När förväntan övervinner rädslan: en predikan på söndagen före Domsöndagen


Hållen i högmässan i Husby-Långhundra kyrka 161113

Tema

Vaksamhet och väntan

Jes 51:4-6

2 Kor 13:5-9

Luk 12:35-40

Ps 139:1-18

Psalmer

Ing 728:- Nu, o Gud har stunden kommit

Grad 489A:- Han kommer, han är nära

Ps ef pred 704:- Din trofasta kärlek

Off 318:- Nattens skuggor

Utg 313:- Min frälsare lever

Predikan

Det är inte riktigt tydligt med alban här i Husby-Långhundra, den är inte för lång för mig, men ändå rör jag mig lite smidigare med singulum runt midjan. Men om vi ska tänka oss att jag bär något tungt, går ute i terrängen och kanske kan tvingas springa, då rör jag mig inte så smidigt just klädd så här.

Evangelietexten börjar med att de fäste upp kläderna. Citatet är från Andra mosebok (12:11) och Guds folk är beredda att ge sig av från Egypten. De får instruktioner att tillreda påskmåltiden och äta sig mätta, men vara beredda att kunna fly. Vaksamheten handlar om att kunna ge sig av snabbt om farao ger med sig och de får lämna lämna landet. De är förväntansfulla, eller har det nästan gett upp efter de tio plågorna? De känner säkert olika inombords, så mycket människor. Men förväntan är att de ska fly undan slaveriet och bli fria. 

Alla de bilder Lukas använder i sina liknelser i detta stycke är hämtat från slavens vardag. Inte slaven i Egypten, men slaven i romarriket under Jesu tid. Andra gången det står om att fästa upp sina kläder är det tydligt i grekiskans att det handlar om de där skyddskläderna som tas på ovanpå de finare. Vi kanske skulle säga ett förkläde i köket eller ev skyddsoverall. Men de använda någon sorts mer fotsid dräkt som behövde fästas upp om man skulle kunna jobba mer fritt i den.

Friheten det som hägrar. Friheten är det de väntar på. Kan vi som inte varit slavar i den bemärkelsen, vi som inte varit fångna i ett fängelse känna igen oss i detta? Kanske eller inte. Kan vi hitta någon annan bild som hjälper oss?

Skolavslutningen skulle kunna vara en. Friheten att få sommarlov, eller friheten när grundskolan var avklarad då man inte behövde gå i skolan längre. Eller friheten efter studenten kanske ännu mer. Men i backspegeln var kanske skoltiden ännu mer fri än arbetslivet? Men det är känslan innan. Slavarna i Egypten hade varit det i hela sitt liv, ja i flera generationer, de visste inte riktigt vad som väntade. Så var det för oss också när vi gick i skolan och såg framemot att bli klara och komma itu i friheten, vi visste inte riktigt vad som väntade.

I denna längtan finns också ett stråk av ovisshet, vad kommer friheten att innehålla? Ett sådant mått av ovissheten står vi inför när vi tänker på himlen och att Jesus kommer tillbaka. Vi vet inget om det. Inför denna ovisshet kan vi känna rädsla och förväntan. Får vi med oss känslan från Egyptens slavar som längtar efter att bli fria så övervinner förväntan rädslan.

Gregorius av Nyssa poängterar i sin kommentar över denna text att både lamporna och uppfästande av kläderna har något gemensamt. Båda gör det svårt att sova. Hela texten genomsyras av att det gäller at vara beredd, det gäller att hålla sig vaken. Men vad är det som händer när väl slavarnas Herre kommer hem? Då är det slavägaren som fäster upp sina kläder och börjar tjäna. Jesus ger ett tydligt exempel själv vad detta kan innebära när han kvällen före sitt lidande tvättar lärjungarnas fötter (Joh 13:1-17). Petrus protesterar och menar att det är han som borde tvätta Jesu fötter och inte tvärtom. Jesus visar med sitt sätt att handla vad det är att vara stor i Guds rike, att tjänandet har en särskild plats.

Om vi tänker oss att Jesus ska komma tillbaka, eller att vi tänker oss mötet med domens dag och försöker tänka oss in i Guds situation. Detta är fullständigt omöjligt, men vi leker med tanken. Enligt den här texten kommer alltså Gud från ett bröllop, en stor fest. Om vi tänker själva på hur det är att komma hem efter en lyckad fest, för det måste det vara, det är ju Gud som är värd på bröllopsfesten enligt Johannes Uppenbarelse (Upp 19:7). Efter en lyckad fest är man både upprymd och slutkörd. Men när man kommer hem sent efter en fest kan det också vara svårt att gå och lägga sig direkt, det kan vara mycket som snurrar i hjärnan. Sådant man vill dela med sig av och sådant man vill fundera med någon annan runt. Glädjande nog är alla vakna. Egentligen är man trött, men det går också att komma in i andra andningen.

Samtidigt för den som är hemma när resten är på fest kan det vara rätt långtråkigt. De sa ju att de skulle komma klockan… men de är aldrig här. Det blir mörkare och mörkare och tystare och tystare. Nog är det nära till hands att gå och lägga sig och vila till nästa dag. Dessutom är det svårt att smittas av entusiasmen från den som varit med om något, när man inte själv varit där. Men Herren i texten kräver inte att slavarna som varit hemma ska ställa upp på hans behov, nej han vänder på det. Det är han som ser deras behov, de som varit hemma, det är han som passar upp dem. De trodde att de skulle hålla sig vakna för sin Herres skull, men när det lyckats med att hålla sig vakna fick de själva något tillbaka.

Den vaksamhet och väntan som präglar den här texten har både med befrielsen från slaveri till till ett liv i frihet. Den har med feststämningen, eller i alla fall efterfestens känslor. Den har med tjänandet. Samtidigt med alla dessa mycket positiva bilder finns bilden av tjuven som bryter sig in när man minst anar det. Så är det kanske alltid med det okända, med framtiden, med himmelen och med domen. Det finns både en viss oro, men också en spänd förväntan.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *