hållen vid högmässan i S:ta Birgittakyrkan 160228
Tema
Kampen mot ondskan
Jes 59:14-17
Ef 6:10-18
Mark 5:24-34
Ps 25:12-22
Psalmer
Ing 266A:- Säg mig den vägen
Grad 566:- Vaka själ och bed
Off 270:- När ingen ljusning
Utg 795:- Alltid på väg
Predikan
I vissa berättelser går Jesus verkligen över gränsen för det acceptabla. I vissa berättelsen går människor runt om Jesus över gränsen. I denna berättelse är det både ock, men det är inte Jesus som tar initiativet – det är de runtomkring.
Den här kvinnan, hon går verkligen över gränsen. För det första är hon kvinna. Att som kvinna närma sig en man så här offentligt var verkligen olämpligt. Dessutom rör hon vid honom. Detta är inte bara problematiskt eftersom hon är kvinna. Hon lider också av blödningar. I Tredje Mosebok (kap 12 och 15) regleras hur en kvinna med blödningar ska bete sig, dessutom regleras det hur dem runtomkring ska handla. Hon är oren enligt de rituella reglerna och kan alltså inte gå till templet för att tillbe. Hon kan inte närma sig det heliga. Dessutom blir den som rör henne, eller det hon suttit på, eller legat på också oren. Jesus som är jude liksom hon omfattas av dessa regler. Jesus kallas dessutom för Guds helige i Markus första kapitel (1:24). Jesus som har sådan direktkontakt med Gud blir nu oren enligt lagen. Men lagen verkar inte bita på Jesus, kraft går ut från honom och hon blir helad.
Berättelsen om kvinnan är infogad i en annan berättelse. Markus berättar om Jairos, en synagogsföreståndare vars dotter är dödligt sjuk. Han handlar lika olämpligt som kvinnan med blödningarna. Han offrar sin status, sitt anseende och kanske sin frihet och närmar sig Jesus. Folket är där, Jairos tvekar inte, han slänger sig på backen och bönfaller Jesus om hjälp. Han har redan allt, han är synagogsföreståndare, han har lagen och profeterna, han har kunskapen om Gud och närheten till Gud. Dessutom har han en position i samhället. Tänk om kungen Herodes Antipas får höra att han sökt sig till den där rörelsen som talar om Guds rike, han riskerar att anklagas för omstörtande verksamhet. Dessutom kastar sig denne man av aktning ner på knä inför Jesus, så olämpligt, Jesus borde komma till honom istället, synagogsföreståndare som han är.
Kvinnan med blödningarna har försökt med allt. Hon måste ha varit änka eftersom hon har egna pengar att spendera på läkare. Hon måste vara av det högre ekonomiska skiktet efter som hon gått till läkare. Det var bara de som hade pengar som kunde göra det. Om man läser Jesus Syraks vishets bok (38:1-15) får man en mycket positiv bild av läkarna under tiden före Jesus. I Tobits bok (2:10) ges däremot en mycket negativ bild, där behandlingarna snarare gör mer skada än nytta. Soranus från Efesos, skriver en bok om gynekologi hundra år efter Jesus, där kan man verkligen tvivla på läkarnas kompetens på den tiden. Botemedlen mot blödningar är många, så många att slutsatsen måste vara att han inte hade en aning om varför blödningarna var där och vad som kunde bota dem, de testade allt möjligt. Kvinnan kanske blev sjukare av sina läkarbesök, definitivt blev hon fattigare. Både sjuk och fattig i kombination med den sociala isolering lagen föreskrev håll på att driva denna kvinna in i döden, bokstavligen.
I tolv år hade hon varit sjuk. Jairos dotter avslöjas också vara tolv år. Hon borde vara nära den ålder då hon kunde gifta sig. Kvinna med blödningar kanske är änka, men det kan också vara så att hon är skild. Den sjukdom hon lider av kan ha gjort att hon inte kan få barn, ett giltigt skäl till skilsmässa. De barnlösa äktenskapen i GT beskrivs i termer av nöd.
Jairos riskerar anseende, makt och inflytande för sin dotters livs skull. Kvinnan med blödningar har inget kvar att riskera förutom sitt liv. Båda tar de sig över sociala och religiösa hinder för att nå fram till Jesus. Båda hyser de stort förtroende och tillit till att Jesus ska kunna hjälpa dem, de är modigare än få i sina ansträngningar. Jesus svara dem utan hänsyn till de sociala och religiösa koderna.
Jesus kallar kvinnan ”dotter” och infogar henne i den nya gemenskap runt honom som kan kallas en ny familj. I tredje kapitlet i evangeliet ”Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” (Mark 3:35). Denna kvinna med blödningar, utstött från gemenskapen, är en sådan syster, en som gör Guds vilja. Jesus erkänner att hennes tro är stark. Han skickar iväg henne i frid, en bön om välsignelse och fortsatt gott liv. Dessutom uttalar han högt inför alla det som hon inom sig redan känt, att hon är frisk. Det som hon själv redan visste om sin kropp blir nu sant för alla runtomkring, och hennes sociala isolering är bruten.
När kvinnan är helad kroppsligt och socialt fortsätter berättelsen om Jairos och hans dotter. De får besked att dottern redan dött. Jesus tar trots detta Jairos bön om hjälp på allvar och följer med honom hem. Väl där säger Jesus att dottern bara sover och människorna brister ut i skratt. Jesus tvekar inte att ta parti för den som ber om hjälp, även om det riskera sätta honom i dålig dager. Även om orenheten i lagens bemärkelse verkar smitta vid beröring, tvekar inte Jesus att ta i den som behöver det.
Vilka utmaningar ställer texten till oss denna heliga fastetid? Vi kan identifiera oss med kvinnan med blödningar eller Jairos, synagogsföreståndaren som kommer för sin dotters skull. De tog sig över hindren i sina sammanhang på väg mot att söka hjälp hos Jesus. Det var status, anständighet, religiösa lagar och sociala acceptens. Att ta sig över sådana hinder kostar på, de riskerade något, men de var modiga nog att riskera att bli fullständigt förödmjukade. Våra hinder är liknande men ändå annorlunda. Hindren ser också olika ut för oss var och en. Det kanske är vår bild av att inte vara den svage, utan en som klarar sig själv? Det kanske är vår bild att redan tillhöra en familj med starka band? Det kanske är samhällets bild av vad som rör sig inom den som närmar sig Jesus?
En annan utmaning är att identifiera sig med Jesus själv. Han blir uppsökt av sådana han inte borde umgås med och riskerar att dras med ner i skiten. För oss kanske det inte handlar om att vara frikostiga med att öppna landets gränser. Men att våga anställa den som är född utomlands, bjuda in den som inte pratar så god svenska på en fika eller ta med den i fotbollslaget. Det kanske handlar om att stå upp för alla de makthavare som drabbas av politikerförakt och stå bakom dem och tacka för det ansvar för demokratin som de tar. Det kanske handlar om att tala väl om dem som hängs ut på sociala medier med risken att själv hängas ut.
Utmaningarna till oss denna fastetid handlar om att våga gå över gränsen i tilltro till att Jesus möter oss och all den förödmjukelse vi är rädd för inte spelar någon roll längre.