Att få hjälp utifrån: en predikan på Tacksägelsedagen

hållen i S:ta Birgittakyrkan och Östuna kyrka 161009

Tema
Lovsång
Jer 31:3-6
Upp 4:8-11
Matt 15:29-31
Ps 65:9-14

Psalmer
S:ta Birgittakyrkan
Ing 168:- Kom inför Herren
Grad UP 122:- Jesus jag vill ge dig mtt liv och min lovsång
Ps ef pred 777:- Tacka Herren ty Han är god
Off 15:- Halleluja! Sjung om Jesus
Slut 23:- Tack, gode Gud, för allt som finns
Östuna
168:- Kom inför Herren
663 Kom och se vad Gud har gjort
5:- Nu tacka Gud, allt folk
360:- Lovad vare du, Herre
675a Magnificat
23:- Tack, gode Gud, för allt som finns

Predikan

Matteus, som skrivit detta evangelium verkar har snott berättelsen från Markus, den där andra evangelisten. Ofta är det så mellan de fyra evangelierna, de lånar av varandra. Markus han skrev sitt evangelium först, och då är det klart, att de andra säkert hade tillgång till det han skrivit. Men det är ju förmodligen också så att eftersom olika personer varit med vid varje tillfälle så har olika detaljer lyfts fram i olika evangelier.
Ibland har evangelisterna också tagit sig retoriska och redaktionella friheter för at få fram sin tes eller för att driva en linje genom evangeliet, men också för att det ska bli förståeligt för dem som förväntas lyssna.
Matteus skriver till en judekristen församling. De som är med där har varit judar och är nu kristna. De har hela vårt gamla testamente, lagen och profeterna med sig i sina hjärnor och i sina hjärtan. Det är där Matteus måste börja, sluta och referera till under berättelsens gång.
I Matteus 15:24 säger Jesus: ”»Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.«” Det är i den linjen han fortsätter att presentera berättelserna om Jesus.
Markus beskriver ett helande i kapitel 7 där Jesus befinner sig runt Tyros, Sidon och Dekapolis. Detta området är bosatt av hedningar. Hedningar i bibelns värld handlar om de som inte är judar, de som inte tillhör Guds utvalda folk Israel. Här är det en man som är döv och som knappt kan tala som genom mötet med Jesus kan börja höra och tala. Det finns i Markus text en tydlig koppling till profeten Jesaja: ”Då skall …. den stumme brista ut i jubel”. Markus använder nämligen ett lite ovanligt ord för att vara stum, eller inte kunna tala, och det har han förmodligen plockat upp från den grekiska översättningen av gamla testamentet.
Matteus skriver om händelsen på olika sätt. Matteus har uppmärksammat kopplingen till profeten Jesaja, men det där speciella ordet för att inte kunna tala, det använder han inte. Istället använder han sammanhanget i vers 5 och 6 hos profeten Jesaja står det: ”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken.” (Jes 35:5-6) Alla dessa olika handikapp får vara med när Matteus beskriver att Jesus har kraft bakom sina ord.
Matteus förflyttar också berättelsen från de hedniska trakterna till Gallileiska sjön, inne i det heliga landet. Det är ju judar Matteus skriver till och de kanske inte riktigt kan relatera till Jesus om allt det häftiga sker någon annanstans och inte bland dem.
Dessutom plockar Matteus bort en sak till från Markus version av texten. Hos Markus spottar Jesus och rör vid den döve mannens öron och hans tunga. Det finns en liten touch av magiskt handlande i Markus berättelse som Matteus inte tar med. Kanske skulle det skymma poängen för de judekristna som skulle höra dem? Kanske har Markus lagt till något som behövdes för att de hednakristna i Rom skulle kunna ta den till sig?
