Lördagen förmiddag. Packa, betala gästhus räckningar, och titta på Himalyanas snötoppar från taket för sista gången! Sedan minibuss till flygplatsen och checkar in till Arlanda! Det kändes overklig att lämna värmen i Kathmandu för en vintrig Stockholm!

Långa kör till passkontoll! Långa kör till säkerhetskontroll! Typiskt för Kathmandu internationella flygplats! En fin flygning till Delhi med fantastiska vyer över Himalyarna.

Transit loungen i Delhi var en stor tillgång för 9 timmars vänta tid till nästa flight 02.25! Vi kunde äta, vila, små pratar om vår upplevelse och tiden gick fort. Vi alla var medveten att vår lilla resagrupp ska snart upplösas. Det kändes lite sorgligt men samtidigt hade vi längtan att träffa våra kära familjer igen.

Resan från Delhi via Vien gick bra och vi landade på Arlanda 9.05 söndag morgon.

Tack till alla underbara gruppmedlemmar för en fantastiskt och oförglömligt resa i Nepal. Vi kommer att ge några glimtar under gudstjänsten i Kummelby söndag 18 november 10.00.

Vid bloggen

Sue 

 

 

Så var vi framme vid den sista dagen på vår resa.

Torsdagkväll ville Sue veta vad vi ville göra den sista dagen, fredag.

Lutade åt mest shopping.

Efter frukost fredagmorgon gick vi i samlad trupp till bankomaten. Vi ville vara ”full-laddade” med pengar. Efter besöket på bankomaten promenerade vi till en liten mysig affär ”LOKTA PAPER KRAFT”. Vilken affär, helt underbar. Vild shopping, fina saker, billigt var det.

Solen strålade, det var en underbar dag om man nu räknar bort dammet, sanden, vägbyggena, den röriga trafiken. Nå väl efter shopping blev det hämtmat som vi tog på vårt guesthous.

Några behövde åka till skräddaren för att hämta sina Kurtor. Själv satt jag på takterassen och skrev dagbok, njöt av utsikten och värmen. Passade på att ha en egen liten bönestund.

Så var det då dax för dagens höjdpunkt.

Vi skulle besöka barnhemmet New Blosssom igen.Tänk att det äntligen var dax , jag har längtat.

Vi blev varmt välkomna av alla barnen, många kramar blev det.

Flickorna hade klätt sig fina i Nepalesiska klänningar, så vackra de var.De hade övar in sånger med dans som vi fick se.Sen visade Lena hur man gör fina små handdockor . Alla barnen tillverkade en egen, så olika de blev. Roligt att se alla barn så kreativa.

Massor av god mat blev vi bjudna på,kyckling ,ris ,röror,grönsaker.Väldigt gott!!

Vi hade med oss tröjor som ”snälla tanter” från Kummelby kyrka stickat.

Kändes lite ledsamt att kvällen gick så fort med barnen.

Men efter maten väntade bussen på att ta oss ”hem” igen.

Många tankar rör sig i huvudet, hur ska jag kunna hjälpa dessa barn??

Det blir till att åka hem till Sollentuna och fundera.

Marie

Idag vaknade vi till hundkonsert och klockpling, mer eller mindre högljutt allteftersom våra rum vätter. Klockorna plingar för en bön vid ett tempel på innergården. Dagens frukost fick vi servera oss själva något vi hunnit vänja oss av med. Det finns ingen servitör på detta gästhus. Samarbetet fungerade dock mycket bra så vi åt ett gott och närande morgonmål.

Klockan 10.00 skulle vi möta upp en guide vid porten in till Patan Durbar, ett tempelkomplex ca 25 minuters gångväg från vår utgångspunkt.

Efter en och en halvtimmes guidning bland många hinduistiska och buddistiska tempel träffade vi Pär och Anna Westerberg, vilka bor här i Kathmandu sedan 2010. De har nu renoverat ett hus inom tempelområdet för hotellverksamhet. Hira gästhus är mycket smakfullt inrett och precis nyöppnat. Pär och Anna arbetar inom Village Tourism Face to Face Resort Private Limited .

Webbadresser: http://www.nepalfacetoface.com/ eller http://www.nepalfacetoface.se/

I kontrasterns Nepal intog vi lunchen inne på en bakgård under knoppande kameliaträd.


Eftermiddagen fick vi besöka Peace Rehabilitation Center (PCR) ett hem för flickor som varit utsatta för trafficking eller sålts som husslavar. Flickor med mycket trasiga bakgrunder. PRC är ett vackert hem för alla som bor där. Några flickor har varit på hemmet några månader andra längre tid. Man vill gärna att hemmet skall vara tillfälligt men man lämnar aldrig någon utan att det finns en klar framtid. Alla flickor följs upp så att t ex en flyttning tillbaks till familjen fortsätter i god anda. Utbildning är till för alla flickor. En av dem som fått sitt hem på PRC under 10 år ville gärna utbilda sig till manusförfattare inom filmen. Ja det var ett varmt och rart möte med alla dessa flickor som har sina sår och framtidsdrömmar som alla små människor. Vi blev bjudna på en härligt god middag innan det åter var dags att sätta sig i bussen för skakig och skumpig resa hemåt. Det har blivit något bättre med detta , skakigskumpigheten, eller så har vi vant oss.

Vi har fått mycket vackert och många bevis på människokärlek att bevara i våra hjärtan när vi nu laddar för det 1.5 kvarvarande dygnet här i Nepal.

Nu satte hundkören igång denna kvällen. Vi säger god natt genom

Margareta

Igår hade vi bytt boende. Från Thamel i norra Kathmandu for vi med buss till Pathan i söder. Gästhuset som vi nu bor i liknar mest en familjs hem med vardagsrum och kök. Enkelt, billigt men oerhört trevligt! Medan några i vår grupp besökte en Montessoriskola inhandlade vi andra mat för de kommande dagarnas frukostar.

I den ursprungliga planen för onsdagens program var det meningen att fyra av oss skulle cykla mountainbike till olika utflyktsmål. Men då nästan alla blev förkylda skippades cyklingen. Det kanske var bra eftersom vi nog annars hade blivit helt svarta i lungorna av alla avgaser! Nu när snart två veckor passerat här i Nepal har jag blivit rätt van vid alla kor på vägarna, den till synes helt kaotiska trafiken och alla vilda hundar som ligger och sover överallt. Kathmandu verkar vara en stad i uppbyggnad. Överallt byggs det! Det är cement, tegelstenar, sand, grus och byggnadsställningar. Det rivs gamla hus och det byggs mycket nytt!


Elen är en bristvara. Några timmar varje dag stängs elen av och det är oftast på morgonen och/eller på kvällen det händer.Därför har många hus egna generatorer eller batterier. Elledningarna i staden går från stolpe till stolpe till hus och ser många gånger ut som en enda stor härva!

Vid datorn: Carina

 

 

 

Idag lämnade vi Sacred Valley Inn i Thamel området i Kathmandu till Jawalakhel i Patan, södra Kathmandu. Vi nu bor på Shalom Guesthouse, ett mysigt hus och mitt i en vanlig bostadsområde. Inte något turist område.

Det är Sue som skriver ovan och nu ska Lena fortsätta;

Vid besöket i går hos Kumar i Navin Church upptäckte jag en Montessoriskola bland grannhusen.

Blev sedd av en lärare när jag flitigt fotograferade över planket.Hon kom ut och inbjöd oss att besöka skolan i dag.Blev så glad och nyfiken på verksamheten.Den är inte rent Montessorisk. Det var Kjell,Anders Kicki och jag som tog oss dit i en taxi.

Framme vid Moms House blev vi mycket väl mottagna av föreståndarparet som också är lärare och f.d anställda som administratörer vid en kommunal skola. Skolan är privat och drivs med avgifter från barnens föräldrar. Tio lärare och sextio barn. Det finns över 100 Montessoriskolor i Kathmandu. Konkurrensen är hård. Välbeställda föräldrar väljer noga för att garanterat få en god undervisning för sina barn. De byter direkt skola om de inte är nöjda. På vilket sätt barnen lär och hur är ovesäntligt. Man har inte tid.

På gården fanns en grupp karateklädda barn samt en instruktör på ca.12 år. Hon övervakade alla rörelser och tappade ngn. balansen blev det en hård klapp i ryggen. Deltagerna var alla enormt konsentrerade och duktiga.

Föreståndarparet bjöd oss på te på verandan.De berättade ingående om sin verksamhet.

Föreståndaren hämtar och lämnar varje dag flera av barnen i skolans egen minibuss. Service!!!!!!

Alla skolans elever var fantastiskt välklädda och fina.Vid samtalet kom det fram en mängd likheter mellan lärarens roll i Nepal och i Sverige.

Man har tex.utvecklingssamtal med handlingsplan, uppföljningssamtal osv.Samt stora föräldramöten lika ofta som vi.Man agerar på samma sätt vid problem, skolan och dess pedagoger har samma höga krav och förväntningar på sig. Föräldrarna upplever samma stress och har svärt att få tiden att räcka till. Man vill inte ta konflikter med barnen på den begränsade tid de hinner ha tillsammans.

