Hållen i julbönen i S:ta Birgittakyrkan 17.00 161224
Tema
Jesu födelse
Jes 11:1-5
Mik 5:2-4
Jer 23:5-6
Luk 2:1-20
Psalmer
113:- Det är en ros
115:- O Betlehem, du lilla stad
112:- Världenes frälsare
737:- Ej upplysta gårdar
428:- Mitt i vintern var det
Predikan
Den helige Franciskus var la liksom till oxen och åsnan krubban. Franciskus önskade vakna på juldagen och känna hur hårt det måste varit för Jesusbarnet att vakna sin första morgon. Franciskus ville se med sina ögon vad det var att ligga i en krubba och sova på halm mellan en oxe och en åsna. Så Franciskus uttalade sin önskan till en adelsman som ställde iordning en grotta som en krubba.
Sedan Franciskus på 1100-talet har oxen och åsnan haft sin plats i julkrubban. Men var kommer de ifrån egentligen? Som vi hörde i julevangeliet så nämns de inte där eller i resten av Nya testamentet. Alla traditioner runt både jul och påsk rymmer både kyrkans liturgiska och folkliga delar.
Oxen och åsnan är inte bara simpla fantasibilder. Deras roll härstammar från samstämmigheten mellan gamla och nya testamentet. I Jesaja står det ”Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd.” (Jes 1:3)
Kyrkofäderna såg dessa ord som en profetia som pekade mot Guds nya folk, bestående av judar och greker. Inför Gud är alla, judar och hedningar, som oxen och åsnan, utan förnuft och kunskap. Men barnet i krubban har öppnat våra ögon så att vi kan känna igen vår mästares röst, vår Herre röst.
Det är slående hur de med medeltid bilderna av julen nästan ger de två djuren mänskliga ansikten och hur de står inför mysteriet nedböjda i medvetenhet och vördnad. Hur som helst är detta logiskt eftersom djuren betraktades som profetiska symboler för mysteriet med kyrkan – vårt eget mysterium. Vi är bara oxar och åsnor i förhållande till den evige Guden. Oxar och åsnor vars ögon öppnas under julnatten, så att vi kan känna igen vår Herre i krubban.
Men känner vi egentligen igen honom? När vi placerar oxen och åsnan bredvid krubban, så måste vi komma ihåg hela avsnittet i profeten Jesaja, som inte bara är goda nyheter. Det är både ett löfte om kunskap men också en påminnelse om blinda fläckar. Oxen och åsnan har kunskap, men ”men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd.”
Vem är oxen och åsnan idag, och vem är ”mitt folk”. Och varför känner bristen av förstånd igen, medan förståndet är blint?
För att hitta svaret återvänder vi med kyrkofäderna till den första julnatten. Vem kände igen honom? Vem misslyckades? Och Varför var det så?
Herodes misslyckades att känna igenom honom. Han förstod inte ens när de berättade om barnet, istället förblindades han ännu mer av sin lust till makt och sin paranoia. I Matteusevangeliet står det ””När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom.” (Matt 2:3) De som misslyckades med att känna igen honom vara ”hela Jerusalem” De som misslyckades att känna igenom honom var de som hade ”fina kläder” (Matt 11:8) ”Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen.” De som misslyckades med att känna igen honom var de upplärda mästarna som var experter på bibeln och tolkningen, som kände till de korrekta bibelställena, men som ändå misslyckades med att förstå. (Matt 2:6)
De som kände igen honom var ”oxen och åsnan”, i jämförelse med prestigefulla män, herdar, stjärntydarna, Maria och Josef. Men kunde det varit annorlunda? De med en hög social status är inte i stallet där Jesusbarnet ligger, där är oxen och åsnans hem.
Vi då, är vi så långt från stallet på grund av våra fina kläder och eftersom vi är för smarta. Är vi för intrasslade i bibeltolkning, i att försöka hitta motsägelser i bibeltexten och historiska felaktigheter i enstaka bibelverser, så att vi blir blinda inför barnet och möjligheten att få något av honom. Är vi så mycket ”i Jerusalem”, i palatset, hemma i oss själva, i vårt högmod och vår oro, att vi inte hör änglarnas röst i natten och ger oss ut för att tillbe barnet?
Denna natt ser oxen och åsnan på oss med en fråga: Mitt folk förstår inte, men uppfattar du din Herres röst? När vi placerar de kända figurera i julkrubban, så borde vi be Gud ge våra hjärtan den enkelhet som upptäcker Gud i barnet, precis som Franciskus gjorde en gång på 1100-talet. Franciskus ord om herdarna ekar nära Lukas julevangelium: var och en av dem gick hem full av glädje.
(Tack till Benediktus XVI för originalet)
