Uppslagsbok om vad som finns i kyrkan

Vad är en predella, ett krismekar och en fattigstock? Vad har man vinsilen till? Vad finns det för olika typer av kors och vilket attribut förknippas med Simon ivraren?

I år gavs den ut, efter fem års arbete, boken om ”Kyrkans föremål”. Helt enkelt ett lexikon som beskriver och förklarar nästan 400 föremål som återfinns i våra kyrkorum. Vanliga ord som orgel, altare och kyrkbänk finns med, liksom mer ovanliga som kollektbäcken, pyxis och lavabo.

Boken beskriver dessutom olika stilepoker, de liturgiska färgerna och redogör, som man uttrycker det, ”kortkort om kristna symboler och attribut”.

Lexikonet har getts ut av Göteborgs universitet och Svenska kyrkan och är tänkt som en uppslagsbok för människor som arbetar med de kyrkliga inventarierna på olika sätt, men också för värdar i sommarkyrkor och andra som är allmänt intresserade av den kulturskatt som finns i våra kyrkor.

Boken har ISBN 978-91-86681-28-9 och kan beställas hos www.skarastiftshistoriska.nu

Du kan också ladda ner hela lexikonet. Länken för nedladdning hittar du på denna sida.

Bokens framsida. Den heter "Kyrkans föremål - beskrivande lexikon".

Sida med doptillbehör. Bild på dopfunt och duva.

Detaljbild av uppslag om brudkronor. Bild på brudkrona.

 

 

Historiska personer gästade Fristad

En minst sagt underhållande historielektion om Fristadbygden blev det när några personer från förr tog plats i Fristads kyrka. Det var tänkt som en dramatiserad kyrkogårdsvandring, men ostadigt väder och framförallt ett stort antal åskådare gjorde att dramatiseringen hölls i kyrkan, följd av en vandring i mindre grupper bland gravarna på kyrkogården.

Dramatiseringen hölls ihop av Ann-Britt Boman som lotsade åhörarna mellan de olika karaktärerna och gav lite bakgrundsinformation.

Först ut att äntra podiet var självaste häradshövdingen Anders Olofsson Oxehufvud, som berättade om sitt liv och sina framgångar. Han passade också på att visa upp hur släktvapnen såg ut.

Häradshövding Oxehufvud spelades av Sten Björkman.

Häradshövding Oxehufvud spelades av Sten Björkman.

Sedan dök en tjusigt klädd kvinna upp, nämligen Anna Margareta Schumann från Magdeburg. Hon berättade bland annat om hur förälskad hon blev i kaptenen Peder Andersson från Hjortsered som var så vänlig mot henne – och om hur hon som ung flicka fick följa med honom till Sverige.

Agneta Stappe gestaltade Anna Margareta Schumann.

Agneta Stappe gestaltade Anna Margareta Schumann.

Efter henne vandrade prosten Olof Reinholdsson altargången fram. Han ojade sig lite över det faktum att han var prost i både Fristad och Borås och hoppades att Fristad i framtiden skulle få bli ett eget pastorat, för det vore nog ändå bäst. Och så bekände han också att hans första äktenskap inte blev så bra och att han istället gifte sig med en av konfirmanderna, Johanna.

– Undrar hur det ska gå för Johanna. Hon är ju mycket yngre. Men unga prästänkor brukar vara lätta att konservera så kanske kan min efterträdare gifta sig med henne, funderade han.

En och annan sträng uppmaning till församlingsborna blev det också.

Den stundtals skamsne, stundtals stränge prosten Reinholdsson gestaltades av Jörgen Röllgårdh.

Den stundtals skamsne, stundtals stränge prosten Reinholdsson gestaltades av Jörgen Röllgårdh.

Publiken fick också möta Maja Jonasdotter från torpet Kullen vid Mölarp, som senare byggde Mariedal, uppkallat efter sig själv. Hon hade utskänkning av brännvin vid Fristad Hed, liksom sin far – som för övrigt åtalats för olaga utskänkning.

– Men det var han inte ensam om, poängterade Maja till faderns försvar.

Så dök Karolina Johansdotter på Lövås upp och hon var noga med att påpeka att hon minsann bodde finare än Maja som då snabbt replikerade att sjaletten har hon minsann behållit.

– Jaja, man ska inte framställa sig som förmer än man är, så jag trivs bättre i sjalett än i pråliga hattar, förklarade Karolina. Hon nämnde också att hennes svärfar dött lite mystiskt och att svärmodern åkt fast för arsenikinnehav.

– Men men, det kan väl hända den bästa, menade Karolina.

Karolina Johansdotter (Jenny Gahnström) och Maja Jonasdotter (Ann-Britt Boman) möttes för ett samtal.

Karolina Johansdotter (Jenny Gahnström) och Maja Jonasdotter (Ann-Britt Boman) möttes för ett samtal.

Sist ut i det kronologiska galleriet av karaktärer var två skribenter. Först kom Karl Nilsson, som skrivit mycket om sin hembygd. Han berättade att han fötts som oäkting och fått växa upp hos mormor och morfar och han avslöjade också hur hans mormors mormor en gång hade satt sig upp mot patron och blivit hotad med pisk.

– Men det blev visst aldrig något av med det, för patron sa att ”gamla kärringar piskar jag inte”.

Karl Nilsson spelades av Olof Stensson.

Karl Nilsson spelades av Olof Stensson.

Så kom hembygdsforskaren och författaren Klas Olofsson som delade med sig av både talesätt och hälsotips.

Olof Stensson porträtterade även Klas Olofsson.

Olof Stensson porträtterade även Klas Olofsson.

Det var också Klas Olofsson som tillsammans med August Andersson på Lövås skrev den sång om Fristad, från vilken man sjöng några av verserna som gemensam allsång.

sång low

Efter förfriskningar blev det gruppvis promenad på kyrkogården.

Ann-Britt Boman ledde en av grupperna på kyrkogårdsvandring.

Ann-Britt Boman ledde en av grupperna på kyrkogårdsvandring.

Arrangemanget var ett samarbete mellan Svenska kyrkan och Fristads hembygdsförening.

 

Söndagsutflykt i området kring Hökerum

I orterna Varnum, Fänneslunda, Nitta, Töve, Härna, Grovare och Granared har föreningar och företagare gått samman för att lyfta sin bygd och locka besökare. De har också samordnat Södra Vings och Fänneslunda-Grovare kyrkors öppettider med de övriga besöksmålen. Det innebär att du förutom två unika, vackra och väldigt olika kyrkor dessutom kan passa på att gå på loppis, beskåda och kanske handla keramik, njuta av gott fika eller köpa något trevligt till dig själv eller en vän. En rad smultronställen radar upp sig och nätverket har en gemensam webbplats och broschyr som finns att hämta på de flesta av besöksmålen.

Följ med på en runda till några av besöksmålen. Ännu fler finns på www.valkommentilloss.se.

Vi börjar med ett besök i Södra Vings kyrka, en unik och mycket vacker medeltidskyrka med kryssvalv, takmålningar, ett medeltida stenaltare och dessutom en bevarad herrskapsbänk som minner om gamla tider.

s ving kor low

Färden går vidare till Charlottendals gård – som just denna söndag var stängd eftersom innehavarna anordnade en stickvandring (vi mötte faktiskt ett glatt gäng ”stickare” längs vägen!). Men annars är denna lilla butik normalt öppen torsdag, fredag och söndag och här säljs mönster, garner, tillbehör och dessutom hantverk och närproducerat från bygden.

charlottendal low

Vi stannar också vid Avelsås Naturhem med gårdsbutik och trädgårdscafé. Här säljs bland annat nytt och nött, gårdens egna produkter, kött och ekologiska grönsaker.

avelsås low

Nästa stopp blir Fänneslunda-Grovare kyrka som denna sommar håller öppet för första gången. Den är precis som Södra Vings kyrka öppen lördagar och söndagar klockan 13-16 till och med 31 augusti.

fänneslunda kor low

Som namnet antyder är kyrkan en gemensam kyrka för två socknar. Man övergav således de tidigare kyrkorna (som finns kvar i form av kyrkoruiner) men tog med sig dopfuntarna. Således har kyrkan två dopfuntar. Men istället för att välja att bara använda den ena står båda två i koret – och används. Barn från Grovare döps i Grovare kyrkas gamla dopfunt och barn från Fänneslunda döps med vatten ur Fänneslunda kyrkas funt!

