Jul igen

Det här skulle kunna bli ett ämne för många bloggar, och kanske kommer att bli det också, vem vet. De allra flesta av oss har stora förväntningar knutna till julen. Vi ska vara tillsammans med familjen, barnen ska vara glada, traditioner ska bevaras. Helst ska det vara lite snö också. Vi närmar oss julen med förhoppningar, förväntningar och kanske krav också. Det är inte lätt att åstadkomma just en sådan jul vi tror att det måste vara. Och kanske närmar vi oss julen med oro eller sorg över att man inte kan eller får fira den så som man tror att det ”måste” vara eller så som man önskar att den vore.Hur det nu än är antingen man vill det eller inte , antingen man firar jul eller inte, så blir det jul i alla fall. Antingen man är tillsammans med släkt, vänner eller andra eller är ensam, antingen man arbetar, är sjuk eller är ledig.

Eftersom många av våra besökare har hemmavarande barn, blir innehållet i denna blogg huvudsakligen inriktat gentemot dessa.

Vi märker ofta på familjerådgivningen, att många separerade föräldrar och då i all synnerhet nyskilda sådana ängslas inför julen. Det ska ju vara en familjehögtid! Frågor som ”måste jag kunna fira den tillsammans med ”exet” för barnens skull? ” Eller ”hur blir det om jag inte får träffa barnen på julaftonen?” Eller ”vad säger min nya partner till att jag träffar min ”gamla” familj?” Det är inte alltid okomplicerat.

Om det inte känns bra att vara tillsammans på själva julaftonen, eller att det av praktiska skäl inte går, fira jul med barnen en annan dag. Det finns fler dagar att skapa traditioner på. Kanske barnen är hos den ena föräldern på nyårsaftonen i stället. Gör något festligt av den kvällen. Det kanske till och med kan bli så att barnen får två ”julaftnar”. Det kanske inte är barnen som tycker det är svårast att inte få fira med båda föräldrarna samtidigt utan det kanske i stället är jag själv, som räds för att vara ensam eller vara utan mina barn på julaftonen. Inte minst i sådana fall är det bra om man har kunnat planera något annat trevligt både för egen del men också när man väl får ha ungarna hos sig.

Och kom ihåg, det allra viktigaste för barn är tid tillsammans med förälder, inte bara på julaftonen. Och förälders tid är mer värt än prylar.

 

Gå skilda vägar

 

Att gå igenom en separation är ofta förenat med mycket vånda och blandade känslor som rädsla, smärta, sorg, besvikelse och kanske också lättnad. Den relation som startade med starka positiva känslor av kärlek, förälskelse och förhoppningar ändar i något helt annat än vad som från början var tänkt. Oavsett vad skälen till separationen är så är det för många en stor omställning att leva ensam. Särskilt efter en lång relation då man med tiden blivit inflätade i varandra – kanske på både gott och ont. Den gemensamma historien med delade erfarenheter i både sorg och glädje, vänskapen med gemensamma intressen och kanske även delat föräldraansvar för barnen – blir till bindningar i parrelationen som inte är enkla att förhålla sig till.

 De flesta som separerar gör det för att man glidit isär, känslorna finns inte där som i början på relationen, man har fått känslor för någon annan eller så räcker inte motivationen för att klara av reparationsarbetet. Oftast har den ena parten varit i separationsprocessen under en längre tid innan han/hon talar med sin partner om det. Det innebär att den som sas får beskedet kan bli känslomässigt omstörtad, chockad och till en början inte alls förstå. Det leder ofta till ett hårt slag mot självkänslan. Att vara den som lämnar är inte heller så enkelt – att ”behöva” ta beslutet och kanske veta att man gör den andre illa är något som tar hårt i samvetet. Sorg finns hos de allra flesta vid en separation, oavsett om man är den som blivit lämnad eller är den som tar initiativet. Sorgen över att det inte blev som det en gång var tänkt är gemensam.

Det tar tid att separera! Tid som behövs för att bearbeta, förstå och fortsätta leva livet i en ny riktning. I bearbetningsfasen behövs vänner, släktingar och kanske professionella samtalare att dela med och gråta hos. Kyrkans familjerådgivning bjuder i mars 2015 in till en grupp för nyseparerade. I senaste numret av Kyrknytt kan du läsa om erfarenheterna från några deltagare i en tidigare grupp.

http://www.svenskakyrkan.se/karlstadspastorat/kyrknytt

Uppskattning

Det sägs att en enda negativ kommentar måste vägas upp av 10 positiva. Det kanske är så att det negativa har en tendens att ”fastna” hos oss medan vi inte noterar eller uppfattar det positiva som sägs till oss. Vi har i tidigare blogg betonat vikten av att vårda kärleken. I detta ligger också att visa varandra uppskattning. Tala om för din partner vad som gläder dig, vad du faktiskt gillar hos honom/henne alltifrån praktisk hjälp i vardagssysslorna som att du tycker om att se på, röra vid eller tänka på olika delar av honom/henne. Det betyder väldigt mycket om du säger ”jag tycker om när du…..” eller ”jag tycker du är så fin…” eller kanske bara ”tack för att du plockat undan disken”.Inte nog med att din partner säkert gläds åt att du talar om vad du gillar/tyckerom/uppskattar, det kan också bidra till att du mitt i alla vardagsbestyr faktiskt måste tänka efter vad det är som är viktigt för dig i positiv bemärkelse. Det är så lätt att i stället göra tvärtom, klaga, gnälla, se felen.

Eller som någon gammal schlagertext ”when you´re smiling the whole world smiles with you..”Men naturligtvis, visst måste man prata om och reda ut problem men glöm inte det andra.

Sextio år

I år är det 60 år sedan Domkyrkoförsamlingen i Karlstad tillsammans med Karlstads stad startade en familjerådgivningsbyrå. Det är alltså över ett halvt sekel sedan. Rent organisatoriskt har det varierat genom åren, inget att fördjupa här, men 1991 öppnades Kyrkans familjerådgivning som en egen byrå.

Det finns en lång historia bakom framväxten av familjerådgivningsverksamheten, såväl i kyrkan som i landsting/kommun som självfallet speglar förändringarna i samhället. Under 30-och 40-talen började det växa fram en ny syn på familjen. Familjens sammanhållning hade tidigare grundats på yttre krafter. Nu hoppades man på en familj som hölls samman av ömsesidiga relationer och tillgivenhet. Rådgivningen förändrades och den skulle präglas av att man skulle underlätta för den sökande att nå fram till sin egen vilja och lösning på sina problem och rådgivningen skulle präglas av en accepterande, icke-fördömande hållning.

Även om dessa tankar formulerades för länge sedan är de aktuella än idag. Idag betonas i familjerådgivningen också barnperspektivet – att oavsett om föräldrarna separerar eller inte så är de fortsatta föräldrar med det ansvar det innebär.

Kommunen har en lagstadgad skyldighet att bedriva familjerådgivning men varför skall kyrkan bedriva familjerådgivning? Svaret är att familjerådgivning kan ses som en uppföljning av de kyrkliga handlingarna vigsel, dop, konfirmation och begravning och som en del av församlingens diakonala arbete. Den är ett sätt att manifestera  kyrkans omsorg om människor i samlevnadssvårigheter och livskriser och är ett uttryck för det kristna kärleksbudskapet. Och den är öppen för alla, medlemmar eller icke-medlemmar.

Lugn och ro

IMG_0791

Det är inte så länge som kunskapen omkring oxytocinet – kroppens eget lugn- och- ro-hormon har funnits. Kerstin Uvnäs Moberg har gjort ett stort arbete omkring detta – faktiskt så sent som i modern tid. Många kvinnor har säkert erfarenhet av den lilla sprayflaskan – åtminstone var det så för trettio år sedan – flaskan vars innehåll sprayades i näsan för att sätta fart på mjölkproduktionen i samband med barnafödande. Då var kunskapen om oxytocinet inte så allmän och att vi alla sedan urminnes tider är utrustade med detta hormon är förhållandevis ny kunskap. Ett hormon som är så fantastiskt sinnrikt och tillför oss det som vi så väl behöver för att inte ständigt vara ”på tå” och gå omkring med stresshormoner som riskerar att bryta ner oss. Ja utan oxytocin och det lugn- och- rosystem som är kopplat till detta hormon så överlever vi inte. Genom något så enkelt som en lätt beröring sätter de positiva hormonerna fart och vi kan ganska omgående uppleva den positiva effekten – vi känner oss avslappnade, lugna och vi går ner i varv. Forskningen visar också att när vi rör vid varandra så skapas trygga relationer. Aggressioner, ångest och stress minskar och vi blir mer kontaktsökande och öppna.

