hållen vid musikgudstjänsten i Husby-Långhundra kyrka 160106
Tema
Guds härlighet i Kristus
Jes 49:5-7
2 Kor 4:3-6
Matt 2:1-12
Ps 72:10-15
Predikan
Vi firar Trettondag, för att det blir uppenbarat för världen är Gud är född på jorden. Herdarna har redan upptäckt honom, herdarna representerar judarna, Guds utvalda folk. Nu kommer de tre stjärntydarna, tre ickejudar, tre hedningar, representanter för världen, och uppvaktar honom. Inte långt efter kommer också Herodes, men inte med gåvor utan med rädslan att bli störtad från tronen. Han kommer med samma rädsla som alla illegitima regimer ständigt bär, och samma rädsla som bärs av varje makthavare som smakat maktens sötma lite för mycket och lite för längre för att det ska vara nyttigt.
Stjärntydarna visar på ett fördolt sätt att de vet vem det är som de uppvaktar. Det står inte något om hur många stjärntydare det är, men de kommer med tre gåvor så kyrkans tradition talar om tre vise män. De har med sig guld eftersom Jesu är kung. Guldet förknippar vi med makten, skatten som tas in och mynten som präglas med konungens bild. De har med sig rökelse eftersom Jesus är Gud och det är med rökelsen Gud tillbeds i templet. De har med sig myrra eftersom Jesus är människa som vi och kommer att lida och dö som vi. Det är med myrran den döda kroppens smörjs och balsameras.
Stjärntydarna hjälper oss att se vem Jesus är, men Herodes gör det också med sin rädsla. Herodes hjälper också till på ett annat sätt att förstå något om Jesus. Vi kan med hjälp av honom tidsbestämma Jesu födsel, placera in honom i det historiska skeendet. Någonstans mellan år 6 och 4 f. kr. eller 3 och 2 f. kr.. Lite beroende på hur man räknar och hur mycket fel eller rätt olika historiska källor genom tiderna räknat. Andra källor utanför bibeln bekräftar kronologin. Oavsett exakt när Jesus föddes så är det viktigt att han verkligen var en historisk person, att han inte är uppdiktad. För vår skull och hela världens skull. På samma sätt är det viktigt för oss med kunskap hämtad ur bibeln och inte minst det gamla testamentet för att förstå de olika tecknen som omger Jesus och hans födelse. Tecknen i sig leder inte till tro. Tecknen kan ge en fascination som bara är ytlig. Men tecknen kan leda fram till Jesus som kan väcka vår tro. Vår tro bygger inte bara på upplevelser, känslor och samveten. Vår tro bygger på kunskap i historien och i skriften.
Tron kan vara av olika slag, ett sätt är att dela in tron i fyra olika slag. Den känslomässiga tron, den intellektuella tron, viljans tro och hjärtats tro. 1. Den känslomässiga tron, det är den tro som gör att vi kan känna tillit eller förtroende för en person. Det inre hoppet och friden ryms i denna tro. 2. Så har vi den intellektuella tron, det är den tron som kan hålla saker för sant även när känslorna svajar. Denna tro är något annat och stabilare än åsikter. Denna delen av tron kan sammanfattas i trosbekännelser. 3. Viljans tro handlar om. Att överlämna sig åt Guds vilja. En kärleksrelation har ett mått av förälskelse, positiva känslor inblandade, men när äktenskap ingås utrycks en vilja i de löften som ges till varandra. I detta ryms trohet och trofasthet. 4. Hjärtats tro är inte en tro som finns i en blodpump. Hjärtat i bibeln, i kyrkans tradition och inte minst hos kyrkofadern Augustinus står för själens absoluta centrum. Det är i detta hjärta Guds helige Ande verkar. Med hjärtat gör vi vårt grundläggande val, vårt ja eller vårt nej till Guds. Hjärtats val kan vi inte helt och fullt uttrycka varken för någon annan eller oss själva.
Det är intressant att de tre vise männen gick fel i sitt sökande. Trots att de hade mycket visdom och kunskap. Vi kan också med vår kunskap gå fel. I vårt land breder den psykiska ohälsan ut sig. Ett land med många självmord, ett land med många ensamhushåll, ett land där fler och fler barn och ungdomar äter antidepressiva läkemedel och sömnmedel. Trots att vi är ett land med mycket hög utbildningsnivå, ett av de länder i Europa och världen som går bäst ekonomiskt och där arbetslösheten trots allt inte är så hög. Vi går fel ibland trots allt vi har.
Kyrkofadern Augustinus sa: ”sök det du söker, men sök inte där du söker det”. Vi gör som de tre vise männen. Vi går till fel ställe och tror att vi kan finna lyckan där. De vise männen gick rätt till slut och kunde överräcka sina gåvor. Vi kan också komma rätt och ge det vi har.
Vi kan ge honom guld – erkänna hans makt och vishet – den vishet som också kan lysa genom oss.
Vi kan ge honom rökelse – den bön och tillbedjan vi ger – till honom som föddes in i tiden fanns före all tid som Gud.
Vi kan ge honom myrra – vårt eget självuppoffrande – liksom han som Gud inte kunde lida, men som människa led och offrade sig för oss på korset.