Genomsyrat samhälle: en predikan på femte söndagen i fastan

Hållen i S:ta Birgittakyrkan och Lagga kyrka 170402

Tema

Försonaren

Joh 3:11-21

4 Mos 21:4-9

1 Joh 1:8-2:2

Ps 103:8-14


Psalmer

S:ta Birgittakyrkan

Ing 28:- Så älskade Gud världen all

Grad mer 281:- Mer helighet giv mig

Ef pred 386:- Upp ur vilda

Off UP 139:- Spikarnas lovsång

Utg 234:- O salighet

Lagga – Ur sånger från Taizé 

Ing 1:- Vi tillber och välsignar dig

Grad 17:- Mitt ljus och herre är du

Ljuständning 82:- Min själ får vila

Off 75:- Nattens mörker

Utg 120:- Herre stanna kvar med din nåd

Predikan

I torsdags förmedlade media ut att FN-experten Zaida Catalán dödats i Kongo. Hennes mamma intervjuades och på förstasidan i DN stod det: ”Vi har levt i dödsskuggans dal, men ändå haft ett hopp”. Även om vi inte hört begreppet dödsskuggans dal, kan bilden ändå säga oss något. Om vi hört med Psaltaren 23 eller rent av levt med den i vår bön så finns det ett sammanhang som är större än oss själva. 

”Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar;
 han för mig till vatten där jag finner ro,
 han vederkvicker min själ;
han leder mig på rätta vägar, 
för sitt namns skull.
 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
 fruktar jag intet ont, 
ty du är med mig;
din käpp och stav,
 de trösta mig.” (Ps 23 Enligt 1917 års översättning)

I vår aktuella kyrkobibel står det ”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig.” Också i det mörkaste av mörker, också i dödens närhet är Gud med oss och inger hopp. Jag vet givetvis inte exakt vad Zaida Catalans mamma lägger in i orden från den 23:e psalmen, men någon trygghet, något av hopp verkar de ändå ge. Förtvivlan och sorg har säkert drabbat familjen nu när hoppet om att Zaida skulle överleva är helt utsläckt. Men vi får be att tröstaren, den Helige Ande är alldeles nära dem.

Vårt språk, vår kultur, vår tolkningsram för den verklighet vi lever i är så påverkad av bibeln och den kristna förståelsen av världen att vi knappt märker det. Men så ibland glimtar det till och vi känner igen något, men det kräver en viss kunskap och ett skarpt öga eller öra.

Idag får vi höra om Mose och ormen. Ormen finns med i många religioner och myter i samband med hälsa och tillfrisknande, inte minst grekisk mytologi. I grekisk mytologi härstammar kopplingen förmodligen från en man som levde på 500 f.kr och blev förebilden till en gud som kallades Asklepios. Men texterna i de fem moseböckerna är äldre, de yngsta delarna skrevs ner för 2500 år sedan, men förmedlades muntligt långt före det. Så ormen och staven är för oss kristna och judar tydligt förankrade i bibeltexten. Symbolen finns lite var stans, men vi tänker kanske inte alltid på det.

En symbol för Apoteket – ormen


En symbol för akut omhändertagande på ambulansens motorhuv


En symbol för akut omhändertagande – ormen runt staven

 

En symbol för veterinärer – ormen runt staven

Vi blir ibland lite lurade i vår tid. Vi tror att vi helt får välja själva, tänka fritt och tolka livet på vårt eget sätt. Då glömmer vi bort att tidigare generationer format oss till dem vi är idag. Om vi verkligen skulle vilja välja själva så krävs det mycket kunskap. Det är farligt när vi tror att vi är fria, och inte ser hur och vad som påverkar oss. Det är därför det är så viktigt att låta sig påverkas av det som är gott, rättfärdigt och det som främjar liv. Vi har ett stort ansvar för oss själva, våra barn och våra vänner. Vi har fått en chans att påverka, ta ansvar och att välja fritt. Det vi väljer påverkar det sätt vi och våra medmänniskor tolkar livet och verkligheten med.

I fjärde Mosebok drabbas folket av giftormar, men Gud räddar dem också med hjälp av en orm. Var och en som blir biten av en giftorm ska titta på den kopparorm Mose satte upp på en stav. När de tittade på ormen blev de friska och slapp dö.

I evangelierna finns det många kopplingar mellan gt och nt. På samma sätt som Mose förde ut folket ut ur slaveriet till livet i friheten i Kanans land så för Jesus ut sitt folk, oss i friheten. Mose visar på manat och vaktlarna i öknen när folket håller på att svälta ihjäl. Jesus gör brödundren, men han går ännu längre. Jesus säger att han är livets bröd och när han instiftar nattvarden får vi äta hans kropp och dricka hans blod. Han ger av sig själv till oss. Dessutom går Gud längre med Jesus än med Mose och ormen. När Gud vill upphöja något som vi ska kunna fästa blicken på och bli räddade till livet så sätter han upp sin egen Son på korset. genom att vi fäster blicken på Jesus blir vi inte räddade till ett längre liv, men däremot till en kvalitetshöjning. Detta liv blir en del av det eviga livet, och detta liv tar inte slut här, det fortsätter in i evigheten.

Här ser vi en av hemligheterna med Guds logik, som är så helt annorlunda än vår egen. Normalt skulle ett upphöjande vara något ståtligt, en karriär, en hög lön, en presidentpost. Men den som blir upphöjd blir samtidigt nedsänkt i den mörkaste dal. Jesu liv slutar till synes i katastrof och nederlag. Gud väljer att komma ner till vår mänskliga nivå, vår situation, våra förutsättningar som människor, helt och fullt. han blir människa i Jesus Kristus. Som alla andra människor slutar hans liv med död. Men en död som vi kan se upp till och bli räddade till livet av.

Att se på Jesus, vad han gjorde, sa och vem han var hjälper oss inte vara kvar i domsträsket. Vi lyfter blicken från vårt eget och ser honom istället. Vi behöver inte döma varandra och oss själva, det kan vi överlämna till Jesus. Så får Ljuset lysa igenom mörkret så får hoppet leda oss genom dödsskuggans dal varje dag.

Vi ber: Herren är min herde,
 ingenting skall fattas mig. 
Han för mig i vall på gröna ängar,
 han låter mig vila vid lugna vatten.
 Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
 sitt namn till ära. 
Inte ens i den mörkaste dal
 fruktar jag något ont,
 ty du är med mig,
 din käpp och din stav gör mig trygg. (Ps 23)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>