Att unna sig en helkroppsmassage kan göra under för många av oss för att vi ska känna avspändhet i både kropp och själ efter en lång tid av stress och måsten. Det kan också vara bra att komma ihåg att den lätta beröringen på händernas insida, längst ut på fingertopparna eller på fotsulorna kan påverka oss till att uppnå samma lugn och avspändhet. Med någon lugn musik i bakgrunden, ett tänt ljus och någon form av beröring så skapas förutsättningarna inte bara att vi ska bli lugna och avspända utan också att relationen till den du berör blir starkare.  Oxytocinet skapar förtroende i relationer, de känslomässiga banden stärks.  Beröringen är den ordlösa kommunikationen som ökar närheten, stärker banden och bygger tilliten i relationen. Handpåläggning – att lägga handen på –  är inte bara något hokus pokus. Man kan istället säga att då vi ger oxytocinet förutsättningar att verka så kan relationer bli helade.     

http://www.dn.se/insidan/omsint-beroring-far-kroppen-att-jubla/

 

Råd

I vår förra blogg skrev vi lite grann om gräl och hur de kan trappas upp och hur de ofta börjar med vardagligheter eller bagateller. Vi lovade att återkomma med några råd hur man undviker att hamna i återkommande, destruktiva gräl.Det är inte ovanligt att man börjar bråka när blodsockret är lågt och magen tom. Ät något innan du åker hem från jobbet eller ska ut och storhandla.Undvik långa nattliga samtal, där ni försöker reda ut vad som gick på tok. Spara det till nästa dag, när ni är piggare.Det är lätt att hamna i gräl när man är stressad och kanske ska iväg till jobbet och inte hittar bilnycklarna. Försök skapa rutiner i vardagen för att undvika onödig stress.Om en diskussion är på väg åt det destruktiva hållet – bryt. Vi brukar kalla det för att ta en time-out. Den kan vara kortare eller längre så man hinner tänka efter, lugna sig eller sova på saken. Dock måste man fortsätta samtalet, helst inom 48 timmar. Det bidrar till att skapa trygghet om man vet att man kan få fortsätta samtalet på ett mer konstruktivt sätt.Undvik att anklaga den andre. Anklagelser leder oftast till försvar och så är det igång. Försök använda ”jag-budskap” istället för ”du”.

Tänk efter – vissa strider kanske inte är värda att ta och vissa konfliktområden kommer man inte kunna lösa.

Och sist men inte minst -be om förlåt och försök försonas.

 

 

Gräl

 

Det sägs ibland att ett gräl rensar luften, att det kan vara nödvändigt eller välgörande. Det är enligt vårt förmenande inte helt riktigt. Eller snarare behöver det påståendet nyanseras.I de allra flesta relationer förekommer gräl, meningsutbyten, irritation. Det är nog omöjligt och kanske inte heller önskvärt att undertrycka eller förneka den irritation man kan känna när ens partner drar iväg på träning utan att ha handlat hem middagsmaten som han/hon lovat eller när man ständigt ska plocka upp våta handdukar från golvet – eller något annat vardagligt exempel. En del dagar är man pigg och sådant där spelar ingen roll men en annan dag kanske man är trött eller det är en massa andra irritationsmoment som staplats på varandra. Ungarna kanske bråkar med varandra och då kan det vara den tändande gnistan: ”Du är så fruktansvärt slarvig! Du struntar i mig! Du kunde väl för katten ta lite ansvar NÅGON gång!:   ”Lägg av! Du är för 17 inte klok! Stå inte här och gapa!  Du tjatar ju öronen ur mig!””Idiot, klantskalle, latmask, slarver!” En fingerad början på ett gräl som börjat med en vardaglig situation, som det ofta gör. Om det vill sig illa trappas det hela upp och man börjar kalla varandra för saker man inte borde göra, allt detta i vredesmod. När man passerat en viss punkt har man lämnat den konstruktiva dialogen bakom sig utan är helt inställd på att vinna. Rösterna stegras ofta under en dispyt och om barn eller för den delen husdjur finns i närheten kan de uppleva situationen som skrämmande. De sårande orden som yttrats under grälet, som man EGENTLIGEN inte menade är trots allt sagda och har hörts av partnern. Om detta upprepas ofta påverkas förhållandet negativt.För att undvika destruktiva gräl brukar vi ge några råd, som vi återkommer till i senare bloggar.

Katarina och Åse

 

Svenska kyrkans familjerådgivning?

  liv_15Vigsel och dop är för många av oss högtidliga och viktiga händelser i våra liv som är förknippade med lycka, glädje, stolthet och kärlek. Tillfällen som kanske är förevigade med såväl fotoalbum som minnessaker. Det är gott att återvända till positiva minnen, de fyller oss med värme allrahelst när dagarna är tunga. Kyrkan har i alla tider haft en stor uppgift att i ritens form tyda livets stora händelser – kyrka och kristen tro har ett språk för detta. Men kyrkan har också fyllt en stor funktion när tillvaron gungat och kriserna drabbat. Det har inte minst visat sig vid de stora nationella katastroferna som då Estonia sjönk och vid tsunamin i Thailand att kyrkans medverkan med såväl kunskap och professionalitet som upplåtandet av lokaler är av mycket stor betydelse när vi drabbas av de stora katastroferna. För många människor är det naturligt att vända sig till kyrkan när livet trasas sönder.

Som familjerådgivare pratar vi ofta om att vi möter de kriser som slår ner i det mindre sammanhanget men som likväl drabbar den enskilde med samma smärta och sorg som den stora katastrofen gör. Kyrkan vill ta sitt ansvar genom att erbjuda stöd och hjälp när tillvaron gungar därför finns ett samband mellan dop/vigsel och familjerådgivning. Alla vet vi att det finns tider i livet då påfrestningarna på oss såväl som individer som i våra relationer är stora. Det kan handla om de naturliga fasövergångar som vi går igenom med jämna mellanrum, när barnen är i småbarnsålder eller tonåren eller när barnen flyttar ut. Det kan också handla om yttre påfrestningar som drabbar oss kanske utan förvarning som arbetslöshet eller sjukdom. När något händer skakar det om hela familjen och relationerna påfrestas på ett nytt sätt. Kanske blir det svårt att kommunicera med varandra, att lyssna och förstå. Det är lätt att känna sig både vilsen och ensam i sådana situationer. Det samtal som familjerådgivningen erbjuder är ett samtal som är avgränsat i både tid och rum där respekten för individen ställs i förgrunden och där lyssnandet till vars och ens upplevelse är starten på något nytt.

Vardagskärlek i diktens form

 I vår förra blogg funderade vi lite kring om varaktiga relationer är möjliga och om kärleken är en konst. Nedanstående dikt tycker vi så fint belyser de små sakerna, som kan betyda så mycket för ett par.

 

Det är dom oskyldigaste

och enklaste sakerna

jag kanske längtar mest till, du.

Till den lättaste av kyssar, som i förbifarten

eller att bara se varandra på håll.

Att skala potatis tillsammans

eller hastigt ta en drink före middan.

Att slå in en present till barnen,

att säga något om maten.

Eller den häftiga diskussionen

framför några exotiska frukter i snabbköpet!

Och att bära hem kassarna

som skär in i händerna. 

Till allt detta som vore omöjligt

att uppleva så starkt

om vi inte stod varandra mycket nära.

                                              (Urban Torhamn,1975) 

Och vi kan inte låta bli att bifoga en till, om man nu har fått bli gamla tillsammans eller träffats på äldre dagar 

Man dämpar ljuset med åren,

man ser varandras brister i en annan glans.

Det blir mindre pretentiöst

och mer generöst

med åren.

(Jacques Werup, 1993) 

Katarina och Åse

 

 

Varaktig kärlek – är det möjligt?

Är det möjligt att idag, i tider av snabba förändringar, leva i livslånga relationer, i tider när vartannat äktenskap slutar med en separation? Finns det ett värde i att leva med samma person hela livet? Frågan kanske måste ställas ändå. För låt oss säga att vi träffas i 25 årsåldern och sedan blir sådär 80-90 år, visst förändras vi båda två under alla dessa år.

De flesta av oss har nog förhoppningen om att vi ska kunna göra detta. Inte tänker man väl när man skaffar barn med någon eller gifter sig att det här ska nog inte hålla så länge.

Men eftersom de flesta av oss hoppas och önskar de långa relationerna, relationer/äktenskap som innehåller både kärlek och vänskap kommer vi att försöka utveckla några reflektioner för att öka möjligheterna för detta.

Vi börjar med att ställa frågan om kärleken är en konst? Det är egentligen Erich Fromm, som har formulerat frågan i boken Kärlekens konst. Erich Fromm 1900-1980 var författare, psyko-analytiker och filosof.

Han skriver i denna bok inledningsvis: ”Är kärleken en konst? I så fall kräver den insikter och målmedvetna ansträngningar. Eller är kärleken enbart en angenäm sensation, en rent slumpartad upplevelse, någonting man råkar ut för om lyckan är god?

Om vi fastslår att kärleken är en konst, alldeles som att leva är en konst. Om vi önskar lära oss älska, måste vi bete oss på samma som när vi vill lära oss vilken annan konst som helst, till exempel musik, måleri, snickarkonst…..”

Att uppnå en djup och varaktig kärleksrelation är förvisso inte omöjligt men det krävs känslomässigt arbete, förmåga att ge och ta samt tid och vilja, något som också modern psykologisk forskning visat. Alltså är Erich Fromms inledningsord även idag aktuella.

Vi kommer i senare inlägg återkomma till detta ämne.

Hjarta

Litteraturtips:

Erich Fromm: Kärlekens konst, Natur och Kultur 1958

Björn Wrangsjö: Leva tillsammans, Natur och Kultur 2004