Tro och tvivel: en predikan på tredje söndagen i fastan

Hållen i S:ta Birgittakyrkan 170319

Tema

Kampen mot ondskan

Mark 9:14-32

1 Kung 18:26-29, 36-39

Upp 3:14-19

Ps 25:12-22


Predikan 

Idag har vi ett klassiskt tema i kyrkan. Ett tema som präglar många böcker och många filmer och bibeln ligger ofta där i bakgrunden och har bidragit med inspiration. Allra tydligast är det väl i Sagan om ringen och Harry Potter. Domedagsfilmerna går i samma anda. Många av dessa kanske passar bättre att se på Domsöndagen eller söndagen före Domsöndagen eller kanske den helige Mikaels dag, då läser vi texter ur Uppenbarelseboken om en stor strid och om den sista striden. Då finns också texterna om att det en dag ska skipas rätt som i en slutförhandling i en domstol. Rättvisan ska segra, det onda ska besegras och det goda regera helt och fullt till slut.

Idag är mer ett litet steg på vägen i fokus. En mer vardaglig händelse, i alla fall i Jesu liv, står i fokus. I den här berättelsen är finns det två huvudteman. Det handlar om tro och det handlar om Jesus som den främste bland helare.

I andra berättelser om helande är det mycket tydligare någon sjukdom som står i fokus. I Matteus version av berättelsen är det mer tydligt att det handlar om epilepsi (Matt 7:15). Men Markus är inte så intresserad av någon medicinsk diagnos. Här handlar det om att pojken är besatt och det som krävs är exorcism för att han ska bli sig själv igen. Berättelsen skildrar alltså mer en andlig kamp än en kamp mot sjukdomar. Den ande som på något sätt uppfyllt pojken i princip hela hans liv får i den här berättelsen representera det Onda som måste bort.

Att det är en andlig kamp förtydligas när Jesus säger ”den sorten kan bara drivas ut med bön.” Jesus uttalande markerar också att det handlar om tro. Bön är en av de viktigaste troshandlingarna i en kristen människas liv.

Två gånger i berättelsen verkar tron inte riktigt räcka till. Lärjungarna klarar inte av att befria pojken från demonen när Jesus inte är där. Och pappan till pojken uttrycker sin osäkerhet om Jesus ska klara av det han ber om, han säger: ”Om du kan”.

Jesus blir frustrerad och säger ”Detta släkte som inte vill tro!”. Som vi läser i berättelsen så blir pojken befriad från den onda anden. Den brist på tro som fadern och lärjungarna uppvisar är inget hinder för Jesus. Men samtidigt vill Jesus lyfta deras tro till en ny nivå. Både pappan och lärjungarna är också öppna för det, ja de till och med ber Jesus om det.

Pappan säger de sköna orden: ”Jag tror. Hjälp min otro!” Detta utrop fångar så väl varje kristen människas erfarenhet av tron. Att tron och tvivlet går hand i hand, men också önskan och bönen om hjälp att komma igenom tvivlet. Samtidigt visar pappan i denna berättelse en stark tro, han kommer med sin son i hopp om att Jesus ska kunna hjälpa till. Eller är det ett sista desperat rop på hjälp efter en lång kamp för sin son? 

Jesus blir frustrerad över både pappas brist på tro och lärjungarnas, som inte förmår hjälpa till. Lärjungarnas brist på tro verkar vara av ett annat slag än pappans. De verkar inte ha kommit på tanken att de ska be att den orena anden ska lämna pojken. Att be är att lämna över problemet och arbetet till Gud. Lärjungarna kanske tror sig själva om att kunna få pojken tillbaka till sig själv igen? En stark tro på sig själv kan hindra tilliten till Gud. Samtidigt som Gud verkar ha en stark tillit till varje människa och överlåter förmågan att välja och kraften att utföra stora saker. Lärjungarnas otro ligger kanske i att de glömde bort Gud och Guds kraft.