Vi blev inbjudna till en rundtur i skolan. Jag kännde igen väldigt mycket av materialet och framför allt lugnet hos alla trygga barn. Ambitiösa 3-åringar satt och räknade och skrev vid lågt stort bord med små stolar. De skrev jättefina siffror och bokstäver i sina böcker.

4+5 åringarna läste högt i ett rum. All verksamhet sker på engelska.Datorer används i undervisningen .Man undervisar samtliga i historia, zoologi, biologi,matematik och engelska. Sättet är en kombination av vanlig klassundervisning och Montessoripedagogik.Verkar fungera suveränt här.

Två ggr i veckan har barnen Karate, två ggr dans och en gång bild. Miljön är prydlig ren och väl organiserad.

Det var så intressant att se och höra allt.

Vi utbytte mejladresser. Jag fick inbjudan att komma och arbeta på skolan som volontär.

Inte alls aktuellt. Mina egna fyra barnbarn skall få ta del av det jag har att ge men jag är mycket imponerad av att Maria Montessoris fantastiska arbete kan komma barn tillgodo även så här långt ifrån Sverige och Italien.

Vid pennan en mycket belåten

Lena

Möte med en nepalesisk pastor

Vi besökte en nepalesisk pastor och fick höra hans gripande vittnesbörd om hur Gud löst honom från sitt drogmisspruk och utruastat honom för att tjäna sina medmänniskor med både evangeliet och med sociala insatser. Pastorn har ett brinnande hjärta för sina medmänniskor som gjorde starkt intryck på oss.

Inblick i funktionshindrade männiksors situation i Nepal

Vi träffade Damodar från United Mission to Nepal, som berättade om barn och vuxna med olika funktionshinder.

Han arbetar främst med att göra det möjligt för barnen att gå i skolan och gärna en skola som integrerar barnen med vanliga barn. Men det var uppenbart att vissa barn som var döva eller blinda behöver speciella skolor. Vi fick höra att det fanns 19 dövskolor i landet som alltså inte på lång väg täckte alla Nepals  75 distrikt! Stigman att vara funktionshindrad är fortfarande ett problem men attidyderna sakta ändras när folket är mer medvetan om människors värde och hur viktigt det är att stödja familjer snarare än att de ska skämmas och gömma sig.

Vi fick fortsätta att diskutera ämnet med Shiva, Nepal Direktor för SHIA – Svenska handikapporganisationers internationella utvecklingssamarbete och flera represetanter från SHIASs partnerorganisationer i Nepal. Det var inspirerande att höra deras passion för att få samma rättigheter för människor med funktionshinder.

En reflektion från dagen: Vad glad jag blev att träffa månniskor som har det kämpigt själva men ändå jobbar och bryr sig om andra! Det gläder säkert Guds hjärta ännu mer!

Vid datorn

Sue

 

Idag har vi varit till United Mission to Nepal och fått information om deras arbete. De har tydliggjort problemområden, eller rättare sagt utvecklingsområden, och lagt upp strategier på hur de ska nå ut med både det praktiska och det teoretiska evangeliet. De har även lagt ner mycket energi på att få fram en lättillgänglig redovisning. Det var mycket intressant och givande att få ta del av allt deras material. Länk till YouTube-klipp från UMN

Länk till UMN’s hemsida: www.umn.org.np

Vid halv fem for vi till Moonlight Childrens Home där vi först fick gå husesyn och se hur de 15 barnen och de tre ledarna bor. Barnen sover i tre olika rum och varje rum har två rejäla våningssängar. De minsta barnen får sova hos några större barn. I varje rum fanns en enkel hylla med olika fack där barnen hade sina kläder och en annan mindre bokhylla för deras skolböcker. Barnhemmet hyr av fastighetsägaren och har tillgång till tre våningar varav den nedersta innefattar kök och matsal. På mellanplan finns ett allrum innanför dörren där barnen har samlingar, bön, läxläsning och leker vid olika tidpunkter. Barnen verkar vara mycket harmoniska och väldisciplinerade. De hade ritat och målat varsitt tackkort till oss alla och ett stort tackkort med alla sina namn till söndagsskolebarnen.

