Förklaringar: en predikan på påskdagen


Hållen i påskdagsmässan i S:ta Birgittakyrkan 160327

Tema

Kristus är uppstånden

Jes 25:6-9
1 Kor 15:53-57
Matt 28:1-20
Ps 118:15-24

Psalmer

Ing 146:- Vad ljus över griften
Grad 17:- Ge Jesus äran
Off 470 Kom med glädje
Utg 154:- Dina händer är fulla av blommor
Predikan

Kristus är uppstånden! Ja han är Sannerligen uppstånden!

Kvinnor som kommer till den tomma graven har inte med sig några välluktande kryddor och olja. Det har de i Markus och Lukas version av berättelsen. Det är redan förberett hos Matteus.

En kvinna som fått mycket förlåtet har redan förberett Jesus för begravningen medan han levde. Hon hade smort hans kropp. Med balsam redan innan den sista måltiden, redan innan Skärtorsdagskvällen. Hon hade offrat dyrbar balsam helt i onödan enligt lärjungarna, men Jesus förvarar henne. Inte nog med att hon smörjer honom med balsam. Hon tvättar honom med sina tårar och torkar honom med sitt hår. Han är väl förberedd inför sin begravning. (26:6-13)

Mentalt är Jesus också förberedd. I stycket innan kvinnan med balsamflaskan förvarnar Jesus sina lärjungar att han ska utlämnad och korsfästas. Jesus vet vad som väntar honom, han är förberedd på den död som väntar.

Förberedelserna sträcker sig ännu längre tillbaka i tiden. Redan i Matteus andra kapitel kommer de vise männen och ger det lilla Jesus barnet sina gåvor, guld, rökelse och myrra (2:11). Gåvorna berättar på olika saker i förväg något om Jesus. Myrran, denna välluktande krydda är en av de välluktande kryddor som brukade användas vid begravning. Redan då blev förbered inför sin begravning.

Maria från Magdala och sebedaiossönernas mamma Maria behöver inte smörja Jesu kropp med olja och välluktande kryddor i Matteus berättelse om påskdagsmorgonen för allt detta är redan förberett långt innan. Däremot var det sed att gå och besöka en älskades grav de första tre dagarna för att sörja men också för att försäkra sig att han eller hon inte begravts utan att ha varit riktigt död.

Vi vill få en förklaring till vad som skett. En förklaring till att Mariorna upptäcker en tom grav kan ha varit att de faktiskt gått till fel grav. Matteus berättar för oss att det är högst osannolikt. Mariorna är med vid korset när Jesus dör, de följer med Josef från Arimataia till graven och de sitter alldeles utanför när han lägger in Jesus där. Även Jesu motståndare är vittnen till var Jesus begravs. Översteprästerna, fariséerna, Pontius Pilatus och en vaktstyrka ur tempelskaran eller den romerska armén vet var graven är. Vaktstyrkan är posterad utanför graven. Mariorna kan omöjligt ha gått fel, de var själva med vid gravläggningen och gravar i allmänhet har inte soldater som vaktar.

En förklaring till det som skett vore att Jesus inte riktigt var död, att Mariorna gjorde rätt när de besökte sin älskades grav. Jesus kanske på egen hand gått därifrån. Två händelser talar särskilt mot en sådan förklaring. Jesus korsfästes av den romerska armén, det var bara de som hade befogenhet att avrätta människor. De var proffs på korsfästningar, det är mycket osannolikt att de skulle ta ner en kropp och lämna den till de anhöriga innan den var död. Jesus var dessutom svårt torterad innan han hängdes upp så döden borde vara där. Dessutom begraver den rike Josef från Armataia Jesus i en rikemansgrav, men för att beskydda de döda från gravplundrare rullar han för stenen för ingången. Även om han själv kunde rulla för den, var det nog konstruerat så att ingen ensam skulle kunna rulla bort den igen. Sannolikheten att en torterad och korsfäst man som inte råkat bli levande begravd men vaknat till sans igen skulle kunna rulla bort stenen inifrån är noll.

En förklaring till att graven är tom är det rykte som tydligen fortfarande var i gång under evangeliets tillkomst, lärjungarna skulle ha rövat bort den döda kroppen. Men hur skulle de ha gått till? Översteprästerna och fariséerna hade involverat Pilatus och fått tillstånd att sätta en vaktstyrka utanför graven för att just detta inte skulle hända. Antingen är det tempelvakten eller några ur den romerska armén som är där. Beskrivningen av lärjungarna innan korsfästelsen är att de är rädda, de skingras och vågar inte vara med nära korset vid döden. De är inte med begravningen och de verkar gömma sig undan i rädsla för att själva gå samma död till mötes. De var enkla män, inte krigsutbildade, de kunde inte ha mobiliserat och övermannat den välrustade vaktstyrkan. De skulle verkligen ha riskerat sitt liv om de gjort det, varje uppror mot den romerska makten slogs ner med kraft. Nej det är översteprästerna som mutar vakten att sprida detta rykte.

Ytterligare en förklaring kan vara att det är översteprästerna eller den romerska makten som själva tagit kroppen och gömt undan den så att inte lärjungarna eller någon annan skulle kunna göra det. Det är möjligt, men om de var någon av dem så borde de ha plockat fram kroppen rätt snart igen. För mycket kort efter började många fler människor än de närmsta lärjungarna hävda att han var uppstånden. Rörelsen började verkligen bli hotande, mer än när han levde. Jesu motståndare borde ha visat upp kroppen om de hade den.

Den förklaring som återstår är uppståndelsen.

Om uppståndelsen är ett faktum så får så mycket annat sin riktiga förklaring i det som hänt hittills.

När Jesus dör på korset säger vi att syndare blir försonade och synd och ondskan definitivt är besegrade och att synden och ondskans yttersta konsekvens, döden, också mist sin makt. Men detta är bara sant om uppståndelsen är ett faktum. Annars är det bara ännu en avrättad man som hänger där på korset.

På samma sätt får nattvarden sin verkliga betydelse först i och med uppståndelsen. Jesus säger att det är hans kropp och blod vi får del av. En död mans kropp och blod ger oss inte liv i evighet. Men om han uppstått och lever är det hans uppståndna liv som genomsyrar oss.

Detta liv som genomsyrar oss är inte vilket liv som helst. Vi har redan varit inne på det. De vise männen bar fram guld, rökelse och myrra. De visste vem han var som skulle dö för oss. Han var kung, präst och profet. Vi firade Jungfru Marie bebådelses dag för två veckor sedan och Maria visste vem han var. Han var människa som vi och led och dog som vi. Men han var också Gud. Utan inkarnationen mysterium att Gud blev människa får inte heller dessa heliga Påskdagar sitt rätta perspektiv.

Skärtorsdagen och Långfredagen får sina sanna perspektiv först i och med uppståndelsen, men de behöver också ses i ljuset av inkarnationen och Julens mysterium. Allt är liksom förberett långt innan det sen sker.

Så vi skulle kunna avsluta denna predikan med att säga God jul. Men istället säger vi: Kristus är uppstånden! Ja han är sannerligen uppstånden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *