam, med en tanke hos Gud i begynnelsen. Så är det också med våra liv, vårt perspektiv är ofta för snävt, det började mycket tidigare.
Samtidigt missuppfattar Johannes, Lukas och Matteus sin evangelistkollega. När Markus säger ”Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus Guds son.” så menar han att det börjar nu. Glädjebudet börjar i den stund du och jag kliver in i berättelsen och låter den ta getsalt i våra liv. Just nu när vi släpat oss till kyrkan en alldeles för tidig morgon. Just nu när evangeliet tar sig uttryck i våra liv. När Ordet blir människa, då börjar glädjebudet. Just nu när Jesus som redan bor i ditt och mitt hjärta får genomsyra hela vår människa, då börjar glädjebudet. I denna betydelse börjar ditt och mitt liv nu.

Emapti och fantasi: en predikan på julafton

hållen i julbönen i S:ta Birgittakyrkan 151224

Födelsekyrkan i Betlehem byggdes under 300-talet och stjärnan märker platsen där man tror att Jesus föddes.

Födelsekyrkan i Betlehem byggdes under 300-talet och stjärnan märker platsen där man tror att Jesus föddes. Foto Linda Mickelsson/IKON

Texter
Jes 11:1-5
Mik 5:2-4
Jer 23:5-6
Luk 2:1-20

Psalmer
Ing 115:- O Betlehem, du lilla stad
Grad 117:- När Jesusbarnet låg en gång
Ps ef pred 114:- Stilla natt
Utg 116:- Nu tändas tusen juleljus

Predikan
Vi närma oss den tid på dygnet då vi firar att fler än bara Maria och Josef skulle bli medvetandegjorda om att hon hade fött en son.
Som så många andra barn i mänsklighetens historia berättas det för oss att Jesus föddes under nattens timmar.  I stallet eller grottan är Maria och Josef och så några djur. Vi brukar ställa dit en oxe och en åsna i våra krubbor. Kyrkan känner till profeten Jesajas första kapitel ”Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd.” (Jes 1:3) Guds eget utvalda folk förstod inte att deras Messias var på väg att födas, men djuren visste. Oxen kan också stå som symbol för just Israel, Guds eget folk, åsnan kan stå för hedningarna.
Förutom djuren är det bara änglarna som ännu förstått vad det är som hänt.  Därför kallas midnattsmässan som frias här vid 23 för änglarnas mässa.
När änglarna varit med vid förlossningen drar de till herdarna och berättar för dem vad som hänt. Herdarna står som symbol för de enkla människorna, de som inte tillhör eliten, varken ekonomiskt, utbildningsmässigt eller religiöst. De som har makt och status missar vad som hänt. Herdarna blir övertygade av änglarna och beger sig in i staden, hittar stallet och kan hylla barnet som fötts. Detta firar kyrkan i juldagsmorgonen mässa, det som i vår tradition kallas julotta, men som kan kallas herdarnas mässa.
Steg för steg blir det mer och mer känt att Jesus fötts och steg för steg förstår vi människor vem han är. När juldagen blivit dag och gudstjänst firas är det folkets mässa. Vi firar ingen högmässa kl 10 på juldagen, men vi kan tänka oss den och den som vill kan åka till Uppsala och fira i vår domkyrka. Folkets mässa är den mässa där vi firar att vi förstått att Gud blivit människa som vi.
Vad firar vi nu då? Julaftonens kväll, undret har inte skett ännu. Men undret är förberett. En värdshusvärd öppnar dörren och erbjuder en plats för den höggravida kvinnan och hennes man. Är det värdshusvärdens mässa eller gudstjänst vi firar nu? Det var helt fullt av folk i hela staden, alla var där för att skattskrivas. Det var helt fullt även på detta värdshus. Men denne värdshusvärd hade både empati och fantasi. Han visste att det var fullt, men han ville hjälpa, han tryckte in dem med ett skohorn. Vi skulle kunna se denna text som en uppmaning att bereda plats för alla de flyktingar som kommer till vårt land, både i våra hjärtan och rent fysiskt ordna tak över huvudet till dem. Men det är inte denna text som använts så av kyrkan genom tiderna. Det är det som händer senare i Matteus evangelium, som vi tar upp på söndag, när Herodes beordrar död åt alla små nyfödda pojkar i Betlehem, som gör att familjen tvingas fly till Egypten. Även den heliga familjen har varit flyktingar, även Jesus själv fick ta skydd i ett annat land. Denna text har varit relevant att ta upp i samband med flyktingskap och migration.
Men värdshusvärden, han är fortfarande efterföljansvärd. Det var en exceptionell situation. Kejsaren hade beordrat skattskrivning och folkräkning. Värdshusvärden behövde inte vara serviceminded intill bristningsgränsen. Detta var en engångsföretelse, det var i alla fall länge mellan gångerna. Värdshusvärden skulle inte skada sit förtroende hos sina kunder om han sa nej, det hade ju alla de andra värdshusvärdarna gjort. Denna värdshusvärd verkar inte bara ha drivit sin rörelse för pengarnas skull. En fattig familj från bondbyn Nasaret skulle inte genera klirr i kassan. Något annat har fått just denna värdshusvärd att öppna sin dörr.
Vi vet inte så mycket om denne värdshusvärd, vi får sätta vår tillit till vår egen fantasi, vi kan inte ha värdshusvärdens berättelse som en grund för det vi tror om Jesus, för vi vet så lite. När vi resonerar intellektuellt runt allt det som hände Jesus så kan vi med historisk och vetenskaplig hederlighet slå fast några saker. Jesus föddes faktiskt. Om vi jämför Jesus med alla de historiska personer vi vet något om från antiken så är de vetenskapliga källor som finns så pass många och så pass trovärdiga att det vet vi i alla fall att Jesus med säkerhet levat i Palestina och Israel. Och som alla andra människor har han fötts. Lika säkert är det att han hade en mamma som hette Maria och en pappa som hette Josef. Vi vet också att han samlade lärjungar och gick omkring och undervisade som vuxen och att han sedan avrättades och dog. Mer än detta är svårt att belägga historiskt.
Det vi förberett hela december med adventskalendrar, luciafirande, julkonserter, matlagning och paketinslagning, det som vi firar idag och dagarna framöver i änglarnas mässa, herdarnas mässa, folkets mässa och kanske i värdshusvärdens mässa är just något historiskt belagt. Jesus föddes en gång för över 2000 år sedan i det vi kallar Palestina och Israel idag. Där vetenskapen nöjer sig med födelsen av Jesus fyller tron i med att Gud blivit människa, Jishajs avhuggna stam skjutit skott, en herde stigit fram med Herrens kraft, en konung som skapar rätt och rättfärdighet i sitt land.

Julnatten – Den heliga natten med Anders Johansson

Anders Johansson predikar över julevangeliet Luk 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Mödrarna och mångfalden: en predikan på fjärde advent.

en predikan hållen i högmässan i S:ta Birgittakyrkan 151220

Tema
Herrens moder
Sef 3:14-17
Fil 4:4-7
Luk 1:30-35
Ps 145:8-13

Psalmer
Ing 480:- Var hälsad herrens moder
Grad 164:- På tröskeln till Marias hem
Ps ef pred UP 236:- Modersvingen
Off 481:- Alla källor springer fram
Utg 108:- Gå Sion din konung att möta

Beredelseord
Lärjungarna hämtar åsnan till Jesus när han ska rida in i Jerusalem första söndagen i Advent. Johannes predikar bot och bättring och pekar på Jesus och identifierar honom som Guds lamm andra och tredje söndagen i Advent. Maria bär Jesus i sin mage innan han ska födas idag den fjärde Adventssöndagen.
Förutom den helige Ande finns det alltid människor som hjälper till med förberedelserna när Jesus ska komma.
Så är det också i våra liv. Människor som hjälpt oss att bli dem vi är idag. Ibland glömmer vi bort dem. Ibland får de inte den tacksamhet och det erkännande de borde ha. Ibland upptäcker vi för sent vilken betydelse de haft i våra liv. Det kan vara våra föräldrar, det kan vara en lärare, det kan vara fotbollstränaren.
Under vissa tider glömmer vi bort oss själva och vårt eget fantastiska bidrag till att världen ser ut som den gör. Vi förminskar vår egen betydelse utan förankring i verkligheten.
Emellanåt glömmer vi också bort hjälparen Guds helige Ande som bär oss utan att vi känner det, som puttar oss lite åt ena eller andra hållet, så att vi håller oss på vägen.
Denna glömska kan vara en ingång till syndabekännelsen idag. Vi ber och bekänner.

Predikan
”Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar.” (5 Mos 6:4-9)

”Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en.” Är det som brukar kallas judarnas trosbekännelse. Lagen, den att älska sig själv, sina medmänniskor och Gud och alla de andra 613 påbuden, är det sätt som Gud kommer till sitt folk och är närvarande. Lagen för judarna är som Jesus för oss. Juden ska inpränta lagen hos sina barn, och bära ett tecken kring armen och ett märke i pannan. Den bild jag får upp är av en nutida judisk man med hatt och sjal, en liten svart låda bunden i pannan och en läderrem virIMG_0353ad kring armen. Han blir symbolen för att lagen har förmedlats genom årtusenden och han blir symbolen för att lagen följs.
Samtidigt som denna bild dyker upp måste den suddas ut. Den är en historieförfalskning. Jag borde få upp bilden av en kvinna, av en mamma. Genom historien har det varit alltid varit kvinnan, mamman, som var religionsförmedlare, ja kulturförmedlare. Papporna, de har varit borta från hemmet och arbetat, de har inte tagit lika stor del i barnens uppfostran och omvårdnad. Mammorna har också varit en del av försörjningen och då har den äldre generationen fungerat som förskola, skola och fritids, och då pratar vi framförallt om farmödrarna och mormödrarna. I den heliga Birgitta egen kyrka i Vadstena finns statyn kvar sedan 1400-talet av Jesus som sitter i sin mamma Marias knä som i sin tur sitt er mormor Annas knä. Birgitta blev moderslös i 12-års ålderns och födde själv åtta barn. Detta verkar ha varit viktigt för hennSorg1473e.

Mödrarnas betydelse, på gott och ont, som kulturförmedlare genom historien visar sig kanske framförallt när kvinnor fått utbildning och traditionella kulturer förändras i grunden. En del av traditioner, kultur och religiös uttryckssätt är inte av godo och  behöver dö ut. Andra delar är en förlust när de inte tas tillvara.

I vår tid av jämställdhet är det inte lika tydligt mödrarna ansvar att förmedla kulturen till barnen. Papporna är hemma till stor del, inte minst här i Knivsta, men sedan tar den skattefinansierade förskolan, skolan och fritids över en stor del, föreningsliv och kyrka en annan. Men de står inte ensamma, kommunikationssamhällets alla kanaler förmedlar så mycket att vi inte kan ta emot allt, utan måste sålla, prioritera och stänga av.

Mitt i denna mångfald finns också inslag av enfald. I totalitära regimer har man alltid försökt kontrollera kulturen, tvingat den att hålla sig inom de ramar partiet satt upp, den världsbild och den människosyn som varit fastslagen. Kulturen har alltid varit ett hot, eftersom den får oss människor att tänka fritt, större, och utanför boxen. Det är farligt för den totalitära regimen som vill ha kontroll.

I vårt land har vi en annan fara. Välmåendet, bekvämligheten och enkelheten. I vår marknadsstyrda ekonomi med vinstmaximering för ögonen kan varje möte människor emellan ses med ekonomiska transaktioner för ögonen. Både friskolans elever, demensboendets äldre och de tillhöriga i Svenska kyrkan talas om i termer om kunder och att få den service man betalat för.

