Fullkomligt omöjligt: en predikan på trettonde söndagen efter Trefaldighet

Hållen i mässan och gudstjänsterna i S:ta Birgittakyrkan, Husby-Långhundra och Vassunda kyrkor 160821

Tema

Medmänniskan

5 Mos 15:7-11

Rom 13:8-10

Matt 5:38-48

Ps 103:1-6

Psalmer 

S:ta Birgittakyrkan

Ing 176:- Din klara sol

Grad PoS 379:- Kristus du är annorlunda

Ef pred 599:- O låt ditt rike komma

Off ps 2000-t 825:- Var inte rädd för vreden

Utg 640:- O Jerusalem, bland städer
Husby-Långhundra

Ing 98:- Ett vänligt ord kan göra under

Ef pred 94:- Du som av kärlek varm

Utg 86:- O Guds kärlek dina höjder

Grad 785:- Ge oss mod att våga leva
Vassunda 

Ing 291:- Sänd av himlens sol en strimma

Grad 97:- Jag behövde en nästa

Ef pred 94:- Du som av kärlek varm

Utg 86:- o Guds kärlek dina höjder

Predikan 

”Jag är fullkomligt slutkörd.” Nej, det är jag inte efter en veckas arbete efter semestern och efter barnens första skolveckan, och efter en Hadirajafestival och en romanskonsert, men lite trött blir man av omställningar.

Detta var nästan den enda meningen jag kom på där jag använder ordet fullkomlig utanför det religiösa bibliska språket.

Idag säger Jesus: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” Vad betyder det för oss egentligen?

På svenska har ordet fullkomlig med att fylla ett mått. Om en person har det med att vara fullt utvecklad att göra, om en byggnad att det är tillräckligt rymlig. Det kan också vara en handling som är komplett och utan avbrott, eller något äkta och genuint.

Hur ska vi kunna vara sådana personer? Vi får gräva lite djupare. Jesus talade arameiska, när släkt med hebreiskan men evangeliet är skrivet på grekiska, flera språk att relatera till.

I gamla testamentet används roten till ordet תם ™ för att beskriva det som är fullkomligt eller komplett. I första Mosebok talas det att ”året hade gått till ända”, att ett år hade förlöpt för Josef när han blivit Faros närmaste man. (1 Mos 47:18) Vi skulle inte på nutida svenska säga att året hade blivit fullkomligt, komplett eller perfekt, men på hebreiska används samma ord för detta.

I Första kungaboken beskrivs Salomos fantastiska tempelbyggande. Då står det att ”Koret blev till sin helhet belagt med guld” (1 Kung 6:22). Koret blev fullkomligt belagt med Guld, allt, verkligen allt, blev täckt Guld.

Samma stam תם ™, används om människor också och översätts med olika ord på svenska.”Noah var en oförvitlig och rättfärdig man” (1 Mos 6:9) ”När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig.” (1 Mos 17:1) ”Du skall vara fläckfri inför Herren, din Gud.” (5 Mos 18:13) Oförvitlig, rättfärdig och fläckfri har en helt annan klang än fullkomlig, komplett och helt. Men samma hebreiska ord finns där bakom.

På grekiska som evangeliet är skrivet på använder Jesus ordet τέλειος. Roten till detta ord har med slut och mål att göra. Något som blivit så som det var tänkt att bli. Någon som nått det mål som hägrat. Men också någon som mognat till någon fullt utvecklad. Resultat blev perfekt. På engelska översätts ofta ordet med just perfect.

I gamla testamentet talas det inte om Gud som תם ™, inte heller som כלל (kll), komplett eller uppfyllt. Däremot är Guds gärningar och verk תם ™ och Jerusalem, berget Sion och lagen är כלל (kll). I gamla testamentet beskrivs alltså inte Gud med vårt fullkomlig, men däremot handlingarna.

I nya testamentet däremot beskrivs Gud definitivt som τέλειος fullkomlig. Jesus avvänder det i vår text idag. Samma ord används när Matteus återger liknelsen om den rike mannen som måste gå och sälja allt han äger och ge åt de fattiga och sen följa Jesus. Då, säger Jesus, ska han bli fullkomlig (Matt 19:21). Mannens fråga från första början var hur han skulle få evigt liv. Tankarna hämtar Jesus från Psaltaren där psalmisten talar om att det är möjligt för Guds folk att bli fullkomligt om de följer Guds lag, som är fullkomlig. Men nya testamentet förändrar synen på detta. Det verkar trots allt omöjligt för oss att klara av att följa lagen till fullkomlighet. Istället blir det tydligt att fullkomligheten först kan nås efter detta livet. Då är målet nått, då är livet komplett.

Men även om det inte är möjligt att nå fullkomligheten här, så ska vi ändå sträva efter den. Men om fullkomligheten handlar mycket om fulländning, att hålla måttet, att nå sitt mål och vara perfekt så tecknar Paulus en annan bild. I andra Korintierbrevet skriver Paulus att Herren säger: ”Min nåd är allt du behöver.” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. (2 Kor 12:9) i 1917 års översättning står det ”kraften fullkomnas i svaghet”. Det är för att det grekiska ordet τέλειος finns där bakom. Eller på engelska ”my power is made perfect in weakness” (RSVCE). Fullkomligheten får en annan klang i ljuset av svagheten.

Paulus skriver också i Filipperbrevet ”Fullkomligheten kommer inte av egen kraft utan genom Kristus och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror.” (Fil 3:9f) Den fullkomlighet vi alltså ändå trots allt kan ta del av hänger inte på oss utan något vi får ta del av. 

”Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.” (Hebr 10:14) Fullkomligheten kommer från Kristus Jesus och de gärningar han gjort. Och den gärning det handlar om är också den kopplad till svaghet. På korset blir Jesus till och med så svag och förödmjukad att han till och med får lida döden. Jesus blir verkligen fullkomligt slutkörd.

Att sträva efter att bli fullkomlig så som vår Fader i himlen är fullkomlig är inte en helt enkel sak för oss prestationsinriktade nutidsmänniskor. Vi måste liksom sträva efter att inte prestera och se igenom det lidande vi får utstå i våra liv. Samtidigt verkar det väldigt lätt eftersom det inte hänger på oss, utan på Jesus. Ännu jobbigare verkar det vara eftersom kyrkans erfarenhet förmedlar att de som känts igen som helgon och så när fullkomlighet man som människa kan komma själva inte brukar se sin egen fullkomlighet. De ser framförallt sin egen svaghet och brist. Men fullkomligheten den kommer medmänniskorna till del.