Ett hej från Tallinn

Idag är det vår tur att skriva här på bloggen, den kvinnliga delen av ledarteamet.

Idag har vi fått tid att vandra runt i gamla stan, titta lite i affärer, äta brända mandlar och mysa i solskenet. Tyvärr blev det lite kallt när vi begav oss tillbaka mot vandrarhemmet, men vi värmde upp oss i våra sängar medan vi vilade oss inför lek-kvällen med barnen och ungdomarna i Peeteli.

Klockan 16 var vi på plats vid Peeteli, och det blev en ytterligare promenad ner till stranden där vi hade fem-kamp med många härliga skratt! Efter grillad korv och marshmallows med barnen, och ett kort besök vid havet, vandrade vi tillbaka mot middag och andakt.

image

Vi är så tacksamma att få ha med oss varenda en av dessa ungdomar!

Hej so long!

/ Moa, Linda & Sandra

Showdags!

imageDagen börja bra med frukost på rummen. Efter frukosten gick vi till Peeteli kyrka, där vi började öva. Vi fick höra Peetelis historia och lite smått om barnen som bott och hjälpt till där. Sedan åt vi en supergod lunch med barnhemsbarnen och gjorde ett allra sista genrep innan den stora showen. Showen gick väldigt bra och det var mycket trevligt att barnen här också uppträdde med oss. Det har varit en lärorik, intressant och rolig dag, då vi fått se och höra mycket som har vart nytt för oss. Nu är vi alla trötta och hesa och snart är det läggdags. Godnatt världen!

// Hanna och Evelina

 

 

Kort om Peeteli – vår vänförsamling i Tallinn

IMG_5696

Jörlanda församling stöttar Peeteli församling i Tallinn, Estland, och deras arbete för utsatta människor. Peeteli är en evangelisk luthersk församling som bedriver ett fantastiskt socialt arbete med bland annat barnhem och dagcenter för framför allt den rysktalande befolkningen i Tallinn. Församlingen är helt beroende av gåvor för att kunna bedriva sitt arbete.

Den rysktalande befolkningen är en utsatt minoritet i Estland som tidigare bodde i slumområdet Kopli i Tallinn. Enkelt kan man förklara det så här: När den sovjetiska ockupationen av Estland upphörde 1991 ville många av dess ryska befolkning flytta tillbaka till Sovjet. Detta hindrades de från att göra, eftersom de av Sovjet ansågs vara ester. I Estland ville man inte heller ha något med dem att göra, eftersom man i Estland ansåg att de var ryssar. De hamnade alltså i ett slags ingenmansland.

För att få bli estnisk medborgare måste man kunna tala estniska. Detta är svårt för de med rysk påbrå eftersom föräldrarna oftast inte talar språket. I skolan har barnen svårt att hänga med och den sista rysktalande skolan i Estland stängdes våren 2012. De som växer upp nu (drygt 20 år efter ockupationens slut) har alltså väldigt dåliga förutsättningar för att lära sig språket, skaffa sig en utbildning och integreras i samhället. Dessutom är missbruk utbrett bland både unga och vuxna vilket förvärrar situationen avsevärt. Men det håller sakta på att bli bättre. Till exempel är slumområdet Kopli idag nästan helt borta, mycket tack vare Peetelis insatser.