Fänneslundas dopfunt

Fänneslundas dopfunt

Grovares dopfunt

Grovares dopfunt

Så reser vi vidare till Grovare Lamm & Handel där man kan fika eller äta en lätt lunch, köpa lammkött från gården eller andra godsaker och närproducerade produkter. På övervåningen finns också en loppis.

grovare entre low

Nästa anhalt blir Högagärde där det finns fin keramik till försäljning i mysig miljö.

keramik low

Så reser vi till Älvåkers Café och Skafferi vid prästgården i Varnum, där det också finns fikamöjligheter. Här kan man köpa alla möjliga godsaker och även plantor till trädgården.

älvåkers low

Tångabo gård är nybyggd sedan förra året och en trappa upp i den stora ladugårdsbyggnaden finns butik med presentartiklar och ätbara godsaker. Även här har man café – vad sägs om att sitta på en inglasad ”läktare” och titta ut över kossorna i ladugården medan man njuter av fikat? Vill man även ha ladugårdsdoften på köpet kan man gå ut på en lång brygga och se djuren där nedanför.

tångabo shop low

tångabo cafe low

Denna söndag får avslutas med ett besök på Ådalens Café och Present, ett mat- och fikaställe med butik och ett charmerande växthus. Här finns både lunchrätter, smörgåsar, fikabröd och våfflor och man välja att sitta ute eller inne under kristallkronorna.

ådalenint low

ådalenint2 low

Även växthuset har förstås fina fåtöljer och kristallkrona!

ådalen växt low

Observera att öppettiderna varierar, men de flesta ställen är i regel öppna på söndagseftermiddagar. Än återstår två helger då Södra Vings och Fänneslunda-Grovare kyrkor är öppna för sommaren: 22-23 augusti och 29-30 augusti.

Läs mer på: www.valkommentilloss.se

 

Unik brynsten i Algutstorp

algut low

Om du besöker Algutstorps kyrka får du inte missa att gå ett varv runt kyrkan på utsidan. I korväggen har man nämligen någon gång för länge, länge sedan murat in en brynsten! Stenen sitter antagligen i väggen för att soldater skulle kunna vässa sina svärd innan de gick ut i strid. Man fick ju inte ta med vapnen in i kyrkan och därför kunde inte brynstenen placeras inne i kyrkobyggnaden. För att ändå kunna slipa svärden så nära altaret som möjligt löste man det på detta vis. Såvitt det är känt är det den enda kyrkan i Sverige som har en brynsten inmurad i kyrkväggen! I Tyskland förekommer det dock på flera håll och kanske kommer idén därifrån.

Mycket är oklart när det gäller när stenen kom dit. Kanske murades den in först på 1700-talet då kyrkan, som ursprungligen är en kyrka från omkring år 1200, byggdes ut. Eller så fanns den där redan tidigare och ”flyttades med” vid utvidgningen.

brynsten low

Algutorps kyrka håller öppet dagligen klockan 15-18 till och med 23 augusti så än finns tid för ett besök!

Läs mer om Algutstorps kyrka.

 

Bygdehistoria i Strömsfors kapell

För första gången är Strömsfors kapell med i Kyrkrundan. Det är den ideella föreningen Strömsforsgruppen som bemannar kapellet och även arbetar mycket med kultur och historia i hela byn.

Strömsfors är ett anrikt brukssamhälle med en rik historia. Den kan man ta del av både i kapellet och genom en rundvandring i det lilla samhället som ligger utmed väg 156 mellan Tranemo och Svenljunga.

Kapellet uppfördes på initiativ och bekostnad av brukets ägare Oskar och David Nylander. Utvändigt ser det ut nästan som en stor villa, men invändigt finns ett förtjusande litet kapell, vackert inrett i vita och ljusblå nyanser.

stroms pred low

stroms altar low

Tidigare hade kapellet ett korfönster som fortfarande finns att beskåda.

stroms blyfon low

Till kapellet hör också en samlingssal och en liten lägenhet där kyrkvaktmästaren bodde förr. I salen kan man ta del av en fotoutställning från ortens historia.

stroms foton low

Oskar och David Nylander har begravts i kryptan vid klockstapeln, tillsammans med andra medlemmar ur familjen.

stromsforskrypta low

Missa inte heller att ta med den lilla foldern om byn, och gå på en vandring mellan de olika byggnaderna.

stromsfors low

Kapellet är öppet dagligen klockan 13-16 till och med 9 augusti. Läs mer om Strömsfors kapell.

Utflykt i Herrljungabygden

En lagom runda som är möjlig att göra under hela sommaren under nästan hela dagen är denna! Vi börjar i Ods kyrka, där Maria väntar på oss.

maria od low

Hon har haft ett eget altare en gång i tiden, men med reformationen flyttades hon allt längre bak i kyrkan, tills biskop Svedberg kom och bestämde att hon skulle ut på 1700-talet!

I den här kyrkan finns även Karl XII:s kalk och paten. Andreas Rhyzelius som kom från Od var kungens fältpräst och hovpredikant och fick nattvardskärlen i gåva efter att han införskaffat nya åt kungen! Några år senare skänkte han dem, liksom ett porträtt av sig själv, till sin hembygds kyrka.

Intill kyrkan ligger Crea Diem Bokcafe där vi intar gott fika innan vi reser vidare.

crea low

Vi svänger av mot Säms camping och där får vi en påminnelse om att alla kyrkor inte är kvar, utan har fått förfalla. Norra Säms kyrkoruin ligger vackert mittemot en badplats, och trots det kylslagna vädret är det några som badar!

ruinen low

Vi fortsätter och viker av från vägen för att besöka den unika hällkistan i Skogsbo. Lyfter på locket och klättrar ner. Spännande!

grav low

Så kommer vi fram till Falköpingsvägen där vi besöker hembygdsstugan som ligger alldeles till vänster.

skölvene stugan low

skölvene stuga low

I Mjäldrunga möter oss mer medeltid!

mjäldrunga kor low

Så tar vi vägen mot Eriksberg och känner historiens vingslag i den gamla 1100-talskyrkan.

eriksberg trappa low

Här kan man också gå på upptäcktsfärd med Kung Knut och när man hjälpt honom att hitta den hemliga vägen får man en present!

eriksberg barnvandring low

barn eriksberg low

Vill du ha fler utflyktstips, kolla här!

 

Unika kalkmålningar i Södra Åsarp

Kajsa Nyström Rudling hade mycket spännande att berätta om kyrkans målningar.

Kajsa Nyström Rudling hade mycket spännande att berätta om kyrkans målningar.

Det blev många intressanta svar om de medeltida kalkmålningarna när Kajsa Nyström Rudling föreläste i Södra Åsarps kyrka. Men föredraget födde också flera spännande frågor! Finns det fler målningar som inte tagits fram? Är det rentav så att riddaren Brodersson, som bekostade målningarna, har låtit måla sitt porträtt någonstans i kyrkan?
Kalkmålningarna i Södra Åsarps kyrka utanför Limmared är unika – eftersom det helt saknas kalkmålningar från den perioden i hela Skara stift (Kyrkan ligger sedan länge på andra sidan stiftsgränsen, i Göteborgs stift, men tillhörde ursprungligen Skara stift).
– De är gjorda i början av 1400-talet och under perioden 1350-1450 var det mycket ovanligt med målningar överhuvudtaget. Folk hade annat att tänka på, helt enkelt. Dels inträffade agrarkrisen då, dels var det klimatförändringar då det blev kallare, man brukar tala om ”Lilla istiden”. Och framför allt härjade pesten, då oerhört många människor dog, förklarade Kajsa.

Södra Åsarps kyrka har unika kalkmålningar från början av 1400-talet.

Södra Åsarps kyrka har unika kalkmålningar från början av 1400-talet.

Någon exakt datering av målningarna finns egentligen inte, men Kajsa hänvisade till Viola Hernfjells tidigare avhandling i ämnet, där det konstaterades att den rike Abraham Brodersson Tjurhuvud bodde på borgen Opensten några kilometer från kyrkan vid denna tid – och att det är fullt möjligt att målningarna bekostades av honom inför hans dotter Birgittas bröllop.
– Vi har inga belägg för det men nog är det fullt möjligt – och dessutom en lite rolig historia. För övrigt slutade det inte så roligt för Brodersson. Han blev ju rikare och rikare och fick alltmer makt så han hade gott om fiender som bara väntade på att han skulle göra något misstag och när det väl skedde så blev han faktiskt avrättad, berättade Kajsa och avslöjade dessutom att det inte slutade så trevligt för dottern heller:
– Hon var i en lada med tre andra kvinnor och den fattade eld, så hon brann inne, tillsammans med två av de andra. Endast en av kvinnorna överlevde branden.
Målningarna i Södra Åsarps kyrka kalkades över så småningom. ”Kyrkomodet” förändrades och plötsligt började man kalka över målningar i många av de svenska kyrkorna.
– Det hade flera förklaringar. Folk hade blivit läskunniga och kyrkorna var mörka. För att få in mer ljus tog man upp och förstorade fönstren och förstörde man då en bildsvit var det ju inte så meningsfullt att ha bara delar kvar, så därför tyckte man väl att det var lika bra att täcka över alltihop. Dessutom var 1700-talets ideal att ha ljusa och rena kyrkor.
När man på 1920-talet skulle göra om kyrkan i Södra Åsarp och bland annat bygga en sakristia, så knackade man hål i korväggen och då upptäcktes målningarna, som togs fram av en konservator några år senare. I koret finns en bildsvit med scener ur passionshistorien. Det börjar i Getsemane och slutar med korsbärandet.
– Men sedan tar det ju slut här. Jag är ganska övertygad om att själva korsfästelsen också funnits med någonstans. Kanske där korfönstret idag sitter, eller på väggen där ovanför, spekulerade Kajsa.

Bland scenerna som målats i koret märks bland annat Jesus inför Herodes. Jesus har röd klädnad och gloria på samtliga kormålningar.

Bland scenerna som målats i koret märks bland annat Jesus inför Herodes. Jesus har röd klädnad och gloria på samtliga kormålningar.

I kyrkan finns också målningar som skildrar Jesu barndom, till exempel legenden om ”Skördeundret” och bibelberättelsen om Jesus i templet vid tolv års ålder.
Kajsa berättade också att kalkmålningar på medeltiden hade både religiösa och värdsliga syften. Rent religiöst var det ett sätt att berätta om Bibeln. Läskunnigheten var låg och innan boktryckarkonsten kom var böcker oerhört dyra och i princip oåtkomliga för ”vanligt folk”.
– Men så var det också så att dessa målningar bekostades av någon donator, en så kallad stiftare. Dessa stiftare hade förstås ett intresse av att visa upp sin rikedom. Och ytterligare ett syfte var att visa att kyrkan och bygden var en del av övriga Europa där det ju också byggdes kyrkor!
Målningar från medeltiden är sällan eller aldrig signerade av konstnären själv. Snarare var det ofta flera konstnärer som arbetade tillsammans, knutna till en verkstad med en mästare. Då är det vanligare att stiftaren lät måla sitt porträtt någonstans på väggen. Nu är många av målningarna illa åtgångna av överkalkning och av tidens tand, men troligen har det funnits fler målningar än dem vi idag ser. Kanske finns någonstans ett porträtt av stiftaren själv, riddare Brodersson.
– Har man rentav målat av Opensten någonstans? Det är ju inget kvar av borgen och vi vet ju inte hur den såg ut. Skulle det kunna vara så att det finns en sådan målning någonstans, ville en av åhörarna veta.
Kajsas svar blev att det är fullt möjligt men det kan vi förstås inte veta.
– Men var det så att Opensten blivit avmålat så är det sannolikt inte mycket som stämmer med dåtidens verklighet. Inte heller porträtt från den här tiden var särskilt porträttlika!

Besökarna fick också se bilder från när målningarna togs fram igen på 1930-talet.

Besökarna fick också se bilder från när målningarna togs fram igen på 1930-talet.

Minnen från förr

Hols kyrka, mellan Vårgårda och Alingsås.

Hols kyrka, mellan Vårgårda och Alingsås.

Alldeles vid E20, mellan Vårgårda och Alingsås, ligger Hols kyrka. Det är en rar liten helgedom från medeltiden, byggd redan under 1100-talets andra hälft. Nu är den  naturligtvis försedd med de sedvanliga inventarierna såsom dopfunt, altartavla, predikstol, orgel och kyrkbänkar.

Men här finns också säregna minnen från förr. I en liten bod norr om kyrkan, i ena änden av kyrkogården finns några gamla dörrar. En av dem är den gamla kyrkporten som flyttades när kyrkan fick sitt vapenhus. Och 1905 togs den bort, då kyrkan fick en helt ny ingång. Men porten sparades och nu kan du kika in i boden och titta på den.

Den gamla porten är delvis perforerad av hål. Det är minnen från den tid då fejderna mellan svenskar och danskar var vanliga. 1612 plundrades kyrkan av danskarna och de använde den lilla kyrkan till stall! De 16 hålen i den gamla kyrkporten är kulhål från tillfället då danska fiender tog kyrkan i besittning.

Porten minner om forna tider då krigshärjningar var vardagsmat.

Porten minner om forna tider då krigshärjningar var vardagsmat.

Bara några meter därifrån, ute på kyrkogården, står en hög runsten som fick sin text redan på 1000-talet. Översatt till vårt skriftsätt lyder texten:

”Ulf och Assur reste denna sten efter Aslak, en mycket god tägn, sin mycket älsklige fader”.

Även runstenen har sin egen historia. När kyrkan renoverades 1996 råkade man nämligen hitta den inmurad i kyrkväggen. Under det södra korfönstret låg stenen, som i samband med renoveringen togs ut och fick sin nuvarande plats på kyrkogården.

Runstenen har fått flytta ut till en hedersplats på kyrkogården där en liten skylt berättar om den.

Runstenen har fått flytta ut till en hedersplats på kyrkogården där en liten skylt berättar om den.

Mer att läsa om Hols kyrka finns i en folder i kyrkan och i en pärm med foton och text om inventarier i historia. Kyrkan är öppen dagligen till och med 12 juli klockan 15-18.

Läs mer här.

 

Gammal teknik vårdar kulturarvet

Gammal teknik må ta lite längre tid – men är desto mer hållbar. För Markku Timonen och hans kollegor på Dekormäster står intresset för kulturbyggnader i fokus – och därmed också passionen att bevara dem på gammalt vis.

Dekormäster är en av de samarbetspartners, som valt att stötta Kyrkrundan ekonomiskt. För Markku var valet inte svårt:

– Kyrkorna är ju det största kulturarv vi har när det gäller byggnader och jag tycker att det är viktigt att de vårdas, men också att folk har tillgång till dem. Vi arbetar naturligtvis mycket just med kyrkobyggnader och det är klart att vårt arbete känns ännu mer meningsfullt om människor också får glädje av att uppleva kyrkorna och historien.

Det var just det genuina intresset för antikviteter och historiska ting som fick Markku Timonen att utbilda sig inom förgyllning och dekorationsmåleri. Tillsammans med de övriga som arbetar i företaget har man skaffat sig en bred bas med olika kompetenser – och de som fattas tar man in vid behov.

Kyrkrundan följde med Markku på en rundvandring av nyrenoverade Fänneslunda-Grovare kyrka där en hel del arbete gjorts under 2014.

– Det första vi gjorde var att plocka ner alla fönster och ta med dem till vår verkstad. Det visade sig att 30 procent av det handblåsta glaset hade bytts ut med åren. Men nu är det handblåst glas i alla fönster igen. Det löste vi genom att skaffa gamla 1800-talsfönster och återanvända glaset i kyrkfönstren, berättar han.

Nu är det handblåst glas i alla fönster igen.

Nu är det handblåst glas i alla fönster igen.

Vi vandrar vidare och Markku berättar att den tidigare dörren till sakristian var murken och har fått bytas. Nu sitter här en fiskbensmönstrad dörr som smälter in i miljön.

– Det fanns inga gamla kyrkdörrar bevarade så vi vet inte hur den skulle se ut. Istället har vi tittat på tidsenliga dörrar från kyrkor i den här trakten för att få en bild av hur det kan ha sett ut på den tiden.

Genom att undersöka hur gamla kyrkdörrar i trakten sett ut fick man en bild av hur dörren till sakristian skulle utformas.

Genom att undersöka hur gamla kyrkdörrar i trakten sett ut fick man en bild av hur dörren till sakristian skulle utformas.

Ett av korsen på kyrktaket, det som sitter över dörren på den södra sidan, har också fått bytas ut.

– Vi har gjort ett ekkors. Och det syns ju inte här nerifrån men ovansidan av korsets ”armar” är faktiskt fasade åt bägge håll så att det blir ett fall och vatten kan rinna av istället för att även detta kors murknar. Det sitter också en ”hatt” av plåt på toppen av korset.  Sedan är korset behandlat med roslagsmahogny, fortsätter Markku och tillägger att det är en gammal teknik, en blandning av linolja, trätjära och balsamterpentin som också ofta används till behandling av båtar.

Korset har bytts ut.

Korset har bytts ut.

Inne i kyrkan har målningsarbeten gjorts, främst av trädetaljer och väggar i vapenhuset och kapprummet. Här har man i möjligaste mån använt linoljefärg.

– Det må vara gammaldags och ta längre tid men på sikt, när det gäller underhåll, är det oslagbart. Problemet är att det ju dessvärre också handlar om underlaget, är det målat med modern färg sedan tidigare, vilket man ju ofta gjorde på 70- och 80-talen mot bättre vetande, så fungerar det inte med exempelvis en kalkfärg ovanpå.

Markku och hans arbetskamrater arbetar med bevarandetekniker. Det som ansågs bra, modernt och effektivt för 20-30 år sedan, har idag snarare bytts ut mot de gamla beprövade arbetssätten.

– Men synen på sådant här ändras ju hela tiden. Om 50 år säger man kanske något helt annat!

Dekormäster har gjort olika arbeten i flera av Kyrkrundans kyrkor – och ytterligare projekt är på gång. Vi lär ha anledning att återkomma.

Läs mer om Dekormäster

Markku Timonen driver Dekormäster AB.

Markku Timonen driver Dekormäster AB.

 

Helena i Lund

I sockenstämmoprotokoll och gamla kyrkoböcker döljer sig mängder av berättelser om människor. Om rikt folk och fattighjon, om soldater, skollärare, pigor och hemmansägare.

I kyrkoböckerna från Vesene vävs berättelsen om Helena.

Helena i Lund

Den 2 april 1802 föds i Vesene socken en liten flicka som får namnet Helena. Hennes pappa Petter Andersson och mamma Britta Jönsdotter beskrivs av prästen som ”bondefolk i Marstorp”. Flickan döps två dagar senare.

De flyttar vidare till Gudmundstorp och så småningom till Backstugan på Haggården. Då har flera syskon kommit till världen. I Backstugan bor familjen när Anders föds 1822, den lillebror som ska komma att sörja för Helenas väl och ve när han blir vuxen. Som notering på Petter, far i huset, har prästen skrivit ”bräcklig”.

Modern dör 1847 och fadern är fortsatt bräcklig. Om Helena har prästen nu skrivit ”sjuklig och klen”. Helena, som bor kvar hemma hos pappa tills han dör av ålderdom 1850, 72 år gammal, flyttas ett par år efter faderns död över till en annan kolumn i kyrkoboken, nämligen rubriken ”Utan förvar”. Efter detta blir hon under flera år ett ärende för den årliga sockenstämman. Vid sitt möte 1854 har protokollföraren skrivit: ”Helena i Lund vårdas och underhålles under året av sin bror soldat Ceder mot erhållande av ½ tunna råg, ½ tunna korn utur magasinet, samt 3 skilling banco och afslag af skatten för de egor han innehar utaf sockenmarken”.

Kyrkokassan bekostar alltså Helenas möjlighet att klara sig genom att betala hennes bror Anders, som nu är en gift soldat med fru och fem barn.  Detta pågår under några år tills Helena får tillstånd att driva omkring.  1858 tas beslutet att ”Helena i Lund får gå på socknen tills vidare” och året därpå bestäms att hon också ska få en fässing. Så här står det i protokollet: ”Helena i Lund får gå omkring och tillsläppes åt henne af Fattigkassan till inköp av en fässing och 1. Täcke”.

Hur det går för henne det närmaste decenniet framgår inte. Kanske använder hon sin fässing till att ha sina tillhörigheter i, kanske har hon genom denna ”knallesäck” möjlighet att sälja lite varor.

Helena Pettersdotter dör den 18 augusti 1869 och begravs fyra dagar senare. Hon är då 67 år gammal. Prästen har gjort följande notering: ”Fattighjon vid socknen. Icke gift”.

Förmodligen var det i denna dopfunt som Helena döptes, två dagar gammal.

Förmodligen var det i denna dopfunt som Helena döptes, två dagar gammal.

Vesene kyrka är öppen 30 maj-30 augusti 9.00-18.00

Vesene kyrka är öppen 30 maj-30 augusti 9.00-18.00