Pengar och grejer: en predikan på 17:e söndagen efter Trefaldighet

hållen i S:ta Birgittakyrkan och Husby-Långhundra kyrka 160918

Tema

Rik inför Gud

Pred 5:9-15

1 Tim 6:7-11

Luk 12:13-21

Ps 49:6-12

Psalmer 

Ing 2:- Herren vår Gud

Grad 287:- Guds värld är

Off 583:- Pärlor sköna

Utg 586:- Du o Gud

Predikan 

Det är en utmaning att predika idag, texterna handlar om förhållandet mellan pengar, egendomar, oss själva och Gud. Sedan i onsdags har jag haft förmånen att umgås med Reverend Patricia varje dag och fått några fler glimtar från livet i Zimbabwe. Där står 89% utan anställning, här i Knivsta är det 2,5%. Jag frågade Patricia hur detta går ihop, människor måste ju ha något att äta. Vi är ett företagsamt folk svarar hon. Man kan säga att alla driver som ett eget litet företag och hittar på sätt att tjäna lite pengar. Någon behöver en säng, då åker en annan till Sydafrika och köper en säng och säljer den sedan med lite förtjänst. Kvinnorna i församlingen har haft en kurs där de lärt sig att göra tvål, hårda och flytande, så flera kvinnor har tvåltillverkning hemma för att sälja. De har ingen fast anställning med trygga villkor, men de flesta arbetar med något.

Skillnaderna är stora mellan oss och dem, men de mänskliga behoven är dem samma. Vi vill att vår familj ska ha mat på bordet, vi vill att våra barn ska få en god utbildning, vi vill kunna samlas till fest och roa oss tillsammans.

Det är ändå knepigt att veta hur vi ska förhålla oss till dagens texter. Paulus gör en tydlig markering, men som ändå lätt missar. Senast i somras hörde jag någon i radio slarvigt citera dagens epistel text, förmodligen utan att veta om det. Han sa: ”pengar är roten till allt ont”. Så skriver inte Paulus. Det står ”Kärleken till pengar är roten till allt ont.” Även den människa som inga pengar äger kan ha en osund relation till dem och den som äger massor kan stå som en fri människa. Det är kärleken till pengarna som gör skillnaden, det är inställningen inte innehavet.

Evangelietexten idag kring människans ψυχή. I vers 19 säger mannen att han kan säga till sig själv, han kan intala sig själv i sig psyke, eller sin själ, att han kommer att ha en bra framtid efter att han byggt rejäla lador att förvara säden i. Men i vers 15 och vers 20 står ψυχή mot egendomarna. Här handlar det inte om det inre samtalet i mig själv och min känsla av kontroll. Här handlar det om mitt liv. I Lukas evangelium är livet är en gåva från Gud. Inga egendomar eller tillgångar kan göra livet större än det redan är. Inga egendomar eller tillgångar kan heller göra livet säkrare än det redan är. Att tänka annorlunda är en chimär, att lura sig själv. 

Tyvärr drabbas vi ofta av det som i vår text översätts med habegär. Vi kan också säga girighet, men i Kolosserbrevet översätts det med själviskhet (Kol 3:5). πλεονεξίας ligger bakom. πλεον betyder mer. Vi drabbas av att ständigt vilja ha mer. Själviskt blir det både när vi samlar på oss mer på andras bekostnad. Men också när vi tror att mer saker eller pengar gör oss bättre eller mer värda. Längtan efter mer kan också leda till avgudadyrkan. Vi luras att tro att vi kan lita på allt det vi äger och har, att det är det som ger oss säkerhet och trygghet och inte Gud.

Martin Luther skriver i sin förklaring till första budet i Lilla katekesen ”Vi skall frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och förtröstan till honom.” Martin Luther skriver också om första artikeln i trosbekännelsen, den om Gud Fader och skapare att ”Dessutom försörjer han mig rikligen och dagligen med kläder och föda, hus och hem och med allt det som jag behöver till livets uppehälle, samt skyddar och bevarar mig för skada, farlighet och allt ont; och allt detta av sin blotta nåd och faderliga godhet utan all min förtjänst eller värdighet.”

I Sverige ligger BNP per person på 500000 kr, i Zimbabwe på 8000 kr. Förhållandet till pengar och egendomar är förmodligen så olika. Men önskan att få mer präglar nog oss alla. Den som väldigt lite har kan behöva fokusera hela dagen på att åtminstone få så mycket mer att det räcker till hela familjen. Vi som har så mycket tar det kanske ibland för givet och glömmer bort att ”tacka och lova” Gud för det vi har. För oss alla finns det hela tiden en risk att sätta all vår tillit till oss själva och vår egen förmåga, förmågan som tar sig konkreta uttryck på vårt lönebesked eller i plånboken.

I Lukas evangelium är det två förhållningssätt till våra pengar och egendomarna som vi måste vara vaksamma på. Och detta gäller oavsett om vi har lite eller mycket. 

Det första: Hur förhåller sig vårt förhållande till pengarna till vår tro på Gud? Litar vi först och främst på Gud eller först och främst på våra egna tillgångar? 

Det andra: Hur använder vi våra tillgångar i förhållande till andra människor? Kommer tillgångarna andra människor till del, eller samlar vi dem bara på hög för vår egen skull?

Nästa söndag får vi höra Jesus säga: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.«” (Luk 18:25). Det första som jag vill säga om detta citat är att Ingen kan ta sig in i Guds rike på egen hand. Men får oss som är rika är det extra svårt att komma ihåg detta. Vi litar så lätt på vår egen förmåga och att vi är väl försörjda att vi glömmer att fråga efter Guds hjälp. Dessutom vill jag säga att för människor ter sig kamelen genom nålsögat som en omöjlighet. Men för Gud är det inte det. Vi frågar »Vem kan då bli räddad?« 

Jesus svarar: »Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.«” (Luk 18:27)