#tänkom – Svenska kyrkans unga i Lunds stift

Efter mycket planering så var det till sist dags för Svenska kyrkans ungas årsmöte i Lunds stift. Mötet med temat ”Tänk om” Under helgen den 10-12 april träffades 140 ungdomar från hela Lunds stift för att tänka om Svenska kyrkans unga i Lunds stift. Vad vill vi med vår rörelse? Vad tänker vi kring vår värdegrund? Vilka läger och arrangemang vill vi arrangera? Hur ska vi använda vår ekonomi på ett klokt sätt och vem ska styra vår organisation?

Många saker dryftades denna helg och samtalen gick höga kring både stort och smått. Ofta säger vi att ungdomarna är framtiden men det är enligt mig fel att säga så. Ungdomarna är nutiden. Det är nu det händer. Det är nu beslutens tas. Det är i nutiden som framtiden blir till. Det är härligt att stå lite bredvid och se på det engagemang som finns kring Svenska kyrkans unga som rörelse. Ett engagemang som speglar ungdomsrörelsen. Det finns en kraft. Det finns ett engagemang. Vi som vuxen kyrka måste vara kloka i vårt bemötande och ta tillvara denna kraft. Vi måste bereda plats åt rörelsen och ge unga människor en möjlighet att utrycka sina tankar. Detta även om vi inte alltid håller med. Att lyfta Svenska kyrkans unga som organisation är vårt gemensamma ansvar och vår gemensamma möjlighet. Vi bemyndigar besluten och låter unga människor växa i tro och ansvar. Så låt oss föra ett samtal kring detta. Hur lyfter vi Svenska kyrkans unga i Lunds stift? Hur gör vi svenska kyrkans unga till vår gemensamma barn och ungdoms organisation? En organisation med så mycket kraft och med så många tankar som är viktiga för vår kyrka.

Tack Gud för Svenska kyrkans unga i Lunds stift. Låt rörelsen bli en mötesplats där barn och unga kan växa i tro och ansvar.


Nyvald styrelse för Svenska kyrkans unga i Lunds stift

Henrik Feldt Stiftskonsulent Lunds stift

#rockasockorna

Nathea är tio år och har en storasyster som heter Noelle. Hon har downs syndrom. Nathea säger så här ”Min syster är annorlunda. Och hon är världens bästa storasyster. Jag är stolt över Noelle, hon är rolig. Jag blir ledsen när jag hör fula ord om andra människor”

Nathea Anemyr har tagit initiativ till dagen rocka sockorna i hela Sverige. Idag fredagen den 20 mars och alla dagar framöver hjälps vi åt att hylla våra olikheter. Nathea vill att alla ska förstå hur roligt det är med annorlunda. Jag kan bara stämma in och bli aldeless varm i hjärtat. Alla människor är som en färgsprakande palett där alla färger behövs. Vem du än är, var du än kommer ifrån, hur du än ser ut och vilka förutsättningar du än har. Du är viktig och du är älskad såsom den du är.

Detta är dagen som Gud gjort till oss. Denna dag och alla dagar framöver hjälps vi åt att hylla, se och ta tillvara den mångfald som Gud skapat.

Tack Gud för våra olikheter!
#rockasockorna

www.worlddownsyndromeday.org

Henrik Feldt Stiftskonsulent

rock sockorna

Men hen då? Får hen bli präst?

I fredags skulle jag skriva en skoluppgift som handlade om kyrkoordningen, alltså kyrkans ”lagbok” kan man säga. Den finns för att reglera och stadga vad som är Svenska kyrkans uppgift och beslutas om av kyrkomötet som är kyrkans ”riksdag”.

Så upptäckte jag en språklig grej som fick mig att tänka och skrev följande inlägg på Facebook:

”Läser kyrkoordningen för en paperuppgift idag.
Läser om ämbetet.
Läser att ”Biskopen viger nya kvinnor och män till uppdragen inom kyrkans vigningstjänst…”.
Blir upprörd.
Tänker att det finns personer som vigts till tjänst i Svenska kyrkan utan att anse sig vara man eller kvinna. Eller det faktum att det står ”nya”. Innebär det att du måste vara ny kvinna eller ny man? (Ja – nu är jag lite krass, jag vet.)
Blir arg.
Tänker att jag vill motionera om en språklig ändring i KO.
Tänker att det borde stå ”Biskopen viger människor/personer till uppdragen inom kyrkan vigninstjänst”. Dessutom bör det väl ha skett en språklig omformulering för ett tag sen från att bara stå män/han till att det även står kvinnor/hon, inte sant?
Det är ju inte faktumet att vi är kvinnor eller män som gör oss till goda tjänare utan det faktum att vi är människor, individer, personligheter. Tänkande varelser.”

Detta rörde upp en del känslor hos vänner och bekanta. Mest höll folk med men det blev en väldigt bra diskussion för det mesta. Många goda infallsvinklar lyftes och jag tänkte presentera en del här.

Språkanvändningen i kyrkoordningen är relevant för mig, det är ett dokument som lätt kan bli exkluderande om inte alla känner sig inkluderade av det. Inte minst de som är präst- och diakonvigda, men även lekmän. Många höll med mig i detta men det är även viktigt att komma ihåg att betoningen av att det gäller både kvinnor och män fortfarande är viktigt eftersom det finna människor som än idag anser att kvinnor inte borde vara präster. Men å andra sidan så finns det personer som anser sig vara varken kvinnor eller män. Är det då så att dessa inte får lov att präst-/diakonvigas då? Eller? Och min vän som vid sin prästvigning ansåg sig vara intergender – är hen inte prästvigd då? Eller vad hände då?

Det måste ha skett en förändring i språket när kvinnor tilläts bli präster, från bara män till kvinnor och män. Varför skulle vi idag inte kunna vara mer medvetna kring vårt språk och att det inte är så självklart med könsidentitet? Kyrkan har bestämt att kön inte spelar någon roll för huruvida en person är lämplig som präst/diakon eller inte – lika lite som att allergier eller ögonfärg är avgörande för lämpligheten som präst/diakon. Så varför inte ta sig en funderare kring hur vi skulle kunna förändra språket i KO så att hela KO använder ett inkluderande språk?

En utmaning till alla förtroendevalda, kyrkoarbetare och biskopar helt enkelt. Kan vi förändra detta? Jag önskar att det blir en förändring, jag vill att alla människor som känner sig kallade till vigningstjänst ska få möjligheten att få sin kallelse prövad (och bekräftad). Jag önskar verkligen en förändring i kyrkoordningen så att även den visar på att alla människor är välkomna i vår kyrka – både som lekmän och ämbetsbärare.
(Detta språkbruk gäller förstås även andra delar av KO…)

Pax!

Emma

Tack Gud för alla ungdomar

Unga ledare

Skrattet lyfter nästan taket denna kväll när de unga ledarna i Hörby församling träffas. Det är en gemenskap lik ingen annan. Här får alla en plats. Här får alla vara med. Man får lov att utvecklas som ledare i sin egen takt.

Mässan i Hörby kyrka som inleder kvällen blir en perfekt start och en påfyllnad av Gud som någon har utryckt det. Här får man samla sina tankar i stillhet och bara vara. Ingen press och inga krav. Bara en stilla stund med påfyllnad av Gud.

Kvällen fortsätter med samtal om allt från skola och plugg till fritidsaktiviteter i en salig röra. Skrattet blandas med något allvarligare tongångar kring ämnen som berör. In i mellan förbereds förbönen inför söndagens Gudstjänst. Allt ryms och det är detta som gör det så fantastiskt roligt.

I Hörby och på många andra ställen i vårt stift finns ett sådant tryck bland våra unga aktiva medlemmar. Ett tryck som förgyller och ger vår kyrka en sådan mångfald som är så viktig.

Tack Gud för alla ungdomar

Henrik Feldt Stiftskonsulent

Ge barnen kraft att höras

Vi som Kyrka har under många år varit väldigt bra på att ordna verksamhet för barn och unga. Barngrupper, ungdomsgrupper med mera. Verksamhet som har varit till stor betydelse för varje enskild människa. Detta ska vi fortsätta med. Trovärdiga möten där  vi ser varje enskild människa. Tillsammans kan vi bygga en kyrka där barn och unga har en tydlig plats. Frågan är hur vi fortsätter detta arbete? Hur skapar vi förutsättningar för barn och unga att vara en viktigt del i de bestämmande organen? Här ser jag stora utmaningar. Det är lätt att ordna verksamhet som tilltalar barn och unga men det är desto svårare att låta barn och unga vara med i de demokratiska processerna. Min erfarenhet är att vi måste våga låta barn och unga vara med i besluten. Ibland kan detta vara jobbigt. Det är inte alltid vi tycker att de beslut som barn och unga tar är de rätta men vi måste bemyndiga barn och unga att våga ta beslut. Om vi i vuxen kyrkan vågar ta konsekvenserna av de beslut som barn och unga tar kan det få oanade konsekvenser. Så låt barn och unga vara med i alla viktiga beslut. Dem kommer bli kul och kommer berika vår kyrka.

Henrik Feldt, stiftskonsulent för barn och unga

 

Min app med superkrafter

Min app med superkrafter

Sitter just nu och funderar över stålmannen. Tänk att ha superkrafter som gör att man kan förändra världen. När något allvarligt är på gång att ske intar stålmannen första bästa telefonkiosk för att byta om till sin superdräkt och vips så är han redo för att förändra världen. Något tråkigt är det ju numera för Stålmannen då det inte längre finns några telefonkiosker att söka sig till för att komma åt sina superkrafter. Men det finns en app. Den app som finns för stålmannen och som finns för dig och mig. Det är vår personliga app som är fylld med superkrafter, som vi fått som en gåva från Gud för att använda. Dessa superkrafter måste vi våga använda, det är detta som gör att vi tillssamman kan förändra världen. Vi kan visa kärlek, vänskap, ömhet, respekt med mera. Allt det där som finns i oss och som behövs i det liv vi lever. Våra superkrafter behövs och kommer göra skillnad, för du och jag kan göra skillnad för varandra och andra. Sök i din personliga app så ser du att den är full av superkrafter. Använd dem för dig själv och andra.

Henrik Feldt
Stiftskonsulent för barn och unga

Hästkonfirmander och orgelspel!

Jag tänkte dela en speciell känsla idag på bloggen. Nämligen känslan av att sitta ensam i en kyrka och spela orgel, med all den akustik som detta innebär!

Det är en väldigt speciell känsla, och lite ovan för mig, som alltid tyckt det är lite obehagligt att ta plats. För det gör man verkligen när man spelar orgel. Man tar plats. Man fyller en hel kyrka. Men det roliga är att det faktiskt låter bra, till och med när jag, som inte spelat särskilt länge, sitter och övar!

Ibland kommer det in någon och lyssnar när jag övar, och någon gång har jag fått frågan hur länge jag har spelat. Ett halvår, svarar jag, och kan inte låta bli att känna mig lite stolt över kvinnans förvånade min. Inte längre? undrar hon.

För visst är det svårt att spela orgel, med en stämma i varje hand, en pedalstämma och dessutom notläsning och sång på det, men samtidigt är det enkelt, för tonen finns där redan inbyggd, något man som nybörjarviolinist verkligen uppskattar!

En sak till vill jag dela, och det är vad jag gjorde i lördags. Jag hade nämligen hästkonfirmander, och vi var på studiebesök på Helsingborgs hästsjukhus.

Vi åkte en minibuss full från Bjärred till Helsingborg, där vi fick en rundvandring av hela hästsjukhuset, inklusive operationssalarna. Vi fick dra på oss engångsdräkter över kläderna och såg därmed ut som sjukhusgröna muppar.

På vägen hem stannade vi för att äta hamburgare, och sjöng bordsbön till många konstiga blickar.

Mycket får man vara med om som konfirmandledare, och som ung i Svenska Kyrkan!

Det var allt från mig!
Tyra Kristiansson

Mässa för de minsta – snart i en TV nära dig!

Hej och hallå!

Här kommer ett första inlägg på vår blogg!

Bloggen är tänkt att handla om hur det är att vara ung och aktiv i Svenska kyrkan på olika sätt. Just detta första inlägg kommer från mig, Emma, och jag tänkte berätta lite om vad jag gjorde i söndags!

Varje söndag sänder SVT en gudstjänst eller mässa i SVT 2 kl 10.05 och dessa är inspelade i olika församlingar runt om i vårt avlånga land. Nu hade turen kommit till Biskopsgårdens kyrka i Göteborg där jag är aktiv till vardags. En av de fyra gudstjänster som spelades in var en mässa som är skriven speciellt för barn! Så vi samlade ihop alla församlingens barnkörer (totalt 89 barn) och efter en höst med intensiva övningar så var det nu dags!
Det är väldigt mäktigt att höra 89 barn ta i från tårna och sjunga tillsammans med en hel kyrka och samtidigt se alla stora kameror och lampor…

Mässa för de minsta är en mässa som är skriven för att barn ska kunna närma sig det mysterium som nattvarden är. Det är på barnens språk helt enkelt och barnen fick vara med och göra det mesta i mässan! Det är något som är väldigt viktigt för mig, att kyrkan inte bara låtsas välkomna och inkludera barnen utan att vi tar barn och unga i anspråk och vågar ge dem och oss själva ansvar.

Barn klarar det. Barn och ungdomar klarar mer än vuxna ibland vågar tro.

Så en uppmaning till alla barn och  unga: stå på er! Våga ta plats! Ni är bäst.

Och ni vuxna: Våga ge ansvar till barn och unga! Vi kan!

 

Guds frid!

Emma

PS. Kolla in SVT2 29 mars kl 10.05 (eller play efter det) och häng med på världens roligaste kalas!