Samtidigt som tilliten till Gud, tron på Gud, jag relationen till Gud är så självklar för Jesus så kopplas ändå texten till de svåraste situationerna i hans liv. Det finns kopplingar till Getsemane och döden på korset, men också till uppståndelsen. När folket greps av bäven används samma ord, fylld av känslor, som när Jesus våndas i Getsemane kvällen före sin egen död (Mk 14:33). Men det är också samma ord som används när kvinnorna kommer till graven och den är tom och de möter den uppståndne (Mk 16:5). Trots Jesu starka relation till sin Fader och Gud drabbas han av ångest och bävan i Getsemane. Han vet vad som väntar honom, lidande och död. Trots tilliten till Gud så lider han som en sann människa, både till kropp och till själ. När han sedan är på väg att dö på korset utbrister han i ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Vi vet att det inte var sant, uppståndelsen väntar ju runt hörnet. Jesus borde också veta det. Ändå är känslan av övergivenhet så stark inför döden.

Tron har den där komponenten ständigt närvarande, tvivlet, osäkerheten, oron och känslan av frånvaro.

Ändå slutar berättelsen liksom lyckligt. Jesus sträcker ut sin hand och reser upp sonen. Samma scen utspelar sig när Petrus svärmor helas (Mk 1:31) och när Jairos dotter blir frisk (Mk 5:41). Också detta pekar mot Jesu egen uppståndelse där det inte är Jesus själv som reser sig upp. Det är Fadern som lyfter upp honom från de döda.

Jag började med de stora pampiga kamperna som i filmerna ackompanjeras med musikstycken så att stolarna vibrerar. Harry Potters kamp mot Voldemort eller Frodos kamp mot Gollum så att ringen och därmed Sauron och Mordor kan förintas till sist. 

Så ser inte vår kamp mot det onda i vardagen ut. Det är en pappa som kämpar för sitt barns hälsa. Det är kampen att välja rätt för egen del och för sina barns del. Det är kampen att få en balans mellan sömn och vila och arbete och fysisk aktivitet. Det är kampen att prioritera rätt med sin tid och sina pengar. Och i allt detta pågår en trons kamp mellan tillit och tvivel. Bär Gud mig i vardagen? Kan jag lita på att Gud är där när det krisar?

Även om Jesus inte verkar värdera vår tro först och sedan handla. Så verkar Jesus vilja lyfta vår tro till en nya nivå. Det är det som kallas helgelse med kyrkans språk. Det är inte för Jesu eller Guds skull, men för vår egen skull. Så att vi kan leva våra liv trygga i Guds hand i kampen mot ondskan.

LJUD: Melodifestivalen och nardusbalsam

Vad har melodifestivalen och nardusbalsam gemensamt?

David Silverkors predikar ur evangelietexten för 2:a söndagen i fastan – Markus 14:3-9:

3Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud.4Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. 5För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. 6Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. 8Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. 9Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

Choklad: en predikan på första söndagen i fastan

Hållen i Familjemässan i S:ta Birgittakyrkan 170305

Tema

Prövningens stund

Mark 1:12-13

1 Mos 3:1-13

Heb 5:7-10

Ps 31:2-6

Psalmer

135:- Se vi går upp till Jerusalem

Off ”Hej Gud, jag har en liten bön till dig”

738:- Herre du vandrar försoningens väg

Predikan


I texten vi hörde fick vi inte veta något om vad det är Jesus utsattes för, men jag tror inte det var choklad satan försökte bjuda honom på. Det vi menar med choklad fanns inte ens på Jesu tid.

Först måste vi bestämma oss hur vi ska tolka detta med att Jesus sattes på prov. Ordet som finns där bakom kan både översättas som något positivt och något negativt. Både som något med att testas, prövas och att frestas och utsättas.

Att prövas kan kan vara något positivt. Ett enkelt exempel kan vara när man har ett prov i skolan. Då måste man förbereder sig inför provet. Det är kanske inte alltid så roligt att göra ett prov. I alla fall inte om man inte fattar något, eller om man vet att man pluggat för lite. Men det kan vara roligt när man får visa vad man lärt sig. Oavsett kan det vara nyttigt att få reda på vilken nivå man ligger och det är också bra för läraren att veta hur eleverna ligger till. Efteråt vet man mer vad man behöver jobba mer med och läraren vet vad den behöver undervisa mer om.

Vi är också väldigt tacksamma att man måste ta körkort i det här landet nu för tiden. Det behövde man inte när bilen kom. Om man hade råd att köpa en bil kunde vem som helst köra den. En del körde som dårar och det blev en del olyckor. Nu måste man både göra ett skriftligt prov med lagar och regler, men också visa att man kan köra bilen för en kontrollant. Den typen av prov är vi mycket tacksamma för.

Sen har vi detta med frestelser, det är annan sorts prövning. I Matteus evangelium står det lite mer om när Jesus är ute i öknen och vi får reda på lite mer. Kanske inte riktigt de frestelser vi utsätts för, eller? Jag tänker att frestelser är prövningar som vi ska försöka att utstå eller försöka att inte komma inför. De vi frestas att göra eller inte göra är inte nyttigt för oss eller andra.

Vad skulle det kunna vara? Prata lite med varandra vad frestelser kan vara.

När Jesus utsätts för frestelse i Matteus evangelium är det tre olika saker. Han är ju hungrig där i öknen och djävulen föreslår att Jesus ska förvandla stenar till bröd.

Jag tänker att det kan ha med frestelsen att gå den enkla vägen, försöka gå en genväg som inte kräver något eget arbete. Att få ett bröd i handen kräver mycket arbete för bonden, för mjölnaren, för bagaren, för lastbilschauffören och för handlaren. Dessutom måste man själv arbeta för att tjäna pengar så att man kan köpa det där brödet. Som barn behöver man inte ha pengar, men föräldrarna behöver ha det. Att förvandla stenar till bröd kan vara att inte vilja betala vad det egentligen kostar.

Djävulen försöker också få Jesus att kasta sig utför en hög mur och se till att änglarna ska fånga honom så att han inte skadas. Jag tänker att den frestelsen handlar om att inte ta ansvar för sina handlingar. Var och en kan tänka ut att det inte går att kasta sig ner för en mur och tro att man inte ska bli skadad. Ibland gör vi saker där vi tänker att någon annan ska städa upp efter oss. Att någon annan får fixa det som vi inte själva orkar. Även att vi vet från början att det är vårt ansvar egentligen.

Den tredje frestelsen Jesus utsätts för är att han blir förd till ett högt berg där han kan se ut över världen. Därifrån ser Jesus alla världens länder. Han erbjuds all makt över dessa riken. Denna frestelse handlar om makt och position. Vi vill ha status, makt och position ibland bara för sin egen skull. Eller för att kunna trycka ner andra människor. Jesus vill inte vara kung på detta sätt, han vill att makten ska användas för att tjäna andra. Andra människor har behov som vi kan hjälpa till med att svara på. Ibland har vi makten att göra det. Men ibland använder vi makten bara för vår egen skull och för att tillfredsställa våra egna behov.

Det finns några ljusglimtar i berättelsen om Jesus i öknen. Jesus klarar att stå emot frestelserna. Men det är också Anden som driver ut Jesus i öknen. Anden är med Jesus där i prövningarna eller frestelserna. Dessutom är änglarna där och betjänar honom. De vilda djuren är där och Jesus blir inte skadad på något sätt. Det liknar berättelsen om paradiset i första Mosebok. Himlen är på något sätt nere på jorden.

Det verkar som att prövningar och frestelser på något sätt ligger väldigt när ingången till himlen. Så när du upplever att du utsätts för stora påfrestningar, prövningar eller rent av frestelser, så är änglarna närmare än du kanske tror.

Prövningar och frestelser: en predikan på första söndagen i fastan

hållen i högmässan i Husby-Långhundra 170306


Predikan

I reklamen finns det en förenklad bild av detta med frestelse. Det kanske inte bara är i reklamen, det kanske säger något om vår samtid. Frestelsen handlar ofta om något sött, choklad, glass eller godis. Frestelse är att dras mot det förbjudna i någon bemärkelse. Det kan också uttryckas i termer om att synda och att unna sig. I kristen förståelse är synd och frestelse verkligen inget att unna sig. det har med ondska och djävul att göra. Det har med svek och falskhet att göra. Att utmåla chokladen som den stora frestelsen och synden är att trivialisera det verkligt onda. Choklad är något av det goda i skapelse. Jag är helt övertygad att Gud ville chokladen och den njutning vi människor kan få av den. Självklart skal man inte äta för mycket choklad. Men man ska faktiskt inte äta för mycket morötter heller.

