Undervisningspastoral


Undervisningspastoral i Lerums församling

”Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus ”. (Galatierbrevet 3:27–28).

Genom dopet kallar Gud oss in i gemenskap med honom. Gud låter oss få del av hans kärlek och befriar oss att se varandra som omslutna av denna kärlek. ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna”. Även om vi är till synes olika och bär på olika erfarenheter så är vi inför Guds kärlek alltid lika mycket värda.

Att relatera all undervisning i församlingen till dop – som en efterföljning av dopet eller som en förberedelse inför dopet

– innebär att dopets innebörd även måste prägla sättet hur vi undervisar.

Blir vi genom dopet kallade in i en gemenskap med Gud och med varandra så innebär det att allt lärande måste bygga på respekt och tillitsfulla relationer.

Även om det finns olika uppdrag inom kyrkan så betyder ”alla är ni ett i Kristus Jesus” att lärande är en process som fördjupar den gemenskap som Gud redan har skapat. Därmed innebär lärandet på dopets grund alltid ett ömsesidigt lärande.

 Lerums församling vill ge möjligheter åt människor i alla åldrar att kunna lära sig av varandra. Vi vill skapa tillfällen att dela liv och dela tro. Vi behöver en dialog där olikheter berikar våra verksamheter. Vi vill väcka nyfikenhet och bjuda in till reflektion, fördjupning, uppmuntran och utmaning. Respekt, trygghet, öppenhet och gästfrihet ska prägla dessa möten. Människor ska få känna sig bekräftade och sedda i våra verksamheter. De ska få känna att de får vara sig själva.

Vår kunskapssyn är grundad på övertygelsen att alla människor är skapade till Guds avbild och att Kristus delar alla människors liv.

Genom att utgå från den enskilda människans frågor och erfarenheter och låta dessa möta bibelns berättelser och kyrkans liv och traditioner, får människan en möjlighet att spegla sig i den kristna troserfarenheten och känna igen hur Gud verkar i det egna livet. Våra traditioner och symboler behövs, för vår tro kan knyta samman dåtid, nutid och framtid. Bibeltexten får liv och ger mening – genom att dela tro och liv. Församlingen vill genom sitt arbete med lärande och undervisning bidra till att människor kan erfara och tolka sina liv i relation med Gud.

Didaktisk mångfald

Uttryckssätten för lärandet bör vara många och olika. Eftersom människor är många och olika behöver också metoderna vi använder för att undervisa och skapa lärande var många och olika. Undervisningen ska ha som mål att stimulera och engagera alla sinnena och hela kroppen. Eftersom varje grupp är en unik samling av människor innebär också den didaktiska mångfalden att verktygen för att bedriva undervisningen måste få forskas fram för varje ny grupp.

Motverka ensamhet och isolering

Lärande och undervisning i kyrkans värld handlar inte endast om pedagogik. Det handlar också om diakoni. Allt levande befinner sig i en ständig längtan efter, och rörelse mot, förnyelse och utveckling. Allt som andas vill hela tiden dra nytta av sin omgivning för att själv fortsätta att utvecklas. I samspelet med andra människor gynnas växten ständigt genom delandet av personliga erfarenheter. Ensamhet och isolering däremot är den personliga utvecklingens största hot. Kyrkans främsta uppgift när det gäller lärande och undervisning bör alltså vara att skapa miljöer som motarbetar ensamhet och isolering och istället uppmuntrar till att bygga relationer och utbyta erfarenheter med andra människor.

Det livsnära lärandet

Kyrkans undervisning ska ta sin utgångspunkt i människans situation här och nu. Ledord i detta ska vara respekt, inkännande, nyfikenhet och tålamod. Innan vi påbörjar någon form av ansats till lärande eller undervisning i mer formell mening måste vi veta mycket om människan i fråga. Undervisningen måste få en chans att bli livsnära. Om vi exempelvis vill undervisa om Bibeln måste vi först ta reda på vad personen i fråga redan vet om Bibeln. För att veta vilken nivå som är relevant behöver all undervisning och allt lärande börja med att kyrkan och dess representanter lyssnar och lär känna det som ligger nära, det livsnära, hos just den person man möter.

Det livslånga lärandet

Lärande är en livslång process. Det sker tillsammans med andra i gudstjänster och i växtplatser, liksom i det enskilda mötet. Oavsett vad lärandet handlar om finns det inte en specifik början och ett specifikt slut. Man börjar inte lära sig språket vid första lektionen i svenska. Den processen börjar redan med det lilla spädbarnets kommunikation. Alla dessa lärandeprocesser fortsätter också helt naturligt när vi lämnat lärandeinstitutionerna. Vi fortsätter ständigt att utvecklas och lära, oavsett vilket ämne det gäller. När det gäller kyrkans syn på lärande och undervisning måste det också ses i ljuset av att vara en livslång process. Vilken människa kyrkan än möter bär hon alltid på någon form av erfarenhet. Det som vi i kyrkan kallar för nåd, frälsning, synd eller rättfärdighet anknyter till erfarenheter som varje människa har gjort i livet. För att ärlig och hållbar utveckling av den enskilda människan ska ta plats behöver kyrkan låta människan själv berätta, förklara och tolka. Allt detta i en djup förståelse av att vi lär så länge vi lever.

Dopuppföljning

Lerums församling välkomnar och undervisar människor i alla åldrar på dopets grund, även de som redan är döpta. Dopet gäller en gång för alla, men kunskapen och fördjupningen behöver människan för att växa dag för dag. Martin Luther betonar i Lilla Katekesen vikten av att dagligen återvända sig till sitt dop. Vi ser vår uppgift i att ge människor redskap för att hitta rätt på väg till dopet och i sitt liv i dopet.

Vi ser därför i alla möten med människor kring dopet och dopuppföljningen en central möjlighet för ett gemensamt lärande där vi samtidigt delar med oss av vårt liv och vår tro.