En helig avslutning på en rolig och ösig körövning.


Måndag

Det är måndag. Efter en fin septemberdag med sol och sprakande höstfärger är det fint att få cykla till jobbet med körnoterna i väskan. Jag börjar med att tända ett ljus i ljusbäraren och sätta på en kanna kaffe. Själ och kropp – hand i hand. Ikväll ska vi verkligen jobba hårt med gospelmedleyt. Det är lite knivigt på sina ställen. Åtta sidor med klassiska gospeldängor som våra lyssnare ska få sjunga med i när vi kan det utantill. Det är så vi gör i Lerum Gospel; vi övar och övar tills vi kan allt utantill, tror inte vi har haft noter i händerna på vare sig gudstjänst eller konsert sedan vi startade 2005.

Madde kommer strax efter mig. En kram och ett leende och kort avhandling om hur läget är och har varit sedan sist vi sågs. Under tiden vi dricker kaffet kollar vi igenom detaljer, stämmor, former och om det ska hända något särskilt just denna måndag. Madde är körens pianist till hennes svängiga komp är det totalt omöjligt att stå still. -Ja, vi sitter aldrig ner när vi övar, det funkar liksom inte när man sjunger gospel. Körmedlemmarna börjar droppa in och efter några minuter och en stund av uppvärmning så är vi igång.

Just den här måndagen kom vi fram till att det nog är smart att dela på kören första halvan av övningen. Jag tar med mig sopranerna ner till församlingsvåningen och Madde stannar kvar i kyrksalen med altar och tenorer. Efter tjugo minuter ses vi igen och sjunger det vi har gått igenom var för sig. Det låter riktigt bra nu och dom där trixiga ställena vi övade på olika håll sitter som en smäck. Vi övar för höstens olika sjungningar; gudstjänster och konserter. Om en vecka lite drygt ska vi medverka vid en välgörenhetskonsert för Världens Barn på Dergårdsteatern och så har vi en inplanerad Aspenmässa i oktober och höstkonsert i Aspenkyrkan i november. Roliga och viktiga saker att se fram emot.

aspenmusik1

 

Vi har haft en diskussion i kören nu i terminsstarten om vad vi vill med kören och hur man förhåller sig till att det är en kör knuten till en kyrka. Viktiga samtal om tro, liv, relationer och lojalitet. Det är ett fantastiskt sammanhang att få vara en del av; Lerum Gospel. Omsorg och omtanke finns som en outtalad röd tråd hos medlemmarna. Många har varit med sedan starten 2005 och andra har  kommit med längs åren som gått. Med många människor i en gemenskap så får man också följa många livsöden, barnafödande, giftermål, sjukdomar, separationer, glädjeämnen, sorg och kärlek. Livet i smått och stort. Många av oss har fått vänner för livet i kören.

 

 

Vi avslutar våra övningar sedan några år tillbaka med att någon i kören sjunger en sång för oss andra. Det är en fantastiskt fin stund. En helig avslutning på en rolig och ösig körövning. Detta är såklart en övning i att sjunga för andra, en kravlös möjlighet att få pröva något som man kanske tror är lite läskigt i en generös och kärleksfull miljö där alla uppskattar och låter sig beröras av en annan människas uttryck. Men det är också en helig stund av andakt och närvaro. Närvaro av något större än oss själva.

Ikväll var det Anna som sjöng Marie Fredrikssons ”Tro”. Anna berättade innan hon sjöng, om sin känsla av andlighet när hon är på kören, sin känsla av att må bra i sammanhanget på måndagkvällar.

Jag får gå hem från mitt jobb på måndagar, en veckodag många andra inte gillar, med energi, kraft, glädje och tacksamhet i kroppen och sinnet. Efter kören går nog de allra flesta hem med en känsla av att ”Jag får känna mig sedd och älskad.”

I den sista frasen av Annas avslutande sång stämde kören in och sjöng med och jag blundade och lät mig bäras in i resten av veckan med orden: ”Tro, jag vill känna tro, jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten, känna tro igen…”

Vilket underbart sätt att börja en vecka på. Med önskan om Guds beskydd,

//Ulrika Jälmsjö, musiker i Aspenkyrkan

3 kommentarer

margaretha tönnäng säger
24 september 2013 – 04:09

Vad fint du har skrivit, läste och blev rörd. Kram

Ulrika Carleljung säger
26 september 2013 – 07:11

Du förmedlar känslan jag har när jag går hem från vår kör. Måndagar är bästa dagen i veckan och då jag bara pumpar i mig energi för resten av veckan.

Ulrika Jälmsjö säger
26 september 2013 – 01:45

Tack, vi gör det tillsammans. Stämningen, atmosfären, omsorgen om varandra. Det är vi tillsammans som bidrar till det!

Lämna ett svar till Ulrika Carleljung Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *