Om Martin Valman

Församlingspräst i Knivsta

Att bli indragen helt utan skuld: en predikan på Långfredagen

hållen i S:ta Birgittakyrkan 170415
Tema

Korset

Mark 15:21-41

Jes 53:1-12

1 Kor 2:1-10

Ps 22

Psalmer

Ing 141:- Han på korset, han allena

Grad 452:- O Jesu kär, vad har väl du förbrutit

Psalm 143:- Guds rena lamm

Psalm 456:- O höga kors

Slutpsalm 140:- Du bar ditt kors, o Jesu mild

Predikan
Är någon av mina vänner, grannar eller familjemedlemmar inne i Stockholm just nu? En naturlig och självklar fråga för många av oss förra fredagen. Jag och kanske fler med mig skickade sms, ringde, eller kollade om de markerat sig i säkerhet på sociala medier. Ändå tog det lite tid för mig att, dels få nyheten att något hänt och sen reagera och tänka ut vilka som kan ha varit där.

Så i söndags exploderar två bomber i Tanta och i Alexandria vid två koptiska kyrkor. Långt borta, men ändå nära. Medierna förmedlar att det skedde när de skulle fira Palmsöndag. Jag står och fäster upp mitt palmblad, min videkvist, vid en av ikonerna hemma. Och får höra om det som sker. Ändå inte så långt bort. Och närmare blir det eftersom en koptisk familj var i kyrkan i söndags och sen kommit flera dagar denna vecka. Givetvis har de haft kontakt med vännerna och släktingarna därhemma för att höra om någon kommit till skada. Orsaken till deras flykt hänger givetvis samman med de kristnas situation i Egypten och hänger ihop med bombdåden.

När han släpade sig fram mot sin avrättning var Rufus och Alexandros pappa med. Ni vet, våra församlingsmedlemmar här i Rom, så vi var nästan där. Det kunde varit vi. Och vi vet att det är sant det som skrivs om detta, det är ju bara att fråga Alexandros och Rufus så får ni höra vad deras pappa berättat. Deras pappa Simon blev bara indragen i det hela, han hade inget med saken att göra. Han var helt oskyldig, men någon måste ju hjälpa den stackaren att bära korset. Han gör givetvis det som de romerska soldaterna tvingar honom till. Men vi vet inte vilken sympati han egentligen hade. Nog måste han blivit berörd, hans båda söner har ju blivit kristna.

Jesus lägger på oss kristna att ”ta sitt kors och följa” (Mt 16:24) honom. Men den som först bär korset helt konkret blir tvingad till det. Han verkar inte göra det självmant. Men det får konsekvenser till och med för hans barn. Människorna som råkade vara på Drottninggatan i fredags drogs in i något de själva inte valt. Några dog och de vet vi nu namnen på, några skadades fysiskt, många fler förmodligen med sår i tilliten och ytterligare många som hjälpte till. De valde det inte själva, men drogs in och det kommer att påverka dem för resten av deras liv.

Vi vet ännu inte vad mannan som körde lastbilen hade för motiv till sitt dåd. Med bomberna i Egypten är det lite klarare. IS verkar ligga bakom och de önskar en förändring i det samhälle vi lever i. För att åstadkomma denna förändring använder de också våld. De två rövare som hänger där på korset kan vara simpla tjuvar, men det ligger också inom rimligheten att de var Zeloter. En inriktning inom judedomen som sökte en samhällsförändring. Som längtade efter en messias som skulle ta makten, slänga ut romarna och förändra systemen. De tvekade inte heller att ta till våld och utföra den tidens terroristhandlingar. Jesus distanserar sig hela sin tid från den typen av messiasförväntningar. ”Mitt rike är av ett annat slag” (Jh 18:36) Ändå är det i deras mitt han korsfästs. Romarna fruktade kanske att han skulle uppvigla till uppror. Men de hade fel. Han dömdes på felaktiga grunder, han var oskyldig.

Orättvisan i denna dom kan vi verkligen förstå i ljuset av terrorhandlingarna i helgen. De som dödades och skadades på Drottninggatan, i Tanta och Alexandria hade inte gjort något som förtjänade döden. De var helt oskyldiga, de råkade bara befinna sig på fel plats vid detta tillfälle. Men terroristerna vill slå till mot just detta. I Egypten vill de sprida skräck och osäkerhet bland de kristna och få dem att lämna landet eller konvertera till IS version av Islam. Vid terrordåd i Europa blir vi måltavlor eftersom vi lever i en fri värld, med en värdegrund som de inte kan tåla. De vill skapa rädsla och osäkerhet i oss. De som drabbats har varit oskyldiga och inte gjort sig förtjänta av döden och lidandet.

På samma sätt hänger de upp Jesus utan giltiga skäl på ett kors. Den värsta formen av skymf och förnedring. Så till den grad att alla överger honom, också av rädsla för att själv dras in i lidandet och döden. Alla vännerna drog till Galiléen, hem till trygga platser, långt bort i avkroken, långt från de romerska soldaterna. Rufus och Alexandros pappa är där, men han råkar ju bara vara det. Soldaterna är där, men de är verkligen hans fiender. De skriftlärda och översteprästerna är där, men de har ju fått honom dömd och är också hans fiender. Men några vänner är där, dock på avstånd. Några kvinnor som till och med nämns vid namn, två Marior och Salome. Kändisar verkar de vara i den kristna församlingen i Rom, för det är många fler kvinnor som står på avstånd och de nämns inte vid namn. Avståndet mellan kvinnorna och Jesus förtydligar den ensamhet och övergivenhet han befinner sig i. Namnen på kvinnorna bidrar till trovärdigheten i vittnesmålen. Om vittnesmålen vore fabricerade skulle det varit idel män enligt den tidens sätt att se på saken. Det var också de som var med och såg var han lades i graven.

Alla övergav, ingen klarade av att vara kvar. Den enda som lyckas identifiera vad det är som egentligen sker är en helt osannolik person. Officeren i den romerska armén, en hedning, en förrädare, en främling, en invandrare. Han ser klart ”Den mannen måste ha varit Guds son”. 

När Jesus döps av av Johannes öppnar sig himlen och anden kommer ner som en duva och en röst hörs ”Du är min älskade son, du är min utvalde”. När Jesus dör brast förhänget i templet uppifrån och ända ner och officeren säger att han måste varit Guds son. De barriärer som funnits mellan Gud och människa, mellan himmel och jord har öppnats och de går inte att stänga till igen.

Jesus visste vad som väntade honom och la inte benen på ryggen och sprang. Han var trogen sin Gud, vår Gud, ända in till döden på korset. Han ryggade inte för lidandet och döden. Han visste att han måste ta emot det. Han visste att han var oskyldig till alla anklagelser men barriären mellan Gud och människa måste förstöras.

Nu väntar vi bara med Maria från Magdala, Jakob och Joses mor Maria och Salome vid graven på förlåtelse för de skyldiga till lidande och död och upprättelse åt de oskyldiga.

Genomsyrat samhälle: en predikan på femte söndagen i fastan

Hållen i S:ta Birgittakyrkan och Lagga kyrka 170402

Tema

Försonaren

Joh 3:11-21

4 Mos 21:4-9

1 Joh 1:8-2:2

Ps 103:8-14


Psalmer

S:ta Birgittakyrkan

Ing 28:- Så älskade Gud världen all

Grad mer 281:- Mer helighet giv mig

Ef pred 386:- Upp ur vilda

Off UP 139:- Spikarnas lovsång

Utg 234:- O salighet

Lagga – Ur sånger från Taizé 

Ing 1:- Vi tillber och välsignar dig

Grad 17:- Mitt ljus och herre är du

Ljuständning 82:- Min själ får vila

Off 75:- Nattens mörker

Utg 120:- Herre stanna kvar med din nåd

Predikan

I torsdags förmedlade media ut att FN-experten Zaida Catalán dödats i Kongo. Hennes mamma intervjuades och på förstasidan i DN stod det: ”Vi har levt i dödsskuggans dal, men ändå haft ett hopp”. Även om vi inte hört begreppet dödsskuggans dal, kan bilden ändå säga oss något. Om vi hört med Psaltaren 23 eller rent av levt med den i vår bön så finns det ett sammanhang som är större än oss själva. 

”Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar;
 han för mig till vatten där jag finner ro,
 han vederkvicker min själ;
han leder mig på rätta vägar, 
för sitt namns skull.
 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
 fruktar jag intet ont, 
ty du är med mig;
din käpp och stav,
 de trösta mig.” (Ps 23 Enligt 1917 års översättning)

I vår aktuella kyrkobibel står det ”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig.” Också i det mörkaste av mörker, också i dödens närhet är Gud med oss och inger hopp. Jag vet givetvis inte exakt vad Zaida Catalans mamma lägger in i orden från den 23:e psalmen, men någon trygghet, något av hopp verkar de ändå ge. Förtvivlan och sorg har säkert drabbat familjen nu när hoppet om att Zaida skulle överleva är helt utsläckt. Men vi får be att tröstaren, den Helige Ande är alldeles nära dem.

Vårt språk, vår kultur, vår tolkningsram för den verklighet vi lever i är så påverkad av bibeln och den kristna förståelsen av världen att vi knappt märker det. Men så ibland glimtar det till och vi känner igen något, men det kräver en viss kunskap och ett skarpt öga eller öra.

Idag får vi höra om Mose och ormen. Ormen finns med i många religioner och myter i samband med hälsa och tillfrisknande, inte minst grekisk mytologi. I grekisk mytologi härstammar kopplingen förmodligen från en man som levde på 500 f.kr och blev förebilden till en gud som kallades Asklepios. Men texterna i de fem moseböckerna är äldre, de yngsta delarna skrevs ner för 2500 år sedan, men förmedlades muntligt långt före det. Så ormen och staven är för oss kristna och judar tydligt förankrade i bibeltexten. Symbolen finns lite var stans, men vi tänker kanske inte alltid på det.

En symbol för Apoteket – ormen


En symbol för akut omhändertagande på ambulansens motorhuv


En symbol för akut omhändertagande – ormen runt staven

 

En symbol för veterinärer – ormen runt staven

Vi blir ibland lite lurade i vår tid. Vi tror att vi helt får välja själva, tänka fritt och tolka livet på vårt eget sätt. Då glömmer vi bort att tidigare generationer format oss till dem vi är idag. Om vi verkligen skulle vilja välja själva så krävs det mycket kunskap. Det är farligt när vi tror att vi är fria, och inte ser hur och vad som påverkar oss. Det är därför det är så viktigt att låta sig påverkas av det som är gott, rättfärdigt och det som främjar liv. Vi har ett stort ansvar för oss själva, våra barn och våra vänner. Vi har fått en chans att påverka, ta ansvar och att välja fritt. Det vi väljer påverkar det sätt vi och våra medmänniskor tolkar livet och verkligheten med.

I fjärde Mosebok drabbas folket av giftormar, men Gud räddar dem också med hjälp av en orm. Var och en som blir biten av en giftorm ska titta på den kopparorm Mose satte upp på en stav. När de tittade på ormen blev de friska och slapp dö.

I evangelierna finns det många kopplingar mellan gt och nt. På samma sätt som Mose förde ut folket ut ur slaveriet till livet i friheten i Kanans land så för Jesus ut sitt folk, oss i friheten. Mose visar på manat och vaktlarna i öknen när folket håller på att svälta ihjäl. Jesus gör brödundren, men han går ännu längre. Jesus säger att han är livets bröd och när han instiftar nattvarden får vi äta hans kropp och dricka hans blod. Han ger av sig själv till oss. Dessutom går Gud längre med Jesus än med Mose och ormen. När Gud vill upphöja något som vi ska kunna fästa blicken på och bli räddade till livet så sätter han upp sin egen Son på korset. genom att vi fäster blicken på Jesus blir vi inte räddade till ett längre liv, men däremot till en kvalitetshöjning. Detta liv blir en del av det eviga livet, och detta liv tar inte slut här, det fortsätter in i evigheten.

Här ser vi en av hemligheterna med Guds logik, som är så helt annorlunda än vår egen. Normalt skulle ett upphöjande vara något ståtligt, en karriär, en hög lön, en presidentpost. Men den som blir upphöjd blir samtidigt nedsänkt i den mörkaste dal. Jesu liv slutar till synes i katastrof och nederlag. Gud väljer att komma ner till vår mänskliga nivå, vår situation, våra förutsättningar som människor, helt och fullt. han blir människa i Jesus Kristus. Som alla andra människor slutar hans liv med död. Men en död som vi kan se upp till och bli räddade till livet av.

Att se på Jesus, vad han gjorde, sa och vem han var hjälper oss inte vara kvar i domsträsket. Vi lyfter blicken från vårt eget och ser honom istället. Vi behöver inte döma varandra och oss själva, det kan vi överlämna till Jesus. Så får Ljuset lysa igenom mörkret så får hoppet leda oss genom dödsskuggans dal varje dag.

Vi ber: Herren är min herde,
 ingenting skall fattas mig. 
Han för mig i vall på gröna ängar,
 han låter mig vila vid lugna vatten.
 Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
 sitt namn till ära. 
Inte ens i den mörkaste dal
 fruktar jag något ont,
 ty du är med mig,
 din käpp och din stav gör mig trygg. (Ps 23)

Tro och tvivel: en predikan på tredje söndagen i fastan

Hållen i S:ta Birgittakyrkan 170319

Tema

Kampen mot ondskan

Mark 9:14-32

1 Kung 18:26-29, 36-39

Upp 3:14-19

Ps 25:12-22


Predikan 

Idag har vi ett klassiskt tema i kyrkan. Ett tema som präglar många böcker och många filmer och bibeln ligger ofta där i bakgrunden och har bidragit med inspiration. Allra tydligast är det väl i Sagan om ringen och Harry Potter. Domedagsfilmerna går i samma anda. Många av dessa kanske passar bättre att se på Domsöndagen eller söndagen före Domsöndagen eller kanske den helige Mikaels dag, då läser vi texter ur Uppenbarelseboken om en stor strid och om den sista striden. Då finns också texterna om att det en dag ska skipas rätt som i en slutförhandling i en domstol. Rättvisan ska segra, det onda ska besegras och det goda regera helt och fullt till slut.

Idag är mer ett litet steg på vägen i fokus. En mer vardaglig händelse, i alla fall i Jesu liv, står i fokus. I den här berättelsen är finns det två huvudteman. Det handlar om tro och det handlar om Jesus som den främste bland helare.

I andra berättelser om helande är det mycket tydligare någon sjukdom som står i fokus. I Matteus version av berättelsen är det mer tydligt att det handlar om epilepsi (Matt 7:15). Men Markus är inte så intresserad av någon medicinsk diagnos. Här handlar det om att pojken är besatt och det som krävs är exorcism för att han ska bli sig själv igen. Berättelsen skildrar alltså mer en andlig kamp än en kamp mot sjukdomar. Den ande som på något sätt uppfyllt pojken i princip hela hans liv får i den här berättelsen representera det Onda som måste bort.

Att det är en andlig kamp förtydligas när Jesus säger ”den sorten kan bara drivas ut med bön.” Jesus uttalande markerar också att det handlar om tro. Bön är en av de viktigaste troshandlingarna i en kristen människas liv.

Två gånger i berättelsen verkar tron inte riktigt räcka till. Lärjungarna klarar inte av att befria pojken från demonen när Jesus inte är där. Och pappan till pojken uttrycker sin osäkerhet om Jesus ska klara av det han ber om, han säger: ”Om du kan”.

Jesus blir frustrerad och säger ”Detta släkte som inte vill tro!”. Som vi läser i berättelsen så blir pojken befriad från den onda anden. Den brist på tro som fadern och lärjungarna uppvisar är inget hinder för Jesus. Men samtidigt vill Jesus lyfta deras tro till en ny nivå. Både pappan och lärjungarna är också öppna för det, ja de till och med ber Jesus om det.

Pappan säger de sköna orden: ”Jag tror. Hjälp min otro!” Detta utrop fångar så väl varje kristen människas erfarenhet av tron. Att tron och tvivlet går hand i hand, men också önskan och bönen om hjälp att komma igenom tvivlet. Samtidigt visar pappan i denna berättelse en stark tro, han kommer med sin son i hopp om att Jesus ska kunna hjälpa till. Eller är det ett sista desperat rop på hjälp efter en lång kamp för sin son? 

Jesus blir frustrerad över både pappas brist på tro och lärjungarnas, som inte förmår hjälpa till. Lärjungarnas brist på tro verkar vara av ett annat slag än pappans. De verkar inte ha kommit på tanken att de ska be att den orena anden ska lämna pojken. Att be är att lämna över problemet och arbetet till Gud. Lärjungarna kanske tror sig själva om att kunna få pojken tillbaka till sig själv igen? En stark tro på sig själv kan hindra tilliten till Gud. Samtidigt som Gud verkar ha en stark tillit till varje människa och överlåter förmågan att välja och kraften att utföra stora saker. Lärjungarnas otro ligger kanske i att de glömde bort Gud och Guds kraft.

Samtidigt som tilliten till Gud, tron på Gud, jag relationen till Gud är så självklar för Jesus så kopplas ändå texten till de svåraste situationerna i hans liv. Det finns kopplingar till Getsemane och döden på korset, men också till uppståndelsen. När folket greps av bäven används samma ord, fylld av känslor, som när Jesus våndas i Getsemane kvällen före sin egen död (Mk 14:33). Men det är också samma ord som används när kvinnorna kommer till graven och den är tom och de möter den uppståndne (Mk 16:5). Trots Jesu starka relation till sin Fader och Gud drabbas han av ångest och bävan i Getsemane. Han vet vad som väntar honom, lidande och död. Trots tilliten till Gud så lider han som en sann människa, både till kropp och till själ. När han sedan är på väg att dö på korset utbrister han i ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Vi vet att det inte var sant, uppståndelsen väntar ju runt hörnet. Jesus borde också veta det. Ändå är känslan av övergivenhet så stark inför döden.

Tron har den där komponenten ständigt närvarande, tvivlet, osäkerheten, oron och känslan av frånvaro.

Ändå slutar berättelsen liksom lyckligt. Jesus sträcker ut sin hand och reser upp sonen. Samma scen utspelar sig när Petrus svärmor helas (Mk 1:31) och när Jairos dotter blir frisk (Mk 5:41). Också detta pekar mot Jesu egen uppståndelse där det inte är Jesus själv som reser sig upp. Det är Fadern som lyfter upp honom från de döda.

Jag började med de stora pampiga kamperna som i filmerna ackompanjeras med musikstycken så att stolarna vibrerar. Harry Potters kamp mot Voldemort eller Frodos kamp mot Gollum så att ringen och därmed Sauron och Mordor kan förintas till sist. 

Så ser inte vår kamp mot det onda i vardagen ut. Det är en pappa som kämpar för sitt barns hälsa. Det är kampen att välja rätt för egen del och för sina barns del. Det är kampen att få en balans mellan sömn och vila och arbete och fysisk aktivitet. Det är kampen att prioritera rätt med sin tid och sina pengar. Och i allt detta pågår en trons kamp mellan tillit och tvivel. Bär Gud mig i vardagen? Kan jag lita på att Gud är där när det krisar?

Även om Jesus inte verkar värdera vår tro först och sedan handla. Så verkar Jesus vilja lyfta vår tro till en nya nivå. Det är det som kallas helgelse med kyrkans språk. Det är inte för Jesu eller Guds skull, men för vår egen skull. Så att vi kan leva våra liv trygga i Guds hand i kampen mot ondskan.

Choklad: en predikan på första söndagen i fastan

Hållen i Familjemässan i S:ta Birgittakyrkan 170305

Tema

Prövningens stund

Mark 1:12-13

1 Mos 3:1-13

Heb 5:7-10

Ps 31:2-6

Psalmer

135:- Se vi går upp till Jerusalem

Off ”Hej Gud, jag har en liten bön till dig”

738:- Herre du vandrar försoningens väg

Predikan


I texten vi hörde fick vi inte veta något om vad det är Jesus utsattes för, men jag tror inte det var choklad satan försökte bjuda honom på. Det vi menar med choklad fanns inte ens på Jesu tid.

Först måste vi bestämma oss hur vi ska tolka detta med att Jesus sattes på prov. Ordet som finns där bakom kan både översättas som något positivt och något negativt. Både som något med att testas, prövas och att frestas och utsättas.

Att prövas kan kan vara något positivt. Ett enkelt exempel kan vara när man har ett prov i skolan. Då måste man förbereder sig inför provet. Det är kanske inte alltid så roligt att göra ett prov. I alla fall inte om man inte fattar något, eller om man vet att man pluggat för lite. Men det kan vara roligt när man får visa vad man lärt sig. Oavsett kan det vara nyttigt att få reda på vilken nivå man ligger och det är också bra för läraren att veta hur eleverna ligger till. Efteråt vet man mer vad man behöver jobba mer med och läraren vet vad den behöver undervisa mer om.

Vi är också väldigt tacksamma att man måste ta körkort i det här landet nu för tiden. Det behövde man inte när bilen kom. Om man hade råd att köpa en bil kunde vem som helst köra den. En del körde som dårar och det blev en del olyckor. Nu måste man både göra ett skriftligt prov med lagar och regler, men också visa att man kan köra bilen för en kontrollant. Den typen av prov är vi mycket tacksamma för.

Sen har vi detta med frestelser, det är annan sorts prövning. I Matteus evangelium står det lite mer om när Jesus är ute i öknen och vi får reda på lite mer. Kanske inte riktigt de frestelser vi utsätts för, eller? Jag tänker att frestelser är prövningar som vi ska försöka att utstå eller försöka att inte komma inför. De vi frestas att göra eller inte göra är inte nyttigt för oss eller andra.

Vad skulle det kunna vara? Prata lite med varandra vad frestelser kan vara.

