hållen i söndagsmässan i Vassunda kyrka 160214
TemaPrövningens stund
1 Mos 4:3-7
Jak 1:12-15
Matt 16:21-23
Ps 31:2-6
Psalmer
135:- Se vi går upp till Jerusalem
Ps ef pred 45:- Jesus för världen
Off 569:- Tänk på honom som var frestad
Utg 252:- Hela vägen går han med mig
Predikan
Eva och Adam illustrerar de första människorna för oss och deras livsvillkor. De berättar hur människan drabbas av synden och faller för den. De äter av frukten från trädet som ger kunskap om gott och ont. Eva och Adam kan inte längre bo i Guds trädgård, de blir förvisade och kvinnan måste föda sina barn med smärta. Trots all den skam och den skuld som drabbar människan vet Eva att Gud är med dem. Eva säger ”Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp.”
Det var Kain som föddes och strax är också Abel född. När människan handlade mot Guds vilja och åt av frukten skedde syndafallet. Nu sker syndafallet ännu en gång, men på ett annat sätt.
De är fria människor båda två, Kain och Abel. De är fria att göra det som är naturligt för oss människor. Vi behöver inte lära oss att ge gåvor till dem vi älskar. Det lilla barnet svarar direkt med ett leende när föräldern ler mot det, barnet ger tillbaka direkt. Det lite större barnet kan överösa sina föräldrar med nymålade teckningar. På samma sätt förutsätter Första Mosebok att människan vill ge något tillbaka till Gud. Människan behöver inte lära sig konsten att offra till Gud. Varje person ger något av sitt eget arbete. Kain ger av skörden, Abel av djuren. Av någon anledning ser Gud med välvilja på Abels offer men inte på Kains. I texten får vi inte svar på varför.
Kain blir nu vred och Gud som är bortom tid och rum vet redan vad som är på gång. Men Gud ger Kain en andra chans. Gud säger ”Lyft blicken”. Gud varnar och förmanar, men Kain är inte i stånd att ta emot och ändrar inte sin inställning. Ilskan är stor, större än Kain kan hantera, och han dödar sin bror. Herren frågar Kain var brodern är, och ännu en gång har Kain chansen att berätta, men han tar den inte denna gång heller. Istället svarar Kain oförskämt och avvisande ”Ska jag ta hand om min bror?”(v9). Då svarar Gud på två sätt. Gud förbannar Kain och beskyddar honom. Kain drivs iväg, precis som Eva och Adam från trädgården. Sen sätter Gud ett märke på Kain som beskyddar honom från alla som skulle vilja göra honom illa. Trots det onda Kain gjort så straffas han med mildhet. Guds omsorg om sina barn är större än det onda de gör. Eva visste att Gud var med dem inne i trädgården och utanför. Eva säger att hon födde sin son med ”Herrens hjälp.” Gud är med människa även efter förvisningen. På samma sätt förvissar Gud Kain men samtidigt sätter han ett märke på honom som ska skydda honom. En brodersmördare kan vara ett legitimt offer att ge sig på. Han skulle inte behöva göra stora snedsteg på nya platser innan ryktet om honom skulle komma ikapp och mobben, drevet skulle gå. Men Gud skyddar honom även under förvisningen.
Texten ger inga klara besked till varför Gud ser med välvilja på Abels offer men inte på Kains. Även om texten inte ger svar kan vi spekulera i varför. Kain brukar jorden och offrar av markens gröda och Abel offrar av djuren som han har ansvar för som herde. Senare i Guds folks historia lyfts djuroffer fram som mera värda än det som växer. Det är också förstlingsoffer som föreskrivs. Offer av de nyfödda lammen eller killingarna. Skillnaden mellan skördens offer och offer av de förstfödda är inte som att ge i förskott eller efterskott. Att ge av skörden, är att ge när man vet hur det gått. Man vet hur mycket skörd man behöver för at klara sig. Det är lätt att ge en del av denna skörd, det går att beräkna hur det ska gå. Att ge av de nyfödda är som att ge av utsädet. Som herde vet man inte på förhand hur många av de nyfödda som ska klara sig det kommande året, man vet inte heller hur betet kommer att vara. Det hade varit enklare att ge senare när man vet om hjorden vuxit till sig eller ej.
Abels offer liknar på detta sätt änkan vid tempelkistan.(Mark 12:42) Hon ger två kopparslantar och Jesus konstaterar att hon gav mer än alla de andra som offrade. De andra gav av sitt överflöd, änkan gav av det hon hade att leva på. Kain gav av sitt överflöd, Abel kanske gav av det han skulle leva av.
En annan förklaringsmodell till varför Gud ser med välvilja på Abels offer och inte Kains kan vara denna. Kain är storebror han har redan alla privilegier som är kopplat till att vara äldsta sonen. Han får bruka jorden, men Abel får ett lågstatusjobb som herde. ”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.” (Luk 12:48) Den som redan fått alla förutsättningar, den som redan fått en särskild position och därmed också särskild makt får inte missbruka den, men inte heller bara ta den för given. Kaia kanske förväntar sig att hans offer ska tas emot med välvilja, han kanske inte lagt ner något vidare arbete eller omsorg när han tog fram sitt offer.
Kain och Abel nämns inte i gamla testamentet utanför denna berättelse om offret, brodersmordet och Kainsmärket. Däremot finns Abel med i Hebreerbrevet ”I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain och fick vittnesbördet att han var rättfärdig” (Hebr 11:4) Också här handlar skillnaden mellan offren inte om vad de skänker, men hur de skänker det. Vad ryms inom Kain är något annat än det som ryms inom Abel.
Hebreerbrevets författare fortsätter ”Ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels. (Hebr 12:23f). Abel dör i och för sig utan skuld till sin egen död, förutom at ha väckt sin broders avundsjuka. Hans blod har skapat sår i sin bror. Mordet i sig är fruktansvärt, men det fortsätter även med att Kain inte erkänner sin skuld inför Gud. Trots skulden och frånvaron av erkännande märker Gud Kain och beskyddar honom. Ingen ska hämnas Abel med samma mynt. det är först Jesu blod, även det oskyldigt spillt, som läker såren.
En enkel och kort berättelse om Kain och Abel rymmer så många djup. Att förstår varför Gud ser till den enes offer och inte den andres är svårt. Att förstå hur en broder mördar sin egen bror är svårt. Att förstå hur Gud trots mord och bristen på erkännande och verbal ånger ändå beskyddar Kain är också svårt. Det svåra ryms också i livet, det mycket svårförstådda ryms också i vår kristna tro. Det svårbegripliga ryms också denna fasta.