En helig avslutning på en rolig och ösig körövning.

Måndag

Det är måndag. Efter en fin septemberdag med sol och sprakande höstfärger är det fint att få cykla till jobbet med körnoterna i väskan. Jag börjar med att tända ett ljus i ljusbäraren och sätta på en kanna kaffe. Själ och kropp – hand i hand. Ikväll ska vi verkligen jobba hårt med gospelmedleyt. Det är lite knivigt på sina ställen. Åtta sidor med klassiska gospeldängor som våra lyssnare ska få sjunga med i när vi kan det utantill. Det är så vi gör i Lerum Gospel; vi övar och övar tills vi kan allt utantill, tror inte vi har haft noter i händerna på vare sig gudstjänst eller konsert sedan vi startade 2005.

Madde kommer strax efter mig. En kram och ett leende och kort avhandling om hur läget är och har varit sedan sist vi sågs. Under tiden vi dricker kaffet kollar vi igenom detaljer, stämmor, former och om det ska hända något särskilt just denna måndag. Madde är körens pianist till hennes svängiga komp är det totalt omöjligt att stå still. -Ja, vi sitter aldrig ner när vi övar, det funkar liksom inte när man sjunger gospel. Körmedlemmarna börjar droppa in och efter några minuter och en stund av uppvärmning så är vi igång.

Just den här måndagen kom vi fram till att det nog är smart att dela på kören första halvan av övningen. Jag tar med mig sopranerna ner till församlingsvåningen och Madde stannar kvar i kyrksalen med altar och tenorer. Efter tjugo minuter ses vi igen och sjunger det vi har gått igenom var för sig. Det låter riktigt bra nu och dom där trixiga ställena vi övade på olika håll sitter som en smäck. Vi övar för höstens olika sjungningar; gudstjänster och konserter. Om en vecka lite drygt ska vi medverka vid en välgörenhetskonsert för Världens Barn på Dergårdsteatern och så har vi en inplanerad Aspenmässa i oktober och höstkonsert i Aspenkyrkan i november. Roliga och viktiga saker att se fram emot.

aspenmusik1

 

Vi har haft en diskussion i kören nu i terminsstarten om vad vi vill med kören och hur man förhåller sig till att det är en kör knuten till en kyrka. Viktiga samtal om tro, liv, relationer och lojalitet. Det är ett fantastiskt sammanhang att få vara en del av; Lerum Gospel. Omsorg och omtanke finns som en outtalad röd tråd hos medlemmarna. Många har varit med sedan starten 2005 och andra har  kommit med längs åren som gått. Med många människor i en gemenskap så får man också följa många livsöden, barnafödande, giftermål, sjukdomar, separationer, glädjeämnen, sorg och kärlek. Livet i smått och stort. Många av oss har fått vänner för livet i kören.

 

 

Vi avslutar våra övningar sedan några år tillbaka med att någon i kören sjunger en sång för oss andra. Det är en fantastiskt fin stund. En helig avslutning på en rolig och ösig körövning. Detta är såklart en övning i att sjunga för andra, en kravlös möjlighet att få pröva något som man kanske tror är lite läskigt i en generös och kärleksfull miljö där alla uppskattar och låter sig beröras av en annan människas uttryck. Men det är också en helig stund av andakt och närvaro. Närvaro av något större än oss själva.

Ikväll var det Anna som sjöng Marie Fredrikssons ”Tro”. Anna berättade innan hon sjöng, om sin känsla av andlighet när hon är på kören, sin känsla av att må bra i sammanhanget på måndagkvällar.

Jag får gå hem från mitt jobb på måndagar, en veckodag många andra inte gillar, med energi, kraft, glädje och tacksamhet i kroppen och sinnet. Efter kören går nog de allra flesta hem med en känsla av att ”Jag får känna mig sedd och älskad.”

I den sista frasen av Annas avslutande sång stämde kören in och sjöng med och jag blundade och lät mig bäras in i resten av veckan med orden: ”Tro, jag vill känna tro, jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten, känna tro igen…”

Vilket underbart sätt att börja en vecka på. Med önskan om Guds beskydd,

//Ulrika Jälmsjö, musiker i Aspenkyrkan

Förväntan som gör en glad!

Förväntan , en känsla som involverar glädje när man tänker på en förmodad eller efterlängtad händelse. En terminsstart innehåller mycket förväntan. Som organist tänker man bla på; hur ser körerna ut, vilka sånger ska vi sjunga, när ska vi sjunga, vilka behov har sångarna just nu? I Lerums församling ser vi fram emot att få börja fira gudstjänster i Lerums kyrka igen. Förväntan som gör en glad. På Alla helgons dag slår kyrkan, med sitt nya fina tak, upp portarna igen. Bara en månad senare är det första advent och julen med sitt glada budskap är i antågande. Det finns härligt mycket att känna förväntan inför denna höst! Hoppas att vi ses!

