Jesus sträcker genast ut en hjälpande hand! En predikan på fjärde söndagen efter Trettondedagen


Hållen i mässorna i S:ta Birgittakyrkan och Vassunda kyrka 170129

Tema

Jesus är vårt hopp

Matt 14:22-33

1 Kung 17:1-6

2 Tim 1:7-10

Ps 107:28-32

Psalmer

S:ta Birgittakyrkan

Ing 17:- Ge Jesus äran

Grad 715:- Jesus det skönaste

Ef pred 524:- Är dagen fylld av oro och bekymmer

Off UP 136 Jesus paid it all

Utg 245:- Jag nu den säkra grunden vunnit

Vassunda

Ing 17:- Ge Jesus äran

Grad 715:- Jesus det skönaste

Off 728:- Nu, o Gud har stunden kommit

Utg 43:- Jesus är min vän den bäste

Predikan

Trumpadministrationen har lärt oss det där nya begreppet ”alternativa fakta”. Det ger oss ett helt nytt sätt att se på begreppet fakta. Jag försöker hålla mig till att fakta är fakta, men däremot kan tolkningen av faktan och vad de betyder eller få för konsekvenser skilja sig radikalt. I och för sig är bruket av alternativa fakta inte så nytt. Att besitta viss fakta, att undanhålla viss fakta och att presentera annan är alltid förknippat med makt. Sen är det stor skillnad på ett skickligt och legitimt bruk av makten och ett missbruk av den.

När vi läser eller hör dagens evangelium ska vi nog inte läsa den som vi läser en lärobok i fysik eller kemi. Den fakta som presenteras har inte som syfte att lära oss om naturen i den bemärkelse som vi nutidsmänniskor tänker oss naturvetenskapen. Texten i evangeliet är skriven på ett sätt och i ett sammanhang för att vi ska bli påverkade och övertygade. 

Matteus har placerat texten om lärjungarna och Jesus på Gallileiska sjön efter den text då femtusen män, förutom kvinnor och barn blir mätta trots att bara fem bröd och två fiskar finns med i berättelsen. (Mt 14:13-21) Två under, mirakler eller omöjliga händelser läggs efter varandra. Båda händelserna inleds med att Jesus drar sig undan för att be.

Vad ska vi tänka om dessa berättelser? Är det fakta? Är det sanning? Är det värt att lyssna på?

Att Jesus gick runt och predikade och många människor följde efter honom. Det kan vi betrakta som historiskt belagt. Att han hade några närmare vänner eller efterföljare som var tolv till antalet likaså. Att han rörde sig i Gallilén och att flera av hans närmaste var fiskare och kände till hur man färdades på sjön är också det onödigt att förkasta. Att dessa vana fiskare blivit överraskade av en storm på den sjö de kände så väl är inte heller det omöjligt. Sjön ligger som den ligger och oväder kommer än idag in över sjön utan längre förvarning.

Samtidigt finns det komponenter som talar starkt för en symbolisk läsning av texten framför en naturvetenskaplig.

Jesus går upp på ett berg för att be. Bergen har i bibeln en särskild ställning då Gud uppenbarar sig. Mose får budorden på Sinai berg (2 Mos 34). Senare ser tre lärjungar Jesus i ett förklarat ljus på härlighetens berg (Matt 17). Profeten Elia möter också Gud på berget Horeb (1 Kung 19). Bergen är viktiga för Gudsmötet, men här är det inte lika tydligt i geografin vilket berg det rör sig om. Det kanske lika väl skulle kunna översättas med bergstrakt eller bergslandskap, men ett Gudsmöte sker.

Bergen har ytterligare en funktion. Öknen och bergen är platser där människan inte har full kontroll. Dessa platser ansågs bebos av demoner och gudomligheter, platser där kaos rådde. Men det tycks inte bekomma Jesus alls. Han går in och ur kaoset utan att skadas. Berättelsen säger mer om Jesus än om exakt vilket berg det utspelar sig på.