Men även om Matteus och Markus berättar lite olika håller de också med varandra på väsentliga punkter. Jesus har makt att få saker att hända som inte borde ske. Och även om Matteus lyfter fram människorna som tillhör Guds utvalda folk så finns det ändå ett tecken på att det var hedningar som kom till Jesus. Matteus avslutar berättelsen med ”Och de prisade Israels Gud”. Om det hade varit vanliga observanta Judar så hade Matteus inte behövt skriva ”Israels Gud”. För juden finns det bara en Gud, att lägga någon ytterligare förklaring vilken Gud det handlar om är onödigt. Men de som var där prisade Israels Gud.
Här ser vi ett förhållningssätt som är helt riktigt och rätt. Ett förhållningssätt som hedningarna förstod, men som verkligen inte alla de förlorade fåren av Israels folk var med på. Att när Jesus gör något eller säger något så pekar det mot Gud och det förklarar allt det som lagen och profeterna lyft fram. Kanske Matteus är besviken på sitt eget folk att de fattar så dåligt. Kanske vill han retas med dem lite. Se till och med hedningarna som inte kan varken lagen eller profeterna förstår hur man ska se på det som Jesus gjorde.
Idag gäller inte tolkningsföreträdet en kamp mellan judekristna och hednakristna. I en global värld med goda kommunikationer sker en förskjutning inom kristenheten. I den första kristna tiden var Mellanöstern och Nordafrika starkast, sen tog Europa över, Amerika sen och idag Afrika och Asien. Svenska kyrkan har länge varit den största lutherska kyrkans i världen till antalet medlemmar. Idag är vi på plats tre, de lutherska kyrkorna i Tanzania och Etiopien har gått om. Och deras medlemmar är så mycket mer aktiva i kyrkans gemensamma liv än här i Sverige.
I Sverige har Svenska kyrkan haft monopol i religiösa frågor så länge. Även om frikyrkor, katolska och ortodoxa kyrkor och islam tagit över en del, så söker det stora flertalet sig fram genom livet och lyssnar på intryck från alla möjliga andra håll.
På det personliga planet så kanske jag oftare prisar min egen framgång och förmåga än prisar Gud. Men det är nog inte det största problemet. Det största bristen är nog när jag inte ens ser anledningen att prisa någon för att jag tar allt runtomkring för självklart.
I flera undersökningar som gjort i Sverige så dalar hoppet. När människor ser en fem, tio år framåt så tror de att det kommer att bli sämre. Politikerna har också varit bra på att beskriva den kris och katastrof Sverige står i. Flyktingar vällde in, arbetslösheten bland unga är för hög, välfärdssektorn håller på att ramla ihop. Trots att Sveriges ekonomi går fantastiskt, arbetslösheten jämfört med andra länder är låg osv. Våra tankar inför framtiden är inte alltid överens med fakta. Vi påverkas av så mycket mer. Kan det också vara så att vi som folk börjat ta så mycket för givet?
I berättelsen om de lama, blinda, lytta och stumma som Jesus botar är det de som kommer utifrån som har förmågan att se vad som händer och prisa Gud för det. Ofta när jag ser på det som händer i mitt eget liv så kan jag inte se på det med klara ögon, jag behöver någon utifrån. Den som kommer utifrån behöver kanske inte alltid förklara hur det är, men när jag berättar min historia för någon utifrån, då förstår jag själv bättre. På samma sätt är det kanske med vårt land, de som kommer hit ser hur vi har det och kan hjälpa oss att förstå hur vi går vidare. På samma sätt med vår Svenska kyrka i stort och vår lilla församling i smått. När nya människor kommer så förstår vi bättre hur vi ska vara kyrka här.
Så tänker jag att vi gör en liten övning: som ni sitter två och två eller tre och tre: tänk igenom den närmsta tiden, en vecka eller två. Vad har hänt som är egentligen är mycket värt, men som du glömt bort?
Att vara kyrka och kristen handlar mycket om att veta vem vi ska prisa för allt det som sker: nämligen samma Gud som hedningarna prisade, Israels Gud. Amen