 Yvonne Carlsson

Eftersmaken sitter kvar, länge, länge.

Vi prövade en ny form av gemenskap i slutet på sommaren, vi inbjöd till ett församlingsläger där vi ville blanda rejält från alla distrikt, åldrar och kulturer kända och okända. Struktur är viktigt även i det här arbetet. En grupp hade träffats och varit delaktiga i planeringen under en längre period och det var också en del av resan.

Det blev en övernattning och två dagar. Alla kom som hade anmält sig och resan kunde börja. Gemensam start med blandade grupper som fick leka och utmanas, på samma villkor. Vi satsade också en del på komforten, med bra mat och bra boende. Det fanns också möjlighet att välja aktivitet. En del gick till spontankören, några hade bibliodrama, en del promenerade, några badade och lekte eller delade lite prat.

Vi bjöd även in en clown för barnen och på kvällen blev det allsång och deltagarna delade friskt med sig av sina kreativa sidor. Mycket sång, lek och skojigheter. Vi hade även en fin aftonbön där de unga ledarna berättade om sitt engagemang och vad det betydde för dem att resa till Taizé i deras tro och egna liv, det blev starka berättelser.

598999_617535651596362_1291319003_n

Andra dagen hade vi en gudstjänstverkstad och där blev mycket sång, delande och vi firade också en fin mässa tillsammans. Det skrevs böner på vimplar och kyrkan var vackert utsmyckad.

 

1173819_238725049608567_293217497_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersmaken….

Det har varit fantastiskt alla har bjudit på sig själv! Åldrarna var 4-84 år HÄRLIGT! Det har varit en hjärtlig stämning den goda eftersmaken satt i länge och den var god, det här med att bli sedd och älskad blev så påtaglig och känslan var en varm och innerlig och viljan att ses mer när vi kom hem, så därför planerades det in en återträff rätt snabbt. Alla var överrens om att det är otroligt viktigt att det inte blir en klubb för inbördes beundran för oss som var med, utan något som vi DELAR med alla!

Dela med sig av Kristus doften!

 

 

 

Festligt, livsnära och att det är på riktigt!

1240198_237488069732265_1587890316_n

Festligt, livsnära och att det är på riktigt!

Välkomna konfirmander, föräldrar, syskon …Församlingen vill manifestera alla  konfirmander och deras familjer därför bjuder vi in till fest där familjen och konfirmanden är i fokus och är välkommen! Vi börjar med Aspenmässan, Lerum gospel kommer att sjunga så taket öppnar sig.

Det är en gemensam start happening där vi får fira gudstjänst tillsammans och lära känna varandra, så efteråt fortsätter vi i nedervåningen tillsammans med fika och information.

Välkommen önskar Konfirmandledare och unga ledare i Lerums församling. Vi längtar efter att träffa er!

Ideologi och teologi-samsyn och goda strukturer!

 

 

Nu är det dags att komma ett steg till i vårt arbete med Idealitet och församlingsbygge. Vi anordnar Arbetslagsfortbildning om ideellt engagemang för all personal.

Under tre tillfällen kommer vi få en gemensam grund för att fortsätta jobba med idealitet och delaktighet i Lerums församling.Så här har vi tänkt när vi planerat ihop med Ylva och Karin från stiftet: Grundstrukturen för arbetslagsfortbildningen är tre halvdagar. Dessa dagar har olika fokus men har alla samma riktning. Att göra det enkelt för den som vill. Att synliggöra och tillvarata sina medlemmar som bärare av dess uppdrag.

25/9 Fokus ett: Ideologi och teologi

Eller med andra ord om kyrkosyn och församlingssyn. Hur ser vi som anställda på församlingsbornas engagemang och plats i församlingslivet. Vilka förväntningar finns och vilken typ av kyrka är vi. Vi lär om det nya engagemanget och vad drivkrafter och motivation kan vara.

27/11 Fokus två: Behov, öppenhet och praktik

Att göra det enkelt för den som vill handlar mycket om att synliggöra och möjliggöra. Vilka konkreta behov finns där insatser behövs? Det handlar också om förhållningssätt till idéer som människor har, uppmuntrar vi initiativ eller är det besvärligt. Hur formulerar man en konkret förfrågan och hur rekrytering kan gå till.

 

9/1 -2014 Fokus tre Samsyn, Struktur och Gå vidare

Detta fokus handlar om samsyn och goda strukturer. Hur kan introduktions utbildning för nya ideella se ut, vad innebär det att vara handledare och hur påverkar det mitt arbete. Från utförare till möjliggörare vad innebär det?

Så här ser en förmiddagen ut:
09.00 Morgonbön

09.15 Presentationsrunda

09.25 Introduktion av tre förmiddagar

10.15 Fika

10.45 Tydlig-Lyssnande och Diakonal

11.00 Det ideella engagemanget

12.00 Slut

Parallellt kommer vi att introducera nya unga ledare in i sitt engagemang.Förbereda handledare för deras uppgifter. Inventera ideella och behov av utveckling och utbildning. Arbetar för att hitta gemensamma former som fungerar i hela församlingen. Vi tar ett steg och får det genomarbetet.

Vilka vi är = det finns nu en teolog och församlingspedagog som samarbetar och tänker tillsammans. Arbetet är meningfullt och härligt!

Susanne LIndström, församlingspedagog

Kan det vara så enkelt? Öppet!

 

Öppet

2 år – så länge tog det oss att planera för vårt nya Strandcafé i Aspenäs kyrka (vår fina nyrenoverade kyrka ligger nära strandkanten vid Aspen-sjön). Vi vill vara en öppen kyrka dit människor i alla åldrar kan söka sig. Vi vill finnas till för dem helt enkelt – även för dem som kanske inte träffa så många människor annars.
Men – alla dessa detaljer man fick tänka på! Kommunen skulle få in en blankett med all möjlig information om matlagning. Alla tankar kring bokbord och Fairtrade-kaffe. Ska man få sälja kexchoklad – så onyttigt (fast vi gör det ändå). Verkar soffhörnan inbjudande för alla ungdomar som vi hoppas på skall komma? Är vi tillräckligt många anställda och ideella för att kunna bära hela verksamheten? Har vi gjort tillräckligt med reklam – brev till skolor, annonser och allt (hallå Lerums tidning – varför skriver ni inte om vår trevliga mötesplats?).

 

I sista sekund så tänker vi på att vi behöver ställa upp en ”gatupratare” vid Strandvägen. Snabbt gjort. Nu får folk komma. Och det kommer folk, lite försiktigt, trevande. Det är inte så lätt att motivera de första gästerna, ett par i 65-år åldern att stanna, att de gärna kan få ta en kopp kaffe och sätta sig vid bordet när det annars fortfarande gapar tomt (jag ser de osäkra blicken som vänder sig mot utgången). Men någon måste vara den första. Och efter två minuter sitter vi vid bordet och pratar. Sedan kommer det en nyfiken mamma med tre stycken barn mellan 2 och 5 (”Har vi ett säkerhetstänk kring de levande ljusen i kyrksalen?” hinner jag tänka). Och sedan en familj till som känner den andra familjen. Och det visar sig att de är grannar med det första paret som nu sitter lite mer avspänt vid bordet. Fast de visste inte om det eftersom de var nyinflyttade.

Barnens nyfikenhet på kyrksalen (och de levande ljusen) bemöter jag med en visning av vårt nya kyrkorum. Så kan jag ha ett öga på de levande ljusen också. Alla verkar vara väldigt nöjda. Tills en av mammorna säger: ”Det var ju väldigt vänligt av er att bjuda på kaffe.” Samtidigt ser hon lite frågande ut, så som om hon egentligen vill säga: ”Det var ju lite ovanligt att ni har öppet och bjuder på en kopp kaffe – och så är det inte gudstjänst eller kör”. Jag börjar berätta om vårt tänk kring Strandcafé i Aspenäs kyrka.
”Oj” säger den andra mamman, ”vi kom bara in för det stod `öppet´ på skylten. ”Det tyckte vi lät trevligt”.

”Jaha” tänker jag, alla våra dyra informationskampanjer – ingen hade läst våra annonser i tidningen. Alla hade bara vägen förbi och så upptäckte vår gatupratare, just den som vi hann tänka på i sista sekund, utan att bry oss om detaljerna. Av någon anledning så hade just ordet ”öppet” skrivits med teckenstorlek 160 på den medan Strandcafé i Aspenäs kyrka hade fått teckenstorlek 80. Nu råkade alla bara se ordet ”öppet” och det räckte för att väcka nyfikenhet.

Och vi som hade tänkt på alla detaljer (förutom små barn och levande ljus). Kanske hade vi just missat att fokusera på det allra viktigaste. Tänk om det var så lätt att vi bara behöver skriva en stor skylt ”öppet”, och så finns vi där stående i den öppna porten, anställda och ideella. Ja, kanske med en kanna kaffe också. Kan det vara så enkelt? Öppet!

Ralf Peters