På liknande sätt kan vi betrakta det stora vatten som finns med. Gallileiska sjön. Vi vet att sjön är ca 7 km bred och det beskrivs att de är långt ut på vattnet. Även om vi vet att en σταδίους är ca 192,27 meter, som är det mått som står angivet på grekiska så är den svenska översättningen att det är långt ut tillräcklig. (Som kuriosa lärde jag mig nu att det är från detta grekiska mått som ordet stadion kommer, där man urpsrungligen tävlade i att springa ett visst antal σταδίους.) Det viktiga är inte hur långt ut de är, men att de är långt från stranden. Att de som sitter i båten liksom är i sjöns våld. För sjön eller havet associerades också med kaos. I både grekisk, romersk och semitiska religion associeras havsgudarna med ond och våldsam makt. Att ge sig ut på sjön var att släppa kontrollen över sitt liv.

Trots att flera av dessa lärjungar är vana fiskare så är de rädda att stormen ska ta deras liv, de har fått kämpa nästan hela natten. Inte förrän innan gryningen, någon gång mellan den fjärde och femte vakten, alltså mellan kl 3 och 6 på morgonen så ser de Jesus komma gående.

Johannes Chrysostomos från 300-talet uppmärksammade mig att det står att Jesus gick på sjön eller havet. I rubrikerna som finns i vår kyrkobibel står det ”Jesus går på vattnet”. Det är stor skillnad. Att Jesus har kraften att gå på sjön eller havet innebär att kaosmakterna inte har kraft över honom. Dessutom bedarrar stormen i slutet av berättelsen i likhet med då när Jesus stillar stormen (Matt 8:23-27) och Psaltaren ord ”Han stillade stormen och vågorna tystnade” (Ps 107:29). När Jesus trampar på sjön visar han sin stora kraft gentemot den onda våldsamma kraft som sjön sägs ha.

De tidiga kristna har på inget sätt försökt göra som Petrus bokstavligen och gett sig ut på vattnet för att gå. De har istället sett denna berättelse som en spegel för det kristna livets vandring. Mycket i det kristna livet som Jesus pushar oss till att göra verkar totalt omöjligt. Vi människor har fått mer och mer kunskap om hur den värld vi lever i fungerar, men mycket är ännu helt dolt i mysterium. 

Vi har lyckats uppfinna maskiner som är fantastiskt bra på att sätt igång krig och dödande. Men det finns inte en maskin som kan skapar fred. Även om världen blivit fredligare och mindre farlig så är det så komplext att skapa fred, men så enkelt att börja ett krig. Vi människor har lyckats flyga till månen, men fortfarande är det så många människor som svälter. Den andel som lever i extrem fattigdom har visserligen minskat, men många är det forfarande som dör i svält. Det verkar krävas många brödundret till innan fördelningen gör att maten räcker till alla. Havet och sjöarna är inte lika farliga längre vi kan till och med spela in valarnas sång över världshaven och njuta. Men det är svårare för att svara på varandras andliga och själsliga rop på hjälp i ett land som toppar statistiken över ensamhushåll.

Jesus kommer inte till Petrus nöd förrän han ropar ut sin nöd. I Psaltaren står det ”Rädda mig Gud! Vattnet når mig till halsen.” (Ps 69:2) Då lämnar han inte Petrus, även om det står att han var på väg förbi dem, han sträcker genast ut sin hand.

Alternativa fakta kan få oss att ännu mer tvivla på att det kristna livet är omöjligt. Livet i tro, genom tvivel, livet i kärlek, genom hat, livet i delande, genom orättvisor. Det är bara för att vi tittar för mycket på oss själva och den situation vi står i. Om vi öppnar öronen för det Jesus försöker säga oss så finns uppmuntran ständigt där. Jesus sträcker genast ut handen och frågar oss igen ”Varför tvivlade du?” Jag var ju här alldeles bredvid dig.

Efter denna predikan fick jag ovanligt många kommentarer som var både mycket positiva och mycket negativa. Därför frågar jag dig: hur tänker du om detta evangelium när Jesus gick på sjön?

En kommentar

Karin säger
30 januari 2017 – 12:40

Hej, vad fint. Nej, Ingen maskin kan skapa fred. . Men som en dirigent sa förra veckan till Västerås sinfonietta "If we are together in our souls then no danger" Han menade bara i musikkapande, och att vi inte kan "göra fel". Det var en otrolig skillnad att spela med den vetskapen. Musiken flödade fritt, levande och fridfullt. Hälsningar Karin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *