När församlingen bidrar till festligheter

Svenska Kyrkan i Ljungby tar stor del i de årliga Ljungbydagarna.  I  Järnvägsparken sätter man upp en kaffeservering och här finns information om församlingens verksamhet och möjlighet till samtal. På samma plats ordnas olika aktiviteter för barnen som kommer på Ljungbydagarna och så har man försäljning av rättvisemärkt. 

I veckans nummer av Svenska Kyrkans Tidning på papper finns en artikel om Ljungbydagarna. Där berättar en nöjd Birgitta Engslätt om att Svenska Kyrkan också är med i det traditionsenliga karnevalståget. I år fick Svenska Kyrkan pris för mest konstnärliga vagn i tåget, en Noas Ark med Noa, hans familj och många djur. 


Fotot är hämtat från församlingens webbsida. Läs Svenska Kyrkans program under Ljungbydagarna.  


Tidigare i sommar har Livet i Svenska Kyrkan skrivit om församlingar som engagerar sig i festivaler på orten där man verkar.  


Malmöfestivalen som pågår till imorgon är ett annat evenemang där Svenska Kyrkan medverkar. Också genom Stadsmissionen blir det en svenskkyrklig medverkan. 

Uppdatering: TV4-profilen Patrick Ekwall bär inte frälsarkransen

Att möta människor med frälsarkransen på handleden känns som en hälsning från Gud. I morgonens sändning från TV4 syntes Patrick Ekwall med en frälsarkrans på armen. Hälsningen gick igenom rutan.

Frälsarkransens egen webbplats fralsarkransen.se Därifrån är bilden lånad.
Inom kort ska en Frälsarkrans i barnstorlek finnas till försäljning, berättar Svenska Kyrkans förlag Verbum på Facebook.

Uppdatering 1 september: Patrick Ekwall är alltså misstolkad, av mig och flera till. Det står i kommentaren att ”Religiösa sajter sprider falsk info om att jag bär ”frälsarkrans” runt min handled. Är dock ett vanligt La Chance och jag är troende ateist.” Han har blivit den ofrivillige budbäraren. Sånt händer. Outgrundliga är Guds vägar. Vilket inte hindrar att Ekwalls protest ska bli hörd och hans besked trott.

Och är det nu ett arband från La Chance, så kan det vara ett kinesiskt lyckoarmband med djurkretsen. Med andra ord (ville gärna skriva mao här när det handlar om Kina) ett hedniskt men knappast ateistiskt armband.

Pärldagar – en öppen retreat i Örsundsbro

Förra veckan samlades människor i och vid Biskopskulla kyrka till fyra dygn av stillhet, medveten närvaro och andlig fördjupning.

- Vi kallar pärldagarna för öppen retreat, en plats med lugn och ro, där man får stressa av och lära sig mer om meditation och medveten närvaro, skriver kyrkoherden Gustav Jacobsson i en inbjudan.

Programmet var varierat för att passa både nyfikna nybörjare och mer erfarna. De praktiska sysslorna med måltider och annat var en del av övningarna. Från klockan 6 på morgoen till klockan 10 på kvällen var det bara att komma och gå. De som ville kunde bo över  i Biskopskulla församlingshem eller tälta utanför.

Läs mer om Pärldagarna och se programmet för 11-15 augusti 2010.
Under Pärldagarna kommer Frälsarkransen (förstås) till användning. Och de gör den i församlingen året om. På webben berättar man om de olika gudstjänster där Livets pärlor finns med. 
Frälsarkransen lär nu komma i en ny version, en lite mindre variant som passar för smala barnarmar. Och ryms lite smidigare i en vuxens byxficka. Det ser inte ut att finnas någon bild eller annan information om den lilla Frälsarkransen hos Svenska Kyrkans eget förlag Verbum än, men det kommer förhoppningsvis snart.   
Från Strängnäs stift meddelas att stiftsmötet om ett par veckor redan är fulltecknat. Livet pärlor är mötets tema och det har uppenbarligen dragit folk. 
Mer om Frälsarkransen på den här bloggen Livet i Svenska Kyrkan

Annica gör barnen arbogabarnen nyfikna på kyrkan med sina kyrkmöss

Trefaldighetskyrkan i är den äldsta av kyrkorna i Arboga. Staden med anor där det så sent som förra veckan hölls en årlig medeltidsfestival. De yngsta besökarna i kyrkan får leta kyrkmöss om de vill. 
Det är församlingspedagogen Annica Johansson i Arbogabygdens församling som med en liten karta leder barnen runt i kyrkorummet för att leta kyrkmöss. I domkyrkan i  Västerås går det till på ett liknande sätt när barnen får leka spårhundar. Och i Uppsala domkyrka gäller det för ungarna att hitta de många djuren som finns avbildade på väggar och pelare i katedralen.
När barnen i Arboga gjort sin runda i kyrkan och hittat mössen får de en tablettask.  Annica berättar för tidningen Magasin 24  att  flera barn varje dag  i sommar letat kyrkmöss. Eftersom det är rätt många utländska turister söker Annica Johansson nu någon som kan hjälpa henne översätta kartans texter till engelska.
Vad gör din församling särskilt för att göra det lättare för barn att upptäcka sin kyrka och lära sig om kyrkorummet och symbolerna? Skriv en kommentar här under bloggposten eller skicka ett mejl till martin.garlov@svenskakyrkan.se 

Svenska Kyrkan i Falun ska börja rulla

Den ganska nye kyrkoherden i Faluns pastorat heter Mats Hullander. En gång i tiden rattade han turnébussen med sånggruppen Fjedur. Han var själv en av medlemmarna i gruppen som under flera år berikade musiklivet i Svenska Kyrkan.

Nu har de sex församlingarna han leder, tillsammans köpt en bokbuss. Den ska byggas om till en kyrkbuss, berättar han och informatören Madeleine Vagge för Dalarnas Tidningar. Också Svenska Kyrkans Tidning har uppmärksammat det rätt ovanliga tilltaget att sätta hjul på en kyrka.

En kyrkbuss av lite annat slag rullade i flera år ut från Stiftsgården Söråker. Det var dåvarande föreståndaren och prästen Lenart Isaksson. Den bussen var en sådan där röd dubbeldäckare, som i sina unga år rullat i London.

Vilka fler busshistorier från Svenska Kyrkans församlingar finns att berätta? Dela med dig av vad du vet. Tipsa mig, Martin, som håller i den här bloggen Livet i Svenska Kyrkan.

Glad av en sommarsöndag gör mig vardagshel

När det ska firas gudstjänst i sommartid, kan det många gånger se lite annorlunda ut i en församling i Svenska Kyrkan. Om man jämför med den tid på kyrkoåret då de stora helgerna infaller och vardagsverksamheten är igång, som drar folk till sin kyrka.

Jag, Martin, som håller i den här bloggen Livet i Svenska Kyrkan firar oftast min söndagsmässa i Uppsala, i en kyrka som heter S:t Ansgar. Här är ganska många gudstjänstfirare studenter och de har ännu inte kommit tillbaka  från sommarledigheten. Och de som ska börja sin första termin i Uppsala får vi också vänta på ett par veckor. Så vi är lite färre än vanligt. Men det är ändå välfyllt med god blandning på åldrarna.

Prästen Anders Göranzon verkar i S:ta Birgitta kyrka i Kalmar. På sin blogg skriver han om sin söndag. Han kan också berätta om en välfylld kyrka och en levande gudstjänst.

Visst finns det församlingar som kämpar med vikande siffror och visst har vi problem även i vår församling. Men ibland är det också fullt av liv. Även en ordinär sommarsöndag. Det är ju något att vara glad och tacksam över, tycker jag.

Fler kunde gått göra som Anders: berätta, ja vittna om gudstjänster som funkar och kyrkorum där det finns liv. Med hjälp av Twitter förstår jag att jag själv inte var ensam om att bli glad över min söndagsmässa igår. (Varför jag nu skulle tro att det bara var jag?) En annan gudstjänstfirare skriver på Twitter.

Högmässa med Bo Brander i S:t Ansgar. I dag finns det knappt en plats över i denna lilla charmiga kyrka.

För en och annan är sommaren en tid då man hittar till en gudstjänst utanför sin hemförsamling. Och det kan vara nyttigt. Dels får man chans att fira gudstjänst på ett annat sätt än man är van vid. Det kan ge tankar och idéer om vad som skulle kunna göras ännu bättre hemma. Dels ger det perspektiv som kan göra en uppmärksam på det som varit dold av hemmablindheten. Det kan väcka tacksamhet över det som annars bara tagits för givet.

Det blir så mycket lättare att bli vardagshel om man får vara söndagsglad. 
Var har du firat gudstjänst i sommar som gjort dig söndagsglad? Skriv gärna en kommentar till det här blogginlägget.

Vad är du mest tacksam över i den söndagsmässa du firar i den församling som är hemma för dig? Skriv och berätta.

Kristna stockholmsungdomar syns på festival i Kungsan

Sommarlovet är på upphällningen. För elfte året i rad ordnas en festival för ungdomar i Kungsträdgården i Stockholm. Förra året hade Ung08-festivalen 170.000 besökare.

