Åsnan har försvunnit efter förra året och vi har beställt en ny.


Adventssamlingarna ligger framför oss och många skolor har bokat in sig för att få uppleva adventstiden och berättelsen. Det är nu som vi som kyrka får möjligheten att få berätta och skapa miljö för BERÄTTELSEN! Scenen är dukad och och rollerna kläds på. VÄLKOMMEN TILL OSS!

10687121_671662956280932_7636468478581365569_n

Berättelsen kan börja. Åsnan har försvunnit efter förra året och vi har beställt en ny. Men den har inte kommit ännu. Den skulle redan komma med posten igår. Men, … plötsligt knackar det på dörren. Kanske det är posten och de har med sig en åsna. Det skulle ju vara i sista sekund (öppnar dörren).

Brevbärare: Jag har en leverans till er. Det tog lite längre – så blir det ibland med djurtransporter.

Präst: Djurtransport? Vi hade ju bara beställt en åsna – till julkrubban menar jag.

Brevbärare: Och den har ni fått, hej då, jag måste fortsätta nu (och så går han).

Präst: Men hallå, du kan ju inte lämna mig så här … han har gått. Men vi skulle ju inte ha en livslevande åsna, oh nej! Någon måste ha kryssat fel i beställningen.

Åsna: Vem är du?

Präst: Va? Och så fick vi en åsna som kan tala på köpet! Ja, äh … jag heter… Jag är präst.

Åsna: Vad är en präst för något?

Präst: En präst är en sådan som berättar om Gud och jag skulle just berätta om åsnan i krubban.

Åsna: Jag förstår bara åsna. Du är konstig, du. Krubba, är det något som man kan äta, en slags morot kanske?

Präst: Nej, en krubba den visar hur Jesus föddes. Och så har vi här han mamma, Maria och hans pappa Josef och så har en oxe och massor med får – och så väntade vi bara på en åsna.

Åsna: Åh, vad bra (springer mot krubban), då får jag sätta mig där.

Präst: Stopp, stopp, stopp. Du förstör ju allting. Du är för stor.

Åsna: Men du sa ju att det skulle finnas en åsna här. Vad har en åsna här att göra? Varför ska jag finnas med?

Präst: Åsnan var väldigt viktigt. Åsnan bar ju Maria hela vägen till Betlehem. För hon var ju med barn och skulle snart föda Jesus. Hon hade svårt att gå den långa vägen.

Åsna: Kan du visa denna Maria för mig en gång till. … Hon ser väldigt fin ut, denna Maria, hon har ett vänligt ansikte. Fick hon åsnan med posten som du?

Präst: Nej, jag vet inte, det fanns väl inte posten vid den tiden.

Åsna: Men snälla, berätta för mig. Jag har alltid drömt om att få tillhöra en som är så vänlig som hon.

Präst: Din herre, han var inte så snäll mot dig. Slog han dig?

Åsna: Nja, ibland, när jag inte ville som han.

Präst: Och han klappade dig aldrig?

Åsna (suckar som bara åsnor kan sucka): Nej, aldrig.

Präst: Då kan du och vi ju vara jätteglada. Här finns det säkert massor med barn som vill klappa dig…

 

Sång

 

Präst: Du åsna, nu ville jag ju egentligen berätta för alla barn här i … hur åsnan bar Maria till Betlehem och hur hon födde Jesusbarnet i stallet och la det i en krubba. Kan du hjälpa mig med det?

Åsna: Självklart, kan jag få fler klappar av barnen här i kyrkan då?

Präst: Det tror jag att barnen vill, eller, vill ni det? Bra, då kan vi ju berätta om hur Josef och Maria gav sig ut på en lång resa till Betlehem och hon satt på en åsna.

Åsna: Hur fick Maria åsnan, tror du?

Präst: Jag vet inte, det står ingenstans i bibeln om detta.

Åsna: Då ska jag berätta detta för alla barn här i kyrkan…

Präst: Men, jag skulle ju precis…

Åsna: Nej, det är viktigt att berätta det också. Jag här precis tänkt ut något. Alltså … en dag så skulle Maria gå och köpa mat. Då hörde hon en elak man som skrek. Hon gick närmare och såg att han skrek åt en stackars liten åsna.

Präst: Vad hade åsnan gjort?

Åsna: Han gjorde väl det som alla åsnor gör, när någon behandlar de illa. Han vägrade gå vidare. Men köpmannen skrek ännu högre: ”Du är ett alldeles värdelöst djur. Du duger inte till någonting”. Men då blev åsnan bara ännu tjurigare. Men då började mannen slå åsnan med en käpp.

Präst: Och Maria såg allt detta?

Åsna: Ja, och hon var ju gravid med Jesusbarnet i sin mage. Men ändå så kunde hon inte bara stå och titta på. Hon gick fram till den elaka mannen och tog honom i armen. Och hon sa: Låt bli, du får inte slå den här lilla åsnan! … Du prästen, kan inte du vara Maria nu så att barnen här förstår vad som hände då?

Präst: Jag? Jag ska spela Maria?

Åsna: Ja, och så får du göra som hon.

Präst: Och vad ska jag säga?

Åsna: Precis som jag berättade.

Präst: Ja, alltså … (lite slappt) Låt bli, du får inte slå den här lilla åsnan!

Åsna: Nja, du får vara lite modigare. Säg högre…

Präst: (högre den här gången) Låt bli, du får inte slå den här lilla åsnan!

Åsnan: Bra, då fortsätter jag att berätta. Mannen tittade förvånat på henne, och frågade – “Vad vill du? Blanda dig inte i!” Men Maria stod på sig – nu var det din tur igen.

Präst: Ähhmm… Det är inte rätt att slå, även ett djur är Guds kreatur. Ser du inte i hans ögon – han är en alldeles särskilt kreatur.”

Åsnan: Bra sagt, Maria … men mannen sa: Vägrar ett djur lyda, så måste det bestraffas och så höjde han käppen igen. Men Maria sa snabbt. (pekar på prästen)

Präst (Maria): Har du inte tänkt på en annan möjlighet? Åsnan, vi får väl kanske fråga barnen här i kyrkan: Hur ska mannen göra för att åsnan skall sluta vara tjurig? ((BARNEN SVARAR). Ska vi kanske fråga åsnan (åsnan viskar i prästen öra). Jag tror att åsnan har en alldeles utmärkt idé. Är det något barn här som har en morot med sig? Nu kan du fortsätta berätta.

Åsnan: Nej, jag är hungrig. Jag ska käka den här moroten nu. Berätta du istället.

Präst: Ok, Maria gav moroten den till åsnan, och åh, vad gott, mums!  Åsnan hade inte fått mycket foder den dagen. Maria klappade åsnan men så skulle hon vidare. (åsnan följer efter).

… Men vad gör du lilla åsna? Maria skulle ju gå nu.

Åsnan: Men åsnan vill följa efter Maria.

Präst: Men det går ju inte, du tillhör ju någon annan (börjar gå vidare, åsnan följer)

Åsnan: Men jag tror faktiskt att han inte vill ha mig tillbaka. Han skäms nog lite också för vad han har gjort mot mig. Jag är din nu, Maria.

Präst (suckar): OK, då har vi alltså förstått hur Maria fick sin åsna

 

 

Sång

Präst: Nu ska jag berätta för dig hur åsnan hjälpte Maria.

Åsnan: Jo, hon skulle ju föda sitt barn.

Präst: Kejsar Augustus, han var kung alltså, han bestämde att folk skulle skattskriva sig. Det betydde för Maria och Josef att de måste göra en lång resa till Betlehem som skulle ta dem flera dagar. Men så hade de ju sin åsna.

Åsnan: Och åsnan bar Maria och all packning och den gången var han väldigt snäll för han tyckte om Maria.

Präst: Ja, och han och Maria och Josef, de måste ha varit väldigt trötta när de var framme i Betlehem. Men det var många andra människor också som hade rest till Betlehem, så de hittade inget rum att sova. De var fullt överallt. Förtvivlat knackade de på dörr till det enda värdshus som fanns kvar. Men ingen öppnade. Vad skulle de göra nu?

 

Asnån: Stopp nu prästen, du ger upp för lätt, låt oss knacka en gång till.

Präst: Men vi såg ju redan att ingen öppnar.

Åsnan: Men vänta bara, om barnen hjälper oss och jag knacka också med mina hovar, då får vi väl se om någon öppnar … åsnan och barnen knackar.

Husvärd (?) öppnar :Vad vill ni, varför stör ni mig?

Präst: Snälla, här är Maria och Josef.

Åsnan: … och åsnan!

Präst: De behöver någonstans att sova. Maria ska få barn. Snälla!

Husvärd: Nej, tyvärr, alla rum är upptagna.

Åsnan: Men hör du inte, du måste hjälpa. Här är människor i nöd. Du måste, förstår du!

Husvärd suckar: Alltså, jag har ett stall där ute på fälten. Det kan ni använda i natt. Men nu får ni lämna mig ifred!

Åsnan: Ser du, ibland får man vara lite envis.

Präst: När man kan hjälpa andra människor med det … men sa han nu var stallet skulle finnas?

Åsnan: Oh nej, det glömde vi fråga. .. Men du är ju präst, vad vet du om stallet?

Präst: Inte så mycket … Men vänta, det står ju i bibeln att en stor stjärna stod över stallet.

Åsnan: Jo, men då måste vi ju hitta stallet. Låt mig bara leta … jag är bra på sådant (går i mittgången, hittar stjärnan i kyrkan – vid krubban): Titta jag har hittat stjärnan och krubban!

Präst: Ser du, då är vi tillbaka vid krubban.  Maria – hon födde Jesusbarnet den natten. Alla var väldigt trötta och hade nästan somnat, när det kom herdar med sina får. Ser du de här vid krubban och fåren finns också. De berättade att de hade sett en ängel och att den hade sagt att de ska vara glada för världens frälsare har fötts. De skulle följa stjärnan för att få se Jesusbarnet. De tittade på Jesusbarnet och kände – det här barnet var ett alldeles särskilt barn.

 

Åsnan: De hade det inte lätt, Maria och Josef och Jesusbarnet. De fick ju aldrig vara för sig själva. Men nu skall de få sova tycker jag – därför berättar jag slutet nu.

När herdarna hade gått så somnade Josef och Maria med en gång. Och också den åsnan var lite sömnig, fast han hade bestämt sig för att vaka över Jesusbarnet den natten. Och när Jesus vaknade under natten och började skrika, så tryckte sig åsnan tätt intill krubban för att värma Jesus med sin kroppsvärme. (tar Jesus-figuren från krubban) För det var kallt den natten. Och genast somnade Jesus om igen. Den lilla åsnan var glad över vad han hade lyckats med – och lite stolt också. Äntligen hade han hittat vänner som var snälla mot honom.

 

Sång

Glad advent!

Lerums församling och prästen i dramat är vår präst i Alfa-arbetslag: Ralf Peters

En kommentar

lerum säger
24 november 2014 – 10:47

Vilken rolig variant på berättelsen! Vilken möjlighet när ni möter skolorna! Det är inte självklart,så jag gläds åt er möjlighet. Hoppas ni själva får uppleva advent också och inte bara känna att ni producerar...
Nina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *