Guds tältande: en predikan på Kyndelsmässodagen

hållen vid högmässorna i S:ta Birgittakyrkan och Husby-Långhundra kyrka 160131

Tema
Mal 3:1-4
1 Tim 6:13-16
Luk 2:22-40
Ps 138

Psalmer
S:ta Birgittakyrkan
Ing  331:-  Ljus som liv åt världen gav
Grad 744:- Barn och stjärnor
Ef pred Kyrkokören
Off 146:- Mysterium
Utg 37:- Kristus är världens ljus
Husby-Långhundra
Ing 744:- Barn och stjärnor
Grad 479:- Jungfru Maria
Ef pred 405:- Hur fröjdar sig i templets famn
Off 399:- Vi bär så många med oss
Utg 37:- Kristus är världens ljus

Predikan

Andra gången jag vandrade i Jämtlandstriangeln med några gymnasieklasskamrater slog vi upp vårt tält i Ekorrpasset. Det var fin utsikt söderut den där kvällen. Nästa morgon vaknade vi i molnet och det kom att regna hela dagen på vägen till Sylarnas fjällstation. De som inte blivit blöta utifrån hade blivit inifrån av svetten i för täta galonkläder. Sådana dagar vill man inte krypa ur sovsäcken och tältet för att gå ut och kissa på morgonen! Sådana dagar längtar man efter att sätta upp tältet igen till kvällen för att kunna ta av sig allt det blöta och värmas upp igen. Visst hade det varit ännu skönare att ta in på Tältfjällstationen, men allt för många hade känt samma sak så det var fullbokat. Och tältet är ändå den fasta punkten och hemmet under fjällvandringarna.
De har rivit tältläger vid Revingehed nu. Under en period var tydligen 190 av 200 tältplatser använda. Märkligt att Sverige behövde ta till tält för att hantera flyktingströmmen. Samtidigt var det vinterbonade tält för fem miljoner med personal från MSB som servade de som bodde där. Det var isolerade tält med golv, lyxtält jämfört med vandringstält, samtidigt har de bott där mitt i vintern. Bättre än inget, samtidigt mycket spartanskt.
I Andra Mosebok berättas det hur Guds utvalda folk Israel blir befriade från slaveriet i Egypten under Moses ledning. De korsar Röda havet och befinner sig i öknen på Sinaihalvön. Mose får gå upp på berget Sinai. Första gången får han de tio budorden där. Andra gången får han stanna i 40 dagar och 40 nätter och han får instruktioner hur de ska bygga Guds boning. Ett flyttbart tempel som de kan ha med sig på sin vandring mot det heliga landet. Guds säger till Mose: ”Boningen ska du göra av tio tältvåder; av tvinnat fint lingarn och av violett, purpurrött och karmosinrött garn skall du väva dem, med keruber, i konstvävnad.” (2 Mos 26:1) och instruktionerna fortsätter ”Du skall väva väder av gethår till ett tält över boningen” (2 Mos 26:7) ”Bräderna till boningen skall du göra av akacieträ; de skall stå upprätt.” ”Bräderna skall du belägga med guld, och du skall göra guldringar på dem, där man kan skjuta in reglarna. Också reglarna skall du belägga med guld. Du skall uppföra boningen i överensstämmelse med det som du fick se på berget.” (2 Mos 26:29f) I detta tält skall arken med de tio budorden finnas, altare, lampställ, prästdräkter, rökelse, smörjelseolja. Så bär folket med sig Guds tält i 40 år genom öknen.
Tältet ger oss olika associationer och bilder.
Johannes inleder sitt evangelium med poesi för att beskriva den förändring som skett med verkligheten när Jesus Kristus föddes. De första 14 verserna av Johannesprologen fick vi  som var uppe på julottan höra. Idag på Kyndelsmässodag fortsätter texten, men de hakar i varandra med en vers så även idag fick vi höra vers 14. Detta är den viktigaste versen för kyrkans tänkande om inkarnationen, att Gud blev kropp, blev kött, blev människa. Johannes skriver ”Ordet blev människa och bodde bland oss.” När Johannes skriver det ord som är översatt med ”bodde” använder han det grekiska ordet σκηνόω som kommer från σκηνή. I den grekiska översättningen av gamla testamentet är det detta ord som används för den boning som ska göras av tältvådor i Andra Mosebok. Det handlar om ett tält. ”Ordet blev människa och tältade bland oss.”
Det ligger något temporärt i detta med tältet. Fjällvandringen var bara en vecka, tältläger på Revingehed var bara någon månad, ökenvandringen var bara 40 år. Sen kunde jag sova i min egen säng, sen kunde flyktingarna flytta in i riktiga hus, sen kunde folket bygga ett riktigt tempel. Samtidigt ligger det något följsamt och flexibelt i tältet. Det går att ta med sig, det går att slå upp på nya platser, det går att packa ner för att sedan tas fram igen vid behov.

Alex & Martin /IKON

Alex & Martin /IKON

Abraham, Isak och Jakobs Gud är annorlunda än Egyptens gudar. Gud följer med sitt folk oavsett var de bor. Gud är inte fast i en staty i ett tempel på en bestämd plats, Gud följer med sitt folk. Varje mässa vi firar i denna kyrka innehåller också en tältuppslagning. På altaret är kalklädet format som ett tält. Gud bor här. Gud bor inte bara här, Gud är inte bunden till detta kyrkorum, med Gud bor också här. Eftersom Guds folk är här flyttar Gud in.
Gud valde att bli människa och tälta bland. Detta skedde vid en bestämd historisk tidpunkt, på en bestämd historisk plats, i en bestämd historisk person, Jesus från Nasaret några år före år noll. Gud lät sig begränsas av tid och rum. Men Jesus Kristus blev fängslad, fick lida, dö, uppstå och sedan åter förenas i Gudomen. Före sin död gav han kyrkan ett verktyg som liknar tältet. När ni delar brödet så är det min kropp och när ni dricker vinet så är det mitt blod. Tältet som vi slår upp på altaret varje mässa rymmer inkarnationens mysterium, ja julens mysterium. Gud blir konkret, bli kropp på altaret. Inte för att stanna där och vördas och tittas på, men för att ätas upp av Guds folk. Guds folk ska inte heller stanna här i kyrkan för att tillbe och lovsjunga Guds härlighet här. Guds folk ska gå härifrån. Genom sina liv ska Guds folk förhärliga Gud. Och Gud följer med er. Era kroppar har blivit uppbyggda av brödet och vinet, Gud är med er. Paulus skriver i 1 Kor ”Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud?” (1 Kor 6:19a) Julens mysterium har skett en gång för alla men samtidigt fortsätter mysteriet att ta kropp i var och en av oss.
I detta förkoppsligande ligger också något temporärt. Det är mycket som saknas i våra liv. Mycket i våra liv är inte ljus, nåd och sanning. Paulus skriver i 2 Kor: ”Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet.”2 Kor 5:4) Johannes skriver om något liknande i sitt första brev ”Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” (1 Joh 3:2)
Det som för oss är en process, att bli dem vi verkligen är och som präglas av något temporärt, något pågående, är inte främmande för Gud som är evig, stabil och utan tid. Johannes skriver på sin ålders höst det näst sista kapitlet i vår bibel och tältets perspektiv är kvar, även då:
”Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: »Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.«” (Upp 21:3-4)

