Hållen i högmässorna i S:ta Birgittakyrkan och Husby-Långhundra kyrka 170219
Tema
Det levande ordet
Joh 6:60-69
Jer 23:23-29
Heb 4:12-13
Ps 33:4-9
Psalmer
Ing 50:- Kom skaparande herre god
Grad 237:- Vår Gud är oss en väldig borg
Ef pred kör/ 89:- Se jag vill bära
Off 387:- Jesus Kristus är vår hälsa
Utg 112:- Världens frälsare kom här
Predikan
De sista meningarna i dagens heliga evangelium är verkligen ett av mina favoritställen. Jesus sa »Inte vill väl ni också gå er väg?« och Petrus svarade: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.«” Det är ett sånt där bibelställe som jag kommer tillbaka till när jag tvivlar. När jag får tankar om att detta med Jesus, att vara kristen och att dessutom vara präst är hittepå alltihop. Då brukar jag landa i orden ”Herre till vem skulle jag gå?” Dessa ord ger mig tröst och förtröstan, de ger trygghet och vila. Inte minst eftersom det är Petrus som säger dem. Petrus, som inte bara övergav Jesus på slutet, det gjorde ju de andra också, men Petrus till och med förnekar all koppling, alla vänskap, alla kännedom om Jesus när människorna frågar honom om det på översteprästens gård. (Jh 18:12-27) Petrus som är den störste Jesusförnekaren får säga ”du har det eviga livets ord”.
Har du något bibelställe, någon psalm, något citat från en vän, som hjälper dig genom mörkret och tvivlet? Samtala med den som sitter bredvid dig en stund.
Bibelordet kan betyda så mycket för tolkningen av livet och en hjälp att förhålla sig till det som händer. Men det kan också upplevas dött och innehållslöst. Paulus skriver i Andra Korintierbrevet ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.” (2 Kor 3:6) För mig är ensamheten inget gott sällskap till bibelordet. Däremot ger kommentarerna som ju någon annan människa skrivet, eller en annan människas tankar, en helt annan näring. Under perioder har vi i arbetslaget här i pastoratet läst bibeln tillsammans med en metod som kallas lectio divina. Någon läser texten högt och var en delar ett ord eller mening som fastnar, något ord eller mening som väcker minnen eller känslor, och något ord eller mening som man upplever som en kallelse inför framtiden. Alltid när vi läst tillsammans på detta sätt förvånar det mig hur mycket bibelordet som läses tillsammans kan väcka, trösta och utmana.
Givetvis har bibelordet många gånger tolkats på ett nedbrytande och destruktivt sätt av enskilda och sekter. Men läsningen i kyrkans fulla gemenskap leder allt mot livet själv. Då pekar bibelordet mot det levande ordet.
Martin Luther hävdande ”Sola scriptura” eller skriften allena. Trots denna hållning stod inte heller han i ett vakuum. Martin Luther ville med reformationen komma tillbaka till källorna, ad fontes. Han vill inte kasta ut allt vad kyrkan lärt hitintills, men rensa ut det som inte var förenligt med evangeliet om Jesus Kristus. Martin Luther sa också ”Jesus Kristus är bibelns kärna och stjärna” Detta blir en mycket tydlig tolkningsram för bibeln som till exempel judarna inte skulle hålla med om. Sola scriptura, eller bibeln alena, måste ändå stå i en tolkningstradition för att kunna förstås.
Martin Luther sa också ”skrift skall med skrift tolkas”. Det hänger ihop med att enskilda bibelställen är mycket riskabla att plocka ur sitt sammanhang. Både ur det lilla sammanhanget med verser och kapitel runtomkring, men också ur det stora sammanhanget bibeln. I Johannes evangelium används ordet kött eller kropp många gånger. Men det används i olika sammanhang. Idag verkar köttet inte vara till någon hjälp, däremot ger anden liv. Bara några verser tidigare i samma kapitel säger Jesus något annat om köttet:
”Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.” (Joh 6:53-56)
I Johannes evangelium finns det mycket tydligt två olika slags kött. Det mänskliga köttet som representerar alla våra mänskliga villkor, den värld vi lever i med alla dessa brister och dess ondska. Så har vi Jesu Kristi kött, det är det kött som ger liv. I Johannes första kapitel står det: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” Joh 1:14 egentligen står det på grekiska att ordet blev kött. Samma ord som används idag i evangeliet och tidigare i samma kapitel. Ordet blev inte bok, varken skriven på en rulle, tryckt som en bok eller utgiven digitalt att ha i mobilen. Ordet blev kött, blev människa, blev en person, Jesus Kristus.
Köttet eller den mänskliga naturen är till ingen hjälp. Den mänskliga naturen måste bli välsignad på ett särskilt sätt. När Gud själv valde att bli människa som vi öppnade sig en helt annan möjlighet. Det blev möjligt för oss att genom helt vanliga saker, vatten, bröd, vin, gemenskaper och läsning av annars helt döda bokstäver att komma åt livet i dess egentliga mening.
Det levande Ordet, Jesus Kristus, kan då ännu en gång, bli kött, ta gestalt, bli människa, i ditt liv.