När Jesus utsätts för frestelse i Matteus evangelium är det tre olika saker. Han är ju hungrig där i öknen och djävulen föreslår att Jesus ska förvandla stenar till bröd.

Jag tänker att det kan ha med frestelsen att gå den enkla vägen, försöka gå en genväg som inte kräver något eget arbete. Att få ett bröd i handen kräver mycket arbete för bonden, för mjölnaren, för bagaren, för lastbilschauffören och för handlaren. Dessutom måste man själv arbeta för att tjäna pengar så att man kan köpa det där brödet. Som barn behöver man inte ha pengar, men föräldrarna behöver ha det. Att förvandla stenar till bröd kan vara att inte vilja betala vad det egentligen kostar.

Djävulen försöker också få Jesus att kasta sig utför en hög mur och se till att änglarna ska fånga honom så att han inte skadas. Jag tänker att den frestelsen handlar om att inte ta ansvar för sina handlingar. Var och en kan tänka ut att det inte går att kasta sig ner för en mur och tro att man inte ska bli skadad. Ibland gör vi saker där vi tänker att någon annan ska städa upp efter oss. Att någon annan får fixa det som vi inte själva orkar. Även att vi vet från början att det är vårt ansvar egentligen.

Den tredje frestelsen Jesus utsätts för är att han blir förd till ett högt berg där han kan se ut över världen. Därifrån ser Jesus alla världens länder. Han erbjuds all makt över dessa riken. Denna frestelse handlar om makt och position. Vi vill ha status, makt och position ibland bara för sin egen skull. Eller för att kunna trycka ner andra människor. Jesus vill inte vara kung på detta sätt, han vill att makten ska användas för att tjäna andra. Andra människor har behov som vi kan hjälpa till med att svara på. Ibland har vi makten att göra det. Men ibland använder vi makten bara för vår egen skull och för att tillfredsställa våra egna behov.

Det finns några ljusglimtar i berättelsen om Jesus i öknen. Jesus klarar att stå emot frestelserna. Men det är också Anden som driver ut Jesus i öknen. Anden är med Jesus där i prövningarna eller frestelserna. Dessutom är änglarna där och betjänar honom. De vilda djuren är där och Jesus blir inte skadad på något sätt. Det liknar berättelsen om paradiset i första Mosebok. Himlen är på något sätt nere på jorden.

Det verkar som att prövningar och frestelser på något sätt ligger väldigt när ingången till himlen. Så när du upplever att du utsätts för stora påfrestningar, prövningar eller rent av frestelser, så är änglarna närmare än du kanske tror.

Prövningar och frestelser: en predikan på första söndagen i fastan

hållen i högmässan i Husby-Långhundra 170306


Predikan

I reklamen finns det en förenklad bild av detta med frestelse. Det kanske inte bara är i reklamen, det kanske säger något om vår samtid. Frestelsen handlar ofta om något sött, choklad, glass eller godis. Frestelse är att dras mot det förbjudna i någon bemärkelse. Det kan också uttryckas i termer om att synda och att unna sig. I kristen förståelse är synd och frestelse verkligen inget att unna sig. det har med ondska och djävul att göra. Det har med svek och falskhet att göra. Att utmåla chokladen som den stora frestelsen och synden är att trivialisera det verkligt onda. Choklad är något av det goda i skapelse. Jag är helt övertygad att Gud ville chokladen och den njutning vi människor kan få av den. Självklart skal man inte äta för mycket choklad. Men man ska faktiskt inte äta för mycket morötter heller.

Markus skriver inte mycket om Jesu frestelse i öknen, bara två verser. Jesus drivs ut i öknen av Anden direkt efter sitt dop. Markus använder, det grekiska ἐκβάλλει, driva ut eller kasta ut. Matteus och Lukas använder inte detta ord. De använder mer ordet leda ut. Det där ἐκβάλλει brukar användas när demonerna kastas ut. Jesus är ingen demon, men ordet är starkt och visar den oerhörda kraft som Anden har.

I öknen förenas både det goda och det onda, både kaos och kosmos. Jesus är där i öknen, Gud är uppenbarad och dagarna i öknen följer efter Jesu dop där det blivit uppenbarat att han är Guds utvalde son. I öknen finns de vilda djuren. Det är farligt att vara där. Samtidigt verkar inte Jesus bli skadad under sina fyrtio dagar i vildmarken. Det är en föraning om den nya skapelsen som Markus beskriver efter. Skapelsen sonden beskrivs i Första Mosebok där människan skulle råda över skapelsen, även djuren (Gen 1:28). Mitt i prövningarna i öknen uppenbarar sig paradiset, den skapelse Gud ville.

Änglarna betjänade honom, också de blir ett tecken på att himlen liksom dras ner till jorden. Även Elia på sin tid fick mat att äta av änglarna (1 Kung 19:1-8). 

Förutom indikationerna på att himlen är närvarande så finns även Satan med i bilden. I gamla testamentet är det åklagaren eller motståndaren som i den himmelska domstolen ska hitta fel och brister hos de rättfärdiga. Men vid tiden för Nt är satan synonymt med diabolos, djävulen. Motståndaren sätter Jesus på prov. Eller πειράζω, att fresta, testa. Det kan användas när Jesus eller Gud prövar någon. Men det kan också användas fientligt när andra sätter Jesus på prov. Frestaren finns också som begrepp och används också synonymt med djävulen.

I Markus evangelium får vi inte reda på vari frestelserna består. Men vi förstår att frestelserna kommer utifrån. I Matteus evangelium får vi reda på mer. Där vill djävulen få Jesus att förvandla stenar till bröd, få honom att kasta sig ner för en mur och lite på att änglarna tar emot honom, och så vill djävulen erbjuda makten över alla riken i världen.

Här förstår vi att de riktiga frestelserna har väldigt lite med choklad att göra. Den makt djävulen frestar med är inte av godo. Den makt djävulen frestar med är makt för maktens egen skull. Den är makt över. Inte en betjänande makt. Makten över människor skiljer sig från makt för andras skull. 

Vi ser också att frestelserna har att göra med de enkla lösningarna utan att se till konsekvenserna. Stenarna ska bli bröd utan egen insats. Vad skönt att slippa jobba för maten, eller låta någon annan jobba istället. 

Så har frestelserna med ansvarslöshet att göra. Att kasta sig ut och lite på att någon annan räddar. Att kasta sig ut trots att man på förhand vet att det inte är någon god idé. Att förakta sitt eget intellekt och analysförmåga så till den milda grad och inte ta ansvar för sina handlingar låter märkligt, men hur ofta vill vi inte slippa ansvar?

Alla dessa frestelser kommer till oss hela tiden. Guds svar är Andes kraft, änglarnas närvaro och kraften i bibelordet. Jesus svarar med bibelord när djävulen prövar honom på de tre olika sätten i Matteus evangelium. Det är Andens som driver ut honom i öknen och änglarna är där. Vi kan förväntas oss Guds stöd när vi frestas, men Gud förväntar sig också att vi gör aktivt motstånd och han vill ge oss kraften till det.

Chokladfrestelserna är nog bara ett sätt för fienden att förvilla oss och sätta vårt motstånd mot något ofarligt. De sanna frestelsen handlar om makt, ansvar och utnyttjande av andra att göra.

Andens kraft istället för min egen: en predikan på Askonsdagen

Hållen i Askonsdagsmässan i S:ta Birgittakyrkan 170301

TemaBön och fasta

Luk 5:33-39

Man 11-15

2 Kor 7:8-13

Ps 32:1-5

Psalmer

Ing 135:- Se vi går upp till Jerusalem

Psaltarpsalm: ”Vänd åter till mig”

Off 222:- Just som jag är, ej med ett strå

Utg UP 106:- Allt till Jesus vill jag lämna

Predikan

Jesus befinner sig mitt bland människorna i kapitel fem i Lukas evangelium. Han kallar de första lärjungarna vid den stora fiskfångsten, helt obegripligt. Han renar en spetälsk och han botar en lam. När Jesus sedan kallar Tullindrivare Levi till sin lärjunge säger Jesus ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.”

Jesus är på människornas nivå, han ser deras behov och möter dem där.

När Jesus sedan blir kritiserad för att hans lärjungarna inte fastar tänker han fortfarande på samma sätt. Men nu är det lärjungarna som självklart ska vara på rätt nivå. Lärjungarna ska vara där han är. Jesus är inne i bröllopsfirandet. Jesus håller på att ingå ett nytt förbund med sitt folk, likt ett bröllop där bruden och brudgummen ingår ett förbund. Nu mitt under denna bröllopsfest kan de inte fasta tillsammans, de måste festa.

Samtidigt har vi denna text som en inledning till vår fasta. ”Det ska komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.”

Tiden för fasta är nu. 40 dagar innan påsk. Fastan en tid för förberedelser. Tiden för fastan är också en tid för omtag. 

Augustinus tolkar detta med de gamla och de nya vinsäckarna att det handlar om lärjungarna. Lärjungarna är i detta sammanhang de gamla vinsäckarna. De klarar inte att bära allt det nya som Jesus kommer med. Däremot kan de bli nya vinsäckar. Genom pingstens under när de helige Ande kommer till sin kyrka blir de kapabla att bära allt det nya Jesus kommer. Den helige Ande kan åstadkomma det som inte någon människa kan. Det kan också vara tröstefullt under en 40 dagar lång ökenvandring mot Herrens påsk. Då när fastan känns omöjlig att klara av då när det är omöjligt att leva det nya livet i kärlek, ljus och rättfärdighet. Då när vi snavar och faller. Det är inte vi, utan den helige Ande i oss som klarar detta. Det är ett evangelium mitt i den lagfyllda fastan.

Fastan med all sin fokus på vad vi ska äta eller inte äta. Fastan med sitt fokus på att ge bort av sit överflöd och fastan med sitt fokus på det inre livet med Gud kan ha negativa sidor. I detta sökande efter en rätt fasta kan jag bli i stort fokus. Alltså inte jag, Martin Valman, men vars och ens jag. Jag ska klara av att avstå köttet, sötsakerna, pengarna, tiden framför datorn eller mobilen.

Det fina i detta kan vara att jag inser min egen litenhet och bräcklighet. Men det har inget egenvärde. Litenheten och bristen har bara sin poäng att upptäcka i förhållande till någon annan. I förhållande till Gud är vi alltid mycket små och bräckliga. Men det är också i förhållande till Gud som vi kan bli upplyfta. När vi blir nedslagna så kan vi också upptäcka hur Gud lyfter oss och bär oss. Inte bara under fastan, men varje dag. 

På samma sätt kan de insamlade medlen hjälpa oss att se hur vi är en del av ett större sammanhang. Fasteinsamlingens poäng är inte att vi ska tömma våra plånböcker. Men däremot att jag är en del av en större värld där en del plånböcker är mycket tomma, eller till och med saknas. Så är det alltid, men fastan kan vara en tid när jag sätts i det större perspektivet.

Vi lever i en tid av individualism och egocentrism sägs det. Vi sägs tänka mer på oss jävla än andra och vi är duktiga på att ta selfies men imponeras sällan av andras sådana. Fastan kan bli en tid där jag fokuserar min gudsrelation, min kropp, mitt givande till andra o.s.v. 

Fastan kan också bli en tid då vi tillsammans upptäcker Gud och våra medmänniskor och deras behov. Fastan kan bli en tid då vi upptäcker att pingsts under faktiskt skett med oss. Där vi upptäcker att vi som kristna förmår bära Jesu fulla budskap, ja bära Jesus själv. Inte av egen kraft, men med den helige Andes hjälp.

Köttet och Ordet: en predikan på Sexagesima

Hållen i högmässorna i S:ta Birgittakyrkan och Husby-Långhundra kyrka 170219

Tema

Det levande ordet

Joh 6:60-69

Jer 23:23-29

Heb 4:12-13

Ps 33:4-9

Psalmer

Ing 50:- Kom skaparande herre god

Grad 237:- Vår Gud är oss en väldig borg 

Ef pred kör/ 89:- Se jag vill bära

Off 387:- Jesus Kristus är vår hälsa

Utg 112:- Världens frälsare kom här

Predikan

De sista meningarna i dagens heliga evangelium är verkligen ett av mina favoritställen. Jesus sa »Inte vill väl ni också gå er väg?« och Petrus svarade: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.«” Det är ett sånt där bibelställe som jag kommer tillbaka till när jag tvivlar. När jag får tankar om att detta med Jesus, att vara kristen och att dessutom vara präst är hittepå alltihop. Då brukar jag landa i orden ”Herre till vem skulle jag gå?” Dessa ord ger mig tröst och förtröstan, de ger trygghet och vila. Inte minst eftersom det är Petrus som säger dem. Petrus, som inte bara övergav Jesus på slutet, det gjorde ju de andra också, men Petrus till och med förnekar all koppling, alla vänskap, alla kännedom om Jesus när människorna frågar honom om det på översteprästens gård. (Jh 18:12-27) Petrus som är den störste Jesusförnekaren får säga ”du har det eviga livets ord”.

Har du något bibelställe, någon psalm, något citat från en vän, som hjälper dig genom mörkret och tvivlet? Samtala med den som sitter bredvid dig en stund.

Bibelordet kan betyda så mycket för tolkningen av livet och en hjälp att förhålla sig till det som händer. Men det kan också upplevas dött och innehållslöst. Paulus skriver i Andra Korintierbrevet ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.” (2 Kor 3:6) För mig är ensamheten inget gott sällskap till bibelordet. Däremot ger kommentarerna som ju någon annan människa skrivet, eller en annan människas tankar, en helt annan näring. Under perioder har vi i arbetslaget här i pastoratet läst bibeln tillsammans med en metod som kallas lectio divina. Någon läser texten högt och var en delar ett ord eller mening som fastnar, något ord eller mening som väcker minnen eller känslor, och något ord eller mening som man upplever som en kallelse inför framtiden. Alltid när vi läst tillsammans på detta sätt förvånar det mig hur mycket bibelordet som läses tillsammans kan väcka, trösta och utmana.

Givetvis har bibelordet många gånger tolkats på ett nedbrytande och destruktivt sätt av enskilda och sekter. Men läsningen i kyrkans fulla gemenskap leder allt mot livet själv. Då pekar bibelordet mot det levande ordet. 

Martin Luther hävdande ”Sola scriptura” eller skriften allena. Trots denna hållning stod inte heller han i ett vakuum. Martin Luther ville med reformationen komma tillbaka till källorna, ad fontes. Han vill inte kasta ut allt vad kyrkan lärt hitintills, men rensa ut det som inte var förenligt med evangeliet om Jesus Kristus. Martin Luther sa också ”Jesus Kristus är bibelns kärna och stjärna” Detta blir en mycket tydlig tolkningsram för bibeln som till exempel judarna inte skulle hålla med om. Sola scriptura, eller bibeln alena, måste ändå stå i en tolkningstradition för att kunna förstås.

Martin Luther sa också ”skrift skall med skrift tolkas”. Det hänger ihop med att enskilda bibelställen är mycket riskabla att plocka ur sitt sammanhang. Både ur det lilla sammanhanget med verser och kapitel runtomkring, men också ur det stora sammanhanget bibeln. I Johannes evangelium används ordet kött eller kropp många gånger. Men det används i olika sammanhang. Idag verkar köttet inte vara till någon hjälp, däremot ger anden liv. Bara några verser tidigare i samma kapitel säger Jesus något annat om köttet:

”Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.” (Joh 6:53-56)

I Johannes evangelium finns det mycket tydligt två olika slags kött. Det mänskliga köttet som representerar alla våra mänskliga villkor, den värld vi lever i med alla dessa brister och dess ondska. Så har vi Jesu Kristi kött, det är det kött som ger liv. I Johannes första kapitel står det: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” Joh 1:14 egentligen står det på grekiska att ordet blev kött. Samma ord som används idag i evangeliet och tidigare i samma kapitel. Ordet blev inte bok, varken skriven på en rulle, tryckt som en bok eller utgiven digitalt att ha i mobilen. Ordet blev kött, blev människa, blev en person, Jesus Kristus.

Köttet eller den mänskliga naturen är till ingen hjälp. Den mänskliga naturen måste bli välsignad på ett särskilt sätt. När Gud själv valde att bli människa som vi öppnade sig en helt annan möjlighet. Det blev möjligt för oss att genom helt vanliga saker, vatten, bröd, vin, gemenskaper och läsning av annars helt döda bokstäver att komma åt livet i dess egentliga mening.

Det levande Ordet, Jesus Kristus, kan då ännu en gång, bli kött, ta gestalt, bli människa, i ditt liv.

Jesus sträcker genast ut en hjälpande hand! En predikan på fjärde söndagen efter Trettondedagen

Hållen i mässorna i S:ta Birgittakyrkan och Vassunda kyrka 170129

Tema

Jesus är vårt hopp

Matt 14:22-33

1 Kung 17:1-6

2 Tim 1:7-10

Ps 107:28-32

Psalmer

S:ta Birgittakyrkan

Ing 17:- Ge Jesus äran

Grad 715:- Jesus det skönaste

Ef pred 524:- Är dagen fylld av oro och bekymmer

Off UP 136 Jesus paid it all

Utg 245:- Jag nu den säkra grunden vunnit

Vassunda

Ing 17:- Ge Jesus äran

Grad 715:- Jesus det skönaste

Off 728:- Nu, o Gud har stunden kommit

Utg 43:- Jesus är min vän den bäste

Predikan

Trumpadministrationen har lärt oss det där nya begreppet ”alternativa fakta”. Det ger oss ett helt nytt sätt att se på begreppet fakta. Jag försöker hålla mig till att fakta är fakta, men däremot kan tolkningen av faktan och vad de betyder eller få för konsekvenser skilja sig radikalt. I och för sig är bruket av alternativa fakta inte så nytt. Att besitta viss fakta, att undanhålla viss fakta och att presentera annan är alltid förknippat med makt. Sen är det stor skillnad på ett skickligt och legitimt bruk av makten och ett missbruk av den.

När vi läser eller hör dagens evangelium ska vi nog inte läsa den som vi läser en lärobok i fysik eller kemi. Den fakta som presenteras har inte som syfte att lära oss om naturen i den bemärkelse som vi nutidsmänniskor tänker oss naturvetenskapen. Texten i evangeliet är skriven på ett sätt och i ett sammanhang för att vi ska bli påverkade och övertygade. 

Matteus har placerat texten om lärjungarna och Jesus på Gallileiska sjön efter den text då femtusen män, förutom kvinnor och barn blir mätta trots att bara fem bröd och två fiskar finns med i berättelsen. (Mt 14:13-21) Två under, mirakler eller omöjliga händelser läggs efter varandra. Båda händelserna inleds med att Jesus drar sig undan för att be.

Vad ska vi tänka om dessa berättelser? Är det fakta? Är det sanning? Är det värt att lyssna på?

Att Jesus gick runt och predikade och många människor följde efter honom. Det kan vi betrakta som historiskt belagt. Att han hade några närmare vänner eller efterföljare som var tolv till antalet likaså. Att han rörde sig i Gallilén och att flera av hans närmaste var fiskare och kände till hur man färdades på sjön är också det onödigt att förkasta. Att dessa vana fiskare blivit överraskade av en storm på den sjö de kände så väl är inte heller det omöjligt. Sjön ligger som den ligger och oväder kommer än idag in över sjön utan längre förvarning.

Samtidigt finns det komponenter som talar starkt för en symbolisk läsning av texten framför en naturvetenskaplig.

Jesus går upp på ett berg för att be. Bergen har i bibeln en särskild ställning då Gud uppenbarar sig. Mose får budorden på Sinai berg (2 Mos 34). Senare ser tre lärjungar Jesus i ett förklarat ljus på härlighetens berg (Matt 17). Profeten Elia möter också Gud på berget Horeb (1 Kung 19). Bergen är viktiga för Gudsmötet, men här är det inte lika tydligt i geografin vilket berg det rör sig om. Det kanske lika väl skulle kunna översättas med bergstrakt eller bergslandskap, men ett Gudsmöte sker.

Bergen har ytterligare en funktion. Öknen och bergen är platser där människan inte har full kontroll. Dessa platser ansågs bebos av demoner och gudomligheter, platser där kaos rådde. Men det tycks inte bekomma Jesus alls. Han går in och ur kaoset utan att skadas. Berättelsen säger mer om Jesus än om exakt vilket berg det utspelar sig på.

På liknande sätt kan vi betrakta det stora vatten som finns med. Gallileiska sjön. Vi vet att sjön är ca 7 km bred och det beskrivs att de är långt ut på vattnet. Även om vi vet att en σταδίους är ca 192,27 meter, som är det mått som står angivet på grekiska så är den svenska översättningen att det är långt ut tillräcklig. (Som kuriosa lärde jag mig nu att det är från detta grekiska mått som ordet stadion kommer, där man urpsrungligen tävlade i att springa ett visst antal σταδίους.) Det viktiga är inte hur långt ut de är, men att de är långt från stranden. Att de som sitter i båten liksom är i sjöns våld. För sjön eller havet associerades också med kaos. I både grekisk, romersk och semitiska religion associeras havsgudarna med ond och våldsam makt. Att ge sig ut på sjön var att släppa kontrollen över sitt liv.

Trots att flera av dessa lärjungar är vana fiskare så är de rädda att stormen ska ta deras liv, de har fått kämpa nästan hela natten. Inte förrän innan gryningen, någon gång mellan den fjärde och femte vakten, alltså mellan kl 3 och 6 på morgonen så ser de Jesus komma gående.

Johannes Chrysostomos från 300-talet uppmärksammade mig att det står att Jesus gick på sjön eller havet. I rubrikerna som finns i vår kyrkobibel står det ”Jesus går på vattnet”. Det är stor skillnad. Att Jesus har kraften att gå på sjön eller havet innebär att kaosmakterna inte har kraft över honom. Dessutom bedarrar stormen i slutet av berättelsen i likhet med då när Jesus stillar stormen (Matt 8:23-27) och Psaltaren ord ”Han stillade stormen och vågorna tystnade” (Ps 107:29). När Jesus trampar på sjön visar han sin stora kraft gentemot den onda våldsamma kraft som sjön sägs ha.

De tidiga kristna har på inget sätt försökt göra som Petrus bokstavligen och gett sig ut på vattnet för att gå. De har istället sett denna berättelse som en spegel för det kristna livets vandring. Mycket i det kristna livet som Jesus pushar oss till att göra verkar totalt omöjligt. Vi människor har fått mer och mer kunskap om hur den värld vi lever i fungerar, men mycket är ännu helt dolt i mysterium. 

Vi har lyckats uppfinna maskiner som är fantastiskt bra på att sätt igång krig och dödande. Men det finns inte en maskin som kan skapar fred. Även om världen blivit fredligare och mindre farlig så är det så komplext att skapa fred, men så enkelt att börja ett krig. Vi människor har lyckats flyga till månen, men fortfarande är det så många människor som svälter. Den andel som lever i extrem fattigdom har visserligen minskat, men många är det forfarande som dör i svält. Det verkar krävas många brödundret till innan fördelningen gör att maten räcker till alla. Havet och sjöarna är inte lika farliga längre vi kan till och med spela in valarnas sång över världshaven och njuta. Men det är svårare för att svara på varandras andliga och själsliga rop på hjälp i ett land som toppar statistiken över ensamhushåll.

Jesus kommer inte till Petrus nöd förrän han ropar ut sin nöd. I Psaltaren står det ”Rädda mig Gud! Vattnet når mig till halsen.” (Ps 69:2) Då lämnar han inte Petrus, även om det står att han var på väg förbi dem, han sträcker genast ut sin hand.

Alternativa fakta kan få oss att ännu mer tvivla på att det kristna livet är omöjligt. Livet i tro, genom tvivel, livet i kärlek, genom hat, livet i delande, genom orättvisor. Det är bara för att vi tittar för mycket på oss själva och den situation vi står i. Om vi öppnar öronen för det Jesus försöker säga oss så finns uppmuntran ständigt där. Jesus sträcker genast ut handen och frågar oss igen ”Varför tvivlade du?” Jag var ju här alldeles bredvid dig.

Efter denna predikan fick jag ovanligt många kommentarer som var både mycket positiva och mycket negativa. Därför frågar jag dig: hur tänker du om detta evangelium när Jesus gick på sjön?

Dynamik och tillit: en predikan på Nyårsdagen

Hållen i S:ta Birgittakyrkan och Östuna kyrka 170101

Tema

I Jesu namn

Joh 2:23-25

Klag 3:22-26

Apg 10:42-43

Ps 121

Psalmer

Ing 515:1-3 Hur snabbt, o Gud vår tid förgår

Mellan läsn. 704:- Din trofasta kärlek

Grad 348:- Kristus konung som hör hemma

Ef pred 716 namnet Jesus

Off 430:- Var kristtrogen fröjde sig

Utg 515:4-6 Förnya Gud i detta år
Predikan

Bilden av en kristen person verkar framförallt komma från USA. Det är en reaktionär republikan som vill ha det som det är, eller allra helst som det var förr. En kristen verkar vara grundreaktionär till sin person. Utveckling och förändring är inget att ha.

Märkligt, när mycket av utveckling inom ekonomi vetenskap under den senare delen av historien kommit från den kristna västvärlden. Märkligt, om man ser reformationens händelser som en del i förutsättningarna för att upplysningen skulle kunna ske. Men också märkligt om vi läser Johannes evangelium idag och på andra ställen.

I Johannes evangelium används aldrig substantivet tro. En tro eller tron finns inte som begrepp där. Tro är alltid ett verb, att tro. Det är något pågående, tro är i sig något dynamiskt och aktivt. Det är inte så konstigt för oss att förstå eftersom tron alltid är i relation till någon. Vi tror på en treenig Gud och har en relation med Fadern, Sonen och Anden. Relationer påverkas hela tiden av sammanhanget och tiden. Dessutom står vi inte ensamma i relation till vår Gud. Vi som enskilda är alltid del av kyrkan som kollektiv. Tillsammans har vi alla döpta en relation till vår Gud. Mycket kan förändras och i och med att tro handlar om tillit så finns hela tiden områden där tilliten kan stärkas.

När det i evangeliet idag står att många kom till tro på Jesus och att Jesus inte anförtrodde sig åt dem är det samma verb bakom, att tro och att anförtro. På det sätt som tro används i Johannes evangelium skulle det vara märkligt om Jesus själv tror på människor. Det handlar inte om att Jesus ska tro att människor talar sanning ”jag tror på dig”. Det handlar om att Jesus inte kan ha den tillit till människor som människor kan ha till honom. 

I hela Johannes evangelium är det tydligt att Jesus gör gudomliga anspråk. Vi kan sätta vår tro och tillit till Jesus därför att han är Gud. Däremot kan vi inte sätta tro och tillit till andra människor på detta sätt. Människor har inte den kapacitet som Gud har och är inte värda vår tillit och tro på djupet. Jesus visste vad som fanns i människan, han kände dem alla, på samma sätt som Gud vet vad som finns i varje människas hjärta.

Kyrkofadern Johannes Chrysostomos förklarar att de tröga attraheras av tecken men de förnuftiga av profetior och trosläran. Jesus anförtror sig inte åt den stora skaran, dem som blivit attraherade av tecknen. Tecknen står aldrig för sig själv i Johannes evangelium. De måste alltid stå i ett sammanhang av undervisning och förklaring. Även om Chryostomos är ganska drastisk i sin bedömning av dem som attraheras av tecknen så är deras tro heller aldrig statisk. Den tro som börjar vid ett tecken har möjlighet att utvecklas och fördjupas, men det kräver ett sammanhang av undervisning och förklaring.

I texten verkar Jesus möta en stor och anonym skara människor. Men det står ändå att han kände dem alla. Dessutom avslutas dagens evangelium med att han visste av sig själv vad som fanns i människan. Detta kan också översättas med att han visste vad som fanns i en person eller man. Precis som vi på svenska kan uttrycka oss med begreppet man och mena folk i gemen eller en specifik person av manskön. I texten som följer söker Nikodemos upp Jesus i natten. Nikodemos säger ”Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom” (Jh 3:2). Även denne lärde och skriftkunnige man blev attraherad av tecknen och sökte därför upp Jesus.

Även om bilden som ges av en kristen i media är en något trög och mycket reaktionär person så ska inte vi fastna i den bilden. Dels kan vi försöka förändra bilden, men vi ska framförallt leva i tro på ett dynamiskt sätt. Även om Gud i sig är stabil, oföränderlig och evig så är inte vi och världen det. Därför förändras vår tro och det finns ständigt nya områden där vår tillit till Gud prövas, ifrågasätts eller bekräftas. Eftersom vi själva inte heller är färdiga som människor eller kristna har vi, oavsett om vi vill erkänna det själva eller inte, ett behov av att fördjupa vår sätt att tro och förstå eller upptäcka tecknen i skriften och i vårt eget liv. Vi behöver fördjupning och undervisning av dem som gått före oss på vägen en bit.

Nu ska vi låta bli nyårslöften som rör trons område, nyårslöften brukar för det mesta vara brutna redan till trettonhelgen. Däremot kan vi redan nu be Gud om den helige Andes hjälp till tillit och fördjupning. När vi ber i Jesu namn så har han lovat att göra det. (Jh 14:13). Så jag säger: I Jesu namn. Amen

SKAM: en predikan på juldagen

Hållen i julottorna i S:t Stefans och Alsike kyrkor 161225

img_2116

S:t Stefans kyrka

 

Tema
Jesu födelse
Matt 1:18-25
Jes 9:2-7
Heb 1:1-3
Ps 72:1-7

Psalmer
Ing 119:- Var hälsad sköna morgonstund
Mellan läsn 121:- När juldagsmorgon glimmar
Grad 123:- Lyss till änglasångens ord
Ps Ef pred 126:- Ett barn är fött
122:1-3 Dagen är kommen

Predikan
NRK har gått om Netflix i streaming i Norge bland ungdomar. En bidragande orsak är att serien Skam slagit så, både i Norge, Danmark, Sverige och den svensktalande delen av Finland. Jag har inte sett så mycket av serien, men något har de lyckats fånga av hur det är att vara gymnasieungdom i Norden idag. Förutom själva programmen som sänds på tv finns även karaktärerna på sociala medier.

img_2111-4.jpg

Dramat fortsätter även vid sidan av sändningstid. Precis som det är för oss alla. Vi kan hålla kontakt och vi håller oss uppdaterade vad som händer med varandra mellan de tillfällen då vi ses ansikte mot ansikte. Mobilerna, samtalen, smsen, bilderna på instagram och Facebook, skype och FaceTime, tweetsen och snapchat göra att möjligheterna till möten och kommunikation kan pågå jämt. Det som händer med oss i verkligheten har både med kroppslig, visuell och digital kommunikation att göra. Samtidigt finns det vissa skillnader. Till viss del kan jag välja vad jag lägger upp så att alla kan ta del av det. Men bara till viss del, det som andra lägger upp har jag svårare att påverka. Om det är något jag ångrar så ligger det ändå där någonstans i molnet.
Seriens titel Skam, bara den säger något om att allt inte är för alla, att vissa saker ska eller i alla fall bör hållas borta från andras insyn. Men det dyker ändå så lätt upp, även i den mest retuscherade bilden.
I inledningen till Skam lyfts den liberal marknadsekonomins baksidor upp där fattiga peruanska kaffebönder får slita för vårt allt för billiga kaffe. Fördelningen blir en sak att skämmas över. Men serien handlar också om hur jag presterar eller misslyckas att prestera. Vilket socialt nätverk jag är en del av eller utestängd från. Status och hierarki påverkas av en mängd faktorer, även vilka relationer jag haft både på vänskapsplanet och sexuellt.
När vi får höra berättelsen om Jesu födelse i Matteus version ligger kamerans fokus på Josef. Centralt i berättelsen finns den ära och heder som bör prägla en god relation i den tid och plats som den utspelar sig. Först verkar det som att allt håller på att gå åt skogen. Josefs trolovade Maria har haft en annan. Detta var inte acceptabelt i sammanhanget. För det första borde kvinnan som ingår äktenskap vara jungfru. Maria och Josef är bara trolovade, i och för sig räknades de juridiskt som gifta. Men de hade inte flyttat ihop ännu, de hade inte ingått de sista delarna i proceduren av att vara gifta och de hade inte fullbordat äktenskapet genom att ha sex.
Josef beskrivs som en rättfärdig man, en person som är schyst, hederlig och ärlig, en person som har koll på den judiska lagen och vill leva efter den. Josef vet att han inte har någon som helst rätt till det barn Maria bär. För att ta emot barnet som sitt är inte bara en börda av försörjning, det är också en ära. Den sociala statusen höjs, inte minst om det visar sig vara den son som utlovats. Men barnet är någon annans. Josef tänker avstå sin position som far, trots att de redan är trolovade och alltså juridiskt räknas som makar. Även om Josef förmodligen är kränkt handlar han rättfärdigt. Han tänker inte dra Maria inför offentlighetens ljus som lagen i femte Mosebok föreskriver (5 Mos 22:13-21). Josef verkar ömma för Maria och avstår denna hämndauktion. Josef vill skilja sig i tysthet och bara låta den rätte fadern ta över Maria och så få bli hennes make och pappa till barnet. Inga smaskiga bilder på instagram eller dräpande kommentarer på twitter, inget dragande till stadens äldste i stadsporten eller stening utanför dörren till föräldrahemmet. Josef ska bara helt tyst dra sig undan utan att skämma ut Maria och hennes familj.
I en dröm kommer ängeln till Josef. Då får vi en hint om att Josef inte räknas som ungdom direkt. Hos profeten Joel finns något som förmodligen var eller blev ett ordspråk om att unga män ser syner, men däremot gamla män har drömmar (Joel 2:28). Både Josef och stjärntydarna eller de vise männen har just drömmar, det säger något om deras ålder. Enligt de rabbinska föreskrifterna kunde en 12 årig flicka och en 13 årig pojke trolovas, men när vi får höra att Josef har en dröm förstår vi att han är en äldre man. Men det innebär också att han har förmågan att tänka på konsekvenserna av sitt handlande i större grad, dessutom är förväntningarna på honom högre än om han vore ungdom.
Ängeln påverkar Josef i en ny riktning. Han ska inte överge Maria han ska ta Maria och barnet hem till sig, en omskrivning för att han ska gifta sig och erkänna barnet som sitt. I och med att Josef lyssnar på ängeln och gör som den säger att han ska göra blir inget skamligt. Maria och Josef är ju redan trolovade så om de bara ingick äktenskap så föds barnet i en stabil familj.
För Josef och Maria var livet i hög grad reglerat enligt Mose lag och de skriftlärdas tolkningar och utläggningar. Genom dessa föreskrifter kunde de leva ett rättfärdigt liv, ett liv inom den social gemenskap de var en del av. För oss är det mesta tillåtet enligt lag och att lyssna till några få religiösa uttolkares ord som sedan alla lyssnar till är historia i en global tid. Ändå finns det strikta, men ej nedskrivna regler för hur vi ska bete oss för att få vara en del i gänget. Det är extra snäva gränser för ungdomar om de vill passa in, men också för oss andra. Vi blir kanske inte stenade till döds rent fysiskt, men ord textade på nätet kan ta ack så hårt in i själen och följa med oss resten av livet.
Gud verkar välja att födas rätt in i ett drev på nätet detta år. Hans mamma riskerar att pekas ut som hora och kommer att dra skam över hela kompisgänget. I ett myller av näthatare vill Gud komma som Immanuel, Gud med oss. Gud vill dela våra sanna livsvillkor. Inte till de tillrättalagda eller retuscherade bilderna vi kan välja att lägga upp, men till de sanna och äkta, de som vi har på våra näthinnor eller de vi bär inom oss. Detta är ett tillsvidare-löfte. Det är svårt för oss att förstå som lever i projekt, terminer eller så länge vi presterar tillräckligt bra eller tills något roligare och intressantare dyker upp. Löftet gäller även om något väldigt pinsamt, skämmigt eller skamligt skulle hända oss, eller om vi själva gjorde något sådant. Dessutom oavsett om det kommer ut eller vi lyckas bära det inom oss. Detta löfte om närvaro, Immanuel, Gud med oss, inte bara börjar Matteus evangelium, det avslutar det också: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:20).

Alsike kyrka

Alsike kyrka