I kyrkan tar det sig förenklandets och anpassningens uttryck. Liturgin, gudstjänsten och förmedlandet av tron måste bli så enkelt att människor ska kunna ta det till sig. Det måste också anpassas efter människor idag och deras frågor, i sig bra, men ofta rensas också det till synes stötande och svårgenomträngliga bort. Den sanna modern, eller för den delen fadern, tar hand om sina barn och visar dem och lär dem att hantera livet. Livet består till stor del av glädje, bekymmerslöshet och fördragsamhet (Fil 4:4-7). Men också mycket som är besvärligt, omöjligt att förstå och hinder. Den sanna kyrkan, modern till alla oss kristna, gör på samma sätt och väljer inte för någon del av livet. Förenklandet av liturgin, bibelordet och kyrkans trosskatt gör det snarare svårare att ta till sig mysteriet.
När Maria får det det olägliga och oförståeliga budskapet att hon ska föda en son säger hon inte så mycket till en början. Det är först när hon träffar sin släkting Elisabet som hon ger ett svar, en tolkning av det som skett. Maria brister ut i en sång. Dikten, poesin, musiken får bära det som inte riktigt kan förklaras i hennes liv. När sedan Jesus föds och en massa märkliga saker händer tar Maria det som händer till sitt hjärta och begrundar det. Det som händer blir en tolkningsram för henne under livet.

Var och en av oss har händelser och möten i våra liv som vi inte riktigt kan sätta ord på eller förklara. Något av detta kommer vi med till vår gemensamma gudstjänst idag. Den liturgi vi firar är kyrkans liturgi. Högmässans ordning och innehåll har kyrkan gett oss. Den är samma varje söndag, men form och ton ändras från söndag till söndag, beroende vilka texter som läses, vad som predikas, vilka psalmer som sjungs och vilka som är här. Var och en fyller också mellanrummen med sitt eget liv och de erfarenheter som finns. Allt genomsyrat av den helige Andes närvaro och kärlek. Den sanna liturgin rymmer en mycket stor mångfald i enheten.

Kyrkan kan liknas vid bilden av katedralen. Då ska vi inte tänka oss Uppsala domkyrka med dess högaltare och sedan kungagravar, muséidelar och utställningar. Vi ska Tomma fälttänka oss den medeltida katedralen med ett högaltare och många små sidokor. Så såg det också ut i den heliga Birgittas egen kyrka i Vadstena en gång i tiden. Vid varje altare finns det ett helgon. En människa som du och jag med en unik relation till sin skapare och frälsare. Som du och jag med en unik spiritualitet i sin tillbedjan och sätt att vara inför sin Gud. I katedralen finns ett högaltare där de allra flesta riktar blicken och tillsammans firar sin mässa. Men många trängs också vid sidoaltaren, som vart och ett representerar något eget sätt att närma sig det heliga. Vår församlings högmässa fungerar till viss del så. Vi reser oss för att ta emot nattvarden, det blir lite rörigt, en del går fram till Kristusikonen för att tända ljus, andra till dopkoret, några till vår nya Mariaikon och några till Birgittastatyn. Någon går till personlig förbön och några sitter helt stilla kvar i bänken i allt det som händer. Något av katedralen finns också här.

Maria, vår Herres mor, framställs i kyrkans tradition som den lydiga, underdåniga, som den modiga, hon som bröt normer, hon beskrivs som den uthålliga och frispråkiga. Maria är mångfacetterad, hon är ju människa som du och jag. Maria har också fått titeln kyrkans mor. Jag tror Maria vill förmedla en tydlig kultur till sin kyrka, en kultur som kretsar runt hennes son Jesus Kristus, en enhet som också förmår husera en bredd av mångfald. Mångfalden kan lätt bli så satelliter, så grupper, små delar som inte har något med varandra att göra. Men bilden av katedralen med högaltaret och de många sidokoren kan hjälpa oss att leva mångfalden i enheten runt Jesus Kristus.

Inspiration till dagens predikan:
”Katedralens återkomst”, Joel Halldorf http://signum.se/katedralens-aterkomst/
”Den exploderande rösten: Vad är kultur?” Nikola Matisic http://youtu.be/iaFX2A5NPxQ

Johannes döparen, torsdagsmässa i tredje adventsveckan

David Silverkors förkunnar kring Matteus 11:2-11 om Johannes döparens undran i fängelset.

2Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar 3för att fråga honom: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” 4Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 6Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”

7När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 8Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. 9Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 10Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. 11Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han.

 

 

 

 

 

Både och: en predikan på tredje söndagen i Advent

hållen vid högmässorna i S:ta Birgittakyrkan och Husby-Långhundra kyrka 151213

IKON, Svenska kyrkan

IKON, Svenska kyrkan

Tema
Bana väg för HerrenMal 4:4-6
2 Petr 1:19-21
Matt 11:12-19
Ps 146:3-9

Psalmer
S:ta Birgittakyrkan
Ing 110:- Han kommer i sin kyrka
Mellan läsn ”En röst ropar i öknen”
Grad 426b:- Hör du rösten
Ps ef pred 858:- För dem som vandrar i mörkret
Off 107:- Gör porten hög
Utg 111:- Kristus kommer – Davids son

HL100
Ing 111:- Kristus kommer världens ljus
Grad 423:- Kom Jesus, kom Immanuel
Ps ef pred 426b:- Hör du rösten
Off 421:- När vintermörkret kring oss står
Utg 331:- Ljus som liv åt världen gav.

Predikan
Jesus förolämpar dem han talar med. Jesus liknar släktet, de vuxna människor han talar med, barn som leker rollekar på torget. Ett barn stod på denna tid för någon som saknar vishet, saknar kunskap och som har ett opassande beteende många gånger på grund av att barnen är så otränade. Vi ser inte på barnen riktigt på detta sätt idag. Vi lyssnar på barnen, tar hänsyn till barnens behov och ser dem till och med som föredömliga. Men när Jesus liknar vuxna människor vid barn är det en förolämpning.
Vår bild av Jesus färgas ofta mer av den Gode herden, han som talar med den utstötta kvinnan vid Sykars brunn eller han som delar ut bröd och fiskar så det räcker åt alla. Den gode och kärleksfulle Jesus som också är snäll. Kärleken kräver också sanning. Jesus och Johannes kanske inte är så olika ändå.
Barnen leker två lekar och är uppdelade i två grupper. Den ena leken är bröllopsleken, där den ena gruppen spelar upp till dans, men den andra gruppen vill inte dansa. Den andra leken är begravningsleken, där den ena gruppen sjunger sorgesångerna men den andra gruppen stämmer inte in i klagandet.
Johannes är asketen, han är ute i öknen med enkla kläder och minimalt med mat, han predikar bot och bättring. Johannes är den som bjuder in till begravningsleken. Jesus är festprissen som bjuder till måltid och fest med syndare och tullindrivare och struntar i fastan. Jesus bjuder in till bröllopsleken.
Båda sätten att möta folket ger samma resultat. Några följer Johannes och sedan Jesus. De flesta följer dem inte. De flesta frågar sig: är de besatta? Samma funderingar har folket om Jesus i Johannesevangeliet (Jh 7:20, 8:48 och 10:20) ”han är besatt och från sina sinnen” (Jh 10:20).
Den församling Matteus evangelium hänger ihop med behöver hjälp att veta hur de ska ställa sig till Johannes och den rörelse som växt fram runt honom. De behöver också hjälp att veta hur de ska förhålla sig till alla dem som inte ansluter sig till kyrkan.
Matteus evangelium för alltså fram att folket tänker att Johannes och Jesus är besatta. De är från sina sinnen, det går inte att lita till deras omdöme eller vishet. För församlingen är det också viktigt att förstå hur Johannes och Jesus hör ihop. Här finns en slitning i Matteus evangelium. Johannes är både den siste av Gamla testamentets profeter, han är Elia som skulle komma tillbaka innan Herrens dag som profeten Malaki talar om. Samtidigt tillhör Johannes inte riktigt Guds rike. ”Den minste i himmelriket är större än han/Johannes” (Jh 11:11) Samtidigt möter Johannes samma sorts motstånd som Jesus. Johannes får smaka på våldet, fängslandet och döden. ”Himmelriket tränger fram och somliga söker rycka till sig det med våld”
Under Matteusevangeliets tillkomst drygt 50 år efter Johannes och Jesus död finns det kanske fortfarande kvar en skara Johannesefterföljare. Jesus verkar från början också ha varit i kretsen runt Johannes. Johannes döper Jesus, och några av Johannes lärjungar byter mästare och följer Jesus. Himmelriket verkar ha börjat tränga fram redan under Johannes tid.
Kristendomen blev statsreligion i Romarriket på 300-talet. I Sverige fick kristendomen efter 1000-talet monopolsituation. Det blev lag att man måste tillhöra den lutherska kyrkan i slutet av 1500-talet och det var först under mitten av 1800-talet som man fick gå in i något annat samfund. Först 1951 kunde människor ställa sig utanför något samfund. Men kanske är det först efter år 2000 då vi inte längre ha någon statsreligion i vårt land som förvirringen i vår Svenska kyrka blivit fullständig. Hur ska vi ställa oss till dem som inte är med i vår kyrka? Religion och andlighet är lite inne igen i Sverige, samtidigt som religion är något farligt för barn. Barn ska vara beskyddade från religion under förevändningen att de ska få välja själva. Kanske är det ändå så att människor som bekänner sig till någon religion ändå är besatta eller från sina sinnen? Folket i vår tid drar kanske ungefär samma slutsater som folket på Jesus och Johannes tid?
Den judendom som existerade på Johannes och Jesu tid var långt ifrån enhetlig. Det fanns många olika rörelse, många olika uppdelningar och många olika tolkningar av de heliga texterna. Vi ser spår av dessa skiftningar i tolkningen av Messias. Vi knöt an till profeten Jesaja förra söndagen ”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen,  bäckar i ödemarken.” (Jes 35:5-6) Messias ska hela sjuk och upprätta de svaga och fattiga. Men det finns också en mer politisk Messiasförväntan som gör sig påmind i skrifter som inte finns med i vår bibel men som är författade ca 100 år före Jesus. I Salomos psalmer (17 och 18) ges en bild av en Messias som ska regera över Israel, samla ett heligt folk och döma stammarna och återställa stammarnas gränser. Messias ska vara en rättfärdig kung som ska undvika fel och synd. Denna Messias är en idealkung, som först och främst är en militär och politisk ledare.
Här ser vi två helt olika förväntningar på den Messias som ska komma, en underifrån och en ovanifrån. Men kanske var det så att de allra flesta inte hade någon aktiv Messiasförväntan. Den delen av religionen var inte det viktigaste.  Så kanske kan Jesus själv påverka mycket av synen på honom. Och det är Jesus sätt att vara och tala som blir det väsentliga för kyrkan, inte minst eftersom när de flesta inte kommer från det judiska sammanhanget längre.
För oss lever ändå flera olika sätt att se på Jesus kvar. De är inte ett antingen eller, det är snarare ett både och. Jesus verkar vilja både påverka oss som individer. Jesus vill bidra till vår andliga friskvård och vår kroppsliga hälsa. Vi som individer måste bli mer välfungerande, mer sanna människor. Med goda förhållanden till oss själva, andra människor och till Gud, lite av det som profeten Jesaja lyfter fram som förväntningar inför den kommande Messias.
Samtidigt gör Jesus en del försök till förändringar av samhället och det system han lever i. Han nöjer sig inte bara med att samtala med prästerna i templet när han är 12 år, han kör också ut den som gör templet till något annat än vad det borde vara när han är vuxen och rensar templet från handelsmän. Förutom att upprepa lagen och profeterna i den Gyllene regeln att ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Mt 7:12) så äter han mat med tullindrivarna som betraktas som förrädare och går ockupationsmaktens ärenden.
Det mesta är lite både och i vår kristna tro. Jesus är Gud och människa, nattvarden är bröd och vin och Kristi kropp och blod. Vi både väntar att Messias ska komma åter och samtidigt har han redan fötts. Denna Messias vill både vårt individuella  andliga och kroppsliga väl och förändra det samhälle vi lever i. Dessutom ska vi inte vara som barnen på torget som leker de där lekarna, men samtidigt ska vi vara som barn, för himmelriket tillhör sådana som de (Mt 18:3).  Mycket i vår kristna tro är lite både och.