Efter hälsningar och husesyn tog Lena fram sina medhavda handdockor varav barnen fick välja varsin. Lena visade barnen hur de skulle kunna måla sin handdocka och tog fram pennorna. Det blev en stor iver i skaparlust och handdockorna blev både personliga och mycket fina. Lena hade även med sig olika köpta handdockor som hon gav barnen efteråt tillsammans med en stor hängkorg­­ eller –korv där de kunde lägga alla sina dockor och ta fram när de ville spela teater. Det hela var mycket uppskattat. Barnen fick även varsitt litet gosedjur.

Vi blev bjudna på god nepalesisk mat innan de sista gåvorna räcktes över, barnhemmet fick mössor, halsdukar, vantar och lite leksaker och vi kvinnor i besöksgruppen fick varsitt halsband medan männen fick varsin liten nepalesisk hatt.

En mycket givande dag.

Vid pennan

Vanja

Trekking med hisnande utsikt snökladda enorma bergstoppar, frödig grönska i djupa dalar och mäktiga forsar med hängbroar.Varm källa med uppfriskande bad efter stor kraftanstrangning i trappor fler än jag nog gått sammanlagt i under mina 68 år! Men oj,det var värt varenda svettdroppe.

Lördagen var festivaldag och möte med alla härliga barn vi planerat för och längtat så mycket efter att få träffa.En alldeles underbar glädjedag for oss alla. Sa mänga lyckliga skratt, kramar och upplevelser vi fick dela med barnen och de vuxna som har hand om dem.

I dag söndag, annu en dag fylld av nya intryck.  Efter fruköst besökte vi en skräddare for att få var sin kurta (nepalesiska dräkt för kvinnor) uppsydd. Besöket hos skräddaren tog sin gruvliga tid. Skräddaren hade namligen inget måttband och vi fick vänta mycket länge innan ett kunde anskaffas. Så kan det vara i Nepal! Därefter bar det iväg till Monkey tempel (Syambu). Det var imponerande att få ta del av denna religions många riter och se alla symboler samt buddor, Soligt och fint väder som vanligt .Det har vi njutit av hela resan. Imponerande tempel och fin vy övar staden. Cykelrickshaw tillbaka genom den minst sagt röriga och brokiga staden Kathmandu. Vi tog en snabb titt pa andra sevärdheter men beslutade spara dem till ett senare tillfälle.

vid dagens blogg Lena

Äntligen kom så dagen när vi skulle träffa barnhemsbarnen!!
Vilket varmt mottagande vi fick av dessa underbara barn.
Varma kramar och mycket värme.
Vi började med en gudtjänst med mycket sång av barnen.
Jag blev mycket rörd,barnen var så fina.
Tankarna kom vad kan jag göra för dessa barn……….

Sedan vandrade vi gemensant till New Blosson Childrens Home,
Fick vada över en bäck, tänkte de skulle behöva en bro…..

Sedan följde en underbar eftermiddag med barnen,glada,spontana,varma,små barn.
Äldsta flickan Maya 12 år fick jag en mysig kontakt med, skulle vilja göra något speciellt för henne.Vill göra något för alla barnen men Maya tog mitt hjärta. Vi får träffas på fredag igen och det känns väldigt bra.

Denna dag kommer jag aldrig att glömma!!!!
Är trött kommer att sova gott.

Varma kramar till alla hemma i Sverige, tänker speciellt mycket på mina barnbarn,kram ,kram,kram.

Må gott alla från Marie.

Dagen avslutades med att vi besökt Arjun, församlingsföreståndare och hans hustru Sunita och deras tre söner .De bor i samma hus som kyrkan finns. De bjöd på kvällsmat. Vällagat och smakligt. Samtalet gick i vida spår. Hur allt förändrats under de två år som gått sedan Sue och Kjell bodde här. Kyrkans utveckling.Vi presenterade oss och knöt an till våra tankar kring vad vi fäst oss vid under de dagar som gott här i Nepal.

Vi har en välfylld agenda och vill inte missa något av landets egenheter. Därför är vi ganska trötta framåt kvällen.

God Natt och tack alla vi som fick en sådan respons på vår Barnens Dag. Barnaskratt förlänger livet.

Margareta

Andra dagen av trekkingen kom vi fram eftermiddagen till Jinu, en liten by balanserad på en berg sluttning. Vi alla hade fått var sitt lilla rum på gästhuset. Vi tog lite rena kläder och en handuk, och vandrade 20 minuter ner till floden. Vatten från varma källor fanns samlad i två stora stenbelagd badsänger. Många andra trekkers hade hittat dit, så vi doppade oss försiktig i det juvliga varma vattnet. Underbart natur upplevelse!.

Sue

« Äldre inlägg

1 kommentar »