Guld, rökelse och myrra: en predikan på Trettondedag jul

hållen vid musikgudstjänsten i Husby-Långhundra kyrka 160106

Tema
Guds härlighet i Kristus
Jes 49:5-7
2 Kor 4:3-6
Matt 2:1-12
Ps 72:10-15

Predikan
Vi firar Trettondag, för att det blir uppenbarat för världen är Gud är född på jorden. Herdarna har redan upptäckt honom, herdarna representerar judarna, Guds utvalda folk. Nu kommer de tre stjärntydarna, tre ickejudar, tre hedningar, representanter för världen, och uppvaktar honom. Inte långt efter kommer också Herodes, men inte med gåvor utan med rädslan att bli störtad från tronen. Han kommer med samma rädsla som alla illegitima regimer ständigt bär, och samma rädsla som bärs av varje makthavare som smakat maktens sötma lite för mycket och lite för längre för att det ska vara nyttigt.
Stjärntydarna visar på ett fördolt sätt att de vet vem det är som de uppvaktar. Det står inte något om hur många stjärntydare det är, men de kommer med tre gåvor så kyrkans tradition talar om tre vise män. De har med sig guld eftersom Jesu är kung. Guldet förknippar vi med makten, skatten som tas in och mynten som präglas med konungens bild. De har med sig rökelse eftersom Jesus är Gud och det är med rökelsen Gud tillbeds i templet. De har med sig myrra eftersom Jesus är människa som vi och kommer att lida och dö som vi. Det är med myrran den döda kroppens smörjs och balsameras.
Stjärntydarna hjälper oss att se vem Jesus är, men Herodes gör det också med sin rädsla. Herodes hjälper också till på ett annat sätt att förstå något om Jesus. Vi kan med hjälp av honom tidsbestämma Jesu födsel, placera in honom i det historiska skeendet. Någonstans mellan år 6 och 4 f. kr. eller 3 och 2 f. kr.. Lite beroende på hur man räknar och hur mycket fel eller rätt olika historiska källor genom tiderna räknat. Andra källor utanför bibeln bekräftar kronologin. Oavsett exakt när Jesus föddes så är det viktigt att han verkligen var en historisk person, att han inte är uppdiktad. För vår skull och hela världens skull. På samma sätt är det viktigt för oss med kunskap hämtad ur bibeln och inte minst det gamla testamentet för att förstå de olika tecknen som omger Jesus och hans födelse. Tecknen i sig leder inte till tro. Tecknen kan ge en fascination som bara är ytlig.  Men tecknen kan leda fram till Jesus som kan väcka vår tro. Vår tro bygger inte bara på upplevelser, känslor och samveten. Vår tro bygger på kunskap i historien och i skriften.
Tron kan vara av olika slag, ett sätt är att dela in tron i fyra olika slag. Den känslomässiga tron, den intellektuella tron, viljans tro och hjärtats tro. 1. Den känslomässiga tron, det är den tro som gör att vi kan känna tillit eller förtroende för en person. Det inre hoppet och friden ryms i denna tro. 2. Så har vi den intellektuella tron, det är den tron som kan hålla saker för sant även när känslorna svajar.  Denna tro är något annat och stabilare än åsikter. Denna delen av tron kan sammanfattas i trosbekännelser. 3. Viljans tro handlar om. Att överlämna sig åt Guds vilja. En kärleksrelation har ett mått av förälskelse,  positiva känslor inblandade, men när äktenskap ingås utrycks en vilja i de löften som ges till varandra. I detta ryms trohet och trofasthet. 4. Hjärtats tro är inte en tro som finns i en blodpump. Hjärtat i bibeln, i kyrkans tradition och inte minst hos kyrkofadern Augustinus står för själens absoluta centrum. Det är i detta hjärta Guds helige Ande verkar. Med hjärtat gör vi vårt grundläggande val, vårt ja eller vårt nej till Guds. Hjärtats val kan vi inte helt och fullt uttrycka varken för någon annan eller oss själva.
Det är intressant att de tre vise männen gick fel i sitt sökande. Trots att de hade mycket visdom och kunskap. Vi kan också med vår kunskap gå fel. I vårt land breder den psykiska ohälsan ut sig. Ett land med många självmord, ett land med många ensamhushåll, ett land där fler och fler barn och ungdomar äter antidepressiva läkemedel och sömnmedel. Trots att vi är ett land med mycket hög utbildningsnivå, ett av de länder i Europa och världen som går bäst ekonomiskt och där arbetslösheten trots allt inte är så hög. Vi går fel ibland trots allt vi har.
Kyrkofadern Augustinus sa: ”sök det du söker, men sök inte där du söker det”. Vi gör som de tre vise männen. Vi går till fel ställe och tror att vi kan finna lyckan där. De vise männen gick rätt till slut och kunde överräcka sina gåvor. Vi kan också komma rätt och ge det vi har.
Vi kan ge honom guld – erkänna hans makt och vishet – den vishet som också kan lysa genom oss. 
Vi kan ge honom rökelse – den bön och tillbedjan vi ger – till honom som föddes in i tiden fanns före all tid som Gud. 
Vi kan  ge honom myrra – vårt eget självuppoffrande – liksom han som Gud inte kunde lida, men som människa led och offrade sig för oss på korset.