hållen i högmässorna i S:ta Birgittakyrkan och Östuna kyrkan 160501
Tema
Bönen
Jer 29:11-14
1 Joh 5:13-15
Luk 11:1-13
Ps 13
Psalmer
S:ta Birgittakyrkan
Ing ps 210:- Jag lyfter ögat mot himmelen
Grad UP 236:- Modersvingen
Ps ef pred kyrkokören
Off 213:- Att bedja är ej endast att begära
Kom kyrkokören
Slutpsalm 212:- Långt bortom rymder vida
Post kyrkokören
Östuna
Ing 525:- Mitt hjärta fröjda dig
Grad 214:- Lär mig att bedja av hjärtat
Ef pred 527:- Det spirar i Guds örtagård
Off 79:1-4 Gud är mitt ibland oss
Utg 517:- Världen som nu föds på nytt
Beredelse
Att kommunicera, att föra ett samtal är som Predikaren skriver: ”en tid att tiga, en tid att tala,” (Pred 3:7b)
I ett samtal i grupp blir tiden att lyssna mycket längre än tiden att tala. I dialogen två jämlika personer emellan blir förhoppningsvis tiden delad lite fifty-fifty.
I kommunikationen med vår Gud, hur blir det då? För att landa, förbereda oss för denna mässa tar vi ett par minuter i tystnad och försöker sluta prata även i vårt inre, vi försöker lyssna en stund.
Psalm 522:1 inleds med orden ”I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav.”
Tystnad
Psalm 522:4 ”Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.”
Låt oss be och bekänna:
Predikan
Finns det någon förälder som skulle köpa sitt barn en Android om de bad om en iPhone?
För en del ungdomar skulle det säkert bli katastrof om de fick fel mobil, men bilden av fisk mot orm och ägg mot skorpion är nog lite allvarligare menade.
Vi brukar gå ner och prata med de flyktingar som bor nere på utslussningsboendet och som väntar på att åka härifrån. När jag var där senast pratade jag med två familjer, en från Syrien och en från Irak. Först pratade jag länge och väl med mödrarna och barnen, men på slutet även med den Irakiske pappan. Det visade sig att han talade god engelska, vilket ju underlättar. Han hade varit militär och hade nog varit med om ett och annat. Kriget och stridigheterna har dragit ut så mycket på tiden och nu kommer till och med terrorister från Europa och Sverige dit, och som han sa: ”Jag har ju fru och barn att tänka på.” Han vill inte ge sina barn skorpioner och ormar. Han vill ge dem ägg och fisk. Han vill inte att de ska växa upp i ett land som inte fungerar pga av alla stridigheter och terrorism, de ska få växa upp med möjlighet till mat på bordet, trygghet och utbildning. Äldsta dottern på 8 år talade flytande svenska efter 6 månader med skola i Sundsvall. Nu ska skickas tillbaka till Tyskland där lämnade sina fingeravtryck när de kom in i EU. Det är inte alltid vi människor kan ge allt det vi vill ge våra barn, men de flesta försöker ge det minst dåliga i alla fall.
Lukas använder flera gånger den här typen av bilder i sitt evangelium. Som när Jesus pekar på korparna som inte samlar i lador och Gud föder dem ändå. Eller som liljorna som inte arbetar och spinner, men Gud ger dem kläder ändå. Vi behöver inte oroa oss eller bekymra oss. (Lk 12:22-34) Bilderna går från det lilla till det stora. Från hur de funkar här på jorden och sen hur Gud fungerar.
Jesus talar hela tiden om Gud som till sin Far. För en del av oss kan bilden av frånvarande pappor, elaka pappor, våldsamma pappor eller missbrukande pappor skymma Gud. Men den bild Jesus ger av Gud kan också komplettera våra egna jordiska pappor och ge en ny bild. Den fadersbild som ges i denna liknelse skildrar en mycket omhändertagande far. En far som sover tillsammans med sina barn, för värmen och trygghetens skull.
Dessutom är denne man inte bara pappa, han är vän också. En vän i på Jesu tid är en person med jämlik social status. I den fiktiva berättelsen får en vän besök och gästfrihetstraditionen kräver att gästen får kost och logi. Denna gästfrihet är ett kollektivt ansvar och när mat måste fyllas på är det självklart att gå till grannen och be om hjälp. Mitt i natten sker det och han måste stiga upp. Vännen som knackar på är så påträngande, så utan skam i kroppen och sinne för stunden att han inte ger sig. Samtidigt riskerar den som redan gått och lagt sig att stå där med samma skam nästa dag om han inte öppnar. Vad skulle grannarna säga om han inte ställde upp? I någon mån riskerar han medlemskapet i kollektivet i grannskapet. Bröd måste ju till för varje måltid, annars saknas själva huvudråvaran.
De människor som är inblandade i den här berättelsen hjälper i någon mån för sin egen skull. Den ene kan inte neka gästfrihet för at rädda sin heder och den som gått och lagt sig ger bröd för att rädda sin heder. Om man som människa inte hjälper till av godhet, så åtminstone för att ens rykte ska bevaras. Hur är det då inte med Gud som är god i sig själv och inte har någon anledning av att vara rädd för sitt rykte. Av vilken anledning skulle Gud inte hjälpa?
Samtidigt står vi mitt i flödet av allt som sker i livet och upplever ibland att Gud inte svara på våra rop. För två veckor sedan avslutades evangelieläsningen med orden ”vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra” (Jh 14:13). Samma anda som idag. Den som knackar och ropar tillräckligt mycket, den som tjatar ska få det han eller hon behöver. Det räcker med att be i Jesu namn så ska bönen höras och svaret infinna sig. Men vi står kvar med känslan att Gud ibland är mycket långt borta.
Tre rimliga förhållningssätt ser kyrkan åtminstone inför denna problematik. Det första är att Jesus lurar oss och Gud inte hör böner, eller inte har makt att svara på dem. Då kan vi säga amen och gå hem.
Det andra är att vi faktiskt inte vågat be för att vi inte riktigt litar på Guds närvaro och förmåga att gripa in. Och på den här punkten tror jag att vi alla någon gång handlat. Vi kanske ber till Gud för det mesta, men om vissa saker har vi inte bett. Kanske av rädsla för att de ska bli bönhörda, kanske av rädsla för att inte få svar.
Det tredje är att Gud faktiskt svarat, men vi inte uppfattat svaret. På den här punkten blir bilden av Gud som en förälder åter igen en hjälp för oss. Barnet som ber om en iPhone kanske får ett nej när hon är 4 år, en android när hon är 10 och faktiskt en iPhone när hon konfirmeras. Svaret kan bli nej eftersom behovet och möjligheterna att ta emot det vi ber om inte finns. Svaret kan bli ett annat än det vi först tänkt oss. Svaret kan bli ja, men inte just nu. Och svaret kan helt enkelt bli: ja! Föräldern har att ta hänsyn både till situation, person och förmåga. Jesus vill få oss att förstå att vi aldrig behöver tvivla på Guds förmåga. Men också att det perspektiv Gud har är så mycket vidare och djupare än det vi besitter.
Profeten Jesaja skriver: ”Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar, säger Herren. Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer.” (Jes 55:8f)
Och aposteln Paulus skriver: ”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.” (1 Kor 13:12)
Även om föräldrarna till barnen nere på utslussningsboendet inte kunnat ge dem allt de velat, så hade i alla fall äldsta dotter, i den andra familjen jag träffade en Android smartphone. Hon var 19 år och hade inte fått gå i skolan de 6 månader den familjen bott i Örebro. Men tack vare sin smartphone hade hon kunnat ladda ner flera appar där man kan lära sig svenska om man var är arabisktalande. För att vara 19 år och inte gått i skolan här kunde hon mycket svenska. Föräldrar har var tvungna att fly med sina barn, de har inte fått gå i skolan. Men de har gett dem ett liv utan kriget i Syrien och de kunde i alla fall ge henne en smartphone och hon hade kapacitet att använda den till något konstruktivt.
”Skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom.” Amen