Svenska Kyrkans Unga reser ett tält på festivalområdet. Och där erbjuder man 13 till 19-åringarna som är målgruppen en aktivitet kallad  ”Break a pen!” Det handlar om att slå sönder en blyertspenna med bara pekfingret. Det handlar om att tro, att tro sig klara något man först inte trodde var möjligt.
Varje morgon fram till lördag innan tältet öppnar samlas medlemmarna från Svenska Kyrkans Unga på sitt stiftkansli som ligger nära vid S:t Jakobs kyrka. Sen är det full fart fram till sju på kvällen hela veckan. Svenska Kyrkans Unga i Stockholms stift använder Facebook flitigt.
Bakom Ung08 står Stockholm stad och man säger själva att det här är en av de största årliga festivalerna i Europa som vänder sig just till tonåringar. Samtidigt anordnas en kulturfestival i Stockholm.
Ungdomar från Svenska Kyrkan har tidigare i sommar varit med och synts och hörts också på andra festivaler runt om i landet. På flera håll har de haft sällskap av vuxna ledare, en del pedagoger, diakoner och präster. 
På Peace & Love i Borlänge är den kristna närvaron ekumenisk. Svenska Kyrkan ingår i Festivalkyrkan. I samband med festivalen har Festivalkyrkan synts på Facebook och hörst med en egen lista på Spotify
Svenska Kyrkans Unga var med på Pridefestivalen i Stockholm. Där på festivalområdet vid Sjöhistoriska muséet ute på Gärdet delade man tält med vuxenkyrkan och föreningen ECHO under bibelordet Störst av allt är kärleken.
Svenska Kyrkans Unga ordnar egna festivaler också. Den största och äldsta lär väl Rock for Moc i Västerås stift. Årets upplaga går 3-5 september. I år gästas man av Dogge Doggelito och många fler. Platsen är som vanligt Finnåkers kursgård.
Bilden är tagen av Henrik Almén på förra årets festival.
I övermorgon startar Way Out West i Göteborg. Flera av konserterna på programmet kommer att hållas i Annedalskyrkan.

Uppdatering tisdag 10 augusti: Svenska Kyrkans Tidning rapporterar från Kungsan i Stockholm.

Tillägg måndag 16 augusti 2010: I Svenska Kyrkans Tidning berättar ungdomsprästen Maria Lif om Annedalskyrkan som fanns med i Göteborg på Way Out West.

Carina Etander Rimborg skriver på Poskvalbloggen om festivaler där folk från Svenska Kyrkan syns och hörs, finns på plats för att lyssna och berätta.

Var har unga från Svenska Kyrkan synts och hörts i festivalsammanhang i sommar? Gör gärna en kommentar till den här artikeln och berätta vad som hänt och vad som är på gång.  



Huvudtalaren på konferens för lekmän: Bibeln är en riktig facebook

När Svenska Kyrkans Lekmannaförbund i helgen samlades till rikskonvent i Jönköping hade mötesledningen inbjudit prästen Bo Brander som huvudtalare.

- När man läser Guds Ord växer sakta ett ansikte fram. Det är Jesu ansikte. Bibeln är den enda boken i världen värd namnet facebook – Ansiktsboken, säger Bo Brander.

Lekmannaförbundet är en av medlemmarna i Svenska Kyrkans Ideellt Forum och en av de äldsta organisationerna inom Svenska Kyrkan. För två år sedan firade man 90-års jubileum. Det året hade man 300 lokala grupper med tillsammans 9.000 medlemmar.
Inför årets konvent skriver Svenska Kyrkans Tidning om Lekmannaförbundet. I en artikel får förbundsordföranden Anders Nordberg frågor om förbundets image. I samma säger en av Ideellt Forums ledare Bertil Johansson så här:
Deras medlemmar är engagerade och spännande människor. Hittar de samarbetsparters, ja, då kan de få en väldigt viktig uppgift i framtidens kyrka, för deras ambition är ju att människor vill komma til sin rätt.

Svenska Kyrkans Tidning låter sina egna Lennart Lundberg och Annika Ahlefelt kommentera:

Tiden, och kyrkans utveckling, verkar faktiskt för förbundet, som dock behöver hitta nya former för verksamheten. En sådan form kan vara nätverket Ideellt forum i Svenska kyrkan, där Lekmannaförbundet är en av ägarna. Just i skärningspunkten mellan övergripande nätverk, lokala organisationer och människor som vill engagera sig kan Lekmannaförbundet kanske hitta tillbaka till sina rötter. 

Hela programmet för rikskonventet som pdf

Lekmannaförbundet bildades 1918 i biskopsgården hemma hos ärkebiskop Nathan Sö
derblom i Uppsala. Förbundet ger ut tidningen Lekman i kyrkan. På sin webbplats berättar Lekmannaförbundet om sina rötter och sina visioner:

Om kyrkan visar mer glädje över den hjälp som erbjuds, mer vädjande uppmuntran, då kanske fler skulle övervinna blyghet och tröghet eller oföretagsamhet och ge sig till känna med sin välvillighet.

Ju fastare vi är rotade i vår evangeliska tro i vårt tankeliv, desto bättre kan vi föra kristendomens talan i de kretsar där vi rör oss. Det finns behov både av personliga vittnesbörd och av klarläggande samtal. Lekmännens kyrka måste alltmer bli en öppet bekännande kyrka, där var och en också är redo att svara för sin tro. Gud håller sin hand över lekmannaförbundet.