Markus skriver inte mycket om Jesu frestelse i öknen, bara två verser. Jesus drivs ut i öknen av Anden direkt efter sitt dop. Markus använder, det grekiska ἐκβάλλει, driva ut eller kasta ut. Matteus och Lukas använder inte detta ord. De använder mer ordet leda ut. Det där ἐκβάλλει brukar användas när demonerna kastas ut. Jesus är ingen demon, men ordet är starkt och visar den oerhörda kraft som Anden har.

I öknen förenas både det goda och det onda, både kaos och kosmos. Jesus är där i öknen, Gud är uppenbarad och dagarna i öknen följer efter Jesu dop där det blivit uppenbarat att han är Guds utvalde son. I öknen finns de vilda djuren. Det är farligt att vara där. Samtidigt verkar inte Jesus bli skadad under sina fyrtio dagar i vildmarken. Det är en föraning om den nya skapelsen som Markus beskriver efter. Skapelsen sonden beskrivs i Första Mosebok där människan skulle råda över skapelsen, även djuren (Gen 1:28). Mitt i prövningarna i öknen uppenbarar sig paradiset, den skapelse Gud ville.

Änglarna betjänade honom, också de blir ett tecken på att himlen liksom dras ner till jorden. Även Elia på sin tid fick mat att äta av änglarna (1 Kung 19:1-8). 

Förutom indikationerna på att himlen är närvarande så finns även Satan med i bilden. I gamla testamentet är det åklagaren eller motståndaren som i den himmelska domstolen ska hitta fel och brister hos de rättfärdiga. Men vid tiden för Nt är satan synonymt med diabolos, djävulen. Motståndaren sätter Jesus på prov. Eller πειράζω, att fresta, testa. Det kan användas när Jesus eller Gud prövar någon. Men det kan också användas fientligt när andra sätter Jesus på prov. Frestaren finns också som begrepp och används också synonymt med djävulen.

I Markus evangelium får vi inte reda på vari frestelserna består. Men vi förstår att frestelserna kommer utifrån. I Matteus evangelium får vi reda på mer. Där vill djävulen få Jesus att förvandla stenar till bröd, få honom att kasta sig ner för en mur och lite på att änglarna tar emot honom, och så vill djävulen erbjuda makten över alla riken i världen.

Här förstår vi att de riktiga frestelserna har väldigt lite med choklad att göra. Den makt djävulen frestar med är inte av godo. Den makt djävulen frestar med är makt för maktens egen skull. Den är makt över. Inte en betjänande makt. Makten över människor skiljer sig från makt för andras skull. 

Vi ser också att frestelserna har att göra med de enkla lösningarna utan att se till konsekvenserna. Stenarna ska bli bröd utan egen insats. Vad skönt att slippa jobba för maten, eller låta någon annan jobba istället. 

Så har frestelserna med ansvarslöshet att göra. Att kasta sig ut och lite på att någon annan räddar. Att kasta sig ut trots att man på förhand vet att det inte är någon god idé. Att förakta sitt eget intellekt och analysförmåga så till den milda grad och inte ta ansvar för sina handlingar låter märkligt, men hur ofta vill vi inte slippa ansvar?

Alla dessa frestelser kommer till oss hela tiden. Guds svar är Andes kraft, änglarnas närvaro och kraften i bibelordet. Jesus svarar med bibelord när djävulen prövar honom på de tre olika sätten i Matteus evangelium. Det är Andens som driver ut honom i öknen och änglarna är där. Vi kan förväntas oss Guds stöd när vi frestas, men Gud förväntar sig också att vi gör aktivt motstånd och han vill ge oss kraften till det.

Chokladfrestelserna är nog bara ett sätt för fienden att förvilla oss och sätta vårt motstånd mot något ofarligt. De sanna frestelsen handlar om makt, ansvar och utnyttjande av andra att göra.

Andens kraft istället för min egen: en predikan på Askonsdagen

Hållen i Askonsdagsmässan i S:ta Birgittakyrkan 170301

TemaBön och fasta

Luk 5:33-39

Man 11-15

2 Kor 7:8-13

Ps 32:1-5

Psalmer

Ing 135:- Se vi går upp till Jerusalem

Psaltarpsalm: ”Vänd åter till mig”

Off 222:- Just som jag är, ej med ett strå

Utg UP 106:- Allt till Jesus vill jag lämna

Predikan

Jesus befinner sig mitt bland människorna i kapitel fem i Lukas evangelium. Han kallar de första lärjungarna vid den stora fiskfångsten, helt obegripligt. Han renar en spetälsk och han botar en lam. När Jesus sedan kallar Tullindrivare Levi till sin lärjunge säger Jesus ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.”

Jesus är på människornas nivå, han ser deras behov och möter dem där.

När Jesus sedan blir kritiserad för att hans lärjungarna inte fastar tänker han fortfarande på samma sätt. Men nu är det lärjungarna som självklart ska vara på rätt nivå. Lärjungarna ska vara där han är. Jesus är inne i bröllopsfirandet. Jesus håller på att ingå ett nytt förbund med sitt folk, likt ett bröllop där bruden och brudgummen ingår ett förbund. Nu mitt under denna bröllopsfest kan de inte fasta tillsammans, de måste festa.

Samtidigt har vi denna text som en inledning till vår fasta. ”Det ska komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.”

Tiden för fasta är nu. 40 dagar innan påsk. Fastan en tid för förberedelser. Tiden för fastan är också en tid för omtag. 

Augustinus tolkar detta med de gamla och de nya vinsäckarna att det handlar om lärjungarna. Lärjungarna är i detta sammanhang de gamla vinsäckarna. De klarar inte att bära allt det nya som Jesus kommer med. Däremot kan de bli nya vinsäckar. Genom pingstens under när de helige Ande kommer till sin kyrka blir de kapabla att bära allt det nya Jesus kommer. Den helige Ande kan åstadkomma det som inte någon människa kan. Det kan också vara tröstefullt under en 40 dagar lång ökenvandring mot Herrens påsk. Då när fastan känns omöjlig att klara av då när det är omöjligt att leva det nya livet i kärlek, ljus och rättfärdighet. Då när vi snavar och faller. Det är inte vi, utan den helige Ande i oss som klarar detta. Det är ett evangelium mitt i den lagfyllda fastan.

Fastan med all sin fokus på vad vi ska äta eller inte äta. Fastan med sitt fokus på att ge bort av sit överflöd och fastan med sitt fokus på det inre livet med Gud kan ha negativa sidor. I detta sökande efter en rätt fasta kan jag bli i stort fokus. Alltså inte jag, Martin Valman, men vars och ens jag. Jag ska klara av att avstå köttet, sötsakerna, pengarna, tiden framför datorn eller mobilen.

Det fina i detta kan vara att jag inser min egen litenhet och bräcklighet. Men det har inget egenvärde. Litenheten och bristen har bara sin poäng att upptäcka i förhållande till någon annan. I förhållande till Gud är vi alltid mycket små och bräckliga. Men det är också i förhållande till Gud som vi kan bli upplyfta. När vi blir nedslagna så kan vi också upptäcka hur Gud lyfter oss och bär oss. Inte bara under fastan, men varje dag. 

På samma sätt kan de insamlade medlen hjälpa oss att se hur vi är en del av ett större sammanhang. Fasteinsamlingens poäng är inte att vi ska tömma våra plånböcker. Men däremot att jag är en del av en större värld där en del plånböcker är mycket tomma, eller till och med saknas. Så är det alltid, men fastan kan vara en tid när jag sätts i det större perspektivet.

Vi lever i en tid av individualism och egocentrism sägs det. Vi sägs tänka mer på oss jävla än andra och vi är duktiga på att ta selfies men imponeras sällan av andras sådana. Fastan kan bli en tid där jag fokuserar min gudsrelation, min kropp, mitt givande till andra o.s.v. 

Fastan kan också bli en tid då vi tillsammans upptäcker Gud och våra medmänniskor och deras behov. Fastan kan bli en tid då vi upptäcker att pingsts under faktiskt skett med oss. Där vi upptäcker att vi som kristna förmår bära Jesu fulla budskap, ja bära Jesus själv. Inte av egen kraft, men med den helige Andes hjälp.